Vill inte andas längre

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Vill inte andas längre

Inläggav ehmd93 » 2019-04-16 9:10:37

Jag och min barndomskompis har funnits varandra ända tills jag var 16 år gammal. Han var 6 år äldre än mig. Han kunde ha levt länge. Skaffa en familj, jobb, hus och kunde göra alla lycklig om han inte hade tagit överdos. Jag tog väldigt hårt och kunde inte hålla mig när vi var på hans begravning.
Jag brukar lägga en blombukett vid hans gravsten. Han fyller 4 dagar tidigare än mig och på min födelsedag brukade vi göra saker ting tillsammans. Det är han som fick mig att må bra. Men det gör ont varje gång jag tänker på honom så mycket.

Jag slutade gå på psykolog på 2 år då jag anses att mitt existensiell ensamhet är helt och hållet fördömd. Psykolog föredrog att skaffa förhållande eller en hobby för att distrahera mina tankar. Tyvärr ingenting hjälper. Jag brukar ta bilder på udda saker men framförallt på blommor. Jag vet inte om det får mig att må bättre fast det underlättar mina attributer.

Ärligt talat jag hatar mig själv. En fucking utböling som inte förtjänar att leva ett liv. Jag är för självkritisk oavsett min omgivning ser att jag är framåtriktad och utvecklar min personlighet. Jag har brottats med mina studier på snart 5 år och målet var att komma vidare trots att jag har svårigheter. Jag och min gamle skolkamrat försöker hålla kontakt genom telefon enligt att han är upptagen med sitt jobb. Jag beundrar honom för att han fick mig att spela gitarr fastän jag inte är bra på det.

Just nu umgås jag mest med en kompis som jag har lärt känna från skolan men samtidigt storebrors vänskapskrets. Världen är liten måste jag säga.
Vi shoppar, tränar, spela dator, snacka skit och jävlas med varandra. Vi har försökt lingua franca så bra som möjligt. Men en annan sak som jag inte ville ta upp något som berör känslor. Anledning till detta är att jag inte vill blanda in folk med mina känslor. Kanske det är svårt hos män att pratar ut med homogena kön eller man vill helt enkelt inte göra det. Jag var tvungen att hålla mina känslor inombords varje gång vi umgåtts med eller utan hans bröder och kompisar som min storebror känner. Jag och min bror håller rätt tätt jämfört med min tvillingbror som bor i Stockholm. Det är nog att man måste gå vidare och uppleva nya erfarenheter. Jag vill inte heller jämföra med min tvillingbror då jag är stolt över mina syskons liv. Jag kan inte njuta av varje gång jag går på konsert.


Jag kommer ihåg när jag hade kontakt med en tjej som bor i Malmö kunde vi prata om himmel och jord samtidigt delar av vårt erfarenheter. Hon må vara en pojkflicka fast det är hennes personlighet och drag som jag känner mest trygg och bekvämt av. Men tyvärr måste jag acceptera när kontakten upphörts pga hennes relation. Men jag har bara insett att det är jag som är olyckshändelse bland omvärld och andras omgivning. Ärligt talat jag orkar inte detta mer. Jag kommer ihåg att jag hade kontakt med en person från en annan sajt som bor någonstans upp på landet och börjat inse att jag har skrämt alla. Jag kände mig redo med att prata om mina förflutna men nej, blev totalt AVVISAD. Jag måste acceptera men det gör väldigt ont att gå igenom sådant företeelser att jag inte vill leva längre.

Jag inser att jag är varken homo eller heterosexuell utan en pansexuell
(Ja, jag är pansexuell. Den som är pansexuell attraheras av personer oavsett könstillhörighet. Och till skillnad från bisexuell säger ordet att det finns fler än två kön att attraheras av.) Jag känner skeptiskt att ha ett förhållande i mitt liv. När jag ser omvärld och erfarits att människor föredrog hur snygg man måste vara och ställa krav som är jävligt korkad. Mest av allt kanske folk ville bli uppmärksammats för att få ONS. Det är fucking störd om person har en annan hudfärg eller etnisk bakgrund att man blir lätt avvisad. Som invandrare vill jag helt utan tvekan hänga mig men jag kan inte. Jag vill inte skada min familj fastän jag lider fortfarande.

