Sisyfos skrev:Tråden handlar om att vara behjälpliga och praktisera detta inom ett yrke, flertal inlägg är OT.

Då kan detta omöjligt vara OT.

Sisyfos skrev:Jag har ingen vårdutbildning; övriga yrken där man praktiserar psykologi ställs det formella krav, med undantag för terapeut -- terapeut är ingen skyddad yrkestitel fast kräver att man investrerar i verksamheten.

Det ställs formella krav av en anledning. Utan adekvat kunskap och erfarenhet kommer du inte att vara någon behjälplig. Att dessa brukare dessutom omedvetet blir labbråttor för en hobbypsykolog är våldsamt oetiskt. Ditt arbete är det som står i arbetsbeskrivningen, inte vad du själv skulle vilja att det är.

Vill du vara behjälplig på något som helst psykologiskt plan får du börja med att respektera människor.

Batte skrev:

Sisyfos skrev:Hur hade ni önskat bli behjälpta av en främling?
Är det något särskilt utöver ödmjukhet samt förståelse som eftertraktas när ni blir bejälpta?

Det er ikke sikkert at kunden ønsker å snakke (mens du arbeider), men det har du sikkert forståelse for. Jeg tror også det er viktig å ha minst mulig fokus på hvordan kundene formet sine liv etter gitte omstendigheter, siden premissene for ditt arbeid allerede vil være gitt. Hvis man hjelper noen i deres eget hjem tror jeg det kan være viktig at man bare beveger seg, titter og oppholder seg der man må oppholde seg.

Du har allerede nevnt ydmykhet og det er jeg helt enig med deg i. Jeg tror også det er viktig at man ikke sier eller spør om ting som kan oppfattes som konfrontasjoner, slik at man føler seg trygg med den man skal få praktisk hjelp av.

Ja precis! Konfrontationer ska undvikas samtidigt ska den som är behjälpt känna sig trygg.

Jag tycker att du och Kierkegaard har förstått ämnet bra. Sedan har psykologiböcker varit nyttiga.

Hur man vill bli hjälpt? Med bra kommunikation, respekt och transparens. Att lyssna på klientens vilja och hjälpa i den mån ens yrke tillåter det. Att inte klampa över gränser, vare sig synligt eller i smyg. Att ha en uppriktig information om hur man arbetar.

Sedan hjälper det om man är en naturlig hjälpare med. Med hjärtat på rätta stället.

Jag har boendestöd och det finns en detaljerad plan vad man får och inte får göra hemma hos mig. Trots det finns det vissa som tror sig hjälpa lite extra genom att påtala saker jag naturligtvis redan vet, eller föreslå att vi gör på ett sätt som hon skulle gjort hemma men enligt mig är ett sämre sätt och sådana förslag är inte välkomna. Det är inte respekt.

Ibland får man som hjälpare acceptera att en person vill ha sitt liv på sitt eget personliga vis, även om hjälparen ibland tror att hen kan optimera klientens liv. Tänker man så är man på farliga vägar.