Jag mår piss nu och känner för att skriva av mig. Tänkte lista lite problem jag har som kommer med diagnosen. Ni får gärna säga om ni har problem med samma sak, vill höra om andra har samma problem!

* Jag har extremt svårt att bestämma mig. Oavsett om det gäller vilken film jag ska kolla på, vilket godis jag ska ha, om jag ska göra det eller det eller vilka kläder jag vill köpa. Jag HATAR att stå inför val. Jag kan ju såklart välja om jag är på en tillställning och någon frågar om jag vill ha cola eller saft, men när jag står inför en aning större val såsom när man ska handla. Nackdelar, fördelar och analyser kring vad som är bäst för ekonomin, om jag kommer bli lyckligare med prylen, vad andra kommer tänka och känna, vad som är bäst och bla bla bla bara snurrar runt i mitt huvud. Riktigt jävla jobbigt.

* Sociala situationer. Oj vilken klassiker. Har haft problem med detta hela mitt liv. Den bästa beskrivningen av mitt problem är att det sociala beteendet inte finns hos mig naturligt. Det är inte naturligt för mig hur man ska stå, hur man ska bete sig, hur man ska prata, vad man ska säga. Jag beter mig alltid så konstigt. HUR LÖSER MAN DET HÄR??? Är piller enda sättet?

* Rutiner. I 5:an började problemet med att gå upp på morgonen. Nu när jag går i gymnasiet har jag fortfarande problem och jag blev nästan av med studiebidraget pga det. Jag har så pissigt svårt att gå upp på morgonen. Fyfan säger jag bara. Jag har bara inte motivationen. Att springa till bussen är en standard, inte sällan med frukosten i handen ätandes på vägen. Är det någon annan som har liknande problem?

* Trösta. När det gäller mina bröder sitter jag inte som en sten, då kan jag trösta iallafall lite, men när det gäller utomstående så är jag TOTALT inkompetent på den här fronten. Har verkligen noll skills för att trösta folk när dom är ledsna eller nedstämda. Har varit så ända sedan jag var liten. Minns när jag gick i lågstadiet och någon kompis grät, men jag stod bara där. Jag kan inte sånt.

Finns säkert mer men jag orkar inte skriva mer nu.

Glasäpplen skrev:Jag mår piss nu och känner för att skriva av mig.

Håper du føler deg bedre snart!

Glasäpplen skrev:* Jag har extremt svårt att bestämma mig. Oavsett om det gäller vilken film jag ska kolla på, vilket godis jag ska ha, om jag ska göra det eller det eller vilka kläder jag vill köpa. Jag HATAR att stå inför val. Jag kan ju såklart välja om jag är på en tillställning och någon frågar om jag vill ha cola eller saft, men när jag står inför en aning större val såsom när man ska handla. Nackdelar, fördelar och analyser kring vad som är bäst för ekonomin, om jag kommer bli lyckligare med prylen, vad andra kommer tänka och känna, vad som är bäst och bla bla bla bara snurrar runt i mitt huvud. Riktigt jävla jobbigt.

Opplever det i privatlivet men ikke arbeidslivet. Opplever det spesielt når andre kan vinne noe på at jeg taper noe.

Glasäpplen skrev:* Sociala situationer. Oj vilken klassiker. Har haft problem med detta hela mitt liv. Den bästa beskrivningen av mitt problem är att det sociala beteendet inte finns hos mig naturligt. Det är inte naturligt för mig hur man ska stå, hur man ska bete sig, hur man ska prata, vad man ska säga. Jag beter mig alltid så konstigt. HUR LÖSER MAN DET HÄR??? Är piller enda sättet?

Piller? Nei takk!
Må man løse det? Jeg kan enkelt fylle en rolle om jeg vil det, men heretter ønsker jeg bare å gjøre det i formelle settinger og arbeid. Jeg er eksentrisk og det er vel mitt image. Det fungerer veldig bra for meg, fordi jeg er også er selvsikker og godhjertet. Noen har påpekt at jeg er (ubehagelig) snill og (urimelig) samvittighetsfull, men det skal jeg ikke endre.