Det var även jobbigt när bonusmamma fick bröstcancer att det påverkades oss. Jag vet inte om lillasystern vet det men vi försöker göra det så gott som möjligt och ta hand om varandra ifall det händer något. Jag ser min bonusmamma som en del av familj oavsett vi inte är biologiskt.

När jag tänker på allting på samma gång med min omgivning, studier och min jävla diagnos har jag insett att det inte är värt att fortsätta. När jag var på stranden och var där ända till kvällen för att försöka lugna ner mina nerver. Jag vet inte varför jag fotade solnedgång och skickade till någon. Men jag bli lätt påmind att jag inte förtjänar att leva överhuvudtaget för att jag inser att jag är en cancer. Snälla, låt mig dö.
ehmd93
 
Inlägg: 122
Anslöt: 2015-04-30

Vill inte andas längre

Inläggav Solblomma » 2019-04-16 13:18:15

ehmd93 det låter väldigt tungt det som du går igenom. Vill bara säga att jag tror att du betyder mer än du tror, speciellt för din familj. När jag har haft tankar om att inte orka leva har jag ändå kunnat få hjälp av att tänka på min familj.
Vad bra att du i alla fall tar hjälp från fotograferingen!
Ibland har jag fått stöd av en volontär på mind: mind.chat.se det kanske kan vara värt för dig att i alla fall prova?
Styrkekram :-)Hug
Solblomma
 
Inlägg: 1211
Anslöt: 2018-03-10
Ort: Halland

Vill inte andas längre

Inläggav LordNelson » 2019-04-16 16:08:17

ehmd93 skrev:Snälla, låt mig dö.

Jag vet inte om det är nån tröst men vi är nog ganska många som känner så ibland.

Jag brukar tänka att jag inte ska glädja alla jävlar som tror eller kanske hoppas att jag ska ta mitt liv. Speciellt en person vill jag överleva för att sen kunna pissa på hans grav. Men är det riktigt tungt finns naturligtvis inte sådana tankar.

När nån närstående är allvarligt sjuk blir det ofta också extra jobbigt.
LordNelson
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 4788
Anslöt: 2010-06-25

Vill inte andas längre

Inläggav ehmd93 » 2019-04-16 19:11:56

Solblomma skrev:ehmd93 det låter väldigt tungt det som du går igenom. Vill bara säga att jag tror att du betyder mer än du tror, speciellt för din familj. När jag har haft tankar om att inte orka leva har jag ändå kunnat få hjälp av att tänka på min familj.
Vad bra att du i alla fall tar hjälp från fotograferingen!
Ibland har jag fått stöd av en volontär på mind: mind.chat.se det kanske kan vara värt för dig att i alla fall prova?
Styrkekram :-)Hug


Jag har funderat återuppta kontakt från allmänt psykiatrin och påbörja terapisamtal trots att min fd. psykolog har slutat. Har inte alls erfarenhet att prata med främling eller om professionellt den är.

Tack för tipset och ska ser om det hjälper mig. Har försökt självhjälp utifrån andra terapiskt hemsidor men tyvärr det leder ingetvart. Jag vet inte om det berör min diagnos men på sistone har jag aldrig tänkt på mina svårigheter då jag fokuserade på att bearbeta mina svagheter och förbättra mitt förmågan utan att tänka på det.

Jag vet inte om jag har svårt att prata med eller inför folk i omvärld då jag misstar att antingen är selektiv mutism avsiktligt eller att ens autism enligt kriterier kring socialförmågan är begränsad. Jag kan dessvärre heller inte inser att jag utvecklar pga. att facklitteratur kring funktionsnedsättning behöver inte vara sannolikt rätt beskrivet.
ehmd93
 
Inlägg: 122
Anslöt: 2015-04-30

Vill inte andas längre

Inläggav Batte » 2019-04-16 19:49:12

Hei der! Forstår du når jeg skriver på norsk? Det virker som du har opplevd mye vondt og det smerter meg. Leit å lese om alt det vonde som har skjedd deg! :-)Hug
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vill inte andas längre

Inläggav ehmd93 » 2019-04-17 3:27:06

Batte skrev:Hei der! Forstår du når jeg skriver på norsk? Det virker som du har opplevd mye vondt og det smerter meg. Leit å lese om alt det vonde som har skjedd deg! :-)Hug


Då jag bor i Skåne förstår jag danska bättre. Men jag har lärt mig att kunna acceptera allt som har hänt och kunna gå vidare. Jag uppfattade som att medlemmar här anklagar över problem i samhälle än att ägna sin tid åt att jobbar med sina bekymmer. Jag anses att jag vill inte alls hamnar i en sånt situation. vill inte grubblar mina tankar och fördjupar mig i en sånt detalj som är meningslöst på praktiskt.

