Vad anser ni är normalt?

av **Marjatta** » 2020-07-13 9:00:39

Jossie. Vet du faktiskt att det var elever i skolan som gick till läraren och pratade om att de trodde du har neuropsykiatriska funktionshinder? Eller är det något som du bara tror?

Har du haft någon typ av nytta av att ha diagnosen? Har du fått någon typ av handledning eller hjälp?

av **Marjatta** » 2020-07-13 9:29:19

Det är ju säkert mycket vanligare att lärare har såna funderingar och pratar med föräldrar om dem, än att andra elever har. Det låter faktiskt ganska konstigt. Skolungar kan tycka att han eller hon är konstig eller knäpp, men har sällan funderingar på NPF.

Hur som helst kan inte lärare skicka remisser eller starta utredning. Det måste ha gått via dina föräldrar som bokade tid på mottagning åt dig, eller skaffade remiss via vårdcentralen, eller liknande.

Om lärare har såna funderingar beror det förmodligen oftast på att läraren själv tycker att eleven har nån typ av problem med undervisningen, så att man tänker att någon typ av anpassningar eller stöd i skolundervisningen skulle underlätta. Man blir inte skickad till utredning bara för att klasskompisar säger nåt till läraren ...

av **Siggelina** » 2020-07-13 12:12:02

Finns en föreläsning på youtube, John Elder Robison "be different". Han talar mycket om normalitet. Han är själv autist och har lyckats bra i livet. Han har även gett ut en bok - Adventures of a fre-range asperian. Kanske finns att köpa på amazon.

av **Jossie94** » 2020-07-13 16:36:13

Jag tycker också att det är konstigt för att de bara antog att jag hade en diagnos. Det var jag själv som ville göra en utredning pga att de dels antog saker och att jag haft svårigheter med kompisar och så men då trodde ju jag att det bara handlade om att folk var taskiga.

av **Jossie94** » 2020-07-13 16:38:23

De var ju de som fick mig in på dem spåren, annars hade ju jag inga tankar på något om diagnoser övh såvida man inte läste om diagnoser och så. Rent allmänt.

av **Jossie94** » 2020-07-13 17:34:54

Jag minns inte exakt men jag har för mig att de var de själva som sa att de hade pratat om det med lärarna eller om det var någon som sa att folk hade gjort det. Jag minns ju bara de viktiga och det som var konstigt, sedan vet jag ju väldigt lite om det hela också pga att ingen sa något till mig då och inte heller så mycket nu, så mycket är ju oklart fortfarande. Och när jag har försökt få lite klarheter kring det hela så har folk reagerar negativt på det trots att det var så längesen. Jag trodde ju att pga att det hade gått så många år att folk skulle ha lagt det bakom sig och kunde prata om det för att de hade mognat. Men det var som att det fortfarande var infekterat...sedan trodde jag att pga av mycket info man fick höra som var väldigt stora saker, att folk skulle komma ihåg sådant eftersom de verkade vara så himla stora saker som många visste om. Tydligen så visste ju hela skolan om detta men jag vet ju inte heller om detta är efterkonstruktioner eller om vad som är sant och inte. Det är ju svårt att veta om man har så lite information om det hela förutom det man fått reda på både då och i efterhand och det man själv upplevde.

av **Jossie94** » 2020-07-13 17:45:03

Och det där om personer som jag sa var stereotyper och gillade fika shoppa osv. Det är normer i samhället. Absolut ska man inte döma folk, men jag säger ju saker som jag baserar både på egna erfarenheter och på vad jag fått för intryck av dessa personer. Tex så trodde ju jag att dessa tjejer jag ville lära känna och bli vän med hade gemensamma intressen som mig och då eftersom jag själv gillar fika och shoppa så såg de ut att vara sådana som tyckte om sådant och därför tyckte jag det då var konstigt att de tyckte att fika och shoppa var konstigt att göra. Eftersom majoriteten av tjejer gillar tex fika och shoppa. Det är ju typiskt tjejiga saker att gilla men det finns ju också de som inte gillar sådant. Men man försöker ju hitta de som har liknande intressen som en själv och därför tyckte jag att dessa personer då var roliga neurotypiska verkade gilla fika shoppa osv. Jag ser ju dagligen tjejer i min ålder som fikar och shoppar så det blir konstigt om det nu är något konstigt att jag tror att de tycker om att fika och så, det blir ju lite som att de gillar en sak men om man nämner det då är det som att de tycker det plötsligt är töntigt.

av **Alien** » 2020-07-13 17:57:53

Jossie94 skrev:De var ju de som fick mig in på dem spåren, annars hade ju jag inga tankar på något om diagnoser övh såvida man inte läste om diagnoser och så. Rent allmänt.

