Hej, jag registrerade mig här eftersom jag börjat misstänka att jag kan ha asperger. Det som gjort att jag tidigare avfärdat diagnosen är att jag inte passar in på följande kriterier: dålig motorik, dålig föreställningsförmåga, tendens att tolka saker bokstavligt och neurologisk oförmåga att förstå andra människors känslor.

Men vid närmare eftertanke så kanske denna autistiska "stereotyp" inte gör rättvisa för de individuella skillnader som förekommer. Om jag är aspie, så måste jag i alla fall vara en "outlier", eftersom jag känner mig som den raka motsatsen till stereotypen, men ändock relaterad. Likt aspergare har jag väldigt ojämn begåvningsprofil. Är språkligt, musikaliskt och estetiskt begåvad men fallerar helt när det kommer till matematik, statistik och dylikt. Är bra på att bygga och fixa saker, men sådant som inte intresserar mig kan jag ha ovanligt svårt för. Har till skillnad från "normala" aspies en god föreställningsförmåga och social känslighet. Tänker bara i bilder och har ibland lättare att förstå ordspråk och metaforer än bokstavliga beskrivningar, vilket talar emot asperger. Men likt aspergare är jag väldigt introvert och har svårt att socialisera vardagligt. Kan inte kallprata länge men är bra på att diskutera ämnen som intresserar mig. Har svårt att skapa mig relationer med andra människor, det kommer liksom inte naturligt. Som resultat är jag en ensamvarg med väldigt inrutade vanemönster.

När jag var liten var jag väldigt envis och osocial. Satt i vagnen som en uttryckslös buddha och hyste stor misstro mot främlingar. Gillade mest att vara hemma och leka med leksaker i min egen värld. Vägrade ofta att åka och hälsa på någonstans. Blev kallad för innepotta av kretsen och hade en eller två vänner. Skolan och dagis var väldigt problematisk. Hatade att umgås i grupp, skild från familjen. Efter några år i skolan utvecklade jag en social "mask" för att anpassa mig och bli accepterad, som jag bär än idag som ung vuxen.

Om det verkligen är så att det föreligger en neuropsykiatrisk funktionsskillnad till grund för min avvikande personlighet, som kan kategoriseras som asperger, så förklarar det isåfall varför jag är som jag är. Vad tror ni, kan jag befinna mig på spektrumet? Kan man vara en "atypisk" aspergare, på andra änden av extremen? Enligt onlinetester ligger jag i riskzonen. Det är som att jag är inne med ena foten, men inte med den andra.

Konstigt.

Man kan defenitivt ha atypisk autism.

Det finns ju som sagt atypisk autism. Du beskriver en hel del stereotypiska beteenden som inte behöver stämma direkt på en autistisk människa. Jag har rätt bra motorik och har aldrig riktigt funderat över den innan utredning men visst är det vissa saker som jag faktiskt är dålig på. Inget som direkt märks. Har inte haft så svårt att förställa mig saker även om jag kanske missar något steg som mer neurotypiska tar i tanken, vem vet. Sämre på att föreställa mig mer iq-testaktiga grejer. Kan tolka personer rätt bra om jag inte är trött för då blir det sämre men ändå ofta inget problem. Tolkar inte allt bokstavligt heller utan är välkunnig i uttryck och ordspråk men läste mycket som barn&tonåring. Även om jag tagits som blyg så är jag egentligen rätt så social av mig även om jag kan behöva få vara ifred. Att vara mer estetiskt lagd än "matte-ämnen" låter helt normalt, vanliga skillnader mellan människor

Rabblar på här... hehe. Diagnos är väl mest värt utredning om du har problem som du behöver få en förklaring på eller behöver anpassningar/stöd. Jag trodde verkligen inte på autism för min del tills jag insåg att vissa saker gjordes så omedvetet för mig att jag inte reflekterat över dom.

Välkommen knasbollarnas värld.

vädur skrev:Det som gjort att jag tidigare avfärdat diagnosen är att jag inte passar in på följande kriterier: dålig motorik, dålig föreställningsförmåga, tendens att tolka saker bokstavligt och neurologisk oförmåga att förstå andra människors känslor.

Dette er ikke kriterier man må oppfylle for å få en aspergerdiagnose.

Det er ikke slik at man skal oppfylle alle "kriterier" for å få en diagnose. Om man får en aspergerdiagnose uten å oppfylle disse kriteriene heter det derfor likevel asperger, ikke atypisk asperger. Asperger er en autisme, men asperger er ikke atypisk autisme.