Jag måste gå fortsätta gå framåt, inte stanna och bli förhindrad.
ehmd93
 
Inlägg: 122
Anslöt: 2015-04-30

Vill inte andas längre

Inläggav Batte » 2019-04-17 8:24:41

ehmd93 skrev:
Batte skrev:Hei der! Forstår du når jeg skriver på norsk? Det virker som du har opplevd mye vondt og det smerter meg. Leit å lese om alt det vonde som har skjedd deg! :-)Hug


Då jag bor i Skåne förstår jag danska bättre. Men jag har lärt mig att kunna acceptera allt som har hänt och kunna gå vidare. Jag uppfattade som att medlemmar här anklagar över problem i samhälle än att ägna sin tid åt att jobbar med sina bekymmer. Jag anses att jag vill inte alls hamnar i en sånt situation. vill inte grubblar mina tankar och fördjupar mig i en sånt detalj som är meningslöst på praktiskt.

Jag måste gå fortsätta gå framåt, inte stanna och bli förhindrad.
Jeg synes ikke det er feil å skrive eller snakke om problemer man har. Jeg synes man bør gjøre det så mye man har behov for. Det kan være nødvendig for å komme videre. Jeg liker ikke at andre har problemer, men liker når andre forteller meg om problemer de har. :-)Hug
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vill inte andas längre

Inläggav Tallen91 » 2019-04-17 20:21:45

Jag sympatiserar i mycket det du skriver; Jag våndas också över min existens och vilken förbannelse det är att leva på denna jord. I samma veva skäms jag och blir sur på mig själv över att jag klagar, då jag antagligen har ett bättre liv än 99% av alla andra människor som har levt på detta klot.

Det jag skulle föreslå är att återta kontakten med psykiatrien; Du kanske kan få lite hjälp utav dom, utöver kontakt med psykolog så kanske du kan få hjälp med antidepressiva om det möjligtvis skulle underlätta vardagen. Vad du än gör, så skada inte dig själv eller liknande. Det blir oftast bättre med tiden.

Lite offtopic men vilka spel spelar ni?
Tallen91
 
Inlägg: 55
Anslöt: 2019-03-27

Vill inte andas längre

Inläggav ehmd93 » 2019-04-17 21:30:05

Batte skrev:
ehmd93 skrev:
Batte skrev:.
Jeg synes ikke det er feil å skrive eller snakke om problemer man har. Jeg synes man bør gjøre det så mye man har behov for. Det kan være nødvendig for å komme videre. Jeg liker ikke at andre har problemer, men liker når andre forteller meg om problemer de har. :-)Hug


du har poäng där. Jag har alltid tänkt att under perioder är det både tufft och jobbigt vilket det tar tid att bearbeta sin sorg. Det tar jävligt hårt om en anhörig eller närstående skulle gå bort. Vet inte hur omgivning ska hantera detta beläget. Jag ser det som att allt som man har erfarits kan vara lyckligt slut och bevara som en bra minne. En annan aspekt är att få ett ärr på hjärtat.

Varje gång jag ser mig själv i spegeln hatar jag mig själv. Jag önskar att jag är en olyckshändelse.
ehmd93
 
Inlägg: 122
Anslöt: 2015-04-30

Vill inte andas längre

Inläggav ehmd93 » 2019-04-17 21:48:43

Tallen91 skrev:Jag sympatiserar i mycket det du skriver; Jag våndas också över min existens och vilken förbannelse det är att leva på denna jord. I samma veva skäms jag och blir sur på mig själv över att jag klagar, då jag antagligen har ett bättre liv än 99% av alla andra människor som har levt på detta klot.

Det jag skulle föreslå är att återta kontakten med psykiatrien; Du kanske kan få lite hjälp utav dom, utöver kontakt med psykolog så kanske du kan få hjälp med antidepressiva om det möjligtvis skulle underlätta vardagen. Vad du än gör, så skada inte dig själv eller liknande. Det blir oftast bättre med tiden.

Lite offtopic men vilka spel spelar ni?


