Jag tror som jag nämnt i andra trådar att jag levt förut och kommer att återuppstå. Redan i sexårsåldern fick jag kontakt med ett tidigare jag som är 100 år äldre än mig och har haft världshistorien betydelse. Jag kan men framför allt kunde som barn skrämma mig själv genom att suggerera fram visioner av andar som kommer i rummet och går till attack mot mig på natten. Efter att jag som barn sett en serie om förhistoriska människor såg jag neandertalare som jagade mig i många år.

Kidzi skrev:Tänker man utanför ramarna förstår man att vi små människor inte har en blekaste aning om hur universum funkar. T ex, varför finns universum, varför verkar mindre och mindre delar likna datorkod, varför finns medvetande och vad är det? Kan man hugga en människa itu och få två medvetanden?

Vår fattningsförmåga är långt under universums komplexitet. Så att påstå att vi vet något alls är helt narcissistiskt och autistiskt... fast inte på det sätt man vanligtvis menar, NT tänker ju så hela tiden. Typ Bara det just jag kan se finns.

Jag håller med dig.

Själv vet jag egentligen ingenting om hur saker och ting verkligen förhåller sig, däremot så är jag övertygad om en hel del men det är ju inte detsamma som att jag anser eller felaktigt tror mig veta tvärsäkert. Men det kan säkert på det här forumet uppfattas som det ibland.

Och att jag idag har den övertygelse och tro som jag har bottnar i att jag som ung upplevde att vi lever med illusoriska uppfattningar om tillvaron och detta kändes djupt otillfredsställande för mig. Av hela mitt hjärta önskade jag förstå meningen med allt, och fick då vid ett tillfälle till mig att det levt en person som visste vad allt handlade om och som har skrivit ner detta. Detta var både förvånande och glädjande för mig och jag blev nu en sökare.

Efter flera års sökande hittade jag till sist till den lära som jag nu har låtit mig inspireras utav under flera års tid och som jag idag är övertygad om var den som åsyftades. Jag är övertygad om att den är sanningsenlig, men jag kan dock aldrig veta detta säkert.

Det jag kan göra är att ta till mig utav den och sedan se hur pass långt den - eller min förståelse utav den - håller vatten. Jag kan försöka att ta till mig utav dess levnadsråd och se om det bidrar till en konstruktiv eller destruktiv riktning för mig i livet. Jag kan se om den leder till ökad förståelse och empati för andra och för deras föreställningar eller inte.

Jag kan även ta till mig utav dess teorier i mitt tänk och se hur detta håller i diskussioner med andra. Jag kan se om förståelse för den leder till ett ökat klartänk och därmed till en ökad förståelse för andra aspekter av tillvaron, eller om det istället blir det motsatta resultatet såsom att man inte får saker att riktigt hänga ihop.

Jag är öppen för att det en dag kan visa sig att den faktiskt inte var sann, hur övertygad jag än är idag. Den motsatta inställningen skulle jag inte kunna se som fullkomlig. Och hur mycket jag än värdesätter den så vore det samtidigt spännande att återigen vara utan ett "livsfacit". Med risk dock för att det kunde vara deprimerande.

Jossie94 skrev:Jag fattar att folk vill tro på något för mening med livet anledning, men det finns ju bevis på hur saker verkligen är om man tänker efter.

Om du vill så får du gärna ge ett exempel på ett sådant bevis.

Tulson74 skrev:Redan i sexårsåldern fick jag kontakt med ett tidigare jag som är 100 år äldre än mig och har haft världshistorien betydelse.

Det låter spännande, men kan kanske bli lite tufft att försöka leva upp till.

Kidzi skrev:Det finns inte spöken för då skulle fler se dem.

Det argumentet faller ju om dom inte är fysiska, eller om dom enbart är det vid sällsynta tillfällen. Och det skulle ju isåfall kunna besvara följande fråga:

Olika övernaturliga fenomen verkar gå igen (no pun) i flera kulturer, platser, tidsåldrar. Kan förklaras olika men ändå verka lika. Varför är det så?

Brukar inte spökjägare ha några instrument som mäter olika spektrum? Men det kanske inte är tillräckligt vetenskapligt?

slackern skrev:Brukar inte spökjägare ha några instrument som mäter olika spektrum? Men det kanske inte är tillräckligt vetenskapligt?

