Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Berätta om dina specialintressen och lär dig om andras.

 Moderatorer: atoms, Alien

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-05 16:07:17

När började medeltiden i Skandiavien? När länderna kristnades och enades. Alltså inte runt år 500 som i övriga Europa utan runt år 900/1000. Till en början sammanföll den med den senare vikingatiden.

Jag har hört klagomålet att historieämnet i skolan bara handlar om “kungar och krig”. Ja, de har ju haft stor betydelse för vår historia. Utan krig hade vi varken haft Skåne el Bohuslän. Vi hade inte haft Finland heller i många hundra år, men sen förlorade vi Finland just genom krig med Ryssland. Historien om Sverige, Norge och Danmark är under medeltiden “två slår den tredje”. Danmark och Norge var ofta i krig med varandra, eftersom Danmark ville lägga Norge under sig. Sverige var en opålitlig allierad till än den ene, än den andre.

När Sverige inte var i krig med sina grannar rådde krig inom landet, många ansåg sig vara ämnade för att bli kungar. Den tiden fanns det ingen ärftlig monarki, men de som hade kungligt blod ansågs särskilt lämpliga. Hade man inget kungligt blod själv såg man till att få en drottning av kungligt blod.

Prinsessor var enbart pusselbitar för sina fäder. Genom att gifta bort henne med en gammal vän befäste man vänskapen. Genom att gifta bort henne in henne i en kungafamilj man inte kände så knöt man nya förbindelser. Prinsessorna förlovades ofta redan som små och detsamma kunde gälla prinsar.

En drottning tvingades uthärda kungens många frillor. Men hon kunde bli mäktig, särskilt om kungen dog och kronprinsen fortfarande var ett barn.

Den tyske historikern Adam av Bremen (död före år 1095) skrev om svenskarna:

"Svenskarna saknar inget med undantag av det högmod som vi älskar eller rättare tillber. Allt som bara har med tom fåfänglighet att göra, såsom guld, silver, präktiga hästar, bäver- och mårdskinn, saker som vi beundrar till vanvett, räknar de som ingenting: Det är bara i fråga om kvinnor som de inte känner någon måtta: var och en har allt efter möjligheter två eller tre hustrur samtidigt, men de som är rika eller hövdingar har otaliga".
https://sv.wikipedia.org/wiki/Adam_av_Bremen

Det var inte som i senare tid att endast en äktfödd son kunde bli kung efter sin far. Det gick lika bra med en frilloson.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Huggorm » 2020-04-05 16:20:50

Adam av Bremen skrev:"Svenskarna saknar inget med undantag av det högmod som vi älskar eller rättare tillber. Allt som bara har med tom fåfänglighet att göra, såsom guld, silver, präktiga hästar, bäver- och mårdskinn, saker som vi beundrar till vanvett, räknar de som ingenting: Det är bara i fråga om kvinnor som de inte känner någon måtta: var och en har allt efter möjligheter två eller tre hustrur samtidigt, men de som är rika eller hövdingar har otaliga".
Första halvan lever ju fortfarande till stor del kvar, åtminstone bland traditionellt folk ute på landsbygden. Andra halvan med frillorna tog nog kristendomen död på. Fast ännu idag flockas ju kvinnor runt de dom ser som rika och mäktiga, de delar hellre på en sådan än får en enklare man för sig själv.
Huggorm
 
Inlägg: 22215
Anslöt: 2011-12-12
Ort: I en kundvagn bak konsum

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-05 16:25:55

Sigrid Storråda (del 1)

Den isländske* Saxo Grammaticus har skrivit livfullt om Sigrid Storråda. Men han levde många år efteråt och hans berättelser har avfärdats som sagor (i modern betydelse). En del menar att hon har funnits, andra att hon blandats ihop med en annan drottning, och en del att hon inte funnits alls. Mycket förvirrande. Men historien om henne är dramatisk så nu drar jag den.

Sigrid sades vara dotter till en storman vid namn Skoglar-Toste och hette alltså från början Sigrid Tostesdotter. Hon hade en bror Ulf Tostesson som blev far till jarl Ragnvald Ulfsson (han har helt klart funnits). Sigrid levde ca 960 - ca 1020. Jag föreställer mig henne lång och ljushårig, som kvinnorna i de isländska sagorna. Hon blev bortgift med kung Erik (Björnsson), senare kallad Erik Segersäll (död 995). (Att han har funnits är man säker på men mycket är oklart.) Dagens Sverige fanns ju inte, men han tros varit kung över Svealand och Götaland.

Han ska ha varit gift antingen med Sigrid el med en polsk prinsessa vid namn Gunhild (låter mera nordiskt än polskt). Eller möjligen med båda två.