Men vem var det som formellt såg till att du utreddes, det var väl dina föräldrar? Kan du inte fråga dem varför de kom på tanken? Eller var det du själv som övertalade dem för att dina kompisar påverkat dig?

av **Jossie94** » 2020-07-13 18:07:36

Jag skrev ju att det var jag själv som ville göra en utredning pga tidigare erfarenheter och för att eleverna hade antagit att jag hade en diagnos. Varför de hade gått till läraren vet jag inte förutom att de sa att de ville hjälpa mig men detta var ju inte några kompisar på det sättet. Jag kände inte dem och vi umgicks ju bara i skolan så jag tycker ju att de kunde ha hållit tyst istället. Diagnosen har varit på gott och ont, mest negativt för att man blir lätt ifrån stött av personer. Av oklara anledningar. Man har velat lära känna folk och så, precis som de flesta vill. Jag tror inte någon egentligen vill vara ensam. Jag har ju tex inte valt att vara ensam gällande kompisar och så, utan det är ju ofrivilligt.

av **Kidzi** » 2020-07-15 2:48:39

Bättre att satsa på att bli den man borde blivit, bästa versionen av sig själv. Det slår att vara normal. Normal kan de flesta låtsas vara. Att på djupet försöka bli sitt bästa jag är en större utmaning.

Ett tips är att inte omge sig med normalisar. Utan med folk som uppskattar en för den man är. Då kan man vara sin egen typ av normal inför dem.

Det kanske svider om någon anser att man är onormal. Men samtidigt kan det i andra situationer vara uppmuntrande. Det man gör istället för det normala kan vara mycker mer inspirerande. Om man blir trygg i sig själv och anser att det man gör är rätt, så smittar det av sig på hur andra ser en. Alla gör normala saker. Folk verkar tycka det är konstigt att de som sedan avslöjats som seriemördare gjort saker som att hälsa på grannen, dricka kaffe eller vattnat trädgården. Men alla gör ju vardagssaker och alla dras med i den kultur vi lever i.

av **Kidzi** » 2020-07-15 2:52:33

Jag tror att ett av problemen kan vara om man har "normala" intressen. Dvs ytliga. Det är inte många NPF:are som har. Har man NPF så kan man nästan alltid hitta någon med liknande intressen. Men det är kanske svårare att hitta någon som gillar senaste TV-serien, shopping och smink. Då hamnar man pga sina intressen i NT-världen. Det kan ju vara lite olyckligt. Tror man som NPF:are iaf behöver någon enstaka kompis som också har NPF.

av **ShakeItOut** » 2020-07-15 12:21:05

Jossie94 skrev:Det jag menar med tjejiga och kill grejer är ju att jag pratar om olika stereotyper att de personerna jag har syftat på är neurotypiska och har varit en viss stereotyp av tjejer och då har ju jag märkt att de håller på med typ samma saker och då var shoppa fika festa smink olika exempel. Samma sak med killar, majoriteten av killar gillar mecka med bilar moppe, träna på gym spela data spel eller tv spel. Absolut finns de ett fåtal som inte gillar sådana saker. Jag läste en bok om en tjej som inte gillade inte musik och hon hade Asperger. Hon gillade mer grammatik och det beror ju på hennes diagnos och för att hon kanske tycker det är intressant. Men hade hon inte haft en diagnos hsde nog hon varit som alla andra och gillat musik och andra grejer som man ska gilla för det är normalt.

Jag har inte mycket övers till när folk fortsätter att befästa så fåniga stereotyper. I högstadieålder så visst även om det börjar bli bättre bland dagens ungdomar men som vuxen ska man inte hålla på att sätta olika kön i fack så svartvitt. "Ett fåtal"... Hennes intressen hade antagligen inget med diagnos att göra utan intensiteten i intresset kan ha varit pga det. Men att det ska vara normalt... Du är besatt av att vara normal och i processen klampar du hårt på andra som inte passar in i din bild. Normal är inget att sträva efter.

av **Jossie94** » 2020-07-15 20:50:29

Hur kan ingen fatta vad jag menar? Har ni aldrig sett er omkring i samhället och sett hur folk beter sig och ser ut? Det jag pratar om är att om en tjej gillar en skinnjacka som är från ett visst märke så kanske fler tycker den är snygg och då blir ju den stilen en trend och då är det ju inte konstigt om folk ser likadana ut. Om jag då skulle ha likadana kläder då som dessa tjejer så skulle man inte enligt mig se någon skillnad och därför anser jag mig mer som dem. Jag är inte besatt av att bli normal, jag är normal. Jag har en diagnos ja men det betyder inte att folk måste tro jag har jätte grav diagnos, utan som sagt så syns den inte och den märks inte såvida man inte själv har en diagnos. Då är det ju logiskt att man märker mer sådana egenskaper som folk med diagnoser har.

