Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Ensamhare » 2018-03-18 1:52:58

Hej!

Jag vet inte om det egentligen är relevant att fråga om detta då vi alla är individer även om vi har samma diagnos. Men hur har du lärt dig hantera din Asperger diagnos? Kanske har du aldrig känt något större bekymmer att acceptera den.

Jag själv har nog aldrig riktigt accepterat min diagnos, har ansett allt är Aspergers fel. Självklart är det inte fel på min diagnos, utan fel på min inställning till den. Men en natt som denna kan jag inte sluta skuldbelägga mig själv.
Ensamhare
 
Inlägg: 11
Anslöt: 2018-03-02

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Alyana » 2018-03-18 15:47:09

Ja
Att det är den stämpel samhället idag gett mig.
Jag tror att det var meningen att jag skulle vara såhär. I en annan tid eller plats hade jag passat bättre, men nu är jag här.
Överlever jag utan att direkt skada andra så får Gud bestämma mitt liv.
Jag accepterar.
Alyana
 
Inlägg: 2492
Anslöt: 2009-08-01

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Huggorm » 2018-03-18 16:01:23

Jag har ingen diagnos men jag har accepterat aspergern. Det är som det är, man kan inte göra något åt det. Man får bara göra det bästa möjliga av situationen.
Huggorm
 
Inlägg: 22216
Anslöt: 2011-12-12
Ort: I en kundvagn bak konsum

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav LordNelson » 2018-03-18 16:35:40

Ge mej ett piller så jag blir frisk.
LordNelson
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 4788
Anslöt: 2010-06-25

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Toblerone » 2018-03-18 16:55:03

Nja, det var ju jag själv som har sökt mig till utredning och som var helt övertygad om att jag har Asperger. Första gången fick jag bara ADHD-diagnos så jag sökte mig till en utredning till några år senare. Så, det var inte fråga om att inte acceptera diagnosen, då det var jag själv som tyckt det.....

Däremot var jag lite känsligare efter diagnosen och trodde att jag gör fel hela tiden. Så nånstans påverkade det mig ändå, att få diagnosen bekräftad.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Huggorm » 2018-03-18 19:36:00

LordNelson skrev:Ge mej ett piller så jag blir frisk.
Det räcker inte med piller, det krävs lobotomi. Fortfarande intresserad?
Huggorm
 
Inlägg: 22216
Anslöt: 2011-12-12
Ort: I en kundvagn bak konsum

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Toblerone » 2018-03-18 19:58:01

Huggorm skrev:
LordNelson skrev:Ge mej ett piller så jag blir frisk.
Det räcker inte med piller, det krävs lobotomi. Fortfarande intresserad?


Jag hade inte heller trott att det nånsin skulle kunna finnas någon form av medicinering mot autism-spektrum. Men det är inte helt omöjligt, om t.ex. något med ocytoxin skulle fungera.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav rapchic » 2018-03-18 20:16:25

Genom att acceptera mig själv för den jag är. Sånt är inte enkelt och jag erkänner, ibland har jag fortfarande svårt för det. Något som faktiskt hjälpt mig är att lyssna på Ajahm Brahms Dhamma talks trots att jag inte är buddhist (Ajahm Brahm är en Buddistisk abbot och typ superkändis inom delar av Buddhism).

Men även saker som att framhäva och lära mig fördelarna med min diagnos. Tex så skulle jag aldrig haft min tebutik och föreläst om jag inte hade haft Asperger eftersom te är mitt specialintresse så förmodligen hade jag blivit något tråkigt som undersköterska el liknande (jag vet det är jätteviktigt jobb men det är superjobbigt när de äldre dör eller ber en om att få dö tex).
Jag skulle nog inte heller varit ihop med min man och då inte fått min dotter.
Jag skulle heller inte kunna njuta av tex att plocka svamp och ätbara växter lika mycket.