Det finnes også noe som heter atypisk autisme. Det er autisme, men ikke asperger. Dersom man ikke oppfyller tilstrekkelig antall av kriterier for asperger, kan det likevel være aktuelt med en atypisk autisme diagnose.

vädur skrev:Hej, jag registrerade mig här eftersom jag börjat misstänka att jag kan ha asperger. Det som gjort att jag tidigare avfärdat diagnosen är att jag inte passar in på följande kriterier: dålig motorik, dålig föreställningsförmåga, tendens att tolka saker bokstavligt och neurologisk oförmåga att förstå andra människors känslor.

Men vid närmare eftertanke så kanske denna autistiska "stereotyp" inte gör rättvisa för de individuella skillnader som förekommer. Om jag är aspie, så måste jag i alla fall vara en "outlier", eftersom jag känner mig som den raka motsatsen till stereotypen, men ändock relaterad. Likt aspergare har jag väldigt ojämn begåvningsprofil. Är språkligt, musikaliskt och estetiskt begåvad men fallerar helt när det kommer till matematik, statistik och dylikt. Är bra på att bygga och fixa saker, men sådant som inte intresserar mig kan jag ha ovanligt svårt för. Har till skillnad från "normala" aspies en god föreställningsförmåga och social känslighet. Tänker bara i bilder och har ibland lättare att förstå ordspråk och metaforer än bokstavliga beskrivningar, vilket talar emot asperger. Men likt aspergare är jag väldigt introvert och har svårt att socialisera vardagligt. Kan inte kallprata länge men är bra på att diskutera ämnen som intresserar mig. Har svårt att skapa mig relationer med andra människor, det kommer liksom inte naturligt. Som resultat är jag en ensamvarg med väldigt inrutade vanemönster.

När jag var liten var jag väldigt envis och osocial. Satt i vagnen som en uttryckslös buddha och hyste stor misstro mot främlingar. Gillade mest att vara hemma och leka med leksaker i min egen värld. Vägrade ofta att åka och hälsa på någonstans. Blev kallad för innepotta av kretsen och hade en eller två vänner. Skolan och dagis var väldigt problematisk. Hatade att umgås i grupp, skild från familjen. Efter några år i skolan utvecklade jag en social "mask" för att anpassa mig och bli accepterad, som jag bär än idag som ung vuxen.

Om det verkligen är så att det föreligger en neuropsykiatrisk funktionsskillnad till grund för min avvikande personlighet, som kan kategoriseras som asperger, så förklarar det isåfall varför jag är som jag är. Vad tror ni, kan jag befinna mig på spektrumet? Kan man vara en "atypisk" aspergare, på andra änden av extremen? Enligt onlinetester ligger jag i riskzonen. Det är som att jag är inne med ena foten, men inte med den andra.

Konstigt.

Jag kom till en punkt där jag konstaterade att något är fel i huvudet på mig! haha
Jag slutade ett arbete för det var bara ett helvete, jag slutade på en onsdag, torsdag -gjorde ingenting, på fredagens kväll tänkte jag att nu kollar jag upp detta och satte mig framför datorn och googlade, jag hade fått för mig att det fanns ca 400 psykiska "diagnoser" (vad jag nu förstått ska det finnas 374st?)
Jag sökte på Youtube men fann bara ADHD, Tourette och ja de vanliga och fan så har jag ju inga sådana tyckte jag men i högerspalten så finns förslag på klipp och jag klickade på en med Tony Attwood och herregud alltså tog väl kanske fem minuter för mig att begripa att detta gällde mig!

Jag har sett mig mer intelligent än gemene man och har på så sätt alltid legat lite över de flesta. Därtill haft en fysisk förmåga på så sätt att på gymnasiet var jag topp tre på friidrotten och senare fanatisk arbetare på slitsamt hantverkaryrke i arbetslivet. Kommer med lösningar på problem när de andra har fattat noll.
Mitt problem har varit att samarbeta med andra då de sitter på infon och styr arbetet. Jag kan absolut inte arbeta på andras sätt - hatar det - omöjligt.
Är inte diagnostiserad men är snart under utredning hoppas jag, inte för att få veta utan för att få någon fördel som kan underlätta i arbetslivet för mig. Att jag har Asperger vet jag själv inget som jag behöver få någon annan att bekräfta.

Tips är att kolla på Tony Attwoods föreläsningar och intervjuer på Youtube så kanske det kan klargöra för dig som för mig!

Tony Attwood

Could It Be Aspergers?
https://www.youtube.com/watch?v=LuZFThlOiJI

Is Asperger's syndrome the next stage of human evolution?: Tony Attwood | Australian Story
https://www.youtube.com/watch?v=vdQDvLXLqiM

Tack för svaren,får smälta detta. Har i alla fall begärt en utredning. Jag tror att jag har blivit så bra på att spela ett socialt spel (för att smälta in och handskas med tillvaron), att jag kan ha blivit förblindad inför min egen potentiella AS. Anledningen till att jag döpte tråden till "atypisk asperger", är som sagt att vissa av mina karaktärsdrag går stick i stäv med vissa huvudkriterier för asperger, samtidigt som jag enligt online-tester kvalificerar för diagnosen. Frågan är bara om jag verkligen har AS (rent neurologiskt), eller om det är min generella introversion och livssits som överlappar med asperger.

