Det finns inga lagstadgade krav för hur en utredning ska gå till och olika former av testmetodik, formulär osv används. Ett svar i det hela är att det heller inte finns en enda definition på autism eller autismspektrum och att utredare använder olika vägar för att komma fram till en diagnos.

Med tanke på att det är NPF-utredningar som de psykiatriska mottagningarna får högst ersättning för kan man tänka att det är eftersträvansvärt att kunna genomföra så många sådana utredningar som möjligt för att "kompensera" annan form av vård som inte får lika hög ersättning. (NPM).

I och med att det inte finns några lagstadgade krav för vad utredningarna behöver innehålla är det lätt att bortse från vissa tester, hoppa över och korta utredningarna och ändå få samma ersättning. Personer med NPF eller annat stödbehov är inte prioriterade i samhället, därav heller inte skyddade av kvalitetskrav, varken på utredningsnivå eller behandlingsnivå.