Jag läste en artikel om västerlänningar som var på besök i Tibet och träffade en munk som de kände sedan tidigare. Västerlänningarna babblade på och till slut sa munken "jag ser att du fortfarande lider av läppdiarre" och alla skrattade.

Artikeln fick mig först att tänka på att det extrema babblandet som är normen här i väst kanske inte gäller överallt.

Men sen läste jag en bok om vikingatiden och där fanns en av sveriges äldsta roliga historier, den om den vita hästen:

Två män sitter i tysthet och arbetar inomhus. Plöstligt går en vit häst förbi utanför. Den ena mannen säger "Titta, en vit häst!" och den andra mannen nickar tyst.
Några veckor senare sitter männen och arbetar i tysthet vid fönstret igen. Då går samma vita häst förbi och den ena av dem säger "Titta, där är den vita hästen igen!"
Den andra mannen säger då "Nu är jag trött på att höra om den vita hästen!"

Även om detta är en rolig historia så säger den även en del av den svenska mentaliteten. Att babbla på som en galning hela tiden är helt enkelt inte vår stil. Eller åtminstånde var den inte det tidigare.

Då är frågan, varför har detta plötsligt blivit normen? Varför anses vi som invalider om vi inte kommunicerar normalt frekvent el dyl.

För ser man fenomenet i en större global och historisk mening så är det väl ändå så att vi är majoritet och norm. Det är personerna som vill göra sig till för radio/tv/media som försöker skapa en 'norm' där det eviga babblandet skulle både anses normalt och till och med tvång.

baconmuffins skrev:För ser man fenomenet i en större global och historisk mening så är det väl ändå så att vi är majoritet och norm. Det är personerna som vill göra sig till för radio/tv/media som försöker skapa en 'norm' där det eviga babblandet skulle både anses normalt och till och med tvång.

Roligt ord Läppdiaree
Tja jag har ju svårt att tänka mig att en radiokanal där det pratas sporadiskt någon gång per vecka skulle ha särskilt många lyssnare.

Så jag stödjer tesen att tekniken radio/tv/internet/msn trissar upp "läppdiareen"

PS:Gillade historien, helt i min smak.

Ja, ordet "Läppdiarré" åker direkt in i min ordlista!

Det ordet står för är en av anledningarna till att jag skulle vilja flytta längre norrut.
Babbel går mig på nerverna.

Min uppfattning om orsaken är dock densamma som ufos.

Får mig att tänka på det gamla ordspråket "tala är silver, tiga är guld" som numera folk fnyser åt och ser ingen vits med. Kvalitén på diskussioner verkar dala då folk pratar på mer utan att lägga tanke bakom sina ord. Jag gissar på att det ökade behovet av att prata är ett storstadsfenomen, för att synas mer i samhället.

baconmuffins skrev:Jag läste en artikel om västerlänningar som var på besök i Tibet och träffade en munk som de kände sedan tidigare. Västerlänningarna babblade på och till slut sa munken "jag ser att du fortfarande lider av läppdiarre" och alla skrattade.

Artikeln fick mig först att tänka på att det extrema babblandet som är normen här i väst kanske inte gäller överallt.

Men sen läste jag en bok om vikingatiden och där fanns en av sveriges äldsta roliga historier, den om den vita hästen:

Två män sitter i tysthet och arbetar inomhus. Plöstligt går en vit häst förbi utanför. Den ena mannen säger "Titta, en vit häst!" och den andra mannen nickar tyst.
Några veckor senare sitter männen och arbetar i tysthet vid fönstret igen. Då går samma vita häst förbi och den ena av dem säger "Titta, där är den vita hästen igen!"
Den andra mannen säger då "Nu är jag trött på att höra om den vita hästen!"

Även om detta är en rolig historia så säger den även en del av den svenska mentaliteten. Att babbla på som en galning hela tiden är helt enkelt inte vår stil. Eller åtminstånde var den inte det tidigare.

Då är frågan, varför har detta plötsligt blivit normen? Varför anses vi som invalider om vi inte kommunicerar normalt frekvent el dyl.

För ser man fenomenet i en större global och historisk mening så är det väl ändå så att vi är majoritet och norm. Det är personerna som vill göra sig till för radio/tv/media som försöker skapa en 'norm' där det eviga babblandet skulle både anses normalt och till och med tvång.

Det beror säkert på invandringen.

Ordet läppdiarré är gammalt. Fanns redan när jag var liten dvs på stenåldern (nästan).
Men lika bra för det.

Talk only if you can improve the silence.

mundiarré har vi i familjen alltid sagt, eller logomani.

Att använda ordet läppdiarré ÄR läppdiarré. Tyvärr blev jag tvungen att skriva ned ordet nu. Två gånger t.o.m. Aldrig mer..

Inger skrev:Det beror säkert på invandringen.

ALLT dåligt beror på invandringen!

MsTibbs skrev:

Inger skrev::wink:

ALLT dåligt beror på invandringen!

En dag kanske det blir bättre men bra lär det aldrig bli,,,