Är jag bara galen? Eller har jag AS?

Här postar du övriga inlägg relaterade till Asperger.

 Moderatorer: atoms, Alien

Är jag bara galen?

Inläggav kiddie » 2018-07-15 2:35:59

Det där med att inte förstå hur saker funkar och inte vilja erkänna känner jag igen. Mycket jag hade svårt att klura ut. Kan fortfarande inte brygga kaffe. Jag dricker inte bryggkaffe men ändå, man borde väl lärt sig? Saker folk hittat på hur de ska vara kan vara svåra att fatta. Det avskräckte mig från att köpa busskort när de bytte system och när jag fick kort att betala med så fick min kompis tvinga mig att lära mig hur man gör. Nu kan man blippa på vissa ställen under 200 kr och jag har ingen aning, har blippat en gång efter fumlande på en affär som jag vet har blipp. Men sedan fattar jag inget utan betalar fortfarande småsummor som vanligt. Andra bara kan sådant här och jag känner mig som värsta gamlingen som inte kan lära nya saker men har alltid varit så. Nu kan man köpa rabatterad SMS-biljett till bussen och det passar mig bättre eftersom jag åker buss så sällan. Appen hade jag inga problem med. Jag hade noll PC-vana när jag började praktisera på ett slags kontor (486 på den tiden), och jag bara satte mig ner och "kunde". Lärde mig massor bara på första dagen. När internet blev populärt hade få det hemma så jag gick till ett internetcafé och vare sig byte av operativsystem eller fatta hur internet funkade var några problem. Och det märkligaste, när jag fick en mobiltelefon av gamla sorten fattade jag absolut ingenting men när jag fick en smart telefon fattade jag direkt.

Jag har ingen direkt social fobi att tala om förutom som kan slå till ibland i specifika situationer, men glömmer fortfarande att man kan be om hjälp, tror man måste fixa allt själv, och när det gäller nya saker så vill jag av någon anledning heller inte fråga, för det känns som man är dum i huvet.
kiddie
Inaktiv
 
Inlägg: 15536
Anslöt: 2013-02-23
Ort: Katternas planet

Är jag bara galen?

Inläggav geocache » 2018-07-15 4:17:40

Hallå purplecloud.

Jag känner också igen mig i din berättelse.
geocache
 
Inlägg: 9578
Anslöt: 2008-06-16
Ort: Ludvika

Är jag bara galen?

Inläggav DIProgan » 2018-07-15 10:12:11

Varje gång jag ser den här rubriken vill jag bara gå in och skriva "JAA!" utan att sätta mig in i frågeställningen :P
DIProgan
 
Inlägg: 4558
Anslöt: 2008-10-14

Är jag bara galen?

Inläggav purplecloud » 2018-07-15 10:29:50

kiddie skrev:Det där med att inte förstå hur saker funkar och inte vilja erkänna känner jag igen. Mycket jag hade svårt att klura ut. Kan fortfarande inte brygga kaffe. Jag dricker inte bryggkaffe men ändå, man borde väl lärt sig? Saker folk hittat på hur de ska vara kan vara svåra att fatta. Det avskräckte mig från att köpa busskort när de bytte system och när jag fick kort att betala med så fick min kompis tvinga mig att lära mig hur man gör. Nu kan man blippa på vissa ställen under 200 kr och jag har ingen aning, har blippat en gång efter fumlande på en affär som jag vet har blipp. Men sedan fattar jag inget utan betalar fortfarande småsummor som vanligt. Andra bara kan sådant här och jag känner mig som värsta gamlingen som inte kan lära nya saker men har alltid varit så. Nu kan man köpa rabatterad SMS-biljett till bussen och det passar mig bättre eftersom jag åker buss så sällan. Appen hade jag inga problem med. Jag hade noll PC-vana när jag började praktisera på ett slags kontor (486 på den tiden), och jag bara satte mig ner och "kunde". Lärde mig massor bara på första dagen. När internet blev populärt hade få det hemma så jag gick till ett internetcafé och vare sig byte av operativsystem eller fatta hur internet funkade var några problem. Och det märkligaste, när jag fick en mobiltelefon av gamla sorten fattade jag absolut ingenting men när jag fick en smart telefon fattade jag direkt.