Själv har jag enbart sett ett par amerikanska program med spökjägare och har ingen koll alls på det. Men kanske någon annan här som vet något om detta?

Kidzi skrev:Som min försvunna bok. Enda naturliga förklaringen till att den försvann och kom tillbaka var då att min hyresvärd gått in och snott den?

Sådant här tror jag kan hända just för att man skall få sig en tankeställare. Om det nu inte ligger en mer jordnära förklaring bakom vill säga.

Det som för oss framstår som magiskt eller övernaturligt är sådant som man själv inte förstår logiken bakom. Självklart finns det en logisk förklaring till allt vi kan uppleva i den här världen tänker jag, bara att en sådan inte alltid är tillgänglig för oss.

notwoodstock skrev:Jag tror på Gud och Jesus.

Jag tror att min schizofreni får mig att se skepnader. Men Bibelorden är det som vi kan bygga på.

Jag såg kanske ett spöke i sovrummet för några veckor sedan. Det såg konstigt ut.

Men spiritism var belagt med dödsstraff på Judisk tid. Så jag litar inte på att man får prata med döda släktingar t.ex.

På tal om att jag har tidigare sagt att man jag kopplar att man ser spöken pga sina diagnoser eller sjukdomar, här bekräftar ju personen det jag har sagt.

Och jag själv har varit med om saker nyligen men det var inte så att jag direkt tänkte att det är ett spöke. Jag kände mer det är vinden som blåser och gör så att löven flyger runt, men jag har aldrig sett ett spöke, jag har inte sett någon skepnad, möjligtvis skuggor från föremål tex skuggan från en lampa osv. Men det är ju inga spöken. Vad är ett spöke då? Vad är skillnad på andar och demoner? Skulle det helt plsötsligt dyka upp en samara från the ring från ingenstans? Eller en laban? Svaret är enkelt. Ingen vet och vi kanske inte kommer veta något heller. Men det är inget fel med att tro på saker.

Om spöken existerar vet vi två saker om dem: vi kan inte se dem. Och de kan inte göra något med eller mot oss. Om de kunde det skulle tidningarnas förstasidor se mycket mer dramatiska ut varje dag. Så vi behöver åtminstone inte oroa oss för spöken. Det är ju bra. Det är så jag ser på det.

Jossie94 skrev:På tal om att jag har tidigare sagt att man jag kopplar att man ser spöken pga sina diagnoser eller sjukdomar, här bekräftar ju personen det jag har sagt.

Du bortser från möjligheten att man kanske kan se spöken ibland tack vare sina diagnoser. Att en diagnos kanske kan innebära en ökad känslighet för sådana saker. Med det sagt så tror jag absolut att hallucinationer förekommer.

Det finns inga spöken.

Micke, jag skrev ju precis att jag trodde man kunde se spöken osv pga sina diagnoser. Eller vad menar du?

Det var tex folk som hade psykiska diagnoser som trodde att de såg spöken men så var det andra som var mer jag håller bara med dem andra att jag också "ser" spöken.

Jag tror på spöken, jag tror dåliga energier/spöken/andar lever kvar på platser efter tragiska händelser som skett genom historien, demoner är något annat än oroliga spöken/andar som aldrig funnit ro och frid med livet och aldrig släppt taget om jordelivet, demoner uppenbarar sig på platser där de kan frodas på misär, bråk, girighet och ilska de lever på de negativa känslorna och får kraft och styrka av människans lidande oavsett vad det beror på.

Jag tror alla kan känna efter att olika miljöer har olika tyngd över sig, om man har besökt olika platser och hus, jag har varit vid många ödehus och kråkslott där ingen längre bor och jag har sett skepnader röra sig i fönstren och väldigt gamla lampor som varit tända i förfallna ödehus fast ingen längre bor där. Har nog aldrig varit öga mot öga mot ett ondskefullt väsen i verkligheten men däremot har jag haft och känt många positiva möten med saker vi människor inte kan se med blotta ögat, medium kanske kan se det, men jag är inget medium så jag har inte möjligheten att se något sådant i en uppenbar form, men man kan definitivt känna sånt, man kan få tankar nästan telepatiskt mottagna att det är någonting i rummet som vill en väl, man vet ju inte vad det är för någonting bara att det är en positiv kraft.