Sigrid födde kungen sonen Olof Eriksson (senare kallad Olof Skötkonung) som levde ca 980 - 1022.

I dagens kungafamiljer är livet mycket idylliskt jämfört med förr i tiden. Erik hade haft en bror Olof Björnsson som dött. Olofs son Styrbjörn tyckte att han skulle bli kung. Han stöddes av den danske kungen Harald Blåtand. År 985 anlände han med en stor flotta till den uppländska kusten. För att ingen skulle kunna fly lät Styrbjörn bränna skogen. Men en stor del av danskarna flydde ändå. Erik och hans krigare mötte Styrbjörn och hans kvarvarande krigare vid Fyrisvallarna. Där stod ett slag i dagarna tre och Styrbjörn stupade. Efter den segern fick Erik namnet Segersäll.

Erik tycks ha tröttnat på Sigrid. Enligt Saxo Grammaticus var hon “styvsint och självrådig”. Han skickade henne att styra över godsen i Götaland.

Själv planerade han ett nytt giftermål med en polsk prinsessa, syster el dotter till kung Boleslav I. Dennes far, hertig Mieszko, hade önskat att riket skulle delas mellan alla sönerna, men Boleslav drev i stället bröderna från landet. Som sagt släkten är värst.

Det kan vara att den polska prinsessan bytte namn till något mer välkänt som Gunhild. Vissa menar att hon egentligen hette Swiatoslawa, och detta blev Sigrid. Kung Erik önskade en allians med Polen och gifte sig med den unga Gunhild (ca 970 - 1015). Nu kunde han med Polens hjälp anfalla Danmark.

Kung Harald Blåtand hade nu blivit avsatt av sin son Sven Tveskägg. (Släkten är värst.)
Enligt vissa så drev Erik Segersäll Sven Tveskägg på flykten och Erik blev nu kung även över Danmark en kort tid innan han dog sotdöden. Danskarna håller inte med. Sven Tveskägg var redan i England och krigade och Danmark blev aldrig erövrat av Sverige.

Hursomhelst efterträddes Erik nu av sin son Olof Skötkonung.

*Edit: danske ska det vara
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-05 16:51:06

Sigrid Storråda (del 2)

Under denna tid var det många som friade till Sigrid Storråda. Det kan ha varit på grund av hennes skönhet. Men det berodde snarare på hennes rikedomar. Hon styrde över flera gods i Västergötland.

Enligt historien så skulle Sigrid ha blivit irriterad över alla småkungar och stormän som kom resande för att fria. Inget annat än en riktig kung dög för henne. När två furstar med sina följeslagare kom dit så bjöd hon dem på så mycket öl att de blev redlöst berusade och sov tungt. Då lät hon tända eld på huset, och friarna och alla deras följeslagare dog. Den ena av furstarna var Harald Grenske från Norge.

Men när den norske kungen Olav Tryggvason (cirka 968, död år 1000), som var några år yngre än hon, friade via ombud, då blev hon intresserad. Han var sonsonsson till kung Harald Hårfager och hade själv krigiska meriter från diverse vikingahärjningar. Sigrid tackade ja och Olav sände henne en fästegåva, en tung armring till synes av guld. Han hade rövat den från sin besegrade motståndare Håkon Jarl. Sigrid blev imponerad, en så rik och givmild kung gifte hon sig gärna med. Men misstänksam som hon var skickade hon ringen för undersökning av guldsmeder. Då fick hon veta att ringen var av förgylld koppar. Då blev hon rasande. Hon lät bryta sönder ringen och sände den i bitar till Olav. Kung Olav övertalade henne då till ett möte i Kungahälla (norsk stad i nuvarande Bohuslän).

Men mötet avlöpte inte väl. Det stupade på religion. Sigrid förklarade att hon var asatroende men Olav fick gärna fortsätta att vara kristen. Han försökte övertala henne att bli kristen men hon vägrade. Då blev han rasande, slog henne i ansiktet och utropade:

“Hur kan du tro, ditt gamla skrynkelskinn, att jag vill taga dig till hustru om du inte tror på Guds namn?”

Sigrid svarade: “Detta slag skall en gång bliva din bane!”

Givetvis ruvade Sigrid på att en gång få hämnd på Olav.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav slackern » 2020-04-05 17:01:36

Alien skrev:Sigrid Storråda (del 1)

Den isländske Saxo Grammaticus har skrivit livfullt om Sigrid Storråda.