Det här SSRI behandling har pågått länge att det är inte meningen att höja mitt dos. Men who knows, jag har känt mig död då min barndomskompis tog avsiktligt sitt liv. Han mådde inte så bra heller och vi var naiva. Vet inte heller om jag ser något mening om vad kommer hända med mig. Jag har haft ECT behandling ett fåtal gånger och trodde att det skulle stekas mig till döden. Unfortanetly no, I was wrong.

Alternativet är möjligen KBT behandling men usch tiden går långsamt.

Njee vi har kört brädspel några gånger men dem gamear mest på dator. Vi åt ibland ute tillsammans med hans bröder o vänner. tyckte det var gynnsam att kunna prata olika ämne för att lugnar ner mina nerver. JAg har välidgt svårt att slappna av och återhämta mig kortsiktigt pga. prestationsångest o framförallt låg känsla av meningsfullhet. Ska sticka till Stockholm i denna vecka för att träffa min tvillingbror då det var ett tag sedan jag träffade honom. Men jag vet inte om jag mår bättre :?:
ehmd93
 
Inlägg: 122
Anslöt: 2015-04-30

Vill inte andas längre

Inläggav Batte » 2019-04-17 22:13:47

ehmd93 skrev:
Batte skrev: Jeg synes ikke det er feil å skrive eller snakke om problemer man har. Jeg synes man bør gjøre det så mye man har behov for. Det kan være nødvendig for å komme videre. Jeg liker ikke at andre har problemer, men liker når andre forteller meg om problemer de har. :-)Hug


du har poäng där. Jag har alltid tänkt att under perioder är det både tufft och jobbigt vilket det tar tid att bearbeta sin sorg. Det tar jävligt hårt om en anhörig eller närstående skulle gå bort. Vet inte hur omgivning ska hantera detta beläget. Jag ser det som att allt som man har erfarits kan vara lyckligt slut och bevara som en bra minne. En annan aspekt är att få ett ärr på hjärtat.

Varje gång jag ser mig själv i spegeln hatar jag mig själv. Jag önskar att jag är en olyckshändelse.
Ja, i perioder er det tøft og vanskelig. Det er vanskelig om noen man bryr seg om går bort og vanskelig å se for seg hvordan man skal håndtere det. Det er nok viktig som du er inne på, å bevare de fine minnene og glede seg over dem. Selvfølgelig er det vondt likevel, for ved gleden over det man har hatt bor også sorgen over det man har mistet. Et slags arr på hjertet, ja.

Det er leit å lese at du føler det sånn når du ser deg i speilet. Er det ensomhet som gjør at du kjenner det sånn?
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vill inte andas längre

Inläggav Micke » 2019-04-17 22:22:36

Min erfarenhet av SSRI är att samtidigt som det kan hjälpa mot problem, så kan det också minska på livslusten. Och det är ju känt att risk för självmord ökar vid SSRI men det är omtvistat varför. Men prata med den som skriver ut dina mediciner om du skulle fundera på att ändra i medicineringen.
Micke
 
Inlägg: 3416
Anslöt: 2005-10-12

Vill inte andas längre

Inläggav Flinta » 2019-04-18 0:00:36

ehmd93 skrev:
Jag har funderat återuppta kontakt från allmänt psykiatrin och påbörja terapisamtal trots att min fd. psykolog har slutat. Har inte alls erfarenhet att prata med främling eller om professionellt den är.


Det tycker jag att du ska försöka med :-)Hug
För man kan ha tur och bli tilldelad ngn det funkar med. Jag vet att det sista man har är tålamod när man mår dåligt men det var det som gjorde att jag överlevde.. Tillslut träffade jag en behandlare som jag inte upplevde mig lika missförstådd av som flera andra och sakta, sakta mådde jag lite lite bättre.
Vissa tycker professionen (t ex skötare, psykolog, sjuksköterska, kurator) och/eller metoden (t ex DBT, stödsamtal, psykodynamisk terapi, traumaterapi) spelar mindre roll bara man blir tilldelad någon funkar med.
Flinta
 
Inlägg: 5428
Anslöt: 2007-07-21

Vill inte andas längre

Inläggav ehmd93 » 2019-04-18 12:40:54

Batte skrev: Selvfølgelig er det vondt likevel, for ved gleden over det man har hatt bor også sorgen over det man har mistet. Et slags arr på hjertet, ja.