Jag tror barn har en förmåga att se spöken och onda krafter mycket lättare än vuxna, kanske till och med i samma omfattning som medium, när jag var barn hade jag extremt hemska drömmar som kändes så äkta, där Anubis som är dödsguden ur egyptisk mytologi jagade mig genom huset och dödade mig våldsamt varje gång, han hade något som kallades ''dödsfingret'', han sträckte ut sitt finger och rörde vid något med det så dog det, ibland högg han ihjäl mig med någon lång kniv, ibland kastade han ner mig i en oändligt djup brunn det var den läskigaste döden jag var med om, jag kastades ner i en brunn utan botten och jag var i fritt fall i en svart avgrund tills jag vaknade, han hade en stav i ena handen också men han använde aldrig den mot mig.

Han uppenbarade sig på samma ställe i huset varje gång och utfallet blev likadant varje gång, han jagade mig och skrek hotfulla budskap och hade ihjäl mig varje natt, försökte typ låsa in mig flera gånger i den drömmen för att skydda mig men han slog bara sönder dörren och dödade mig därefter, ibland försökte jag ta mig ut genom huset med det gick inte för alla dörrar ut var låsta och gick inte att rubba, jag dog på det viset många gånger i drömmarna, väldigt otäckt och traumatiserande att vakna varje gång efter en sådan jakt. Jag var jätterädd för det stället i huset där Anubis uppenbarade sig och jag ville aldrig gå dit när jag var vaken, jag var rädd för det i flera år, men nu tror jag de onda energierna är borta för nu känns den platsen som alla andra platser i huset, det var uppe i en trappa förresten, han kom alltid ner för trappan när han skulle jaga mig. Nu när jag är vuxen drömmer jag i stort sett aldrig mardrömmar längre.

Riksamiralen skrev:Jag tror på spöken, jag tror dåliga energier/spöken/andar lever kvar på platser efter tragiska händelser som skett genom historien

Då bör man förmodligen titta på platser som Auschwitz, Hiroshima och Jonestown till exempel. Jag antar att man har störst chans att ta reda på om de finns eller inte på sådana platser. Det finns spökjägarna-show på TV, men de är ju hemma i människors bostader. Lite löjligt.

Tulson74 skrev:Redan i sexårsåldern fick jag kontakt med ett tidigare jag som är 100 år äldre än mig och har haft världshistorien betydelse.

Hitler?

Jossie94 skrev:Micke, jag skrev ju precis att jag trodde man kunde se spöken osv pga sina diagnoser. Eller vad menar du?

Min poäng är att en diagnos kan ligga bakom att man hallucinerar vilket ju du är inne på, men att vissa diagnoser kanske också kan ligga bakom - eller åtminstone vara kopplade till - en utökad förmåga att kunna se spöken som verkligen existerar utanför en själv (om än inte fysiskt).

I båda fallen så kan det sägas ha med diagnosen att göra att man ser vad man ser, men skillnaden är ju ändå väldigt stor mellan att man ser något verkligt eller enbart något som hjärnan har skapat.

Men är man övertygad om att s k spöken inte existerar, ja då är det klart att man enbart gör den ena tolkningen.

Men jag förstår inte vad problemet är då eftersom det är ju exakt det jag har syftat på när jag har pratat om de erfarenheterna jag haft med de personer som haft sådana psykiska svårigheter och att det kan bero på deras diagnoser att de "ser " spöken. Antingen har jag missuppfattat att folk har förstått mig eller så har folk missförstått mig.

Jag har ju en diagnos men jag jag har inte sådana svårigheter att jag går runt och tror att jag ser spöken.

Sedan detta med att det kan ligga jobbiga saker på platser handlar ju om saker som man oftast själv har varit med om och upplevt, tex jag ogillar vissa platser men det är ju inte för att jag inte gillar folket som bor där, men det jag har upplevt och folket jag har träffat har ju såklart påverkat mig negativt.

När det är hemsökta hus så är det inte konstigt att hus låter om det är nya eller gamla, dörren som knastrar, lampor som släcks, det kan också vara typ en tallrik som stöter emot en annan tallrik som bildar ett ljud typ gnisslande. Det mesta går ju och förklara med andra ord. Sen är det ju otroligt om det nu finns folk med sådana förmågor men medium är ju ett jobb, alla kan lära sig att bli medium, därför är det mer troligt att det är mycket bluff bakom det hela, för deras jobb är ju att ge människor hopp och tro eftersom man är sårbar.

