Hej! Är en ung kvinna med autism, adhd och utmattningssyndrom.
Känner att jag hamnat utanför samhället, har aldrig orkat skaffa några vänner,
Har ingen utbildning (förutom grundskola), inget jobb och ingen inkomst.
När jag var barn kunde jag inte äta eller sova ordentligt, hanterade all stress genom att träna jättemycket.
När jag var 17 år blev jag svårt sjuk, kroppen stängde av och jag blev sängliggande i ca 2 år.
Men med hjälp av mediciner, bra mat, sömn och egna träningsprogram är jag mycket bättre nu.
Jag klarar vardagssysslorna och har lite energi över till promenader, träning och trädgårdsarbete.

Men hur gör jag för att ta mig vidare?
Vill inte vara en belastning för mina föräldrar, dom är trötta och riskerar att bli utbrända.
Är det någon som har varit i en liknande situation, och tagit sig vidare?
Har ni några tips?

Kan du inte ansöka om aktivitetsersättning?

Kanske börja plugga på Komvux? Eller känns det helt fel?

Starkt av dig att du lyckades skapa rutiner, struktur (bra mat, sömn, eget träningsprogram, som du nämner).

Om du är en djurmänniska kanske du skulle kunna börja annonsera om att du kan vara hundvakt? Jag brukar då och då se hundägare sätta upp lappar om att de söker någon som kan ta hand om deras hund några timmar när de jobbar, mot betalning. Det är också ett jobb. En mindre variant av "hunddagis" (som verkar vara en uppåtgående "bransch" nuförtiden).

Ja det här är ju situationen för rätt många med diagnoser. Har du kontakt med psykiatrin och rehabkoordinator?
Om man har förutsättningarna så är en bra början att läsa in gymnasiet om man har ambitionen att arbeta i framtiden. Dessvärre upplever jag själv att stödet och intresset från samhällets sida är nära noll.

Eowyn skrev:Vill inte vara en belastning för mina föräldrar, dom är trötta och riskerar att bli utbrända.
Är det någon som har varit i en liknande situation, och tagit sig vidare?
Har ni några tips?

Jag kan ta hand om dig.

Aktivitetsersättning krävs lite mer att få. Ekonomisk bistånd kan du få rätt fort tror jag. Sen har du den ekonomiska biten. LSS om du behöver lite extra hjälp.

Gå till autismmöten, eller andra möten som är gratis, eller billiga, för socialt umgänge. Daglig verksamhet funkar med.

Fokusera på spel eller saker som du tycker om.

Det blir bättre. Även om det kan ta väldigt lång tid.

1. Jag ansökte om aktivitetsersättning för 2 år sen men fick avslag,
Har ansökt och skickat in nytt läkarintyg i år men har inte fått något svar ännu.
Min läkare tycker att jag har rätt till ersättning och var väldigt arg på dom
för att dom inte litar på hennes bedömning.

2. Jag vill utbilda mig, men jag mår väldigt dåligt i skolmiljöer,
klarar inte av att vara inomhus med en massa andra människor.

3. Jag är djurintresserad och provade på daglig verksamhet på ett hunddagis,
men det funkade inte alls, ledarna bara lämnade mig i en soffa,
dom sa inget och gav mig inga uppgifter.
Så jag slutade efter andra gången.
Skaffade en egen hund istället, han hjälper mig mycket,
vi promenerar varje dag och går kurser tillsammans.
Kurserna på brukshundklubben är bra då vi är utomhus,
och så är det bra ordning och reda.

Komvux är väldigt ofta på distans numera. Däremot är det säkert väldigt olika hur de distansutbildningarna fungerar och hur mycket hjälp man kan få. Har också åtminstone funnits någon folkhögskola som haft gymnasiekurser på distans.

Eowyn skrev:2. Jag vill utbilda mig, men jag mår väldigt dåligt i skolmiljöer,
klarar inte av att vara inomhus med en massa andra människor.

3. Jag är djurintresserad och provade på daglig verksamhet på ett hunddagis,
men det funkade inte alls, ledarna bara lämnade mig i en soffa,
dom sa inget och gav mig inga uppgifter.
Så jag slutade efter andra gången.
Skaffade en egen hund istället, han hjälper mig mycket,
vi promenerar varje dag och går kurser tillsammans.
Kurserna på brukshundklubben är bra då vi är utomhus,
och så är det bra ordning och reda.

Jag förstår, men du skulle kunna testa Komvux, och hoppa av efter en eller två gånger i så fall, om det är lika dåligt som tidigare skolerfarenheter? Det kan faktiskt vara mycket bättre än tidigare upplevelser. Men, visst, det kan vara lika illa eller värre, men då är det ju "bara" att sluta gå, tänker jag?

Vad dåligt beteende från de där ledarna, som inte välkomnade dig och var snälla, utan bara lämnade dig på det där sättet. Riktigt dåligt. Bra att du slutade där! Och utmärkt att du skaffade en egen hund. I en annan tråd här diskuterade vi just detta hur hundar kan vara till så stor hjälp med det sociala, att man kommer ut och får träffa andra hundar och hundägare ibland, alltså att man hejar och pratar lite, hundarna hälsar på varandra och man kanske till och med lär känna några människor/hundar på det sättet, alltså såna man möter utomhus återkommande gånger.

Kan inte kommunen ordna daglig verksamhet som innefattar att arbeta med typ trädgårdsskötsel på kyrkogård eller i stadspark eller bostadsområden? Samhall brukar väl fixa såna jobb? Det är väl för alla slags funktionsnedsättningar, t.ex. om man har autism? Alltså jag vet inte säkert, har ingen egen erfarenhet, det är bara en tanke.