Det er leit å lese at du føler det sånn når du ser deg i speilet. Er det ensomhet som gjør at du kjenner det sånn?


Jag upplever att existensiell ensamhet har präglat mig oehört mycket som ens själv individ. Jag pratar väldigt sällan med min familj problem utan att jag håller för mig själv. Ett annat faktor är dels vårt etnisk kultur som vid sällan prata om känslor. Jag ser mig som en sopa eller kackerlacka, som är mindervärda i denna samhälle.

Stämpel som diagnos kan aldrig förutspå i framtiden att saker ting kommer att gå bra. Jag strävar hårt åt mina planer att jag opponera mot omvärlds villkor. Jag vet inte varför jag hatar mig själv men jag insåg att det är försent att förändra min personlighet. Det jag har längtat efter är att kunna träffa min barndomskompis.
ehmd93
 
Inlägg: 122
Anslöt: 2015-04-30

Vill inte andas längre

Inläggav Batte » 2019-04-18 14:20:28

ehmd93 skrev:
Batte skrev: Selvfølgelig er det vondt likevel, for ved gleden over det man har hatt bor også sorgen over det man har mistet. Et slags arr på hjertet, ja.

Det er leit å lese at du føler det sånn når du ser deg i speilet. Er det ensomhet som gjør at du kjenner det sånn?


Jag upplever att existensiell ensamhet har präglat mig oehört mycket som ens själv individ. Jag pratar väldigt sällan med min familj problem utan att jag håller för mig själv. Ett annat faktor är dels vårt etnisk kultur som vid sällan prata om känslor. Jag ser mig som en sopa eller kackerlacka, som är mindervärda i denna samhälle.

Stämpel som diagnos kan aldrig förutspå i framtiden att saker ting kommer att gå bra. Jag strävar hårt åt mina planer att jag opponera mot omvärlds villkor. Jag vet inte varför jag hatar mig själv men jag insåg att det är försent att förändra min personlighet. Det jag har längtat efter är att kunna träffa min barndomskompis.
Vi er mange her som kjenner denne eksistensielle ensomheten. Du kjenner sikkert fabelen om "Den fula ankungen". Mange av oss her kan identifisere oss med andungen, dens ensomhet, utenforskap og lengsel etter å høre til på en måte den ikke helt vet er mulig. Den stygge andungen var en svane, liksom vi er svaner. Vinteren er kald og nådeløs og mange av oss er skjendet til det ugjenkjennelige, tilsynelatende unåelige, av de prøvelser vi har møtt.

I abstrakt usigelighet på sjelens dypeste dyp, kjenner vi likevel en lengsel trekke oss mot en ubeskrivelig tilfredsstillelse. En lengsel etter å høre til en større helhet, å uten ord bli forstått. En lengsel etter å være ønsket og behøvd, i forlengelsen av en annen, en elsket bror, en venn. En lengsel etter å vite og og tilhøre det som ikke åpent og direkte kan uttrykkes med ord, for når man gjør det smuldrer det bort.

Det er en lengsel som kan trekke oss ned og holde oss oppe, en mektig drivkraft, eller en vei til destruksjon. På min vei har jeg med tungt hjerte sett at det synes å være et motsetningsforhold mellom det å forstå og være som en del av en annen og det å være sosial med vedkommende. Det er påfallende, vemodig, nesten episk.

Kanskje kunne man skrevet et epos om det. Det kjennes som at de man trekkes mot, søskens av ens sjel, holdes tilbake av mystiske krefter. I et epos kunne man kanskje berette at man må stå som pilarer og holde verden oppe, som i den ultimate tragedie, dømt til å aldri komme sammen. Men jeg antar at virkeligheten ikke er så romantisk, og at vi i realiteten bare har asperger. Uansett, lengselen kan bli mettet en dag, så hold ut. Asperger er ikke en dom og skjebnen ligger i våre hender.

La de du har elsket alltid være elsket og gled deg over det dere har hatt. Så lenge de bor i deg vil det ikke forsvinne. Hold også ut, for en dag finner du kanskje noen å høre til, lik som de (han) du allerede har i hjertet ditt.

Du er ikke mindreverdig og ingen kakerlakk. Ensomhet kan være så hardt, så hardt, men hva med å gjenoppta kontakten med psykiatrien og be om at de kan hjelpe deg? Kanskje finnes det grupper med likesinnede du kan delta i?
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vill inte andas längre

Inläggav Fabela » 2019-04-18 14:36:17

Så vackert skrivet, även om det mörka och svåra.

