Inspiration härifrån.

(Ja, den här tråden och den jag länkade till är relativt lika, men inte så lika att jag kan nöja mig med att skriva i den tråden.)

Vad har ni (eller har haft) för problem med "småsaker" i vardagen? Sådant som alla NTs tycker är ofarligt, en petitess, någonting man knappt märker.

Själv hade jag enorma problem med att klippa naglarna när jag var liten, tyckte att det gjorde jätteont. Samma sak med hår.

Sitta med folk som smaskar, på mat eller tuggummi eller vad som helst egentligen. *rys* Byter plats eller vagn i t-banan om nån tuggar med öppen mun. Det GÅR inte att filtrera bort och jag blir så äcklad och provocerad att jag på allvar fantiserar om att slå dem i huvudet med min bok eller liknande.

Jag håller med. Sambon har börjat smaska (eller så har jag inte märkt det förut), och det gör mig vansinnig.

Charley? skrev:Jag håller med. Sambon har börjat smaska (eller så har jag inte märkt det förut), och det gör mig vansinnig.

Den här sidan är bara så härlig. Äntligen kan jag prata med likasinnade. Har heller inget filter el sållningsmekanism. Olika ljud som frigolit, SKRIKANDE barn, vibrerande ljud, som grannens dryga säng. Faen, ursäkta språket, men jag klarar inte ens av att bo i en normal lägenhet pga alloa ljud.Har bott i hus i många år. Visst jag skulle kunna flytta, men det är dyrt. Flyttade från en lägenhet pga att en fyllkaja höll låda på nätterna ovanför mig. Vad hyresvärden inte berättade var att i lägenheten som jag fick flytta till istället skulle man sätta in ett dagis till under mig. Okej tänkte jag, skulle ju ändå plugga på högskolan på dagarna inga problem. I h-e heller. Blev sjukskriven och därmed hemma alldeles för mkt.Det slutade med att jag fick ringa och be dem komma och ljudisolera dagiset efter mkt om och men. Men då hade de glömt att lägga in en speceill sak i gipsplattorna så att ljudet dämpades hos dagiset och jag hörde allt lika tydligt som förut.

Men lägenheten är väldigt bra så det är svårt att bara flytta. Som tur var gick en golvplanka sönder pga datorstolen så jag ska få ett nytt golv. Fy tusan för dagis. Är det inte dagiset är det grannen ovanpå. Han har en säng som knakar ovanligt mkt och när jag bett honom göra ngt litet åt saken vägrar han. Så nu har jag låtit tillbaka och äntligen fattar han att jag menar allvar. Men varför inte fixa det på en gång? Är det inte dessa två saker så är det trappuppgången. Skrev en lapp om hur lyhört det var som jag satte upp för jag blev galen på att höra allt och alla. Nu ska jag istället sätta upp tjocka draperier framför ytterdörren så att ljudet dämpas ytterligare. Är det inte ljud så är det lukter. Grannen har sex barn som springer in och ut hela tiden. Som tur är är de iaf trevliga. Men varenda en röker och då kan jag inte andas i trappupggången. Har inte astma men är överkänslig. Och likadant med matos. Har köpt lite "reklam" och använder doftspray för att ta bort den värsta lukten. Det är som att inte ha en vägg när jag är i lägenheten för jag hör allt som händer utanför och ser också mkt. Det värsta är ändå ljuden. För även om jag sitter med hög musik och öronskydd hemma hos mig, för att slippa dagisljuden, hör jag ändå trappuppgången och det som händer utanför. SUCK!!!

Det praktiska med att ha en bra hörsel är när man sjunger i kör. Eller spelar piano eller tvärflöjt...då är hörseln guld värd. Ända tills någon sitter och sjunger fel och falskt alldeles för länge. Gissa vem som säger till?? Fasen man ryser ju i hela kroppen. Vidrigt!! Som tur är är det inte ofta man behöver lyssna på sådant. Kan säker fortsätta hur länge som helst, men håller med om att folk som smaskar och tuggar tuggummi på ett visst sätt och är jobbiga ljud.

Kram på er!

Haha, du låter som den där sura gubben i Vänner, som bodde i lägenheten under några andras... Lol.

