Jag hamnar oftast i situationer där det känns som att jag måste välja mellan vad mina föräldrar tycker och vad min partner tycker. Jag får då lite ångest eller panik i en sådan situation, det känns som att man är instängd i sin egen kropp, den känslan. Jag vet inte hur jag ska hantera detta för jag vill inte göra mina föräldrar besvikna eller det känns som att när de föreslår saker som att de påverkar mig så mycket att jag har svårt att säga nej. Och när jag förklarat varför vissa beslut har tagits så är de som att de då tycker allt jag säger är fel eller konstigt.

Det kan vara tex att de lägger sig i en stor sak och de har rätt till sina åsikter så men de förstår inte att de även påverkar mig, för de utgår från att det dem tycker ska gälla andra också, för att det är enligt dem normalt.

Har ni några tips hur man kan lösa eller hantera detta? Jag ogillar nämligen att känna mig maktlös och som att jag inte har rätt till mina känslor och åsikter. Det känns ofta som att jag bara lyder alla andra och att ha känslan att vad jag än säger eller känner så måste jag göra som alla andra. Det är inte bara mina föräldrar det är även släkt och så som jag känner samma känsla, att jag inte får ta egna beslut.

Ambivalens, den känsla som håller på att slita en i bitar, och man blir paralyserad, och man får beslutfattandeångest, jo tack det har man väl ganska ofta. Ibland får man singla slant..

Har du mer konkreta exempel på när du får den känslan och vad har du gjort för att hantera det?

För mig är det att jag vet om att jag får den känslan , jag har bara svårt att tänka att när den väl kommer så ska jag göra si eller så, man är ju oftast efterklok.

Om man visste i förväg och är bra på att agera, så är det inte längre tvehågsenhet, nu är man ju inte sådan tyvärr. Andra som är NT har ofta en sådan gigantisk bekantskapskrets, så de finner snabbt råd med det mesta, vi andra kan kanske läsa på lite om saker som närmar sig, så är man åtm lite beredd, det är väl det råd jag kan ge...