Men hallå nu har du väll ändå blandat ihop honom med Snorre Strulasson? För Saxo Grammaticus var trotts allt dansk.
slackern
 
Inlägg: 43690
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-05 17:38:11

Nej, jag har inte blandat ihop något. Kungar, drottningar och strider från den tiden skrivs om båda i isländska sagor och av Saxo Grammaticus, som inte bara skrev om Danmark.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-05 18:01:45

Sigrid Storråda (del 3)

I flera år registrerade det danska huset Syghridlef, dvs Sigridsarvet.

Sigrids och Erik Segersälls son Olof blev kung över Götaland och Svealand som tonåring. Men varifrån kom tillnamnet Skötkonung? Från ordet för skatt, sceat. Kungen lät prägla de första mynten (som också kallades skatt). De första mynten var inte betalningsmedel utan en slags medaljer till dem som kungen ville belöna.

Sigrid kunde inte glömma den skymf Olav Tryggvason utsatt henne för. Hon eggade sin man Sven Tveskägg och sin son Olof Skötkonung att slå till mot honom.
Olav Tryggvason hade gift sig med den danske kungens syster Tyra. Det borde borga för vänskap med Danmark. Men Tyra hade först mot sin vilja blivit bortgift med en gammal slavisk kung (ev kung Boleslav av Polen, vars syster varit gift både med svenske och danske kungen), och det kunde hon inte förlåta sin bror. Därför ville hon gärna hämnas på sin bror. (Släkten är värst.)

År 1000 utkämpades ett sjöslag vid Svolder. Tyra ville ha tillbaka sin hemgift och Olav for med en mindre flotta för att hämta den. Men hans fiender hade bildat en koalition: Sven Tveskägg, Olof Skötkonung och norske jarlen Erik Håkonsson, Svens svärson. Erik Håkonsson var son till jarlen Håkon Sigurdsson som hade härskat över Norge tills Olav Tryggvason tog makten och Håkon dräptes.

På den båt där kungen själv befann sig (Ormen Långe) fanns också den skicklige bågskytten Einar Tambarskjelve. Efter att Einars båge brustit och han tillfrågats av Olav Tryggvason vad det var som brast skall han högt ha fällt de bevingade orden: "Norge ur dina händer, konung".

När det bara var några få män kvar på skeppet och motståndarna äntrade skeppet kastade sig Olav i havet. Sigrid Storråda hade fått sin hämnd.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-05 18:31:39

Olav Tryggvason

Olav Tryggvason skildras som “god”, eftersom han kristnade Norge. För min del tycker jag han är lika blodtörstig före och efter kristnandet.

Kristnandet gick hårdhänt till:

Overfor sine nærmeste frender og rådgivere sa han at enten skulle han få satt igjennom å kristne hele Norge, eller også dø. Etterhvert lyste kong Olav for allmuen at han ville by kristendom til alle mennesker i riket. De som før var gått med på dette, var nå straks de første til å støtte saken, og sa de ville følge dette budet. Han startet kristningen i Viken. Kongen dro nå rundt og bød alle mennesker der å ta kristendommen, og de som talte imot, straffet han hardt. Noen drepte han, noen lot han lemleste, og noen drev han ut av landet.
https://lokalhistoriewiki.no/wiki/Olav_Tryggvasson

Men i Selma Lagerlöfs novell Sigrid Storråda i Drottningar i Kungahälla skildras Olav som en from man, ett blivande helgon.

Novellen börjar med att alla jättar, troll, strömkarlen, sjörået etc gläder sig att få återvända till Norge när den hedniska Sigrid Storråda ska bli drottning.

"Alla de jättar, som hade måst flytta från Norge, därför att de inte tålde ljudet av kyrkklockor, kommo ut på bergklintarna, när de sågo Storråda segla förbi. De ryckte upp unga lövträd med roten och vinkade med dem till drottningen, och då de gingo in i sina storstugor, där hustrun satt i bekymmer och längtan, skrattade de och sade: - Nu kvinna, ska du inte vara sorgsen mer. Nu reser Storråda till kung Olof. Nu får vi snart komma åter till Norge."

Det är så man tycker synd om att de "underjordiska" som längtar så hem till Norge.

Till en början går allt bra, kungen blir tjusad av både Sigrid och av hennes berättelser om sina rikedomar. Men nästa dag när han är på väg till hennes skepp (han struntar i mässan som han brukar gå till varje morgon) ser han en syn av en fattig kvinna med ett barn. Det är förstås Jungfru Maria. När han träffar Sigrid ser hon inte längre lika vacker ut. Han frågar om hon vill följa med honom i kyrkan. Hon svarar, rätt resonligt tycker jag:
"- Gå du i kyrkan så mycket dig lyster, fast jag inte går. Fördenskull må det inte uppstå ovänskap mellan oss.
---
Han hade dragit av handsken för att räcke henne handen. Men nu tog han handsken och slog henne med den över ansiktet. - Vad ska jag så med dig, din gamla hundhedning? sade han. Då for Storråda tillbaka tre steg. - Detta slag torde bli din bane, kung Olof Tryggvason."