Jag skulle faktiskt inte välja att ta en tablett som tog bort AS om jag fick det valet. Men jag skulle ta en tablett direkt om den tog bort min värk och jag kommer nog medicinera mot ADHD om det visar sig vara det jag har också (jag är typ säker men det är ca 9 mån innan utredningen börjar)
rapchic
 
Inlägg: 4280
Anslöt: 2008-02-22
Ort: Lycksele

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Sisyfos » 2018-03-18 22:53:22

Jag har aldrig accepterat min diagnos eftersom jag är mer än den. Istället för att tilllåta att läkarna stämplade mig, valde jag att undrandra mig och avbryta deras undersökning. Mer behövdes inte för att jag skulle brottas med detta under flera år; med blandande känslor som bestod i glädje över att förstå mig själv och kunna komma i kontakt med den jag faktiskt är -- vilket resulterade i att jag blev mer harmonisk, enklare att orientera mig i vardagen, men även känslor av frustration över den lotten som tilldelats mig vilken jag inte självmant valt, och självfallet ofta sorg över att vara isolerad -- då menar jag känslomässigt och vetskapen om att inte kunna dela en närhet som andra kan. Så när läkarna var i slutfasen av att sätta ditt stämpeln, hoppade jag av utredningen, begärde att få ut papper enligt lagen och utredde därefter mig själv.
Sisyfos
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 749
Anslöt: 2017-06-04
Ort: Uppsala

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Liljan » 2018-03-18 23:12:39

Jag utreddes i vuxen ålder för att jag ville det så jag har inte behövt acceptera min diagnos på det sättet. Jag ser autismen som en viktig del av mig och skulle jag räkna upp fem saker jag är så kommer autistisk med där. Det finnas andra sidor av mig som jag har haft betydligt svårare att acceptera som att jag nästan är bipolär (ligger precis på gränsen för en diagnos) Den sjukdomen är typ 1000 gånger mer handikappande än autismen.
Liljan
 
Inlägg: 1119
Anslöt: 2013-01-17
Ort: Stockholm

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Karamell » 2018-03-19 16:43:14

Det tog nog 20 år för mig. Men jag tycker det är så svårt att veta vad som är AS och vad som är normalt. :-)051 :cry:
Karamell
 
Inlägg: 3121
Anslöt: 2016-03-28

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Furienna » 2018-03-19 17:47:10

Jag har inte haft några som helst svårigheter med att acceptera min diagnos. Den är helt enkelt en del av mig, och det är bara så det är.
Furienna
 
Inlägg: 3905
Anslöt: 2010-05-02

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav antonius » 2018-03-19 20:24:43

Hela min släkt består av 50% psykfall, så jag är nog inte så dålig, har bara varit på dårhuset en gång, så det finns de som har det värre, i guess... :-)003
antonius
 
Inlägg: 21798
Anslöt: 2012-12-06
Ort: In my escape pod.

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Braincandy » 2018-03-19 22:00:44

Jag begärde själv utredning som ett led i ett desperat sökande efter självförståelse. Så den biten känns bara bra. Ju mer självinsikt och förståelse, desto mer acceptans i mitt fall. Fast inte till 100% förstås, vet inte om det går att acceptera precis ALLT.

Något jag förstår idag är: att skuldbelägga sig själv är lika med självskadebeteende. ingen kommer tacka dig för det så det finns ingen mening med att hålla på med det.
Braincandy
 
Inlägg: 1570
Anslöt: 2012-09-27

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Fretshi » 2018-03-21 0:54:53

Min diagnos har gjort livet svårt för mig på vissa fronter, bland annat i att klara studier och ta hand om mig själv, men det är något jag lär mig varje dag ju mer erfarenhet jag får och bra tips från munkar och coacher.

Det gäller ju att lära sig vad man mår bra av och få tid till det samtidigt som man tar hand om kroppen genom att äta bra och röra på sig.

Jag kommer säkerligen inte klara ett vanligt jobb och det har jag accepterat nu och funderar på vilka jobb som kan passa mig, vet inte ens om jag kommer orka arbeta heltid för att det blir för mycket och tär på mig och jag får ökad ångest då och mår sämre psykiskt.
Fretshi
 
Inlägg: 1285
Anslöt: 2015-05-26

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Alyana » 2018-03-21 9:23:55

Fretshi skrev:Min diagnos har gjort livet svårt för mig på vissa fronter, bland annat i att klara studier och ta hand om mig själv, men det är något jag lär mig varje dag ju mer erfarenhet jag får och bra tips från munkar och coacher.

