Autism och Aspergers syndrom är ju ett så brett spektrum. "Autismerna" snackar man ju om för att alla autister är så olika. Alla människor är ju individer. Jag blir nyfiken, om du själv skulle beskriva din autism vad exakt består den av...?

Om jag skulle beskriva min egen autism skulle jag säga att jag är både fysiskt och psykiskt skör. Alltså känslig och svag. Men snarare seg än svag.

Jag har liksom inte kemi med vanligt folk och samhället. Är trögtänkt men intellektuell. Som om allt jag gör gör jag långsamt och intensivt.

Men mer specifikt skulle jag nog säga att jag p.g.a. andra olika sjukdomar blir deprimerad och blyg.

Min egna teori är också att vi autister inte bara bli trötta av alla intryck men att vi helt enkelt är födda fysiskt svaga.

Men jag försöker jobba både på mitt självförtroende och på att leva lite mer Svensson-liv. Alltså mer rutiner, inte vända på dynet och inte ta nån skit.

Karamell skrev:Min egna teori är också att vi autister inte bara bli trötta av alla intryck men att vi helt enkelt är födda fysiskt svaga.

Inte jag, jag är byggd som en ekstubbe och lika frisk. Men det beror kanske på att jag vuxit upp i frisk lantluft och jobbat i skogen sedan barnsben. Autism sitter nog enbart i huvudet.

Huggorm skrev:

Karamell skrev:Min egna teori är också att vi autister inte bara bli trötta av alla intryck men att vi helt enkelt är födda fysiskt svaga.

Inte jag, jag är byggd som en ekstubbe och lika frisk. Men det beror kanske på att jag vuxit upp i frisk lantluft och jobbat i skogen sedan barnsben. Autism sitter nog enbart i huvudet.

Håller med.

Jag vill gärna vara ensam.
Inte isolerad men själv.
Tycker om att gå bland folk ibland och ffa titta på folk. Jag analyserar mycket, tittar på dem och undrar varför de gör si eller så.
Tycker inte om stress, blir direkt störd av minsta stress, är som Skalman, jag tycker inte om ordet "skynda".
Snabbt trött när folk pratar flera.
Det finns många grejer som jag inte ens har koll på utan jag bara är såhär.
Känslig så blir lätt påverkad och nedstämd om jag uppfattar orättvisor och hemskheter. Undrar varför det måste vara så...
Fysiskt har jag alltid varit i bra skick. Men med åldern blir man såklart svagare.
Huggorm: Hur bor du? I skogen?
Jag skulle vilja klara mig själv i skogen /på landet när jag har möjlighet om jag lever senare i livet.

Min autism består av/yttrar sig som att jag är socialt efterbliven. Det i sin tur gör mig deprimerad - iofs ganska lindrigt deprimerad, men ändå. Det är helt enkelt inget kul att vara så korkad att jag misslyckas med sociala grejer som typ 98% av mänskligheten klarar av.

Ganska långsam både fysiskt och mentalt. Visst kan vissa vara bra och starka fysiskt men gymnaster finns nog inte många som har AS. Däremot envis. Är det något som är fysiskt tungt och jobbigt kan jag fortsätta fast det inte borde gå. Samma med mentalt.

Tycker inte om att göra många saker på samma dag. Behöver smälta intryck. Däremot har jag inget emot att göra halvgalna och livsfarliga saker på kul ibland.

Verkar ha vuxit ifrån att flertalet hatar mig. Många tycker nu att jag är pålitlig, rolig och trevlig. Ingen aning om hur det gått till. Kanske inte är lika seriös som man kan vara när man är ung bara. Har numera svårt när folk tar uppenbara skämt på allvar.

Jag är bra på det kreativa om jag hamnar i rätt stämningsläge.

Ordning och städa är inga ord som passar mig. Trots det vet jag oftast var saker är.

Jag kan vara jättetuff i situationer där andra börjar lipa, och börja lipa eller få ångest i situationer som inte "är" något, där det inte finns en reell fara. Jag har tyvärr dålig självbevarelsedrift så jag backar inte om någon jiddrar.