Jag bugar ödmjukt inför den styrkan i dig, Batte, och tackar för att du delade med dig.
Fabela
 
Inlägg: 6506
Anslöt: 2013-12-08

Vill inte andas längre

Inläggav Batte » 2019-04-18 15:10:40

Fabela skrev:Så vackert skrivet, även om det mörka och svåra.

Jag bugar ödmjukt inför den styrkan i dig, Batte, och tackar för att du delade med dig.
Takk, Fabela! :-)Happy

H.C.Andersen skrev:Så mycket lycka drömde jag inte om, då jag var den fula ankungen!
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vill inte andas längre

Inläggav ehmd93 » 2019-05-08 21:03:02

Jag har inte varit här inne ett tag och tänkte skriva av mig vad som har hänt.

Är inne på mitt andra samtal med psykolog på psykiatri. Det var oerhört tungt att berätta för psykolog främst mina problem men framförallt min barndomsvän. När jag gjorde enkätsfrågor fick jag högt poäng både suicidtankar och existentiell livsfrågor. Andra testet kände jag mestadels lugn enligt existentsiell tomhet vilket psykolog ser det som ett varningstecken. Psykolog fördjupade min destruktivt beteende vilket kan lika gärna utesluta min diagnos. Existentiell psykoterapi anses inte vara den alternativ metod som kan behandla mig eftersom psykolog påvisar att inhumant inombords är osannolikt .
Av vad psykolog tog upps enligt metoder som Mindfulness och andningsövningar vilket jag är medvetet över min andning kan i stort sett avvärja lite effekt mot mitt beteende oavsett jag har hållt dessa metoder ett tag. Dessvärre psykolog sattes stopp på ECT perspektiv enligt mitt självdestruktivt beteende förvärrats emotions känslor. Att gömma bakom min mask bland omvärld vara ömsint får mig önskan om att en dag vill jag gå helst gå vidare och slutföra för gott. Som patient kommer psykolog ha uppsikt över mina fotsteg och hålla ständigt kontakt som en kackerlacka vilket jag inte alls ha något emot det. Finns heller inte så mycket att göra ifall jag kan åtminstone återgå tillbaka till denna värld och låtsas som att allting kommer att gå bra.
ehmd93
 
Inlägg: 122
Anslöt: 2015-04-30

Vill inte andas längre

Inläggav Batte » 2019-05-08 21:11:06

Det finnes i alle fall en positiv sak og det er at psykikologen ser ut til å kjempe din sak, om jeg forstår rett?

Får jeg spørre hvilke diagnoser du har fått?
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vill inte andas längre

Inläggav sussi83 » 2019-05-08 22:00:52

Ett förhållande kan bara funka om man är ”färdig” med sig själv, det finns ingen makt på jorden som kan underlätta om du själv inte mår bra.
Jag skulle inte orka engagera mig och riskera något bara för att jag behöver tröst, att använda andra som snuttetrasa funkar tyvärr inte.
Mao du fick ett uselt råd som bara binder mer ris kring din rygg om det vill sig illa.
Du ska välja en partner när du mår som bäst, det är mitt råd till dig, det finns då större chans att de ställer upp när det gäller.
Folk vill komma ihåg en för något de gillar.

Mår man inte bra i sig själv dras skräpet till en som flugorna kring en skit, då svärmar de, de är när du luktar gott och och inte är beroende som du får pärlorna.
Inget jag bara snöt ur mig utan det ligger mycket i det.
sussi83
 
Inlägg: 2765
Anslöt: 2010-10-21
Ort: Betongen

Vill inte andas längre

Inläggav LordNelson » 2019-05-09 2:49:13

sussi83 skrev:Ett förhållande kan bara funka om man är ”färdig” med sig själv, det finns ingen makt på jorden som kan underlätta om du själv inte mår bra.
Jag skulle inte orka engagera mig och riskera något bara för att jag behöver tröst, att använda andra som snuttetrasa funkar tyvärr inte.
Mao du fick ett uselt råd som bara binder mer ris kring din rygg om det vill sig illa.
Du ska välja en partner när du mår som bäst, det är mitt råd till dig, det finns då större chans att de ställer upp när det gäller.
Folk vill komma ihåg en för något de gillar.