Det gäller ju att lära sig vad man mår bra av och få tid till det samtidigt som man tar hand om kroppen genom att äta bra och röra på sig.

Jag kommer säkerligen inte klara ett vanligt jobb och det har jag accepterat nu och funderar på vilka jobb som kan passa mig, vet inte ens om jag kommer orka arbeta heltid för att det blir för mycket och tär på mig och jag får ökad ångest då och mår sämre psykiskt.

Vad är det för munkar?

Jag ser också mer och mer att det går inte att leva ett sk "normalt" liv såsom folk i gemen gör idag. Inte för mig. För jag kommer aldrig klara 100% arbete bland folk, det är bara typ "forskararbete" på eget bevåg jag kan klara.
Alyana
 
Inlägg: 2492
Anslöt: 2009-08-01

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Ensamhare » 2018-03-21 11:32:03

Tack för eran svar !

Jag blir så fascinerad av er som har på något sätt accepterat eran diagnos och att den är en del av er.
Hur gjorde ni för komma över denna tröskeln? Som jag skrev i mitt första inlägg så vet jag att det är fel på min inställning till min diagnosen och Asperger i sig. Jag erkänner jag arbetar emot min asperger, kanske är det mitt problem? Men jag kan inte acceptera den, för jag vill inte fungera som jag gör med mina svårigheter.

För jag känner att jag bara är en börda för samhället för jag inte fungerar som den förväntar sig och är uppbyggd på, gång på gång får man sin diagnos upptryckt i ansiktet som om jag ska skämmas och den kalla handen av samhället.

Samtidigt känner jag att kan kanske gör en för stor sak av min diagnos ? Jag är så kluven i min känsla,självklart ska man inte lägga skulden på sig själv. Vi alla är olika och det måste få vara så, men hur har ni gjort för komma dit ni är idag? Hur har ni jobbat med att accepterat vem ni är även om det tog en dag till 20 år.
Ensamhare
 
Inlägg: 11
Anslöt: 2018-03-02

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Toblerone » 2018-03-21 16:28:22

Ensamhare skrev:Tack för eran svar !

Jag blir så fascinerad av er som har på något sätt accepterat eran diagnos och att den är en del av er.
Hur gjorde ni för komma över denna tröskeln? Som jag skrev i mitt första inlägg så vet jag att det är fel på min inställning till min diagnosen och Asperger i sig. Jag erkänner jag arbetar emot min asperger, kanske är det mitt problem? Men jag kan inte acceptera den, för jag vill inte fungera som jag gör med mina svårigheter.

För jag känner att jag bara är en börda för samhället för jag inte fungerar som den förväntar sig och är uppbyggd på, gång på gång får man sin diagnos upptryckt i ansiktet som om jag ska skämmas och den kalla handen av samhället.

Samtidigt känner jag att kan kanske gör en för stor sak av min diagnos ? Jag är så kluven i min känsla,självklart ska man inte lägga skulden på sig själv. Vi alla är olika och det måste få vara så, men hur har ni gjort för komma dit ni är idag? Hur har ni jobbat med att accepterat vem ni är även om det tog en dag till 20 år.


Det kanske är bra om du inte låter dig begränsas av din diagnos. Så där är det nog bra att jobba lite emot. Det finns ju den faran, att man inte ens försöker för att man tänker att man ändå inte kan klara det. Jag har själv fått diagnos sent i livet och har hunnit göra saker som jag kanske inte hade börjat om jag hade vetat. Och det hade varit synt. Visst fanns det också saker som inte har lyckats så bra, men jag tror jag hade gjort betydligt mindre om jag hade vetat tidigare. Så, låt dig inte begränsas för mycket!
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav BellaBelle » 2018-03-24 3:49:25

Furienna skrev:Jag har inte haft några som helst svårigheter med att acceptera min diagnos. Den är helt enkelt en del av mig, och det är bara så det är.

v
Det låter både skönt och klokt! Jag har fortfarande svårigheter med att acceptera. Jag var ganska gammal när jag fick diagnosen, vet inte om det är svårare att acceptera då. Att man kämpat så länge med att "vara normal" utan att fatta varför det inte lyckades.
BellaBelle
 
Inlägg: 2542
Anslöt: 2017-10-29
Ort: Sy-kläder-landet.