Och tillbaka till den där tjejen med skinnjackan, är det konstigt då om jag då får en bild av att hon gillar skinnjackor fika shoppa och så om det är det hon gör? Nej. Detta är jättemånga som går i gymnasiet och även äldre som gillar. Det kan till och med vara så att gamla har skinn jackor på sig. Jo för att de kanske är populärt men det är ju också att de tycker de är snygga. Jag pratar ju om trender tjejer och killar har och intressen som majoriteten har. Det är bara hur samhällets tjejer och killar i min ålder ser ut. Det är inte att lägga folk i fack, det är mer ett påpekande av hur det är. Jag har ju inte sagt att personerna är dåliga, jag säger bara att det är så man ska vara för att passa in för det är så NT menar är rätt sätt. Har man en diagnos och blått hår udda kläder och mer saker som är synligt annorlunda så är det klart att NT märker sådana saker. Jag hade tex fjällräven och det hade alla. Hur kan man då säga att jag är annorlunda då? Jag såg ju precis ut som alla andra. Däremot om man har en synlig diagnos såsom väldigt grav Asperger eller downs eller något så märks ju det direkt.

av **ShakeItOut** » 2020-07-15 21:37:27

*lång text om helt annat* Det som jag inte tål är att fortsätta bygga en bild om att vissa intressen är manliga/kvinnliga och de som inte har dessa är det antagligen diagnos på. Dessa uttalanden är vad jag svarade på. Att det är fel på vissa beteenden som är vanliga bland autister för man kan ju tydligen inte vara osocial på fest utan måste vara framåt. Många kämpar för att ens ta sig dit.

Jag vet inte hur många gånger det är värt att förklara att "om man verkar normal eller inte" inte sitter i kläderna. Inte i intressena. Man kan fejka mycket eller faktiskt vara intresserad men folk kan ändå sålla ut en som "fel". Har man inte svårigheter i interaktionen med andra människor får man inte en autismdiagnos. Det finns många bitar i kommunikation och det räcker med att man missar vissa för att andra ska märka att någon är annorlunda.

av **Dagobert** » 2020-07-15 23:01:17

Marjatta skrev:Jag minns en mening ur en barnbok, någon av böckerna om Hugo och Josefin. Josefin blir retad vad hon än gör. Allt hon har på sig är fel. Om hon skaffar kläder som verkligen är inne, då anses hon bara imitera och det gills ändå inte. Hugo däremot sticker ut på alla sätt som går. Han har inte regnrock eller paraply när det regnar, utan ett regnskynke. Och så vidare. Men ändå retar ingen Hugo. Josefin funderar och funderar. Hur är detta möjligt? Hur sitter det ihop? Är det kanske så att man måste antingen passa in perfekt, eller vara precis tvärtemot?

Man kan göra ingenting på fel sätt. :!:

Minns ett gammalt inlägg av Kvasir om en passus i Samuel Becketts pjäs "I väntan på Godot":

Spoiler: visa

Kvasir skrev:När jag och en annan aspergare var och såg Samuel Becketts pjäs "I väntan på Godot" nyligen, så visade det sig efteråt, föga förvånande, att vi båda hade reagerat med särskilt intresse på ett visst ställe i dialogen, nämligen följande replikväxling mellan huvudpersonerna, de båda uteliggarna Didi och Gogo:

-- Jag gjorde ingenting.
-- Varför slog de dig då?
-- Jag vet inte.
-- Nej, Gogo, sanningen är att det finns saker som undgår dig som inte undgår mig, du måste känna det själv.
-- Men jag säger ju att jag inte gjorde något.
-- Kanske gjorde du inte. Men det är sättet att göra det som räknas, sättet att göra det, om du vill fortsätta leva.

Pjäsen skrev 1948-49, så givetvis visste Beckett ingenting om just AS, men däremot förefaller han här skildra just den typ av utanförskap och oförmåga att smälta in i omgivningen som är så typiskt för många av oss med AS, även om det säkerligen ibland kan bero på andra saker än AS. (I pjäsen ger Gogo snarare ett dement intryck, vilket nog också kan ge liknande problem ibland.)