Glasäpplen skrev:* Rutiner. I 5:an började problemet med att gå upp på morgonen. Nu när jag går i gymnasiet har jag fortfarande problem och jag blev nästan av med studiebidraget pga det. Jag har så pissigt svårt att gå upp på morgonen. Fyfan säger jag bara. Jag har bara inte motivationen. Att springa till bussen är en standard, inte sällan med frukosten i handen ätandes på vägen. Är det någon annan som har liknande problem?

Haha, ja. Jeg er uforbederlig.

Glasäpplen skrev:* Trösta. När det gäller mina bröder sitter jag inte som en sten, då kan jag trösta iallafall lite, men när det gäller utomstående så är jag TOTALT inkompetent på den här fronten. Har verkligen noll skills för att trösta folk när dom är ledsna eller nedstämda. Har varit så ända sedan jag var liten. Minns när jag gick i lågstadiet och någon kompis grät, men jag stod bara där. Jag kan inte sånt.

Vanskelig spørsmål. Jeg tror jeg kan trøste, men tror ikke jeg har vært i en slik situasjon det er snakk om. Det ville nok gitt meg en fantastisk følelse å få ta del i en persons store og små problemer på denne måten.

Glasäpplen skrev:* Jag har extremt svårt att bestämma mig. Oavsett om det gäller vilken film jag ska kolla på, vilket godis jag ska ha, om jag ska göra det eller det eller vilka kläder jag vill köpa. Jag HATAR att stå inför val. Jag kan ju såklart välja om jag är på en tillställning och någon frågar om jag vill ha cola eller saft, men när jag står inför en aning större val såsom när man ska handla. Nackdelar, fördelar och analyser kring vad som är bäst för ekonomin, om jag kommer bli lyckligare med prylen, vad andra kommer tänka och känna, vad som är bäst och bla bla bla bara snurrar runt i mitt huvud. Riktigt jävla jobbigt.

Så var det för mig också när jag var yngre.

* Sociala situationer. Oj vilken klassiker. Har haft problem med detta hela mitt liv. Den bästa beskrivningen av mitt problem är att det sociala beteendet inte finns hos mig naturligt. Det är inte naturligt för mig hur man ska stå, hur man ska bete sig, hur man ska prata, vad man ska säga. Jag beter mig alltid så konstigt. HUR LÖSER MAN DET HÄR??? Är piller enda sättet?

Jag har inte lyckats lösa det där än och jag har aldrig testat några piller. Mina tips till dig är: var stark, stå på dig och lär dig att tvinga andra att respektera dig och acceptera dig för den du är. Du ska inte pudla. Be aldrig om ursäkt för den du är och undvik att titta ner i marken/golvet.

* Rutiner. I 5:an började problemet med att gå upp på morgonen. Nu när jag går i gymnasiet har jag fortfarande problem och jag blev nästan av med studiebidraget pga det. Jag har så pissigt svårt att gå upp på morgonen. Fyfan säger jag bara. Jag har bara inte motivationen. Att springa till bussen är en standard, inte sällan med frukosten i handen ätandes på vägen. Är det någon annan som har liknande problem?

Japp! Hade exakt samma problem när jag gick i skolan.

* Trösta. När det gäller mina bröder sitter jag inte som en sten, då kan jag trösta iallafall lite, men när det gäller utomstående så är jag TOTALT inkompetent på den här fronten. Har verkligen noll skills för att trösta folk när dom är ledsna eller nedstämda. Har varit så ända sedan jag var liten. Minns när jag gick i lågstadiet och någon kompis grät, men jag stod bara där. Jag kan inte sånt.

Inte jag heller.

Samma här.

Har alltid svårt att bestämma mig. Allt från att välja film till att välja om jag ska säga upp mig från mitt jobb eller inte. När jag ska välja vilken film jag ska se så kan det hända att jag ändå sitter där en timme senare och försöker välja.