Klart att om någon har gått bort att mediumet säger luktade personen pepparmint? Vilken farbror gör inte det? Eller att han hade någonting som var standard på den tiden, tex Pelle hade en mintask eller en plåtburk som var populära på tex 50 talet. Alltså de är ju rätt uppenbart att det bara tar saker som är standard.

Sedan jobbar ju folk med kroppen och hjärnan och muskler (muskler är minnen) (minns inte vad de hette) och då kan de vara att någon trillade på en sten och sen när man är på denna massagen så kan man bara juste jag har ont i knät eller att det kan bero på något annat än just knäet.

Jossie94 skrev:Men jag förstår inte vad problemet är då eftersom det är ju exakt det jag har syftat på när jag har pratat om de erfarenheterna jag haft med de personer som haft sådana psykiska svårigheter och att det kan bero på deras diagnoser att de "ser " spöken.

Men du tror ju inte på spöken så hur kan du då ha menat samma som mig?

Jag får nog fundera lite över mitt sätt att kommunicera på. Jag kanske inte alltid är så tydlig som jag själv tenderar att tro.

Skogkatt skrev:

Riksamiralen skrev:Jag tror på spöken, jag tror dåliga energier/spöken/andar lever kvar på platser efter tragiska händelser som skett genom historien

Då bör man förmodligen titta på platser som Auschwitz, Hiroshima och Jonestown till exempel. Jag antar att man har störst chans att ta reda på om de finns eller inte på sådana platser. Det finns spökjägarna-show på TV, men de är ju hemma i människors bostader. Lite löjligt.

Mm så kan det nog vara, jag menade nog inte egentligen sådana platser som du menade men nu när man tänker efter finns det säkert rastlösa andar kvar på sådana platser också, jag har tyvärr aldrig varit varken vid Auschwitz, Hiroshima eller Jonestown så jag kan inte veta något om de är hemsökta.

Jag tänkte mer på kanske ställen vi inte känner till bakgrunden kring, bortglömda historier, bortglömda människor, slagfält som glömts bort, platser med diffus bakgrund, skogar, träsk och stigar där människor förr i tiden blivit mördade i bakhåll och liknande, jag tror inte det är långsökt att säga att även hus är hemsökta även fast du påstår att det är ''lite löjligt'' finns ju hus som är flera hundra år gamla där mycket tråkiga saker kan ha hänt, ibland kanske paranormala negativa och ondskefulla händelser reflekterar ett tillstånd som rådde i husets historia, typ om några som bodde i huset blev mördade eller om någon tog sitt liv, energier som skapar svallvågor i nutiden/framtiden som orsakar det vi uppfattar som ovanligt eller paranormalt kanske är ett rop på hjälp från det förflutna och situationen den människan befann sig i, tid i sig är väldigt konstigt eftersom det inte existerar det är bara förfall som vi uppfattar som begreppet ''tid'' men tid är ett mätinstrument vi människor uppfunnit för att förklara detta förfall (åldrande) av människor och saker, det är därför jag tror spöken ofta är personer som inte förstod sin egen död och behöver klarhet men kan inte få detta utav den levande världen (nutiden) och den kommande tiden (framtiden), spöket är argt, förtvivlat och ledset att vara fånget i limbo utan att veta vad det ska ta sig till.

Demoner har inget med spöken att göra ska tydliggöras, det är Lucifers underhuggare och fallna änglar som gjorde uppror mot Gud men förlorade kuppförsöket och bannlystes till helvettet, deras livskraft och styrka uppehålls av att människor mår dåligt på olika vis, då anländer de, de njuter av att människorna lider och blir starkare av det, de kan dock avvärjas genom att yttra Jesu namn, de hatar Guds son och därför viker de hädan.

Jag menade bara att jag håller med om det där jag sa att det kan ligga diagnoser och sjukdomar bakom att man just tror på spöken och sånt.