Natten efteråt har Olof en märklig dröm. Han drömmer att han är under vattenytan och möter Jungfru Maria med barnet där. Hon frågar:
"- Nu lider du dödens bitterhet, därför att du valde mig och inte Storråda. Ångrar du dig?
---
Men kungen fylldes härvid i drömmen av stor glädje över att han valt att tjäna den ljuva himladrottningen."


Här skildras kung Olaf som ett helgon, ja en martyr. För jungfru Marias och kristendomens skull lider han gärna martyrdöden.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav slackern » 2020-04-05 18:35:59

Alien skrev:Nej, jag har inte blandat ihop något. Kungar, drottningar och strider från den tiden skrivs om båda i isländska sagor och av Saxo Grammaticus, som inte bara skrev om Danmark.


Vad jag anmärkte på var att Saxo Grammaticus dansk och inte isländsk som du påstod att han var.
slackern
 
Inlägg: 43690
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-05 23:36:19

Det är en mindre viktig detalj, tycker jag. Min poäng är att varken isländska sagor el Saxo Grammaticus är riktigt pålitliga, samtidigt som vissa uppgifter är fakta. De skrevs ju långt efteråt.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-05 23:44:16

Huggorm skrev:
Adam av Bremen skrev:"Svenskarna saknar inget med undantag av det högmod som vi älskar eller rättare tillber. Allt som bara har med tom fåfänglighet att göra, såsom guld, silver, präktiga hästar, bäver- och mårdskinn, saker som vi beundrar till vanvett, räknar de som ingenting: Det är bara i fråga om kvinnor som de inte känner någon måtta: var och en har allt efter möjligheter två eller tre hustrur samtidigt, men de som är rika eller hövdingar har otaliga".
Första halvan lever ju fortfarande till stor del kvar, åtminstone bland traditionellt folk ute på landsbygden. Andra halvan med frillorna tog nog kristendomen död på. Fast ännu idag flockas ju kvinnor runt de dom ser som rika och mäktiga, de delar hellre på en sådan än får en enklare man för sig själv.

Att vara frilla och frillobarn var ingen skam på vikingatiden. Men det blev det senare pga kristendomen. (Skrev om det här: att-vara-ogift-mor-forr-i-tiden-t49400.html)

Det där att rika och mäktiga män har många kvinnor, det tror jag är universiellt, inget utmärkande för vikingarna. Idag får vi väl lägga till "berömda sångare och andra kändisar". Dagens "frillor" behöver inte bo ihop med frun och andra frillor, utan försörjer sig själva och ev "frillobarn". Idag är det inte längre en skam, iaf inte i Norden.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav slackern » 2020-04-06 0:09:41

Alien skrev:Det är en mindre viktig detalj, tycker jag. Min poäng är att varken isländska sagor el Saxo Grammaticus är riktigt pålitliga, samtidigt som vissa uppgifter är fakta. De skrevs ju långt efteråt.


Du har ju själv sagt att du är en besserwiser då är det väl trotts allt viktigt att man har alla fakta rätt?
slackern
 
Inlägg: 43690
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-06 0:15:52

Ska det vara så noga, är det bättre att jag inte skriver något alls. Du får alltså fortfarande nöjet att rätta mig.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-07 18:11:57

Olof Skötkonung och hans döttrar Astrid och Ingegerd

Efter slaget vid Svolder var det dags för Olof Skötkonung att gifta sig. Han valde den 15-åriga obotritiska furstedottern Estrid (ca 980-ca 1035). Obotriterna var ett slaviskt folk som bodde i dagens Mecklenburg i Tyskland.

När Estrid anlände till Sverige upptäckte hon att kungen redan hade en frilla vid namn Edla och två barn, Emund och Astrid. Detta gillade inte Estrid. Enligt Snorre Sturlasson var hon “högmodig och icke vänlig mot sina styvbarn, varför konungen sände sin son Emund till Venden, där han uppfostrades hos sina mödernefränder”. Venden var ett område längs den tyska nordkusten. Stackars Astrid var det inte så noga med, hon fick leva med att ha en elak styvmor.

Drottning Estrid födde också en son, Anund Jakob, och en dotter, Ingegerd.

Olof Skötkonung lät döpa sig och hela sin familj vid Husaby källa av en engelsk munk vid namn Sigfrid. Källan fick senare heta Sankt Sigfrids källa. Olof Skötkonung blev därigenom Sveriges förste kristne kung. Han upprättade Sveriges första biskopsstift i Skara.