Rutiner känner jag väl delvis igen mig i, men ändå inte. När jag var yngre så kunde ju mina föräldrar styra mer över hur jag sov och då gick det bra. Men när jag blev äldre och numera vuxen så blir det lite tokigt. Ännu mer tokigt när man har arbetstiden som antingen kan vara på kvällen, morgonen eller mitt i natten. Svårt att få rutiner då. Dock så har jag bra rutiner för mina morgonbehov. Säg att jag börjar klockan 09. Då vaknar jag 07, äter frukost till 07:30. Mellan 07:30 och 07:40 klär jag på mig och 07:40-07:50 går jag till tunnelbanan som kanske går 07:53 eller något sånt där. Tajmat och klart in i minsta detalj.

Det där med att trösta har jag också alltid haft svårt för. Antingen så förstår jag inte varför någon blir ledsen eller så försöker jag trösta på ett sätt som den andra kanske inte uppskattar. För mig känns det mer naturligt att försöka presentera fakta varför något kan vara så, men tydligen så uppskattar inte alla NT det.

cirkusfreak skrev:Det där med att trösta har jag också alltid haft svårt för. Antingen så förstår jag inte varför någon blir ledsen eller så försöker jag trösta på ett sätt som den andra kanske inte uppskattar. För mig känns det mer naturligt att försöka presentera fakta varför något kan vara så, men tydligen så uppskattar inte alla NT det.

Enig i at mange ikke liker dette. Jeg mener at det er mulig å presentere fakta og samtidig vise empati, fordi følelser ikke bør forsvares med logikk. Jeg vil ikke la noen "gråte seg til" at jeg må lyve om fakta og høre på ureflektert sverting av andre mennesker.

Glasäpplen skrev:* Sociala situationer.

Är en total katastrof i sådant, förr löste jag det med alkohol på t ex fester och tillställningar, men det vart tillslut bara värre och ger mig mest ångest numer. Alkohol is a bad, för det förstärker bara det dåliga, på mig iaf. Så är det, man får nog acceptera vissa tillkortakommanden, när de bara ger mer problem. Naturligtvis ger det mer isolering att inte vara social hela tiden, men av onda ting är det ibland en fördel att gå solo...

Glasäpplen skrev:* Jag har extremt svårt att bestämma mig.

Nej, det problemet har jag inte.

Glasäpplen skrev:* Sociala situationer. Oj vilken klassiker. Har haft problem med detta hela mitt liv. Den bästa beskrivningen av mitt problem är att det sociala beteendet inte finns hos mig naturligt. Det är inte naturligt för mig hur man ska stå, hur man ska bete sig, hur man ska prata, vad man ska säga. Jag beter mig alltid så konstigt. HUR LÖSER MAN DET HÄR??? Är piller enda sättet?

Ja, jag vet inte hur man gör. Men det är inte så stort problem för jag är inte intresserad av att umgås med andra. Jag håller mig för mig själv.

Glasäpplen skrev:* Rutiner. I 5:an började problemet med att gå upp på morgonen. Nu när jag går i gymnasiet har jag fortfarande problem och jag blev nästan av med studiebidraget pga det. Jag har så pissigt svårt att gå upp på morgonen.

Ja, jag är mycket morgontrött. Det är skönt att inte ha något jobb så jag kan sova till halv elva.

Glasäpplen skrev:* Trösta.

Nej, jag kan inte trösta någon.

Bestämma sig - jag har också svårt med det, men jag har blivit bättre där. I vissa fall tar jag det ganska snabbt numera för att jag vet av erfarenhet att det inte blir bättre av att jag funderar länge. T.ex. välja en färg för att måla något - numera vet jag att det jag fastnar för direkt - det är det jag gillar bäst. Så det är bara att ta det. Eller så är det såna saker där det inte är en en-gång-för-alla-beslut. Typ vilken film ska man titta på. Om jag har två favoriter då väljer jag vilken som och tänker att jag ska titta på den andra också snart. Man kan ha såna sätt för många situationer. Man kan förkorta det mycket om man tar det som man ändå kommer fram till i slutet tidigare. T.ex. att tänka direkt att det där är en pryl som man ändå inte kommer att använda. Är det så, så behöver man inte tänka på en massa annat. Det är som avgör ändå.

Socialt: Alltid ett problem, men det går i perioder, man tar olika "approaches". Man kanske har nån period då man inte bryr sig mycket, sen satsar man kanske lite mer på det en annan period...