Jag tror inte på spöken för jag har aldrig sett en och vi vet inte hur ett spöke ser ut (vet ens någon?) Likaså med andra vi bara gestaltat hur vi trott de sett ut. Sedan är det så komplext också för det kan vara så olika svar på dessa frågor. Tex pratar man om kärlek så kan det vara olika för varje person, en kanske tycker kärlek är att vara kär och en annan kanske tycker det är att man självklart är kär i personen men också att det inte måste vara det pirrar i magen osv, låter lite klyschigt men det är inte så kärlek är för alla. Kärlek är inte som på film, någon skrev att kärlek är en illusion. Ja det låter faktiskt rimligt med tanke på att det är så olika kärlek ser ut. Kärlek kan både vara det där standard men också något som är polygamy. Sedan tänker inte jag insätta mig djupare i det.

Men återigen om spöken så är det så varierat vad ett spöke är och det är ju inte som på film, det kan vara en känsla att någon är i närheten, någon skugga säger många osv eller att saker flyttar på sig. Jag har då aldrig sett något flytta på sig av sig själv såvida det inte är något som har gjort att den flyttat på sig, tex välter jag ner ett glas, är det ju jag som välte ner glaset, eller papper eller löv är väldigt lätta och då kan vinden göra så att de flyttar på sig/flyger. Det är så mycket man kan förklara på naturliga sätt varför de sker.

Sedan kan jag förstå det där om att historia ligger bakom olika platser som det har hänt jobbiga saker, att det sätter spår eller man känner av det. Sedan vet jag inte hur det funkar eftersom jag har inte upplevt just det för vet man om att något har hänt så kommer man ju tänka på det och då tror ju hjärnan att man ser saker eller ja man skrämmer ut på sig själv.

är det något som jag tror på så är det hjärnspöken, något annat har jag inte fått bevis på, för att mycket som har varit hemsökt har ju varit underhållning, det är bara kolla på youtube där står det till och med att det är underhållning, sedan verkar många ha gjort någon haunted lek på sociala medier där man gjort som ett VR spel med riktiga människor som delar när hus osv är hemsökta osv.

Det kan vara bra att vara källkritisk.

ja tror också att mycket under äldre årtal att man heller inte visste så mycket om olika beteenden. Tex så kan den som är drabbad där man måste göra en exorsim, handla om trauma, att personen inte alls är besatt av en demon. Sedan har ju folk trott på väldigt mycket, tomtar, troll, älvor mm, Har någon ens sett något utav detta ? Utan att det var ju bara en bekant som klädde ut sig till tomte för att barnen tror ju på tomten. Det är inget fel med med att tro, men någonstans måste ju man tänka vad som är rimligt. För folk kan säga vad fasiken som helst.

Jossie94 skrev:tomtar

Har du aldrig hört talas om gårdstomten? Det är ett fenomen många berättat om i Sverige, jag har en släkthistoria om en hustomte som gått i arv från min mammas sida, hon påstår att en släkting på 1800-talet såg en liten grå ilsken tomte i en ladugård som tog hand om djuren i stallet just i det ögonblicket, de var båda väldigt förvånade och tomten var verkligen inte glad, hon såg den bara en gång i sitt liv sen såg hon den aldrig mer, det här är en muntlig berättelse från generation till generation som aldrig skrivits ner eller dokumenterats, men hon var väldigt chockad sägs det, att ha sett den lilla tomten, den var mycket mindre än en vanlig människa tydligen, grå och skäggig, och avskydde människor men gillade djuren. Skulle vara konstig om hon ljög, det hade nog ansetts lite galet att tro på något sådant även på den tiden, då var ju tro väldigt strängt med som katekesen (prästförhör) och man kunde inte bara gå runt och yttra sådant hursomhelst utan påföljder, jag tror hon kan ha sett något, om det var en tomte eller inte låter jag vara osagt, men det är en svensk tradition du bör veta om som är mer seriös än den låter.

Jag blir riktigt förbannad att någon påstår att bara mentalsjuka ser spöken. Det finns massor av normala människor som inte säger att de tror på spöken för de vill inte mobbas av en halvback 20 årig unge som tror att hon vet allt.

Men det är svårt med autism för vissa, bara för att de själva skiter ut genom munnen allt de tänker på tror de att alla andra gör så med. Men i verkligheten testar vi vattnet innan vi ger oss in på ett udda ämne. Och funkar det inte pratar vi om något annat.

De flesta har massa tankar som aldrig kommer ut.

Det finns ingen diagnos att man ser spöken.