Men gällande rökningen i trappuppgången: Vad har du för hyresvärd? Be denne förbjuda rökning i trappuppgången, det är förbjudet i nästan alla hyreshus.

Charley? skrev:Haha, du låter som den där sura gubben i Vänner, som bodde i lägenheten under några andras... Lol.

Men gällande rökningen i trappuppgången: Vad har du för hyresvärd? Be denne förbjuda rökning i trappuppgången, det är förbjudet i nästan alla hyreshus.

Ja just det...Vänner gubben. Ja! Det är så drygt för jag vill ju inte verka vara ngn dryg person eller reagera som jag gör..... Men ändå gör jag det. Jag vill ju bara fungera som *alla andra*. Det räcker med att de röker inne i sin lägenhet eller står vid ingången. Min hyresvärd måste dessutom vara en Sveriges sämsta....så dem ringer jag inte. De gör ändå aldrig ngt åt saker. Näe drömmer om ett litet rött hus i skogen....där hör jag hemma. Plus att jag vet ju att det är jag som är *problemet* så att säga. Mig kan man ju inte bara göra om så där utan vidare. Tänk vad bra det hade varit annars!!!

Jag tycker inte om att lyssna på när folk sjunger med högt tonläge. Sånt kan ge mig stressreaktioner, vilket känns allmänt pinsamt att få.

Jag tycker heller inte om att vara på nån föreställning/konsert som är medryckande. Det beror mest på att jag ställer för höga krav på min självdisciplin för att låta mig ryckas med.

Nu skall pinsamheten fram!

Jag har känslig hud, särskillt handflator. När jag var liten (<5) var jag väldigt nojig kring päls. Jag tyckte det var superäckligt att röra vid päls, men också lite spännande, så där som en skräckfilm ungefär. När vi var på stan brukade jag "av en händelse" hamna bakom människor i päls och "råka" nudda pälsen med handflatan. Sedan äckelrös jag från topp till tå. Det kunde bli ganska långa och invecklade turer av sinkande och skyndande för att jag skulle lyckas "av en händelse råka" komma bakom dem i päls. Jag har kommit över det där nu. Men jag gillar fortfarande att gnugga handflatan mot SO's skäggstubb.

Annars kan jag säga söta parfymer i allmänhet och vaniljdoft i synnerhet. Det kan göra att jag får kväv- och kväljkänslor och nästan panik. Särskilt om det är varmt. Sedan har jag det där som väl är klassiskt vid det här laget, tvättlappar. Särskilt i sidsömmar på tröjor. De skall avlägsnas! De skall rivas av och inte klippas bort. Strumpor kan inte bäras hur som, höger är höger och vänster är vänster. Skor får inte klämma. BH har jag fortfarande stora problem att bära, gör det bara när konvenans eller erotik påkallar det. Ljudet av lågenergilampor är som taggtråd i öronen. Smak och lukt av doppat bröd är hemskt, och att känna lukt av och se någon doppa limpsmörgåsar med ost i sött te med mjölk är ett säkert sätt att returnera senaste födointag.

Slutsats: pH=konstig....

pH skrev:Slutsats: pH=konstig....

Inte i min bok i alla fall... eller Välkommen till klubben kanske? Angående pälshatkärleken känner jag så för hår. Kan får äckelrysningar vid tanken på att hår är dött, liksom jag kan börja tycka att det är väldigt fult med hur människor är skapta. Alltså inte specifika människor utan Människan. Och äckligt med ben inuti en, fy. Just det kunde jag få panik av som yngre.

Sådant där har jag också "snöat in på" av och till i hela mitt liv. När jag var liten som spännande saker att utforska (jag förstod (?) ju redan då att det inte var 'som det skulle').
(Som vanligt med mig för mycket och vagt (och skamfyllt förträngt) för att få upp konkreta exempel och för trött för att orka leta efter dem. Snacka om konstig.)

Jag hatar trafik, tysta fordon vore ju guld värt!