Nedan listar jag några fler potentiella symtom:

* Saknar förmåga att klicka med människor och komma in i grupper. Är alltid utanför och "ser in".
* Bär en "fejkad" mask som inte reflekterar vem jag är. Saknar förmåga att vara mig själv. Måste använda mig av denna "mask" för att socialisera. Denna fungerar per automatik, ofta utan att jag vill, och får mig att "verka" tillgänglig och leende trots att jag är avskärmad inombords och ofta inte ens hör vad folk säger.
* När jag är med fler än 3-4 människor kan jag inte komma på mycket att säga, såvida någon inte talar direkt till mig eller diskuterar något jag har passion för.
* Inte kunnat slutföra utbildningar pga svårigheter att motivera mig och inte fungera socialt.
* Blir alltid överväldigad i nya sociala sammanhang.
* Stark revirkänsla och mycket bättre på att umgås med familj och nära barndomsvänner.
* Blir obekväm i kroppen när folk tittar på mig.
* Hög integritetströskel och behov av privatliv.
* Svårt med turtagning i konversationer
* Tenderar att sjunka in i mina tankar, vilka ofta är som klister - kan nästan "ta" på dem.
* Är "besatt" av och känslig för vissa detaljer som andra inte bryr sig om
* Övertänker alltid situationer (spelar upp framtida och förflutna scenarion i huvudet).
* Starkt intre liv och övertygelser som jag har svårt att uttrycka IRL.
* Tvångssyndrom, upprepning av beteenden (ofta självskadebeteende).
* Är alltid fokuserad på något specifikt i tanke eller omgivning, vilket gör att jag sällan är helt närvarande, på bekostnad av närminne och uppmärksamhet.
* Sitter mycket framför datorn eftersom jag ständigt blir överväldigad av mina känslor i relation till omgivningen. Måste gömma mig och dämpa mina känslor.

Vad som talar emot:

* Är bra på att plocka upp icke-verbal kommunikation, säger aldrig något opassande.
* Bryr mig mycket om vad folk känner och tänker, och är därför inställsam och har ofta bivit utnyttjad i min ungdom.
* Har större inblick i det undermedvetna än det medvetna planet, intresserad av psykologi och hur människor är.
* God människokännedom och en bra lyssnare.
* Bra på att gestikulera och se normal ut.
* Inga större problem med just ögonkontakt (det är synlig kontakt i sig själv som skapar obehag).
* Min intuition kan vara starkare än mitt logik-centra.

En personlig fråga kanske men är du tjej?

Jag stämmer in mycket på det du säger, och jag är en tjej med autism. Många av kriterierna är utformade efter killar med autism medan tjejer brukar ha andra slags uttryck (men samma svårigheter. Vi har ju fortfarande autism).

T.ex att tjejer tenderar att bry sig mer om hur du uppfattas och då lägga mer energi på att smälta in och att vi faktiskt på nåt sätt "spelar spelet" bättre. Så tjejer brukar missas.

Kolla gärna föreläsningar med Svenny Kopp som är lite av en expert i ämnet.

popruta skrev:En personlig fråga kanske men är du tjej?

Jag stämmer in mycket på det du säger, och jag är en tjej med autism. Många av kriterierna är utformade efter killar med autism medan tjejer brukar ha andra slags uttryck (men samma svårigheter. Vi har ju fortfarande autism).

T.ex att tjejer tenderar att bry sig mer om hur du uppfattas och då lägga mer energi på att smälta in och att vi faktiskt på nåt sätt "spelar spelet" bättre. Så tjejer brukar missas.

Kolla gärna föreläsningar med Svenny Kopp som är lite av en expert i ämnet.

Nej, är faktiskt man. Jag kollade lite på Svenny Kopp och måste säga att jag känner igen mig mer i den kvinnliga profilen av asperger än den manliga. Egentligen bryr jag mig inte om att smälta in, men det sker liksom automatiskt, som ett slags överlevnadsmekanism och inlärt beteende. Jag tror att män med asperger generellt är mer socialt likgiltiga. Det är jag med, när det gäller trender, grupptänk osv, men inte beteendet. Det verkar som att mitt sociala samspel är mer utvecklat än män med asperger generellt, vilket gör att jag har högre korrespondens med asperger-kvinnor (vilka i sin tur kanske är mer kognitivt "maskulina" än det kvinnliga genomsnittet).

