Jag tänker att många autister är lämpliga forskare just för vår unika förmåga att kunna fokusera.
Har själv en kandidatexamen i livsmedelvetenskap och skulle vilja ta steget att läsa en master för att sedan börja doktorera.

Tänker någon annan likadant?

Jag hade gärna forskat om jag hade klarat av att kombinera familjelivet med studier. Som det är nu har jag blivit sjukskriven från studier eftersom det blev för splittrat att dela mitt fokus mellan familjen och studierna. Kanske när barnen har flyttat hemifrån?
Min dotter (7 år) vill bli forskare, eftersom hon "alltid vill veta varför". Fast jag vet förstås inte om hon har autism/asperger än eftersom hon inte är utredd.

Forskare verkar vara ett spännande yrke!
Ska kontakta studievägledaren imorgon och diskutera mer.

Det ser säkert olika ut på olika ställen, men enligt min egen erfarenhet av andras doktorerande och forskande så hör det till att göra många andra saker med. Om du inte redan visste. Administration, söka forskningsanslag, föreläsa för studenter, handleda studenter som gör exjobb, möten osv. Jag menar bara att det nog är väldigt få som får sitta och forska på exakt det de vill och hur de vill. Min handledare när jag exjobbade sa ungefär att hans egna forskning hann han bara med på fritiden.

Ja, det är stor skillnad på att skriva uppsatser som student och att vara forskarstuderande.

Om du på fullt allvar funderar på detta, försök få prata med, eller rentav följa med, en forskarstuderande så att du får en realistisk uppfattning om vad det handlar om.

Dessutom ska man tänka på ett liv efter forskarstudierna också. Det är inte självklart att man får medel för att forska, och då är det oftast undervisning på heltid som gäller...

ankhh skrev:Ja, det är stor skillnad på att skriva uppsatser som student och att vara forskarstuderande.

Om du på fullt allvar funderar på detta, försök få prata med, eller rentav följa med, en forskarstuderande så att du får en realistisk uppfattning om vad det handlar om.

Dessutom ska man tänka på ett liv efter forskarstudierna också. Det är inte självklart att man får medel för att forska, och då är det oftast undervisning på heltid som gäller...

Vad är skillnaden mellan att skriva uppsats som student och att vara forskarstuderande?

Nu har ju visserligen TS halva inne. Men det finns forska och så finns det forska.

Utan att försöka ställa diagnoser över internet så har vi ju grabben som inte fick titta klart på Bingolotto. Lätt för mig att säga, men det hade kanske gått att slänga ihop någon bra ursäkt för att få kolla på de avsnitten. Tar dock några år innan man kan formulera uppsatser så.

Jag tänkte när jag var yngre att jag ville bli forskare. Det finns dock några problem.
Vad jag än gör så tröttnar jag efter några veckor.
Jag vill absolut inte syssla med undervisning. Stå och prata inför folk är rena mardrömmen.
Jag var bra på att plugga in saker och minnas dem till tentorna, men ett par veckor senare hade jag glömt det mesta igen.

Mitt första jobb var som forskningsingenjör. Föga anade jag då att kunskapens träd överfallit mig redan innan...

Jag klarade väl jobbet, men hade för höga tankar om mig själv, och det var egentligen praktisk datalogi som det handlade om. Ändå trodde jag att jag skulle behövt kanske fem års jobb för att från att ha varit bra programmerare under utbildningen till att kunna jobba med utvecklingsprojekt.

Hemligheten var alltså istället vad barndomen inneburit för mig, hur det när jag lärde mig läsa, redan påverkade mitt liv så mycket, att senare, i skolan, så vet jag bara att jag på ett sjukt sätt, tävlade, för att först springa fram till fröken och få godkänt.

Men åter till ämnet, jag rekommenderar er med akademisk utbildning, att "söka er själva" först, och sedan måste man ha tur om man får en forskningstjänst utan undervisningsplikt, såsom jag hade.

För min sociala fobi gjorde sådant omöjligt.

Att doktorera hade varit kul, men för mig blev det så fel, att jag måste säga att helvetet med schizofrenin, kom då mer lägligt, för kyrkan och vad barndomen på för sätt fått mig ordningssam, gav mig istället en kristen tro.

Så raskt vuxenkonfirmerad, så fick jag en underbar chans, och blev omplacerad inom datasupporten. Med Internet som spännande ny sak.

Men (off-topic), mysteriet med mitt liv var istället hur jag som ung, råkade ut för tävlingsschack, och tyckte rätt så spritfri gemenskap där, utmärkt fungerade som kanske specialintresse, och inspirerade hobby. Jag får vara nöjd med att åtminstone ha platsat i Allsvenskan. Och upptäckte dom orimliga människorna inom Svenskt elitschack.

Men, åter till frågan: om man får en forskartjänst, så kan det vara oerhört spännande. Min barndoms vetenskapsintresse ledde till ett bra jobb, men något kraschade mig.

Jag känner mig hopp när jag läser era inlägg om att ni klarade studera på högskolenivå med eller utan svårigheter förutom specialintresse.

Jag måste då vittna om att jag nog inte skulle klarat högskolestudier så hyfsat, om inte jag på ett mystiskt sätt fått hjälp, genom arv och barndomsårens grund, till att i början inte ha varit riktigt sund, dock då kvaddad av någon grej, som också fick mig vidare.

Jag betraktar förra mening som ett epos i aspiesammanhang, har inte möjlighet till större noggrannhet, för min iPhone kan på er server inte rotera skärmen. Så texten blev oöverblickbar.

notwoodstock skrev:Jag måste då vittna om att jag nog inte skulle klarat högskolestudier så hyfsat, om inte jag på ett mystiskt sätt fått hjälp, genom arv och barndomsårens grund, till att i början inte ha varit riktigt sund, dock då kvaddad av någon grej, som också fick mig vidare.

Jag betraktar förra mening som ett epos i aspiesammanhang, har inte möjlighet till större noggrannhet, för min iPhone kan på er server inte rotera skärmen. Så texten blev oöverblickbar.

I vilken sammanhang vill du har för stöd om det skulle vara så för dig att fortsätta med dina studier. Det finns samordnare för stöd studier med funktionsnedsättning och tyvärr kan man inte förvänta sig att allt ska gå bra utan att hitta en bra studieteknik samt motivationen.

ehmd93 skrev:
...

I vilken sammanhang vill du har för stöd om det skulle vara så för dig att fortsätta med dina studier. Det finns samordnare för stöd studier med funktionsnedsättning och tyvärr kan man inte förvänta sig att allt ska gå bra utan att hitta en bra studieteknik samt motivationen.

Jag har lämnat forskningen för ca 30 år sedan. Är idag mer intresserad av att göra en genomgång av alltihop, hela livet med datorer och människor.

Alltså är boendestödjarna centrala, mer än förut. Institutioner har jag varit tacksam, om man kunde haft någon kontakt med, efteråt...

Men hjärnan hänger med, jag vågar använda intuition för att gissa om nutiden.