Människor som luktar illa, eller lukter öht, har superkänsligt luktsinne. Håller gärna andan för säkerhets skull om jag möter ngn som ser ut att kunna lukta illa. Vägrade konsekvent kemilektioner som innehöll estrar o liknande...hade definitivt blivit otrevligt om jag tvingats stanna kvar i klassrummet. Folk som röker så att jag ens kan ana det, brrr, känns som jag inte kan andas! Häromdagen lät jag bli att köpa en jacka för att jag tyckte den luktade konstigt. Och håller med pH, mår också superilla av söta vaniljdofter. Folk som sjunger falskt, blir tokig! Musik när man ska försöka koncentrera sig. Att duscha (tvingar mig varannan dag). Alla rörelser i ögonvrån som fångar min uppmärksamhet mot min vilje. Alla texter som anfaller en från alla håll så fort man går utanför dörren.

Avskyr streck, som när jag var liten var mitt ord för kläder som har sömmar som känns som streck kors och tvärs över kroppen. Lappar med tvättråd är tydligen en klassiker! De ska såklart sprättas bort noggrannt så att minsta partikel är borta. Ljudet av vår gamla tv som piper första 5 min efter att man satt på den. Fläkten på vår innergård som låter som ett flygplan nätterna igenom. Lampan i vår fläktkåpa som låter som ett ilsket bi.

Kan utstå det mesta om jag stålsätter mig. Men barnskrik & dramaövningar är riktiga prövningar. Överdrivet nyckfulla och "spattiga" människor orkar jag inte heller med, de känns mest som tjackskadade schimpanser.

Utstuderat korkade människor & dålig smak irriterar mig också något oerhört.

Krigarsjäl skrev:tjackskadade schimpanser

Haha! Vilken syn.

KrigarSjäl skrev:Kan utstå det mesta om jag stålsätter mig. Men barnskrik & dramaövningar är riktiga prövningar. Överdrivet nyckfulla och "spattiga" människor orkar jag inte heller med, de känns mest som tjackskadade schimpanser.

Utstuderat korkade människor & dålig smak irriterar mig också något oerhört.

Oj, så man känner igen sig....Barnskrik = gräsligt, framför allt om det är många barn. Drama har jag aldrig gillat att vara med på själv. Upplever för det mesta teatermänniskor som falska. Vet ju aldrig var man har dem. Även om de är duktiga på sitt. Spattigt och nyckfullt bra formulerat... Hmm mkt som jag hade gemensamt med dig här.... Även sista meningen stämde in väldigt bra. särskilt det där med dålig smak.

När jag var liten så tyckte jag att det var "svårt" att knyta skorna. Inte för att själva knytningen var svår utan för att jag inte visste hur hårt man ska knyta.
Det kunde ta ca en halvtimma innan jag fått skorna snörda "perfekt".
(De andra barnen måste ha tyckt att detta beteende var lite märkligt, kan jag tro.)

Jag har alltid haft konstiga "relationer" till olika konsistenser.
T ex älskar jag att leka med "slajm" (sådant grönt, på burk.)
Jag fullkomligt HATAR konsistensen på ägg (både kokta och råa, men stekt är inte lika farligt.)
Jag kan kräkas reflexmässigt av att tänka på ägg. *Ryser*

Jag är väldigt ljudkänslig, och blir ofta så distraherad av ljud att jag inte kan tänka på någonting annat. -Mycket handikappande i många situationer. Och i skolan var det förödande!

Tycker det är vidrigt med folk som harklar sig, spottar och/eller smaskar.

Jag mår dåligt när folk vidrör mig löst på hakan. (Hade hellre tagit emot en örfil, det känns mycket mer "behagligt")

När jag var liten så hade jag en tjusning för att ligga under sängar och stirra in i resårbottnar (helst under mina föräldrars dubbelsäng).
Tyckte det var lugnande på något vis. Jag gick även och lade mig därunder när jag behövde vara ifred.

Jag har alltid avskytt skrik, i alla former.
Högljuda människor tål jag inte!

Jag är väldigt ljud och -ljuskänslig. Ljud som t ex en TVs tjut är störande även om jag är i ett annat rum än TVn. Har svårt för lysrör både p g a sus och flimmer och stressar ofta igenom butiker vilket folk irriterar sig på och de förstår inte varför.

