Jag är en kille på strax över 30 som står i kö till en autism/asperger utredning och när jag kollat på nätet och gjort egna tester får man ofta frågan om man föredrar att vara med yngre och där känner jag verkligen igen mig men jag kan samtidigt inte sätta fingret på varför.

Jag känner mig mycket mer bekväm med folk runt 20-25 och när det gäller tjejer kanske ytterligare några år, jag kan inte föreställa mig med någon i min egen ålder. Kanske beror det på att jag själv SER mycket yngre ut men kanske också för att jag känner mig lite efter i livet.

Hur känner ni när det gäller yngre och äldre?

Jag har ett väldigt stort behov av att vara med de äldre. De ska vara 15-20 år äldre. Har känt så i kanske 15 år. Innan dess hade jag behov att vara med de yngre, minst 10 år yngre.

Ingen aning om varför detta inträffar. Kanske för att de yngre inte fastnat i så många vuxenvanor som försämrar kreativiteten. Vad gäller de äldre så måste de ha kunskap, så jag antar att jag söker deras visdom och kunskap.

Jo jag vill helst antingen vara med yngre eller äldre, inte min egen ålder. Jag passar inte in helt enkelt.
Barn fram till 12-13 och gamla från kanske 70-80-årsåldern går bra!

Gärna äldre för min del

Alyana skrev:Jo jag vill helst antingen vara med yngre eller äldre, inte min egen ålder. Jag passar inte in helt enkelt.
Barn fram till 12-13 och gamla från kanske 70-80-årsåldern går bra!

Besöker du ensamma äldre människor? Sånt beundrar jag hos andra, det är en god gärning.

Dreamtrance skrev:

Alyana skrev:Jo jag vill helst antingen vara med yngre eller äldre, inte min egen ålder. Jag passar inte in helt enkelt.
Barn fram till 12-13 och gamla från kanske 70-80-årsåldern går bra!

Besöker du ensamma äldre människor? Sånt beundrar jag hos andra, det är en god gärning.

Jag ska göra det längre fram.
Idag ska jag faktiskt träffa gamla men de bor tillsammans. Vi har som uppgift att stötta och hjälpa gamla i församlingen.
Jag tror att många kan göra nåt för någon gammal, de vill oftast bara sitta ner med någon.

vet inte vad jag föredrar. men dom jag känner på nätet är alla i tjugoårsåldern utom en som är 30. jag är 36. så jag trivs tydligen bäst med yngre.

Jag kom oftast bäst överens med yngre barn när jag själv var yngre. Äldre, tja, min mormor var en av mina bästa vänner...

Har nog aldrig trivts med de som är mycket yngre.

Som tonåring tyckte jag jämnåriga var obegripliga.
Korkade flockschimpanser, ungefär.

Barn undviker jag helst helt.
Skrik, snor, matklet, plötsliga gråtattacker, kaos.
För stora påfrestningar helt enkelt.

Om jag finge välja mellan att arbeta på dagis eller vara hemsamarit åt gamlingar vore det ett mycket enkelt val.

Förr gick jag bäst ihop med några år äldre personer. Nu när man är nära 30 är det tvärtom.