Eowyn skrev:
2. Jag vill utbilda mig, men jag mår väldigt dåligt i skolmiljöer,
klarar inte av att vara inomhus med en massa andra människor.

Kanske skulle en folkhögskola vara något för dig eller plugga på distans?

Man kan prata med en yrkesvägledare på Komvux för att få hjälp med anpassad skolgång efter egna förutsättningar. Man kan läsa hela eller delar av gymnasiet hemma, proven går också att göra hemma på datorn.

Kolla om din kommun har ett personlig ombud och om du tillhör målgruppen för att få stöd och hjälp genom en sådan i din kommun. I vissa kommuner finns fler än ett PO. De är populära och det kan vara väntetid. Mer info finns på www.personligtombud.se

Tack för alla tips!
Jag får försöka ta kontakt med någon yrkesvägledare och börja studera.
Jag borde klara av att läsa 10%. Har lättast för mattematik, så får väl börja med det.
Ringde till försäkringskassan idag och det ser inte ut som jag får någon aktivitetsersättning.
Dom tror väl att jag låtsas vara sjuk eller så vill dom bara spara pengar.
Jag hatar försäkringskassan och har tappat allt förtroende för mänskligheten.
Fattar dom inte att mina chanser att bli frisk skulle öka om jag fick ersättning.

Det låter som du skulle kunna ha nytta av stöd i att kommunicera med myndigheter. Därför tipsade jag om personligt ombud.

Eowyn skrev:Tack för alla tips!
Jag får försöka ta kontakt med någon yrkesvägledare och börja studera.
Jag borde klara av att läsa 10%. Har lättast för mattematik, så får väl börja med det.
Ringde till försäkringskassan idag och det ser inte ut som jag får någon aktivitetsersättning.
Dom tror väl att jag låtsas vara sjuk eller så vill dom bara spara pengar.
Jag hatar försäkringskassan och har tappat allt förtroende för mänskligheten.
Fattar dom inte att mina chanser att bli frisk skulle öka om jag fick ersättning.

Om du studerar får du väl i alla fall studiebidrag, hoppas jag?

Eowyn skrev:Tack för alla tips!
Jag får försöka ta kontakt med någon yrkesvägledare och börja studera.
Jag borde klara av att läsa 10%. Har lättast för mattematik, så får väl börja med det.
Ringde till försäkringskassan idag och det ser inte ut som jag får någon aktivitetsersättning.
Dom tror väl att jag låtsas vara sjuk eller så vill dom bara spara pengar.
Jag hatar försäkringskassan och har tappat allt förtroende för mänskligheten.
Fattar dom inte att mina chanser att bli frisk skulle öka om jag fick ersättning.

Du kan ju alltid överklaga Försäkringskassans beslut om aktivitetsersättning. Kanske finns någon här som har gjort det och kan hjälpa dig.

Eowyn skrev:Jag hatar försäkringskassan och har tappat allt förtroende för mänskligheten.
Fattar dom inte att mina chanser att bli frisk skulle öka om jag fick ersättning.

Det handlar om att spara pengar. Många tar ju livet av sig när de får indragen ersättning och fotfästet rycks undan. Politikerna verkar tycka att det är en rimlig väg. Oklart hur de får ihop det med att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället som alla andra. Samt deras favoritfras "allas lika värde".

Jag läste en gammal text från Arbetsförmedlingen om hur stödet till funktionsnedsatta bör se ut. Det stod att det absolut viktigaste är att först säkerställa ekonomisk trygghet för vederbörande. Så nog känner idioterna till det alltid. Förhoppningsvis drabbas de själva av livshotande sjukdom - utan ersättning.

Leibniz skrev:Oklart hur de får ihop det med att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället som alla andra. Samt deras favoritfras "allas lika värde".

För att inte tala om nollvision självmord.

Fabela skrev:För att inte tala om nollvision självmord.

Den är ju ett skämt - eller snarare ett hån mot alla med psykiska problem. Efter många år tillkom en nollvision för självmord, men det var ytterst motvilligt från politikernas sida. Men även detta är ju en kostnadsfråga, för politikerna vill inte betala för att minska antalet självmord.

Leibniz skrev:Den är ju ett skämt - eller snarare ett hån mot alla med psykiska problem.

+1000

Leibniz skrev:Förhoppningsvis drabbas de själva av livshotande sjukdom - utan ersättning.

Det är väl mycket det här som är problemet: de som beslutar klarar sig säkert även om de blir svårt och/eller kroniskt sjuka.

Trots allt som skrivits tror jag också att de flesta "vanliga" icke-sjuka människor har nix insikt i hur illa det är ställt.

@ Eowyn: börja studera något på låg % låter väl perfekt. Hoppas att du kan få hjälp med det!

Att plugga universitetskurser på distans har fungerat bättre än vanlig skola för mig - befinner mig i en mycket snarlik situation.
Medlemskap hos ett Fontänhus kan också hjälpa en komma ut i arbetslivet med schema och stöd från utbildade. Sök efter ett lokalt sådant!

pissbrain skrev:Att plugga universitetskurser på distans har fungerat bättre än vanlig skola för mig - befinner mig i en mycket snarlik situation.
Medlemskap hos ett Fontänhus kan också hjälpa en komma ut i arbetslivet med schema och stöd från utbildade. Sök efter ett lokalt sådant!

Oj en till som har erfarenhet från fontänhuset. Vilket hus går du på?

Jag går i Stockholm.

Vet att de har en grej som kallas övergångsarbete som är att få ut medlemmar i arbete igen. Är det det du syftar på?

Annars kan man väl få hjälp med visstidsanställningar från arbetsförmedlingen?
Svenska kyrkan brukar vara pigga på att ta emot folk med lönebidrag och ts verkar även gilla trädgårdsarbete så det låter ju perfekt.