Sveakungens uppgift hade varit att leda de religiösa ceremonierna i asatemplet i Uppsala och distingen varje år. Sveakungen var alltså en slags överstepräst för alla asatroende. I anslutning till midvinterblotet hölls också en stor marknad. Majoriteten av svearna var fortfarande hedningar. Svearnas handelsfärder gick österut.

Götarna däremot hade sina handelsförbindelser söderut och västerut, med Danmark och England. Olofs ställning försvagades bland svearna.


Olav Haraldsson/Olof digre/Olof den helige av Norge (ca 995-1030)

Det är oklart vilken fördel Sverige hade av koalitionen mot Norge. Danske kungen lade beslag på Norge, men jarlen Erik Håkonsson och hans halvbror Sven Håkonsson fick styra Norge som jarlar till 1015. Erik kallades 1015 till England av Knut den store för att kämpa för honom och fick jarldöme där och dog där. Sven fick ta över hela Norge men det varade inte länge. År 1016 blev han besegrad av Olav Haraldsson i slaget vid Nesjar. Han flydde och Olav Haraldsson lät utse sig till kung.

Han var son till Harald Grenske som enligt legenden var avkomling till Harald Hårfager. Alla som ville bli kung av Norge påstod sig vara avkomling av Harald Hårfager, det gav status. Harald Grenske ska enligt sagan vara en av dem som brändes inne av Sigrid Storråda.

Den svenske kung Olof ville bygga allianser med andra länder. Kung Olav Haraldsson av Norge friade till hans dotter Ingegärd. Men kung Olof hatade honom och såg honom som en fiende. Med viss rätt, han hade trängt in i Mälaren och plundrat, bränt och mördat. Han hade härjat även i Finland, Friesland, Danmark, Frankrike och England. I England lät han (enligt sagan) riva London Bridge (varav visan "London Bridge is falling down"). I Normandie blev han kristen, for hem och tog makten och tvångskristnade alla han fick tag på.

I de svensk-norska gränsbygderna for skatteindrivare både från Sverige och Norge. De blev bryskt hängda om den andra sidan fick tag på dem.

Ingen fick ens kalla Olav Haraldsson för “kung” i Olof Skötkonungs närvaro. Han kallades bara för Olof digre, dvs den tjocke/storvuxne. Ingegerd ville gärna gifta sig med denne framgångsrike krigare. Hon såg honom som en hjälte. Men hennes far sa nej.

Men nu var det inte bara Ingegerd som önskade detta äktenskap. Det ville även bönderna ha, för att få slut på stridigheterna med Norge.

På tinget i Uppsala förde Torgny lagman böndernas talan.
“Nu är vår vilja, vi bönders, att du att du gör fred med Olav digre, Norges kung och ger honom din dotter Ingegerd till äkta. Men om du inte vill gå in på detta som vi kräva, då skola vi falla över dig, och dräpa dig och icke tåla av dig ofred och olag. --- Säg strax vilket du väljer.” Bönderna slog med sina sköldar för att ge eftertryck åt lagmannens ord.

Olof lovade att gifta bort Ingegerd med Olav Haraldsson. Men han föredrog att gifta bort henne med furst Jaroslav av Novgorod, 22 år äldre än Ingegerd. Härskarna där härstammade från Sverige. Rurik hade grundat dynastin. Ingegerd hade förstås föredragit den unge Olav (ca fem år äldre än hon) men hon hade ingen talan. Hon ställde dock krav på brudgåvor från sin ryske fästman och rätt att få välja sin eskort och valde Ragnvald Ulfsson. Under tiden väntade Olav förgäves i Kungahälla på Ingegerd.

Enligt en berättelse ville kungen slippa ifrån att ses som löftesbrytare. Därför bytte han namn på sin frillodotter Astrid och kallade henne Ingegerd och skickade henne på ett skepp till Kungahälla. Enligt en annan berättelse hade den norske kungen blivit rasande över att förlovningen bröts, och då gick kvinnorna (Estrid, Ingegerd och Astrid) samt Ragnvald Ulfsson bakom kungens rygg och skickade iväg Astrid. Den norske kungen accepterade Astrid. (Han hade förstås aldrig träffat Ingegerd och tyckte väl att Astrid dög.)

Allt detta berättar Snorre Sturlason och det kan vara enbart en romantisk historia. Vad man vet är att Ingegerd giftes bort till Jaroslav och Astrid till Olav. Olav och Astrid fick en dotter tillsammans, Ulfhild. Dessutom hade Olav en frilloson, Magnus.