Rutiner: Det verkar handla mest om svårt att gå upp tidigt? Sömnsvårigheter? En del med Asperger tar ju Melantonin för det. Har dock inte egen erfarenhet.

Trösta: Känner igen det. Det är lättare när man känner folk väl. Jag har svårt där för att jag inte vill inkräkta, inte komma för nära om jag inte är säker att det är det folk vill. Och så är det generellt svårare att sätta sig in i. Där, som i många situationer, kan man också ha "default-grejer". Dvs. sånt som inte kan skada och som kan vara bra. Du kan t.ex. fråga hur det är och lyssna. Du kan även upprepa/omformulera det, så att personen känner att du lyssnar och bryr dig. Också bra: Välj EN sak att göra, stå inte och fundera på flera. En klapp på axeln eller en lätt kram är oftast inte helt fel.

cirkusfreak skrev:Samma här.

Har alltid svårt att bestämma mig. Allt från att välja film till att välja om jag ska säga upp mig från mitt jobb eller inte. När jag ska välja vilken film jag ska se så kan det hända att jag ändå sitter där en timme senare och försöker välja.

Du kan sätta dig själv en limit! T.ex. att du bara ta vilken som (av två eller tre som du kan tänka dig) om du inte kommit fram till något efter 10 minuter.

Man kan kanske rikta in sig på att klara det man kan, att försöka hålla jämna steg med NT:maffian brukar väldigt ofta sluta med katastrof, lite som allt komma till hockeyträningen med fotbollskläder, man är aldrig riktigt med i matchen som det brukar heta...

Bestämma sig - Det har aldrig varit något problem.
Jag har alltid vetat hur jag vill ha det och snarare upplevt mig själv som mer beslutsam än omgivningen.

Socialt - Med åren får man mer koll, har man insikt om sin problematik hittar man strategier.
Men oavsett hur mycket strategier jag hittar blir jag trött, urlakad, av sociala tillställningar med mycket folk eftersom det sociala innebär dubbelarbete; att i realtid analysera det sociala spelet samtidigt som jag verkar i det.
NT har ju inte det problemet, de går på medfött gehör.

Rutiner - För mig handlar rutiner inte om att göra saker på exakt klockslag utan om att göra saker på mitt sätt, vilket ibland skiljer sig från gemene mans.

Ta till exempel det här med frukosten.
När jag stiger upp vill jag vakna till i lugn och ro.
Äta min frukost själv och under tystnad hitta ett fokus för dagen.

Vad jag absolut inte vill ha är porslinsklirr, behöva svara på frågor, duka ett helt bord med koppar, smörpaket och assietter, bre mackor, planera veckan, höra högljudda människor eller reklamradio, ställa upp med handräckning åt andra eller torka småbarnsklet.
Måste jag stå ut med allt ovan är halva dan förstörd och jag förlorar mitt lugn och mitt fokus i ett allmänt stress- och irritationstillstånd.
Jag tycker inte det är ett dugg "mysigt" att inta frukost under kollektiva former.

Trösta - Egentligen inget jag kan svara på. Man får fråga de jag tröstat eller försökt trösta.
Men ser jag människor i kris släpper jag allt jag har för händer och försöker hjälpa, det går på instinkt.
-Empatistörd my ass, jag mår direkt dåligt om jag ser att någon annan mår dåligt eller råkat illa ut.

Tack för alla era svar! Det är skönt att höra att andra med asperger har samma problem.

Att bestämma mig. Jag har alltid vetat vad jag vill. Däremot så avskyr jag att välja mellan en massa skit. Därför är jag en extrem vanemänniska. Jag handlar alltid samma sorts tvål, tandkräm, tvättmedel och så vidare. Jag har samma färg på alla mina kläder så jag behöver aldrig fundera på vilka kläder som passar ihop. I vårt samhälle så har man förväxlat begreppet frihet med valfrihet. Jag vill ha friheten att slippa välja. Jag vill inte slösa bort min tid på att välja mellan saker och anstränga min hjärna på detta. Jag blir alltid irriterad när det ringer försäljare som vill pracka på mig ett nytt elabonnemang. Jag handlar alltid i samma affär så jag hittar det jag skall ha så att jag kan minimera min tid inne i affären.

