Jag har nån sorts hum om vad respekt är, men greppar det inte helt och kan inte säga säkert att jag har respekt för andra. Hur är det för er?

Jag har en hyfsad uppfattning om vad respekt innebär men det kan ändå uppstå svårigheter, bl.a. därför att det finns en viss variation i hur människor vill bli behandlade.
Respekt måste ju vara ömsesidig, och den får inte ske på bekostnad av ens eget välmående. Om en själv gör allt för att respektera andra, men själv tar stryk, så är det en osund relation i mina ögon.

Sedan tänker jag att respekt är något som man måste förtjäna i viss mån. Man kan inte bete sig hur som helst och förvänta sig att andra ska respektera en.

Det første jeg tenker er at respekt ofte handler om å "overholde". F.eks. lover, regler, påbud, pålegg, kontrakter, avtaler, retningslinjer, høflighet, etiske normer osv.

Å bryte mot normer og uskrevne regler kan gjøre at andre sier/føler seg respektløst behandlet. De kan ha rett i at man ikke har overholdt normene, men noen normer er jo ikke så bra og passer ikke for aspergere.

Jeg tror at det skal mye til for at jeg ikke kjenner meg respektert. Da må man nok gjøre noe man vet rammer meg eller andre uskyldige, mot bedre viten og uten god grunn. Eller noe lignende.

Jeg tror jeg kjenner respekt for de fleste og derfor respekterer de fleste. Stort sett de eneste jeg nok ikke respekterer er de som gjør noe dårlig fordi noen andre har gjort noe dårlig eller gjør noe dårlig selv om de forstår at det rammer andre.

Rättar ni andra människor i sociala konversationer
eller är ni tysta eller säger ok, fast ni förstår att den andre säger något som är fel?

Att rätta människor i konversationer så uppfattas man ju som en besserwisser och man får då svårt att bli accepterad i gruppen. De blir en tråkig stämning. Accepterad kanske man kan vara, men de blir svårt att knyta vänskapsband.