Vad Beckett egentligen menade med dessa rader vet vi föga om, men visst är det en kärnfull beskrivning av hur det kan vara att leva med AS. Även om man gör ingenting just för att smälta in och inte stöta sig, så blir det fel för att man gör detta ingenting på fel sätt.

En uppenbar invändning är att ingenting bara kan göras på ett sätt, eller kanske snarare inget sätt alls. Men egentligen är det omöjligt att göra just ingenting. Vi gör alltid en massa saker, även när vi gör ingenting. I sällskap med andra människor där vi försöker att göra ingenting så måste vi till exempel alltid göra någonting med ögonen: stirra, svepa med blicken, blunda etc. Något val måste vi göra, medvetet eller omedvetet, och detta val kan bli fel, och uppfattas som konstigt av omgivningen.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Förmodligen mest bara att meddela en intressant reflexion om AS som två aspergare gjorde utifrån en kärnfull formulering av Beckett.

Fotnot:
(Citatet ovan ur pjäsen är inte ordagrant, utan ett försök att rekonstruera dialogen dels ur minnet, dels med hjälp av en engelsk version av texten.)

post218422.html#p218422

av **Fabela** » 2020-07-16 0:30:51

ShakeItOut skrev:Jag vet inte hur många gånger det är värt att förklara att "om man verkar normal eller inte" inte sitter i kläderna. Inte i intressena.

ShakeItOut skrev:Har man inte svårigheter i interaktionen med andra människor får man inte en autismdiagnos. Det finns många bitar i kommunikation och det räcker med att man missar vissa för att andra ska märka att någon är annorlunda.

+1

Jossie, det är inte vi som inte förstår, utan du som underskattar oss.
Jag är ledsen att behöva säga det, men du tänker i alldeles för snäva cirklar.

Du blandar ihop mainstream och NPF.

Det finns MASSOR med människor, som inte är mainstream, men som inte är NPFare.
Det finns MASSOR med NPFare, som är mainstream.

Blått hår har exakt noll och ingenting med NPF att göra. Eller med diabetes eller hörselnedsättning. Det är bara nånting de väljer, som vill ha nånting ovanligt.
Osv, osv.

Tecknen på NPF, de verkliga tecknen, sitter nån helt annanstans.

Det är så många som upprepat det för dig så många gånger, och vet du varför? För att det är så det är.

av **Jossie94** » 2020-07-16 1:59:54

Jaja ni har väl rätt då. Men jag ser fortfarande ett sammanhang när det gäller att vara annorlunda och ha en diagnos. Jag menar såklart att jag fattar att folk har diagnoser eftersom de är så utstickande med sitt blåa hår och udda klädstil. Det är sådana personer jag har träffat som haft diagnoser. Kolla bara många youtubers. Många där har diagnoser vissa ser normala ut och andra har blått hår och vill synas. Många har ju adhd tex och de har de varit öppna med. Andra har adhd. Men ingen skulle ju kolla på dem och fatta att de hade diagnoser just för att det inte syns eller märks. Man skulle tänka att de är NT personer. Pga att det följer strömmen dvs med klädstilen, de kanske fikar shoppar och gör normala saker. Hur ska man då se att de har adhd add eller ngt övh? Det är inte så att om man går förbi en blond/brunhårig tjej som heter Petra som är 19 år och tror att hon har en diagnos när det inte ens syns. Hon sitter på espresso house med sina kompisar och dricker en chailatte. Hon har en skinn jacka från någon kändis kollektion, listan kan bli lång men syftet är ju att detta är ju hur en tjej ser ut i min generation.
För några år sedan var de fjällräven som gällde.
Detta är normalitet. Majoriteten är såhär i dagens samhälle. Detta är hur en tjej ska de ut enligt samhällets ideal. Ingen ser om Petra har adhd eller add eller något sådant. Diagnosen syns inte och ingen bryr sig då för enligt alla är ju hon en normal tjej.

av **Jossie94** » 2020-07-16 2:21:56

Dessa tjejer är ju de som har hårförlängningar, håller på med naglar, sitter i stan och fikar, shoppar, röker, festar, kanske har barn eller är förlovade, sambos. Det är människor som har stabila liv jobbar och pluggar och har inga diagnoser eller svårigheter såsom de med diagnoser har. Det är fjortisar som växt upp och mognat helt enkelt. De var dessa som hade fjällräven och så. Jag hade allt där. Jag rökte inte bara , däremot testade jag. Jag var dock ingen fjortis, jag försökte passa in bara men tyckte de var lite töntigt med att gå all in med vissa stilar osv, jag kunde ha något men det var inte så att jag hade det extremt. Så jag var ju normal och är för det var ingen som märkte att jag hade en diagnos. De var bara dessa tragiska personer de var synd om som märkte enbart för de hade diagnoser själva. De andra brydde sig inte ens.