Ja det kan ju stämma. Mitt barn (också autism) är också mer "kvinnlig" i sin autism och biter ihop mer bland människor han inte är trygg med. Vi är ganska lika han och jag faktiskt

Men visst skulle du göra en utredning nu? Om det inte är "vanlig" autism kan det ju ändå landa i a-typisk autism.

Är du högbegåvad kan det ju också "underlätta" när du lär dig t.ex socialt samspel.

popruta skrev:lär dig t.ex socialt samspel

*rysningar*

nomemorytoday skrev:

popruta skrev:lär dig t.ex socialt samspel

*rysningar*

Inte meningen att trampa någon på tårna.

Jag utgick från TS som verkar ändå vilja och ha lärt sig.

popruta skrev:Inte meningen att trampa någon på tårna.

Verkligen ingen fara popruta

nomemorytoday skrev:

popruta skrev:Inte meningen att trampa någon på tårna.

Verkligen ingen fara popruta

Vad skönt! Jag gillar inte heller egentligen det där uttrycket men det var det närmaste jag hade.

Jag har ju socialt samspel jag med, bara inte på det sättet NT's bestämt att det ska vara...

popruta skrev:Ja det kan ju stämma. Mitt barn (också autism) är också mer "kvinnlig" i sin autism och biter ihop mer bland människor han inte är trygg med. Vi är ganska lika han och jag faktiskt

Men visst skulle du göra en utredning nu? Om det inte är "vanlig" autism kan det ju ändå landa i a-typisk autism.

Är du högbegåvad kan det ju också "underlätta" när du lär dig t.ex socialt samspel.

Jag har egenanmält en utredning med vem vet hur långt det kan ta. Vill bara veta om det är AS som ligger bakom mina störningar, atypisk eller ej. När jag tänker efter kan jag ha ärvt det från farsan, som är en innesluten person. Morsan däremot är extrovert, verbal och normstyrd, och genom henne har jag lärt mig hur man "ska" bete sig. Det är kanske därför min förmodade AS är mer "kvinnlig", och att jag gar utvecklat en djup förståelse för mänsklig interaktion genom observation. Problemet är bara att jag inte socialiserar bra själv, så jag tror aspergare rent generellt mår bäst av att få vara sig själva och inte några härmapor.

Två frågor:

Har du sett föreläsningarna jag länkade till och isåfall hur reagerade du på dem?

Har du påtagliga problem i tillvaron? inte bara känner lite olust kring socialisering.

quadcore skrev:Två frågor:

Har du sett föreläsningarna jag länkade till och isåfall hur reagerade du på dem?

Har du påtagliga problem i tillvaron? inte bara känner lite olust kring socialisering.

Tittade på dem och kände igen mig i mycket. Tyckte dock han var jobbig att lyssna på. En psykolog som inte ens märkte att hans eget barn hade asperger.

Ja, jag har problem. Har haft problem ända sedan jag tvingades börja skolan som 6-åring. I gymnasiet hade jag fullt utvecklat tvångssyndrom, självskadebeteenden och var helt håglös. Klarade skolan med nöd och näppe. Sedan studenten är jag i princip inkapaciterad med massa studielån. Håller nu på med en vuxenutbildning för att skaffa mig ett yrke. Det går knackigt, är instabil och har svårt med vardagen. Mycket pga att jag saknar socialt liv. För något år sedan fick jag nervsammanbrott/panikattack och hamnade nästan på psyket.

Har mao ingen bra psykisk hälsa, och är inte ute efter någon hobbydiagnos.

Finns diagnosen atypisk asperger? Liksom asperger är diagnosen för högfungerande autism. Hög fungerande asperger är man då "normal"?

Du kanske är en analytisk person, som känner likheter med det du läst på nätet om asperger? För att ha diagnoser brukar man oftast ha lite svårigheter i livet.

Formellt finns inte diagnosen "atypisk Asperger" utan bara "atypisk autism". Iaf tidigare brukade man skilja mellan infantil autism (Kanners syndrom), Aspergers syndrom och atypisk autism.

Numera delas inte ens asperger ut överallt utan man får autismspektrumtillstånd (vanligtvis med nivåer 1-3 ) Så atypisk asperger vore väldigt förvirrande.

ShakeItOut skrev:Numera delas inte ens asperger ut överallt utan man får autismspektrumtillstånd (vanligtvis med nivåer 1-3 ) Så atypisk asperger vore väldigt förvirrande.

Precis. Jag fick autism nivå 1 istället för asperger.

popruta skrev:

ShakeItOut skrev:Numera delas inte ens asperger ut överallt utan man får autismspektrumtillstånd (vanligtvis med nivåer 1-3 ) Så atypisk asperger vore väldigt förvirrande.

Precis. Jag fick autism nivå 1 istället för asperger.

Samma här Eller ja osäker på om det står nivå men inte asperger iaf