Jag har ingen direkt social fobi att tala om förutom som kan slå till ibland i specifika situationer, men glömmer fortfarande att man kan be om hjälp, tror man måste fixa allt själv, och när det gäller nya saker så vill jag av någon anledning heller inte fråga, för det känns som man är dum i huvet.

Jag tror kanske att jag skulle kunna brygga kaffe på vår kaffebryggare utan hjälp. Dock skulle jag nog vara lost om det var på en annan kaffebryggare än vår egen. Jag tror jag är bättre på att lista ut hur saker fungerar idag, precis som jag har bättre lokalsinne än när jag var liten. Trots att jag varit i stan många gånger när jag var barn, skulle jag inte ha kunnat orientera mig där utan hjälp. Alltid när jag var i stan så följde jag bara på mitt sällskap och lärde mig inte riktigt förrän jag började gymnasiet och tvingades bli lite mer självständig på den fronten. Google maps är ju bra hjälp också om jag inte skulle hitta. 8)

När det kommer till kommunala bussar så har jag blivit van efter att ha åkt varje dag till skolan och då var det enkelt för vi fick skolbusskort så man slapp säga något och bara kunde blippa. Nu efter gymnasiet har jag löst det genom att köpa biljett på deras mobilapp och då behöver jag bara visa upp mobilen utan att säga något. Dock skulle jag aldrig våga åka själv i en annan stad då det kan vara annorlunda där än vad jag är van vid.

Jag tror jag var sådan som barn. Hade nämligen ingen social fobi då, bara kanske i vissa situationer. Lärarna fick ju påminna mig om att jag faktiskt skulle be om hjälp, men trots det gjorde jag det knappt ändå.

En grej på gymnasiet jag märkte, på tal om orientering, är att jag aldrig lärde mig var allt konstmaterial fanns (jag gick bild och form). Jag fick hela tiden fråga klasskompisar eller läraren var något särskilt fanns, vilket var pinsamt. Många gånger satt jag och gjorde ingenting för jag inte ville be om hjälp, av rädsla att verka dum. Det är så synd att sådant ska hindra mig från att nå min fulla potential.
purplecloud
 
Inlägg: 42
Anslöt: 2018-07-11

Är jag bara galen?

Inläggav purplecloud » 2018-07-15 10:33:08

DIProgan skrev:Varje gång jag ser den här rubriken vill jag bara gå in och skriva "JAA!" utan att sätta mig in i frågeställningen :P

Haha! :mrgreen:
purplecloud
 
Inlägg: 42
Anslöt: 2018-07-11

Är jag bara galen?

Inläggav Vildsvin » 2018-07-19 0:15:45

purplecloud skrev:Anledningen till att jag ändå klarat mig bra i skolan med att lämna in uppgifter och sådant är nog dels för att mamma alltid pushat mig, plus att jag känt mig driven att göra mina lärare nöjda. Jag är också perfektionist så bra betyg har också varit en drivkraft, även om jag mest fått ganska medelmåttiga betyg förutom vissa högre.


Det fungerar att vara perfektionist i låg- och mellanstadiet. Men ju äldre man blir desto svårare blir det Helt enkelt eftersom man måste avsluta en uppgift när den är "tillräckligt bra" utförd och gå vidare till nästa för att hinna med. På gymnasiet är det mycket svårt, och på högskola och i arbetslivet omöjligt att vara perfektionist. Antingen får man dåliga betyg för att man fastnat i meningslösa detaljer och inte hunnit med det som är viktigt, eller så blir man utbränd och tvungen att sluta.
Vildsvin
 
Inlägg: 2289
Anslöt: 2011-01-03

Är jag bara galen?

Inläggav geocache » 2018-07-19 0:34:36

Vildsvin skrev:
purplecloud skrev:Anledningen till att jag ändå klarat mig bra i skolan med att lämna in uppgifter och sådant är nog dels för att mamma alltid pushat mig, plus att jag känt mig driven att göra mina lärare nöjda. Jag är också perfektionist så bra betyg har också varit en drivkraft, även om jag mest fått ganska medelmåttiga betyg förutom vissa högre.


