För länge sedan, vid min första kontakt med psykvården, fick jag till att börja med ett formlär att kryssa i.

En av frågorna gällde om jag funderat på att ta självmord. Jag förstod inte riktigt frågan men jag tänkte att eftersom jag så säkert visste att det inte var något alternativ för mig så måste jag ju ha funderat på det någon gång. Och jag ville varken tänka på det mer eller höra talas om det mer så jag satte ett ordentligt kryss för "JA".

Det var många före mig där och det verkade gå trögt. Men direkt när hon i receptionen såg mitt formulär blev det fart på bygget. En man kom och hämtade mig och tog mig till ett rum och två andra(en man och en kvinna) gjorde oss snart sällskap.

Enligt formuläret jag fyllt i hade mitt tillstånd varit akut och något annat än inläggning var uteslutet. När jag förklarade att jag kommit dit på en bra dag då jag var tillräckligt frisk för att orka ta mig dit blev jag i det närmaste utslängd. Jag hade tagit tid från och förstört för andra patienter med verkliga behov och var en riktigt usel människa. Enligt tre experter.

Det var allt jag lyckades åstadkomma när jag efter år av vånda lyckats ta mod till mig och söka hjälp. Om jag skulle
beskriva det med två ord så skulle det vara "fiasko" och "konkurs".

Att det var ett fiasko är ganska självklart. Med "konkurs" menar jag mitt förtroendekapital som jag gjorde slut på eller tappade bort. Det försvann i alla fall.

OBS

Syfte 1 med den här tråden är att man ska dela med sig av missförstånd man upplevt och genom det lätta sitt hjärta.

Syfte 2 är att någon annan som skäms ska tänka att det finns personer(som jag t ex) som är ännu mer misslyckade än vad dom är. Och därmed inte döma sig själva så hårt utan spara lite utrymme på straffskalan till såna som mig.

Syfte 3 är att någon ska tycka det jag råkade ut för var lustigt eller dråpligt.

Syftet just här är inte att någon ska bli bedrövad och ge tips om vart man ska vända sig.

Kram L

Det var lite lustigt att jag, när jag gick till psykmottagningen, fick frågan om jag funderat på att ta självmord. Trodde först att dom rekommenderade det som en lösning.

Om jag hade planer på att ta självmord skulle jag inte gått till psykakuten, dom hjälper inte folk med sånt. Jag gick dit för att jag inte hade några planer.

Så konstig är jag. Lustigt.