Jag vet att man inte kan fråga andra om detta på internet. Men jag har mina funderingar. Vill bara skriva lite och se vad ni tänker om det eller tror.

- Alltid varit blyg sedan jag var liten och överförsiktig med allt
- Tror bra om alla
- Har mycket ångest hela tiden och ständig oro. Rädd för vad andra tänker och tycker om mig. Undviker ibland att träffa nya männsiskor, om jag inte vet om de tycker om mig eller inte som person, för jag tycker det är jobbigt.
- Tänker väldigt mycket och funderar på saker. Har svårt att släppa vissa saker också, tänker tillbaka på saker och funderar på tex varför osv.
- Hatar lögner, kan inte ljuga själv alls, det syns direkt på mig isåfall och jag får dåligt samvete av det.
- Bryr mig nästan för mycket om andra människor, så jag ibland glömmer bort mig själv.
- Nedvärderar mig själv, tror jag är sämre än andra på saker.
- Rädd för nya saker, som jag inte är van vid att göra. Blir nervös och spänd om jag inte vet hur jag ska göra. Väldigt försiktig då, men det släpper när jag fått mer koll på läget och lärt mig den nya saken, som tex en grej i jobbet, skolan eller vad som.
- Rädd för att prova nya saker.
- Känner av andras känslor väldigt lätt. Märker om någon är arg, ledsen eller annorlunda direkt. Tar gärna åt mig då med och tror det är mitt fel.
- Haft mycket tvångstankar och har en del än.
- Svårt för att visa känslor. Skäms för det. Vill hålla en fasad eller så.
- Har flera ggr ställt till det för mig själv genom att bry mig för mycket och lägga mig i fast jag egentligen velat väl. Men det är oftast folk som inte känner mig isåfall.
- Svårt att slappna av.
- Har massor med känslor, blir jag ledsen blir jag väldigt ledsen, samma med arg. Blir jag glad hoppar jag runt i princip.

Psykiatrin tror att jag kan ha högfungerande autism/asperger. Vad säger ni om det?

Har du svårt att se folk i ögonen?

Hej smultronett
Ingen aning. Vad har psykiatrin sagt/säger psykiatrin när du frågat/frågar dom vad dom observerat hos dig som gör att dom tror att du kan ha högfungerande autism/AS?

Karamell skrev:Har du svårt att se folk i ögonen?

Ibland med nya människor eller om jag är ledsen eller pratar om något jobbigt.

Spontant kan det handla om social fobi med (Men det kan du ju ha samtidigt som asperger).

Hur är det med det sociala samspelet, inte bara att du är rädd för att göra bort sig utan hur funkar det annars med?

Intressen?

Är du känslig för beröring och så?

Hur är du när planer ändras?

popruta skrev:Spontant kan det handla om social fobi med (Men det kan du ju ha samtidigt som asperger).

Hur är det med det sociala samspelet, inte bara att du är rädd för att göra bort sig utan hur funkar det annars med?

Intressen?

Är du känslig för beröring och så?

Hur är du när planer ändras?

Jadu, jag har ju vänner och så. Har ganska lätt tror jag för att skaffa vänner. Jag pratar gärna med allt och alla, vill att alla ska vara med i gruppen, ingen ska vara utanför. Känner efter situationen bra eller så. Men jag tror jag kan verka lite på ibland därför med, fast jag ser ändå det som en bra grej, att ingen sak vara utanför. Men däremot tycker jag det är jobbigt att enbart träffa en kompis själv. Vill gärna "smälta in" bland andra, inte stå i centrum. Men jag tycker det är jobbigt eftersom jag är rädd för att den personen inte ska tycka om mig, att jag är tråkig etc. Sedan tycker jag det är jobbigt om någon pratar för mycket en längre tid, blir trött i huvudet då. Pratar den fort dessutom blir det väldigt jobbigt. Hinner liksom inte med då. Varför det är så vet jag inte.

Mina intressen är tex konst, djur, natur, träning. Jag målar en del och är väldigt kreativ. Gillar att göra saker med händerna, pyssla osv. Tycker det är jobbigt att tex läsa böcker. Men visst, fastnar jag i en bok så kan jag läsa klart den rätt fort, men då får den vara väldigt intressant isåfall.

Ja jag tror det, för tex lappar i kläder skaver, jag får stora röda märken rätt lätt om något suttit på huden som är kvar i flera dagar efteråt som tex ett plåster. Har hört att personer med asperger är känsliga för sådant.

Vill bara flika in med ett problem som jag tänkte identifiera och lyfta fram.

När man utreder sig för autism så blir många diagnoser förmildrande i själva handikappets omfattning.

Eftersom många av oss autistiska uppfattar världen fragmentariskt och eftersom många autistiska som inte växt upp med en begåvad autistisk förälder så kommer väldigt många viktiga detalier inte fram då föräldrar utan autism inte kan förstå och se autismen lika detaljerat som en autistisk. Eftersom dom går inte på egna erfarenheter och dels för att dom inte förstår lika detaljerat och dels för att dom läser texter eller lyssnar som ibland inte är ackurat eller tillräckligt detalierat beskrivet. Detta resulterar i att många problem och detaljer utelämnas i diagnosens beskrivelse som ligger till grund för den hjälp som kan behövas. Det är mycket ur Gillbergs böcker som inte är ackurat, för att ge ett exempel.

Sen har vi ytterligare en aspekt som är viktig och det är att många autistiska lever eller har levt i en förnekelse. Förnekelsen utvecklades redan från barndommen för att försöka passa in som spär på blindheten i sitt egna handikapp.

Det är vanligt att personen med autism inte ser sina alla problem.

Tycker dom bästa tecknen är ingen ansiktsuttryck eller kroppsspråk. Alltså det sociala. Inte att du är dålig på det, utan att du verkligen gör fel.

Det var det jag märkte när vi blev filmade. Jag titta ner i marken när jag pratade med någon annan.

Vet inte hur grav min autism är däremot.

Det är ett vanligt tecken, men det är många som imiterar bort detta beteende också. Det är ju en i antalet mindre process att hålla i medvetandet för att frigöra mer kraft till något annat. Men det är också svårt att identifiera detta beteende själv om man inte är medveten om det, precis som du nämnde (fragmentariskt medvetande) inte pga intelluell brist utan för att man kanske inte identifierat det som ett problem.

Trefjorton skrev:Tycker dom bästa tecknen är ingen ansiktsuttryck eller kroppsspråk. Alltså det sociala. Inte att du är dålig på det, utan att du verkligen gör fel.

Det var det jag märkte när vi blev filmade. Jag titta ner i marken när jag pratade med någon annan.

Vet inte hur grav min autism är däremot.

Jag är nog ganska bra på just det. Jag vet hur jag ska titta i ögonen och jag vet hur jag ska röra mig när jag pratar och så.

Men det kommer inte automatiskt. Så om någon hade filmat mig hade det inte automatiskt synts. Sånt där går ju att mekaniskt träna upp framför spegeln t.ex.