Mår man inte bra i sig själv dras skräpet till en som flugorna kring en skit, då svärmar de, de är när du luktar gott och och inte är beroende som du får pärlorna.
Inget jag bara snöt ur mig utan det ligger mycket i det.

Jag träffade nån när jag var nere på botten och hon också höll på att kravla sig upp. Det är möjligt vi båda var skit men jag upplevde det som vi var bra för varandra.
LordNelson
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 4788
Anslöt: 2010-06-25

Vill inte andas längre

Inläggav ehmd93 » 2019-05-10 1:51:59

Batte skrev:Det finnes i alle fall en positiv sak og det er at psykikologen ser ut til å kjempe din sak, om jeg forstår rett?

Får jeg spørre hvilke diagnoser du har fått?


Psykolog har klassificerat mig anpassningsstörning vilket överrensstämmer mig enligt kumulativ stress förekommer då och då. Varefter att jag försöker varva ner mig fastän sommaren är på väg och tackade nej till 3-4 sommarjobb. Känner mig lite värdelös ibland att komma ut i arbetslivet första gången vid den hälsotillståndet jag befinner mig. Lite oklart om man inte kan förutsäga hur framtiden kommer att vara trots jag går alltid på utmaning.

En annan sak som psykolog tog upp är Accentuerade personlighetsdrag vilket jag anses att min brors attityd och beteende förstärker min inre känsla. Inte så underligt att jag är bland kallsinnig mot mig själv. Aja shit happens
ehmd93
 
Inlägg: 122
Anslöt: 2015-04-30

Vill inte andas längre

Inläggav Fretshi » 2019-05-14 20:51:50

ehmd93 skrev:
Batte skrev:Det finnes i alle fall en positiv sak og det er at psykikologen ser ut til å kjempe din sak, om jeg forstår rett?

Får jeg spørre hvilke diagnoser du har fått?


Psykolog har klassificerat mig anpassningsstörning vilket överrensstämmer mig enligt kumulativ stress förekommer då och då. Varefter att jag försöker varva ner mig fastän sommaren är på väg och tackade nej till 3-4 sommarjobb. Känner mig lite värdelös ibland att komma ut i arbetslivet första gången vid den hälsotillståndet jag befinner mig. Lite oklart om man inte kan förutsäga hur framtiden kommer att vara trots jag går alltid på utmaning.

En annan sak som psykolog tog upp är Accentuerade personlighetsdrag vilket jag anses att min brors attityd och beteende förstärker min inre känsla. Inte så underligt att jag är bland kallsinnig mot mig själv. Aja shit happens


Framtiden är osäker för oss alla. Nuet har man makt över att förändra.

Ett litet tips kan nog vara att du skulle öka din tillit till livet. Då kan man nästan vila i framtidens ovisshet. För att ha tillit måste man släppa på sin kontroll lite och våga lita på att det kommer lösa sig.
Fretshi
 
Inlägg: 1285
Anslöt: 2015-05-26

Vill inte andas längre

Inläggav Batte » 2019-05-14 21:03:16

ehmd93 skrev:
Batte skrev:Det finnes i alle fall en positiv sak og det er at psykikologen ser ut til å kjempe din sak, om jeg forstår rett?

Får jeg spørre hvilke diagnoser du har fått?


Psykolog har klassificerat mig anpassningsstörning vilket överrensstämmer mig enligt kumulativ stress förekommer då och då. Varefter att jag försöker varva ner mig fastän sommaren är på väg och tackade nej till 3-4 sommarjobb. Känner mig lite värdelös ibland att komma ut i arbetslivet första gången vid den hälsotillståndet jag befinner mig. Lite oklart om man inte kan förutsäga hur framtiden kommer att vara trots jag går alltid på utmaning.

En annan sak som psykolog tog upp är Accentuerade personlighetsdrag vilket jag anses att min brors attityd och beteende förstärker min inre känsla. Inte så underligt att jag är bland kallsinnig mot mig själv. Aja shit happens

Ok, er det alle diagnoser, eller finnes det flere?

Jeg forstår at det kjennes vanskelig. Håper du ikke legger for mye press på deg selv, men forstår at man vil at alt skal være i orden nå med det samme. Det er nok bra om man klarer å tenke at det kommer til å kjennes bedre i fremtiden, når både du og psykologen kjemper din sak.

Spiller du noe gitar og går på konserter og kan du nyte det noen ganger?
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in