av **TheWonderer92** » 2020-07-16 3:51:18

Har läst i den här tråden men har dock inte varit med i diskussionerna.
Jag upprepar min fråga som inte besvarades, för jag är genuint nyfiken:

Jossie, har någon professionell person sagt att du skulle ha en lindrig form av autism? Eller är det bara du själv som "antar" att du har det?

av **Jossie94** » 2020-07-16 9:55:37

Jag har ju diagnosen på papper men allt jag ville säga egentligen är ju att eftersom min diagnos inte syns utåt såsom folk med downs gör, så är ju det inte konstigt om jag gör normala vardagliga saker som alla andra tjejer. Saker såsom att fika shoppa käka sushi tex eller sminka sig osv. Det är ju det som tjejer gör. Det är ju det jag ser tjejer göra när jag är ute bland folk och det är inget konstigt. Det är normalt. Likaså som att någon går till frisören, det är ju det folk gör. Ingen reagerar på det. Skulle jag prata med en tjej om tex sushi fika shoppa smink eller så, så skulle ju hon fatta vad jag menade. Pratar jag om call of duty så fattar killar det eftersom de är mest killar som spelar det. Så det är inte konstigt då att jag har dem bilderna av personer som jag ser irl där de fikar shoppar mm och då är det ju klart att jag dras till sådana personer med likadana intressen som mig. Därför har jag reagerat då på tjejer då, att dem då tyckt det varit konstigt om jag pratar med dem om vi ska fika shoppa eller om jag pratar om smink eller så. De pratar ju om sådant också, så vad är felet?

Jag går ju inte fram och bara börjar prata om sådant men jag menade att om man träffar en ny människa så kanske man börjar prata om sådant och då märker man ju att oj vilken trevlig person, vad kul att hon också gillar sushi eller att shoppa fika osv. Då blir de ju skevt om person då reagerar på det, som om det är konstigt att jag tycker om fika shoppa osv eller vad det nu är som är konstigt enligt dem.

av **Jossie94** » 2020-07-16 10:01:13

Jag ser ju allmänt vad en viss stereotyp av tjej gillar och det är ju det jag då utgår då som startpunkt till en eventuell kompis relation. Att om tjej då gillar skinn jackor eller fika shoppa osv så blir ju det, det som är gemensamt.

av **Jossie94** » 2020-07-16 10:03:56

Eller om folk är ute på en bar, så hälsar man på varandra om det är ett gäng och så kommer de två nya personer, det är ju klart då att man är hälsar för det är artigt. Därför blir det konstigt om de skulle reagera konstigt på det.

av **Jossie94** » 2020-07-16 10:13:24

Det var någon på forumet som sa att jag hade någonting, som var att man typ hade olika bilder som gick ihop. Jag kanske blandar ihop saker absolut men saker jag pratar om är ju saker jag har lärt mig och som jag vet är normala saker folk gör. Om vi säger såhär - om en tjej är med i paradise hotel eller ex on the beach, hon är ju säkert jätte snäll och så men de ger ju en bild av de själva och det är ju då inte konstigt då om folk tycker så eller har den bilden om dem. Jag fattar ju tex att mycket är fejk och att man kan vinkla olika saker. Dessa människor vill ju synas. Medan barn kanske tänker att sådär ska man ju se ut - de ser upp till dessa människor och härmar beteendet som de gör, det är ju så barn lär sig. Barn gör ju som man gör, inte som man säger eller vad säger man?

av **Fabela** » 2020-07-16 12:12:16

Jossie, du är väldigt fokuserad på ytliga grejer som kläder, frisyrer, att sitta på fik mm.

Ja, du har på sätt och vis rätt: det är normalt att t.ex. ha på sig det som är trendigt/mainstream.
Normalt i den meningen att det är nånting de flesta gör.
Och om man då ser ut så, då ser man normal ut. Dvs ingår i den gruppen som är störst till antal.

Men det har ju ingenting att göra med... låt oss kalla det neuropsykiatrisk normalitet.

NPF handlar om s.k. osynliga diagnoser, ja.
Men man måste skilja på synas och märkas. Förstår du skillnaden?