Sociala situationer. Jag har lärt mig att det blir lättare ju äldre jag blir. Det blir lättare att bara slappna av och vara sig själv. Jag känner inget krav på mig själv. Jag har alltid tyckt att det är svårt med vanligt kallprat och allrahelst med främmande människor. Men jag har en liten repertoar med fraser som är användbart. Typ: Hur känner du X? Vad sysslar du med? Åh så intressant! Och så vidare. Själv har jag hund och jag brukar ta med denna. Min hund blir alltid en källa till frågor och konversation. Vilket sätter igång samtalet och människor börjar berätta att de hade en hund när de var små och så vidare.

Rutiner. Jag har alltid haft svårt för att gå upp på morgonen. Vilket är svårt om man är tvungen att gå i skolan. Jag har senare lönearbetat som diskare på restaurang vilket har varit kvällsarbete. Jag har jobbat natt inom sjukvården. Nu arbetar jag inte alls men jag undviker att boka in möten allt för tidigt på dagen. Jag försöker undvika allt för stora krav på mig själv. Jag vill helst göra saker när jag känner för det.

Trösta. Här kan det också vara bra med en repertoar med fraser. Man frågar helt enkelt hur är det fatt? Kan jag hjälpa dig med något?

nisse skrev:Att bestämma mig. Jag har alltid vetat vad jag vill. Däremot så avskyr jag att välja mellan en massa skit. Därför är jag en extrem vanemänniska. Jag handlar alltid samma sorts tvål, tandkräm, tvättmedel och så vidare. Jag har samma färg på alla mina kläder så jag behöver aldrig fundera på vilka kläder som passar ihop. I vårt samhälle så har man förväxlat begreppet frihet med valfrihet. Jag vill ha friheten att slippa välja. Jag vill inte slösa bort min tid på att välja mellan saker och anstränga min hjärna på detta. Jag blir alltid irriterad när det ringer försäljare som vill pracka på mig ett nytt elabonnemang. Jag handlar alltid i samma affär så jag hittar det jag skall ha så att jag kan minimera min tid inne i affären.

Det här känner jag igen mig i till punkt och pricka.
Låt vara att jag har ett par olika färger i klädseln men det är ett par tre-fyra olika färger bara.

KrigarSjäl skrev:

nisse skrev:Att bestämma mig. Jag har alltid vetat vad jag vill. Däremot så avskyr jag att välja mellan en massa skit. Därför är jag en extrem vanemänniska. Jag handlar alltid samma sorts tvål, tandkräm, tvättmedel och så vidare. Jag har samma färg på alla mina kläder så jag behöver aldrig fundera på vilka kläder som passar ihop. I vårt samhälle så har man förväxlat begreppet frihet med valfrihet. Jag vill ha friheten att slippa välja. Jag vill inte slösa bort min tid på att välja mellan saker och anstränga min hjärna på detta. Jag blir alltid irriterad när det ringer försäljare som vill pracka på mig ett nytt elabonnemang. Jag handlar alltid i samma affär så jag hittar det jag skall ha så att jag kan minimera min tid inne i affären.

Det här känner jag igen mig i till punkt och pricka.
Låt vara att jag har ett par olika färger i klädseln men det är ett par tre-fyra olika färger bara.

Jag kan berätta att jag gjorde min neuropsykiatriska utredning vid Karolinska Sjukhuset i Solna och där fick jag en "lyxutredning". Eftersom min utredning skulle användas till forskning så blev den mycket mer omfattande än en vanlig utredning. Psykiatrikern som jag träffade som gjorde min utredning kunde därför med mycket stort intresse fråga ut mig om min klädstil och varför jag bara hade svarta kläder på mig och kunde ägna säkert en halvtimme på detta ämne. Denna psykiatriker berättade för mig att mitt beteende kallades för "kompensatoriskt tvångsbeteende". Att jag på egen hand så att säga hade utvecklat en strategi för att undvika jobbiga valsituationer och på detta vis undvek att få härdsmälta i hjärnan av triviala ställningstaganden.