Men hela den här romantiserade historien om Astrid och Ingegerd (inkl Ingegerds liv i Ryssland), det skulle passa bra som en historisk TV-serie.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-07 18:21:02

Selma Lagerlöf har skrivit en novell om detta också, Astrid i Drottningar i Kungahälla. Hon utgick från Olav Haraldssons helighet. Den vackra och fromma Ingegerd är enligt skalden Hjalte den enda som är värdig kung Olav. Astrid är Ingegerds trälinna. (Om en fri man fick barn med en trälinna så blev hennes barn också trälar. Men Astrids mor var inte trälinna, alltså var inte Astrid det heller. Däremot kan hon ha behandlats som en tjänarinna av den elaka styvmodern Estrid.)

“Sedan några dagar gästades kungsgården av den gamle Hjalte skald, och han kom varje dag upp i jungfruburen till prinsessan Ingegerd och talade med henne om kungen i Norge, Olav Haraldsson. Och varje gång Hjalte kom, satt Ingegerds trälinna Astrid och hörde på hans tal med lika stor glädje som prinsessan.”

Detta var Ingegerds bild av Olav:

“Hon såg inte svärd i hans hand, men heliga skrifter, och hans tron såg hon uppbäras av ett kuvat troll. Vitt som vax sken hans ansikte mot henne ur långa, jämna lockar, och hans ögon lyste av fromhet och frid. --- Hon förstod, att kung Olav inte allenast var en konung, hon såg, att han var ett helgon och änglarnas vederlike.

Men detta var ingalunda den bild, som Astrid skapade sig av kungen. Den ljushåriga trälkvinnan som hade prövat både hunger och köld och burit mycken möda, men som ändock var den , vilken fyllde jungfruburen med gyckel och skämt, tänkte sig kungen helt annorlunda. Hon kunde inte hjälpa, att var gång hon hörde talas om honom, måste hon se framför sig en ung vedhuggare, som om kvällen kommer fram ur skogen med yxan på skuldran.
---
Hög är du inte, men skulderbred och lätt och vig, och eftersom du har gått i skogsmörkret hela gudslånga dagen, så tar du det sista stycket i ett språng och ler och hoppar högt, när du når ut på vägen. Då lyser tänderna och håret flyger, och det tycker jag om. Jag ser dig, du har rödlätt ansikte och ett ok med fräknar över näsan. Och du har blå ögon, som blir mörka och dystra inne i skogsdjupet, men kommer du bara så långt, att du ser dalen och ditt hem, så ljusnar de och blir milda.
---
Och om Hjalte skald kunnat se bilderna, skulle han säkert ha prisat dem. Han skulle ha sagt, att de båda liknade kungen. - Ty det är kung Olavs goda lycka, skulle han ha sagt, som har velat, att han är en frisk och munter yngling, på samma gång som han är en Guds helige hjälte.”


Men mot sin vilja måste Olof Skötkonung lova bort sin dotter till Olav Haraldsson. Till sommaren ska hon komma. Olav och många gäster väntar förgäves på skeppet med Ingegerd hela sommaren. Gästerna reser hem och först sent på hösten kommer skeppet med en vacker guldhårig kvinna i fina kläder. Alla tror att det är Ingegerd men det är Astrid. De gifter sig men Astrid börjar drabbas av dåligt samvete över att hon lurat en sådan helgonlik man.

Till slut kommer sanningen fram och kungen fylls av hat till Astrid och vill döda henne.

“Han hatade henne för att hon var redskapet för hans förödmjukelse. Han visste att alla skulle gilla honom, om han besvarade ont med ont. Men om han inte bestraffade förolämpningen, skulle skalderna göra spe av honom, och hans fiender skulle upphöra att frukta honom.

Han hade blott en längtan: att stöta ner Astrid, att utsläcka hennes liv. Hans vrede var sådan att den begärde blod.

Om kungen lade Astrid som ett blodigt lik på hennes skepp och sände henne åter till hennes far, skulle man säga om honom att han var en värdig ättling till den store konungen Harald Hårfager.”


Här tänker kungen som en våldsam viking.

Men så vaknar den fromme kristne och han säger till sig själv:

“- Fordom har du varit många lustars tjänare. Nu har du blott en herre, och det är Gud.”

Men han klagar bittert över att han inte fått Ingegerd som skulle hjälpt honom att besegra synden och bli en helig man.