Det fungerar att vara perfektionist i låg- och mellanstadiet. Men ju äldre man blir desto svårare blir det Helt enkelt eftersom man måste avsluta en uppgift när den är "tillräckligt bra" utförd och gå vidare till nästa för att hinna med. På gymnasiet är det mycket svårt, och på högskola och i arbetslivet omöjligt att vara perfektionist. Antingen får man dåliga betyg för att man fastnat i meningslösa detaljer och inte hunnit med det som är viktigt, eller så blir man utbränd och tvungen att sluta.


Svar på Vildsvins inlägg: Det var mycket just av den anledningen jag inte klarade av gymnasieutbildningen med så bra betyg som jag själv "tyckte" att jag skulle prestera. Samma problematik fick jag i några av mina anställningar. När jag för ett tjugotal år sedan fick min diagnos och började bearbeta vad den kom att innebära för mig tänkte jag för mig själv, och beskrev "min" autism/"mitt" Aspergers syndrom för andra, som att "jag är en millimetermänniska i en kilometervärld"; "en exaktmänniska i en ungefärvärld". Ett uttryck som kan göra mig väldigt arg är "det är väl inte så noga".
geocache
 
Inlägg: 9578
Anslöt: 2008-06-16
Ort: Ludvika

Är jag bara galen?

Inläggav nomemorytoday » 2018-07-19 3:49:09

@geocache, håller med om det du skrev, och det är lite som om NT:s dagpussel är på 100 bitar, medan mitt är på 6701 bitar.
nomemorytoday
 
Inlägg: 3913
Anslöt: 2018-01-13

Är jag bara galen?

Inläggav kiddie » 2018-07-19 10:07:56

geocache skrev:Svar på Vildsvins inlägg: Det var mycket just av den anledningen jag inte klarade av gymnasieutbildningen med så bra betyg som jag själv "tyckte" att jag skulle prestera. Samma problematik fick jag i några av mina anställningar. När jag för ett tjugotal år sedan fick min diagnos och började bearbeta vad den kom att innebära för mig tänkte jag för mig själv, och beskrev "min" autism/"mitt" Aspergers syndrom för andra, som att "jag är en millimetermänniska i en kilometervärld"; "en exaktmänniska i en ungefärvärld". Ett uttryck som kan göra mig väldigt arg är "det är väl inte så noga".


Jag var hyfsat mer intelligent än många andra i min högskoleklass. Det var ett mysterium varför deras studier gick så bra och jag bara klarade mig med näppe. De festade två gånger i veckan vilket måste minskat deras studietid dessutom. Jag var alls inte en perfektionist men tror att i mitt fall berodde det på att jag arbetade långsammare och det var svårare för mig på något sätt. Aldrig haft samma disciplin att läsa saker som jag inte direkt finner intressant. Vi hade så mycket att läsa att det bara var en i klassen som faktiskt läste allt, andra sållade. Vi hade bara ett lektionstillfälle i veckan men hon ställde klockan och och började läsa kl 8 och tog lunch och fortsatte sedan till kl 22 varje dag. Tror det blev för mycket för mig. Det skulle gå för snabbt. Kan man vara både intelligent och tänka sakta? Verkar så.
kiddie
Inaktiv
 
Inlägg: 15536
Anslöt: 2013-02-23
Ort: Katternas planet

Är jag bara galen?

Inläggav kiddie » 2018-07-19 10:20:13

nomemorytoday skrev:@geocache, håller med om det du skrev, och det är lite som om NT:s dagpussel är på 100 bitar, medan mitt är på 6701 bitar.


Känns bekant. Har dessutom en kompis med trolig autism som verkar ha femdubbelt bitar mot mig...
kiddie
Inaktiv
 
Inlägg: 15536
Anslöt: 2013-02-23
Ort: Katternas planet

Är jag bara galen?

Inläggav purplecloud » 2018-07-19 12:36:35

Vildsvin skrev:
purplecloud skrev:Anledningen till att jag ändå klarat mig bra i skolan med att lämna in uppgifter och sådant är nog dels för att mamma alltid pushat mig, plus att jag känt mig driven att göra mina lärare nöjda. Jag är också perfektionist så bra betyg har också varit en drivkraft, även om jag mest fått ganska medelmåttiga betyg förutom vissa högre.


