Jag är en person som har mycket ångest och oro/katastrof tankar, det går inte en sekund utan att jag går och oroar mig för saker, onödigt jag vet !

Men jag har märkt att när jag blir utmattad av mycket intryck och höga ljud blir jag extremt mentalt överkänslig men andra ord fruktansvärt sårbar. Det är som att oro/katastrof tankarna växlar upp sig i sexan och att livet blir för verkligt för mig. Jag vet från mina tidigare inlägg att människor med Asperger brukar ha en ” annan uppfattning på saker och ting ” .
Men detta är inte hållbart.

Det är därför jag skulle vara evigt tacksam om det är någon som känner igen sig eller känner en anhörig med likande problem. Vad hjälpte/hjälper er i sådan här situationer ? Vad gör du när hjärnkontoret blir överbelastad ?

Ja, jag känner igen mig. Massor. När jag är med om sådana händelser bestämmer jag mig för att göra "ingenting"... lägger mig att läsa en bok, tar ett hett bad, eller så lägger jag mig helt enkelt och sover.

Ja, enda boten mot mental överbelastning är nog att få vara ifred och vila. Sova lite extra och tillåta sig att sitta och hänga vid datorn eller vad man nu vill. Finns inga genvägar.

Jag sover. Om absolut nödvändigt tar jag en Sobril, men det var längesen nu (peppar, peppar).
En period när jag mådde fruktansvärt dåligt, hjälpte bara två saker någorlunda. Att lyssna på Helen Sjöholm eller se ett filmklipp med djuphavsdjur. Låter nog knäppt, men det gav lite lindring just då.

Jag känner också igen mig. Jag försöker undvika att få hjärnan överbelastad av intryck. Hur jag går till väga har jag skrivit om i följande inlägg:


post1545602.html#p1545602

När jag blir överbelastad måste jag ha det tyst och mörkt omkring mig. I mitt fall innebär det att låsa in mig på toan (eftersom det bor fem andra personer i samma hus) och släcka lampan.
Jag behöver också sova extra mycket på natten om jag har fått för mycket intryck under dagen.

Jeg hører på musikk og gjør meg mest mulig utilgjengelig og så går jeg inn i et ekstremt, nitidig og kreativt prosjekt på dataen. Som regel et kunstverk hvori jeg legger en ekstremt overflødig mengde like elementer, kompleksitet og sjokkerende arbeidsmengde og hvor målgruppen er såpass snever at det er bare en person.

Tack för era svar !

Jag blir fascinera av hur ni hanterar situationen och det är för jag inte förstår hur ni klarar av att vila, gå och sova eller göra annat med en sådan stark ångest/oroskänslan. Uppenbarligen fungerar det för er då det är eran tips men känner spontant blir inte ångesten eller oroa tankarna värre, om ni vilar eller försöka sova då känslan är så stark i kroppen eller har ni fått lära er att rida ut den stormen?

Vid vad vi skall kalla mental överbelastning så brukar jag som dom flesta andra här, sova och vila ut det om möjligt. Jag brukar dock själv inte få så mycket ångest vid mental överbelastning, utan mest bli mest "orolig", trött och allmänt irriterad.

Det jag brukar göra vid kraftig ångest, om möjligt, är att försöka fokusera på något. Till exempel om jag är väldigt orolig/ångestladdad brukar jag spela något datorspel som kräver fokus och 100% uppmärksamhet; typ Warcraft 3. Under tiden jag spelar kan jag inte tänka på något annat och då dämpas ångesten, åtminstone är det så för mig.

Annars så tycker jag att träning fungerar väldigt bra för att dämpa ångesten; Främst konditionsträning hjälper mycket. Spring/Cykla så mycket man orkar i ca 40min-60min så dämpas ångesten rejält; både under träningen och ett par timmar efteråt.

Vær obs på at "Mentalt överbelastning i hjärnkontoret" og "stark ångest/oroskänslan" ikke nødvendigvis må tolkes som det samme. For meg er ikke de to nødvendigvis samme sak, selv om begge ofte resulterer i ambivalens og tiltaksløshet. Når jeg har panikk eller en sterk uro innfor noe håndterer jeg det ofte ikke på samme måte, selv om jeg gjerne prøver det meste.

Om jeg er urolig såpass at jeg ikke klarer tenke og iverksette normalt, prøver jeg ofte å løse det med et manuelt analytisk system. Alternativt, om jeg ikke engang kan iverksette et system, må noen instruere meg detaljert. Som regel gjør ingen det. Da blir løsningen at jeg strengt, detaljert og muntlig instruerer meg selv til gjennomføring av de aller viktigste prosessene.

De flesta skadliga beroenden är stressutlösta. Och allt som ger lite njutning kan missbrukas. Jag vet inte vad jag ska skriva till dig för jag är i en process där jag försöker hitta sundare förhållningssätt till stress och ångest än de jag haft tidigare. En hel del av min stress och ångest beror nog på att jag blir konstant missförstådd av människor och för att utstå " den psykiska/mentala överbelastning" och annan psykisk smärta har jag behövt bedöva mig/ ägna mig åt (i längden ej hållbar) ångestlindring.

Pröva att reducera det som triggar det. Dvs att reducera sensorisk imput. Lugn miljö, solglasögon/ögonbindel, hörselskydd, mysiga kläder, näspluggar samt meditation. Meditation är konsten att träna upp sitt medvetande att bara fokusera på en tanke så allt annat försvinner.

Vila är nog viktigt, och sova sova även om man inte känner sig utvilad sen.
Känner man sig överbelastad är det bra att ta extra hänsyn till sig själv (dessa saker tycker jag kan vara användbara i synnerhet vid överbelastning) :
- Vara noggrannare med att förbereda sig inför saker
- Skriva upp saker om man blir extra glömsk
- Extra tidsmarginaler till saker för att hänga med i tanken och slippa stress
- Undvika att utsätta sig för fler nya saker än vad man mäktar.
- Använda medicin som lugnar en.
- Öronproppar
- Promenader
- Minska kraven

Det finns forskning som tyder på att autismspektrumtillstånd (dit Aspergers syndrom räknas) kan medföra långsammare återhämtning rent fysiologiskt efter att stressfaktorn har tagits bort. I en studie har barn med autismspektrumtillstånd visat en fördröjning i frisättningen av en signalsubstans som släcker stresspådraget i kroppen.

Personer med Aspergers syndrom lever med snäva marginaler – ”utan reservdunk”, för att låna Gunilla Gerlands uttryck. Det blir mindre energi kvar att ta av för att hantera nya belastningar. Samtidigt krymper utrymmet för vila och återhämtning, då stressen hindrar kroppen från att varva ner.

Som står ovan lite tålamod med sig själv kan vara bra att ha så stress och överbelastning inte börjar gränsa till depression mm.

(Handlar ff om ungdomar men okej läsning)
http://habilitering.se/sites/habiliteri ... alsa_0.pdf

Tack för eran svar, många bra tips !
Jag håller med dig @Batte vad du skriver. Det är en skillnad och jag måste ha varit otydlig när jag skrev mitt inlägg, det ber jag om ursäkt för. Om jag ska förtydla vad jag menade så menade jag såhär ” Jag känner av när jag blir extremt utmattad d.vs överbelastning i hjärnkontoret. Blir jag extremt överkänslig då blir mina tankar om oro/ katastroftankar så verkliga att jag får extremt ångest, deprimerad, dödsångest.” Min fråga var om någon annan med Asperger känner igen sig att om dem blir utmattade genererar det till extremt ångest, oro, helt enkelt en negativ spiral.

@sussi83 tack för länken super intressant läsning !