“- Man hade sagt mig, att en kungadotter fanns, vars hjärta var så högt och heligt, att hon ingav frid åt envar, som kom i hennes närhet. Man hade talat vid mig om hennes blidhet, som var sådan, att den, som såg henne, kände sig trygg som ett värnlöst barn hos sin mor. Och då denna sköna kvinna kom till mig, så trodde jag att hon var Ingegerd, och hon blev mig mycket kär. Hon var vän och glad, och hon gjorde mina tunga stunder lätta. Om hon än stundom talade och handlade så, att jag undrade på den stolta Ingegerd, var hon mig dock alltför kär för att jag skulle tvivla på henne. Hon smög sig in i min håg med sin glädje och sin skönhet.
---
Och så är du inte denna kvinna, du är blott en lögnaktig träl.
Jag har hållit dig kär, alltsedan jag hörde ditt namn nämnas, sade Astrid stilla.
Kungen knöt sin hand i vrede mot henne.
Vet du det, Astrid, att jag har längat efter Ingegerd såsom ingen man har längtat efter en kvinna. Vid henne ville jag hålla mig fast, såsom den dödes själ vid de bärande änglarna, för att stiga uppåt. Jag trodde att hon skulle vara så from att hon skulle hjälpa mig att leva ett skuldfritt liv.
---
O Gud, sade han, vart jag vänder mig, ser jag syndare, vart jag går, möter jag dem, som lockar mig till synd! Varför lät du inte kungadottern komma, som inte bär en ond tanke i sitt hjärta? Hennes milda ögon skulle ha spanat ut för mig den rätta vägen. Så fort jag hade velat bryta mot ditt bud, skulle hennes milda hand ha hållit mig tillbaka.”


(Lägg märke till kommateringen!)

Det är en gammal tanke att den goda kvinnan ska hjälpa den syndige mannen att bli god. Olav ville bli helgon, Ingegerd var redan ett helgon, men Astrid var en helt vanlig kvinna som ville ha roligt och skämta. En vanlig man utan helgondrömmar hade nog föredragit den glada Astrid framför den helgonlika Ingegerd.

Kung Olav Haraldsson blev ju helgon sedan och är Norges nationalhelgon. Men alla dessa blodbesudlade vikingar har jag svårt att se som helgon.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-07 18:29:23

Enligt Adam av Bremen ville Olof Skötkonung riva asatemplet i Uppsala, men svearna gjorde ursinnigt motstånd och han fick dra sig tillbaka till Skara. Hans son Anund Jakob Olofsson (ca 1008 - ca 1050) blev medregent och tog över helt efter Olofs död ca 1021.

Anund Jakob var den förste kungen med ett kristet namn, vilket irriterade svearna i Uppsalatrakten. Därför fick han också ett hedniskt nordiskt namn.

I motsats till sin far hatade inte Anund Jakob den norske kungen Olav Haraldsson utan gick i förbund med honom. Tillsammans härjade de på Själland och i Skåne (som ju var danskt på den tiden). Men i slaget vid Helgeå år 1025 besegrades de av danska hären under Knut den store. Han var nu kung över Danmark, England, Norge och delar av Sverige. Han lät prägla mynt med texten “Knut svearnas konung”.

Olav Haraldsson flydde med hustru, barn och sin yngre halvbror Harald (Hårdråde) till sin svägerska Ingegerd och hennes man Jaroslav i Gårdarike (Ryssland). Där stannade de i två år, och när Olav reste tillbaka till Norge lämnade han av säkerhetsskäl sin son Magnus där.

Anund Jakob hjälpte sin svåger att utrusta en ny här. Olav Haraldsson tågade genom Jämtland mot Stiklestad nära Nidaros (dagens Trondheim). Där mötte han danska kungens här år 1030 och stupade. Sedan började det gå rykten om under och järtecken och några år senare helgonförklarades denne våldsamme krigare av påven i Rom.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-07 18:36:39

Ingegerd Olofsdotter/drottning Irina/helgonet Anna

Ingegerd fick i Ryssland det ryska namnet Irina (som betyder “fred”). År 1036 blev hennes make Jaroslav storfurste av Kiev. Det var strider med Jaroslavs bröder och Irina fick medla och göra skäl för sitt namn. Jaroslav grundade den första akademin och lät sammanställa den första lagboken för hela hans rike. De kallade in grekiska konstnärer och arkitekter för praktfulla byggnader, som Sofiakatedralen. Ingegerd och Jaroslav var gifta i 30 år. De fick sju söner och tre döttrar. Dottern Anna gifte sig med Henrik I av Frankrike, Anastasia gifte sig med kung Andreas I av Ungern och Ellisiv gifte sig med Harald Hårdråde och blev senare drottning av Norge.

Mot slutet av sitt liv lämnade Irina Kiev och flyttade tillbaka till Novgorod. Hon ägnade sig åt att stödja kyrkor och kloster och blev nunna under namnet Anna. Hon dog och begravdes i Sofiakatedralen. Senare helgonförklarades hon och blev “den heliga Anna av Novgorod”.

