Mats skrev:

Geastrum skrev:Blir trött, mest psykiskt tror jag, men inte "sömnig". Större behov av vila och återhämtning. Jag kunde bli förfärligt trött som ung också, men det "gick över" fortare. Då hade jag liksom lite mer energi.

Samma här.

...och här.

LordNelson skrev:Måste vara många fler här än mig som är less på ökenvandringen.

Här är ännu en. Hur lång är en ökenvandring egentligen?

Ericus skrev:

LordNelson skrev:Måste vara många fler här än mig som är less på ökenvandringen.

Här är ännu en. Hur lång är en ökenvandring egentligen?

Om man går i cirklar blir den oändligt lång.

Huggorm skrev:

Ericus skrev:

LordNelson skrev:Måste vara många fler här än mig som är less på ökenvandringen.

Här är ännu en. Hur lång är en ökenvandring egentligen?

Om man går i cirklar blir den oändligt lång.

Om man går i liggande 8:a då?

Ericus skrev:

LordNelson skrev:Måste vara många fler här än mig som är less på ökenvandringen.

Här är ännu en. Hur lång är en ökenvandring egentligen?

Ja den kan nog vara hur lång som helst.

LordNelson skrev:

Ericus skrev:

LordNelson skrev:Måste vara många fler här än mig som är less på ökenvandringen.

Här är ännu en. Hur lång är en ökenvandring egentligen?

Ja den kan nog vara hur lång som helst.

En ökenvandring är väl egentligen en metafor, för att vara utanför en gemenskap man tillhört, men skulle gärna vilja tillhöra igen...

När man talar om öken inom kristendom så är det också att i öknen så finns det oaser. Det vill säga stunder där man inte känner öken.

Vet inte om detta tillför något men ville bara tillägga en sak.

Ju äldre man blir desto mer knakar ju kroppen. Ryggont, artros, dålig syn m.m. Allt sånt tar energi.
Att ha ont förbrukar kraft, som man tidigare kunnat uppbåda för att delta i sociala sammanhang ibland.
Men naturen är fortfarande en enorm kraftkälla, och jag vägrar att se mitt enda liv som en ökenvandring!

Fretshi skrev:När man talar om öken inom kristendom så är det också att i öknen så finns det oaser. Det vill säga stunder där man inte känner öken.

Vet inte om detta tillför något men ville bara tillägga en sak.

Ja, du har rätt. "Öken" inom kristendom och religion överhuvudtaget behöver inte ha en negativ betydelse. Jag skrev nyss ett inlägg i tråden "Deep thoughts", men tror inte att det har publicerats än. Där nämnde jag i alla fall att det finns en lång tradition av eremiter i historien, både i västerlandet och österlandet. Många som valt att isolera sig i just öknen, som en produktiv, i grunden positiv handling.

Johannes Döparen var väl en slags eremit av det slaget, liksom Antonius (a.k.a. Den heliga Antonius eller Eremiten Antonious). Grottor har också varit en alternativ plats. Syftet med att söka sig till öknen eller ett berg, en grotta eller någon annan avskild kraftplats är just att komma närmare den inre verkligheten, och för det verkar det vara nödvändigt att hålla en distans till samhället, så att säga.

Någon skrev tidigare här på forumet att "passivitet är skadligt, leder till depression". Ja, ofta kan det väl vara så. Men om man tänker på dessa eremiter, och nunnor och munkar (inom såväl kristendom som buddhism) så tror jag inte att de alla blev/blir deprimerade och självmordsbenägna? Många har nog upplevt en positiva effekt av detta avståndstagande också, en känsla av att komma närmare "Gud" eller det spirituella.

Ja du ar rätt angående passivitet och munkar och nunnor.
Men de är ofta väldigt angelägna att leva som de gör och då kan avskildhet vara befriande.

De kan nog aktivera sig på vissa sätt för att bli för passiv och typ bara meditera är inte bra det häller.

Människan är bygd för att stimulera sig så bara passitivtet är nog sällan bra.

Men munkar och nunnor drar ofta sig tillbaka i perioder för att uppnå stillhet och visdom, men detbetyder inte att de alltid gör så.

LordNelson skrev:Vem fan orkar med skiten?

Jag gör då inte det. Autismhelvete eller vad fan det är som lägger hinder ivägen så man inte klara sånt man förväntas fixa.

Hur många andra trådar finns det här på samma tema?

Jag är då förbanat jävla less! Det finns ju ingen lösning.

Är det ingen som sett tv-programmet jag såg om en man med asperger som fick något som lindrade hans autism.

Ge mig vad det nu var NU!

Det kan vara oxytocin.

Kentarou skrev:

LordNelson skrev:Vem fan orkar med skiten?
nåt
Jag gör då inte det. Autismhelvete eller vad fan det är som lägger hinder ivägen så man inte klara sånt man förväntas fixa.

Hur många andra trådar finns det här på samma tema?

Jag är då förbanat jävla less! Det finns ju ingen lösning.

Är det ingen som sett tv-programmet jag såg om en man med asperger som fick något som lindrade hans autism.

Ge mig vad det nu var NU!

Det kan vara oxytocin.

Det är möjligt men jag kommer inte alls ihåg. Tror det var på SVT och att det var nåt vetenskapsprogram. Han var amerikan, hade jobbat som musiker och turnerat med kända artister. Det blev vemodig stämning när han beskrevs hur han förstod att han gått miste om en massa tidigare under sitt liv. Jag tror han var runt 50.

Att kämpa med sina tillkortakommanden, sedan utstå tråkningar från oförstående NT är ju såklart ngt man kan vara utan, och gör inte att man direkt orkar mer, så många AS är isolerade ibland. Men de som förvärvsarbetar, orkar inte så mycket mer, när dom kommer hem är de helt slutkörda, så de kan nog känna en isolering och utanförskap också. Detta känner väl alla till, och är inte ngt nytt, men vad kan man göra, för att bryta upp och kanske tänka vidare...

Ökenvandringen är nödvändig.