Jag är inte speciellt psykiskt skör inför folk som jävlas, ibland kan jag låtsas för att se vad som händer, men ofta skiter jag fullständigt i vad de säger. Deras ord är bara trams. Det är värre när t ex en läkare påstår något om en som är fel, dels blir jag rädd att folk tror saker som inte stämmer (får existentiell ångest av det), dels blir jag sur för att de tror jag ljuger. En sådan kombination kan jag bli superstressad av.

Jag tycker om att beta av ämnen i perioder och sedan byta ämne. Ofta orkar jag bara läsa på nätet och kolla massa YT.

Jag är ovanlig på det sättet att jag självklart skulle få det livet jag ville ha. Jag gör inte avkall på min egen personlighet och jag fjäskar inte för att passa in, har aldrig köpt kläder för att bli populär. Jag ville inte vara social hela tiden och ville inte ha familj. Däremot är det ju lättare att välja bort saker. Skulle velat komma längre i min skapande karriär.

Jag är rätt lågenergisk och lågimpulsiv. Däremot finns ofta utrymme för trams.

Min autism yttrar sig på det viset att människor gör mig sjuk.
Jag blir också sjuk utan människor.
Lite småtrist på det hela taget.

Jag lever i min egen värld och har alltid gjort det.

Gör mig ofta paranoid, förstår inte ibland vad folk menar, klarar inte grötigt tal, eller knepiga dialekter och det trots att jag åtm tror mig vara medel intelligent. Detta gör mig stundtals depressiv och en social katastrof, som ständigt missuppfattar saker och gör ständiga "backup check", vilket såklart är utmattande, och lever solitärt bara för att slippa problem...

Huggorm skrev:

Karamell skrev:Min egna teori är också att vi autister inte bara bli trötta av alla intryck men att vi helt enkelt är födda fysiskt svaga.

Inte jag, jag är byggd som en ekstubbe och lika frisk. Men det beror kanske på att jag vuxit upp i frisk lantluft och jobbat i skogen sedan barnsben. Autism sitter nog enbart i huvudet.

Då kanske det bara är jag som är svag. Det lider jag mycket av.

Karamell: Det ska du inte bry dig om det minsta!
Vad spelar det för roll?
Du är du och är skapt som du är och ska vara!
Meningen med livet är inte att vara fysiskt stark. Det kan man ha och mista.
Vad blir du glad av?
Tänk på det!

Alyana skrev:Karamell: Det ska du inte bry dig om det minsta!

Nej, men jag önskar själv att jag hade mer energi. Och andra stör sig på det, men visst jag försöker att inte bry mig.

Karamell skrev:Autism och Aspergers syndrom är ju ett så brett spektrum. "Autismerna" snackar man ju om för att alla autister är så olika. Alla människor är ju individer. Jag blir nyfiken, om du själv skulle beskriva din autism vad exakt består den av...?

Av dem som hittills skrivit i tråden kommer Mats närmast min egen upplevelse:

Mats skrev:Min autism består av/yttrar sig som att jag är socialt efterbliven. Det i sin tur gör mig deprimerad - iofs ganska lindrigt deprimerad, men ändå. Det är helt enkelt inget kul att vara så korkad att jag misslyckas med sociala grejer som typ 98% av mänskligheten klarar av.

Den är min.

Jag för min del fnissar för mig själv när jag läser kiddies beskrivning, eftersom så mycket känns bekant. Inte identiskt, en del stämde mer förr, och man kan ju alltid tolka fel, men dock.

Och så är jag ju väldigt förtjust i röda katter, till på köpet

Karamell skrev:Då kanske det bara är jag som är svag. Det lider jag mycket av.

Nej, du är inte den enda, jag är inte heller så värst robust. Förr kompenserade jag det med envishet, men numera går inte det.
Och ja, jag lider också av det, eftersom det finns så mycket jag skulle vilja göra. T.ex fjällvandra, det har varit en dröm i många år, men skulle inte våga prova - vad gör man om man rasar ihop mitt ute i ingenstans.
Det är också ett hinder vad gäller jobb.