De kvinnliga helgonen var kanske inte så färgstarka som de manliga men verkar åas mer kristna. Det verkar som om det räckte för männen att de tvångskristnade hedningar, sedan fick de vara hur okristliga som helst. Kvinnorna arbetade för kyrkans väl och gjorde goda gärningar.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav slackern » 2020-04-07 19:19:39

Kata en vikingatida kvinna som styrde en storgård är rätt intressant, hon lät bygga en utav Sveriges äldsta kyrkor där källaren är utförd utav sten med murbruk så kan vara Sveriges äldsta stenhus, i och för sig är det en ruin men ändå. Tipps om ni vill veta mer om dena intressanta kvinna sök Kata gård.

De två meter höga väggarna i kryptan bestod av lokalt bruten kalksten, sannolikt resta någon gång i mitten av 1000-talet. Källaren kan bl.a. dateras genom förekomsten av stenkistor som är tillkomna efter det att källaren byggts. Den finaste av stenkistorna har ett trängre parti, en huvudnisch, som var utmärkande för det högre skiktets gravar. Kvinnoskelettet i graven har genom kol-14-metoden daterats till omkring år 975 ±30 B.P. På denna grav har legat en runsten med inskriptionen: "Kætill gærði sten þennsi æftiR Katu konu sina systur þorils" (Kättil gjorde denna sten efter Kata sin hustru Torgils syster).

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kata_gård
slackern
 
Inlägg: 43690
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Dagobert » 2020-04-07 19:48:36

Källor, Alien?
Vad är trådens syfte?
Dagobert
 
Inlägg: 14087
Anslöt: 2010-11-30

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Alien » 2020-04-09 0:09:02

Syfte? Man får väl ha vilka udda intressen man vill och skriva om dem här. Jag kände att det var en lucka i min historiska bildning. Vet knappt någonting före Kristian Tyrann och Gustaf Vasa. Det är rätt snårigt, att skriva här gör att det blir lättare för mig.

Källor? Ja, det är ju de isländska sagorna, Saxo Grammaticus och Adam av Bremen. Det som man hittar på nätet. Jag har ju berättat att man inte alltid kan lita på deras uppgifter, men tycker ändå det är kul med de färgstarka historierna. Det blir inte bara historiska fakta utan litteratur också.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav slackern » 2020-04-09 16:33:37

Alien skrev:Syfte? Man får väl ha vilka udda intressen man vill och skriva om dem här. Jag kände att det var en lucka i min historiska bildning. Vet knappt någonting före Kristian Tyrann och Gustaf Vasa. Det är rätt snårigt, att skriva här gör att det blir lättare för mig.

Källor? Ja, det är ju de isländska sagorna, Saxo Grammaticus och Adam av Bremen. Det som man hittar på nätet. Jag har ju berättat att man inte alltid kan lita på deras uppgifter, men tycker ändå det är kul med de färgstarka historierna. Det blir inte bara historiska fakta utan litteratur också.


Det finns ju en del brev, annaler och skrifter som T.ex. Erikskrönikan och Gutasagan och landskapslagarna, tillsammans med arkeologi kan det avslöja rätt mycket om hur samhället kan ha sett ut.

Här om annaler det finns rätt mycket skrivit i dom i historiska verk om Sverige.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Annaler

Här har du om Erikskrönikan.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Erikskrönikan


Här har du om Landskapslagarna.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Landskapslag

Här har du om Gutasagan.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gutasagan
slackern
 
Inlägg: 43690
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Dagobert » 2020-04-09 18:18:44

Alien skrev:Källor? Ja, det är ju de isländska sagorna, Saxo Grammaticus och Adam av Bremen. Det som man hittar på nätet.

Då tycker jag det vore bra med länkar. Enligt forumreglerna också. Och i varje inlägg.
Dagobert
 
Inlägg: 14087
Anslöt: 2010-11-30

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Fabela » 2020-04-09 18:25:32

Dagobert skrev:Då tycker jag det vore bra med länkar. Enligt forumreglerna också. Och i varje inlägg.

:?:
Skulle det finnas en regel som säger att man ska/bör/måste länka till var man läst/hört allt man skriver om..?
Eller hur menar du?
Fabela
 
Inlägg: 6506
Anslöt: 2013-12-08

Krig, kungar och drottningar under medeltiden (Skandinavien)

Inläggav Dagobert » 2020-04-09 20:33:46

Fabela skrev:Skulle det finnas en regel som säger att man ska/bör/måste länka till var man läst/hört allt man skriver om..?
Eller hur menar du?

När man citerar ska man det, enligt citering-t44951.html
Jag tycker inte att det är svårt att länka till det man läser på nätet.
Dagobert
 
Inlägg: 14087
Anslöt: 2010-11-30

Återgå till Intressanta intressen



Logga in