Det fungerar att vara perfektionist i låg- och mellanstadiet. Men ju äldre man blir desto svårare blir det Helt enkelt eftersom man måste avsluta en uppgift när den är "tillräckligt bra" utförd och gå vidare till nästa för att hinna med. På gymnasiet är det mycket svårt, och på högskola och i arbetslivet omöjligt att vara perfektionist. Antingen får man dåliga betyg för att man fastnat i meningslösa detaljer och inte hunnit med det som är viktigt, eller så blir man utbränd och tvungen att sluta.

Ja, det är väldigt sant. När jag var klar med uppgifter i gymnasiet var jag alltid så osäker på om det var bra nog eller om jag kanske hade gjort något fel. En typisk grej var att jag ofta skrev för mycket och jag hade svårt att fatta mig kort (som ni säkert har märkt på mina inlägg här, hehe). Många gånger fanns en gräns för hur många ord man fick skriva och det var verkligen en utmaning att hålla sig inom det. I mina ögon är det helt sjukt hur vissa kunde skriva så korta texter i skolan och få A. HUR kan man få med allt det viktiga i en så kort text??? Jag förstår inte det.

Jag skulle säga att jag blev utbränd i 9an, men det var nog p.g.a. det sociala. Sedan i gymnasiet var det både det sociala och skoluppgifterna som fick mig att ge upp vissa gånger. Jag fick t.ex. A i psykologi 1-kursen, men i psykologi 2 fick jag F för att jag inte klarade av att lämna in en viktig uppgift. Berodde väl mest på att jag fortfarande var deprimerad sedan 9an dock. Höstterminerna brukade gå rätt bra studiemässigt, men vårterminerna började det bli för mycket och jag halkade efter till slut.
purplecloud
 
Inlägg: 42
Anslöt: 2018-07-11

Är jag bara galen?

Inläggav purplecloud » 2018-07-19 13:42:18

kiddie skrev:
geocache skrev:Svar på Vildsvins inlägg: Det var mycket just av den anledningen jag inte klarade av gymnasieutbildningen med så bra betyg som jag själv "tyckte" att jag skulle prestera. Samma problematik fick jag i några av mina anställningar. När jag för ett tjugotal år sedan fick min diagnos och började bearbeta vad den kom att innebära för mig tänkte jag för mig själv, och beskrev "min" autism/"mitt" Aspergers syndrom för andra, som att "jag är en millimetermänniska i en kilometervärld"; "en exaktmänniska i en ungefärvärld". Ett uttryck som kan göra mig väldigt arg är "det är väl inte så noga".


Jag var hyfsat mer intelligent än många andra i min högskoleklass. Det var ett mysterium varför deras studier gick så bra och jag bara klarade mig med näppe. De festade två gånger i veckan vilket måste minskat deras studietid dessutom. Jag var alls inte en perfektionist men tror att i mitt fall berodde det på att jag arbetade långsammare och det var svårare för mig på något sätt. Aldrig haft samma disciplin att läsa saker som jag inte direkt finner intressant. Vi hade så mycket att läsa att det bara var en i klassen som faktiskt läste allt, andra sållade. Vi hade bara ett lektionstillfälle i veckan men hon ställde klockan och och började läsa kl 8 och tog lunch och fortsatte sedan till kl 22 varje dag. Tror det blev för mycket för mig. Det skulle gå för snabbt. Kan man vara både intelligent och tänka sakta? Verkar så.

När det kommer till sådant jag finner ointressant var jag nog mindre perfektionistisk och kände mer att jag ville få det överstökat, men samtidigt ville jag ha bra betyg i allt så jag kämpade på. Spanska var t.ex. en grej jag aldrig gillade och jag var inte bra på det, men ändå lyckades jag gå ut med ett B i 9an?? Dock är jag säker på att läraren bara tyckte synd om mig, med tanke på hur jag mådde då. Det fanns nämligen knappt något betygsunderlag för mig i 9an, så egentligen var det väl helt fel av henne att inte sänka mitt betyg. Dessutom fick jag behålla mitt C i SO, trots att jag inte gjorde en av tre delar på nationella provet i 9an. :shock: Jag hade en del flummiga lärare alltså... Lärde mig knappt något i grundskolan.
purplecloud
 
Inlägg: 42
Anslöt: 2018-07-11

Återgå till Övriga Aspergerfrågor



Logga in