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav BellaBelle » 2018-03-24 3:51:41

Braincandy skrev:Jag begärde själv utredning som ett led i ett desperat sökande efter självförståelse. Så den biten känns bara bra. Ju mer självinsikt och förståelse, desto mer acceptans i mitt fall. Fast inte till 100% förstås, vet inte om det går att acceptera precis ALLT.

Något jag förstår idag är: att skuldbelägga sig själv är lika med självskadebeteende. ingen kommer tacka dig för det så det finns ingen mening med att hålla på med det.


Vilken bra och tänkvärd mening, det med självskadebeteende. Tack. Jag försöker låta bli att grubbla så mycket. Har börjat gå lite bättre på sistone att inte älta så mycket. Men tidigare undrade jag mycket vad det var för fel på mig, men nu har jag en diagnos som förklaring på varför jag inte kan vissa saker.
BellaBelle
 
Inlägg: 2542
Anslöt: 2017-10-29
Ort: Sy-kläder-landet.

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Furienna » 2018-03-24 4:41:45

Ensamhare skrev:Tack för eran svar !

Jag blir så fascinerad av er som har på något sätt accepterat eran diagnos och att den är en del av er.
Hur gjorde ni för komma över denna tröskeln? Som jag skrev i mitt första inlägg så vet jag att det är fel på min inställning till min diagnosen och Asperger i sig. Jag erkänner jag arbetar emot min asperger, kanske är det mitt problem? Men jag kan inte acceptera den, för jag vill inte fungera som jag gör med mina svårigheter.

För jag känner att jag bara är en börda för samhället för jag inte fungerar som den förväntar sig och är uppbyggd på, gång på gång får man sin diagnos upptryckt i ansiktet som om jag ska skämmas och den kalla handen av samhället.

Samtidigt känner jag att kan kanske gör en för stor sak av min diagnos ? Jag är så kluven i min känsla,självklart ska man inte lägga skulden på sig själv. Vi alla är olika och det måste få vara så, men hur har ni gjort för komma dit ni är idag? Hur har ni jobbat med att accepterat vem ni är även om det tog en dag till 20 år.

För mig var det aldrig ens ett problem, så därför kan jag inte svara på din fråga. Men du ska inte se dig själv som en börda för samhället. För i så fall måste väl också barn och gamla vara det? Eller alla som har ett mer "synligt" handikapp (till exempel någon som är rullstolsbunden) eller har en hemsk sjukdom (typ cancer eller MS)? Och till och med på den "gamla tiden" fanns det fattigstugor för de sämst lottade. Visst, det kom ju fram att de knappast var några roliga ställen. Men de fanns, just för att det redan då fanns en tanke om att samhället skulle ta hand om de allra svagaste. Därför att somliga av oss är handikappade, och det är inte vårt fel att vi är det.

Försök att tänka på vad du är duktig på i stället för på vad du inte klarar av. Och kom på något med dig själv, som du kan vara lite glad över!
Furienna
 
Inlägg: 3905
Anslöt: 2010-05-02

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav Furienna » 2018-03-24 4:50:57

BellaBelle skrev:Det låter både skönt och klokt! Jag har fortfarande svårigheter med att acceptera. Jag var ganska gammal när jag fick diagnosen, vet inte om det är svårare att acceptera då. Att man kämpat så länge med att "vara normal" utan att fatta varför det inte lyckades.

Okej. Men nu slår det mig att jag aldrig har strävat efter att vara normal. Och det är nog därför som jag inte känner någon "skam" över att ha AS.
Furienna
 
Inlägg: 3905
Anslöt: 2010-05-02

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav blitzen » 2018-03-28 18:14:15

Här föll det i god jord :) kände mig lättad och tacksam.
blitzen
 
Inlägg: 450
Anslöt: 2018-02-27

Hur har ni accepterat eran diagnos ?

Inläggav RSD555 » 2018-03-28 21:04:39

blitzen skrev:Här föll det i god jord :) kände mig lättad och tacksam.


Jag också
RSD555
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 1603
Anslöt: 2017-12-02

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in