Jag har svårt för allt mjöligt, speciellt vetemjöl. Jag ryser bara av att tänka på det.

När jag var liten var jag rädd för vatten och bakterier, inte längre.

Jag har svårt att gå över vägar, springer gärna över trots att bilen är långt borta. Inte sällan skriker jag till emedan jag springer. Haha, det måste se kul ut!

När jag var liten skrek jag av skratt/panik för att det kittlades längst ut på tårna när någon skrämde mig. Jättekul tyckte folk, hemskt tyckte jag.

Glimma:

Känner igen mig i din uppfattning om teatermänniskor. De spelar ta mig fan hela tiden, uttrycker sig med väl avvägd betoning och rätt gester non stop. Det är uppenbart att de dragit det här med "social kompoetens" lite för långt, man vet aldrig om de är genuint trevliga eller om man utsätts för ngn raffinerad dubbelironi. Jag brukar bemöta dem kyligt artigt och med nollställt ansikte.

Köer. När jag står i affären så skall människor alltid stå ungefär en decimeter från varandra. Jag bor i ett litet lägenhetssamhälle omgiven av miljonhus. De är väldigt svensson, det är lugnt för mig, men de är väldigt nyfikna och tittar väldigt mycket på varandra. Kan bli oerhört jobbigt.
Det märks väldigt väl att jag inte tycker om att stå i kön, jag tar oftast två kliv åt sidan. Så jag sticker ut lite extra men hellre det än att de står bakom mig och har sig. De lägger inte heller fram den rektangulära klossen som det står 'nästa kund' på. En del gör det, och då tackar jag artigt medan de ser förvånade ut. De flesta gör det inte och då måste jag sträcka mig över deras matvaror, mycket obehagligt. Jag ser så där stressad ut, lite vilsen, lite out of the ordinary, som om jag skulle ha stulit någonting. Vilket jag naturligtvis aldrig gör och aldrig kommer att göra.

Gillar inte heller köer, hissar, affärer eller andra ställen där man förväntas vara "mikrosocial" eller vad man ska kalla det. Man förväntas ha viss ögonkontakt och "utstråla" när man går förbi folk, står i kön, eller plockar varor. Orkar inte med sånt. Tycker också att folk glor, särskilt medelålders svenssonfolk. Det är inte hyfs & respekt att glo, hade de varit på amerikanskt fängelse hade de fått fetstryk... en glädjande tanke.

Det värsta är nästan när jag ställer mig i bankomatkön. Står det någon svenssontyp i medelåldern framför mig i kön slår det aldrig fel: de vänder sig om och synar mig i ögonen. Tar TID på sig, de glor i kanske två-tre sekunder. Fler som upplevt detta?

Hehe! Mikrosocial var ett mycket bra ord. Jag håller fullständigt med dig och hur underbart det vore om alla bara var tyst och gjorde sitt.

Ja! Det är helt sjukt! Och det är ju inte heller så att man får upp sina inkomster/utgifter på skärmen, det är ju inte därför det tar tid, de är slöa. Det känns som om de inte vet hur mycket de skall ta ut när de väl står där. Själv har jag alltid bestämt mig hur mycket jag ska ta ut och det tar maximalt 15 sekunder att knappa in koden, summan och vänta på pengarna samt kvittot.

Folk är inte effektiva och fokuserade. De går omkring i ngn slags dimma & gör allting halvdant.

KrigarSjäl skrev:Det värsta är nästan när jag ställer mig i bankomatkön. Står det någon svenssontyp i medelåldern framför mig i kön slår det aldrig fel: de vänder sig om och synar mig i ögonen. Tar TID på sig, de glor i kanske två-tre sekunder. Fler som upplevt detta?

Ja, när jag var med som åskådare vid en rättegång en gång. Då kom det fram nån himla tant, blängde på det viset föraktfullt och tänkte dra med mig in i salen, hon trodde seriöst det var jag som var åtalad. Jag som inte ens gjort nått olagligt i hela mitt liv!!

pH skrev:Strumpor kan inte bäras hur som, höger är höger och vänster är vänster.

WORD!
Dessutom får de inte ha en massa överflödigt tygtrassel invid stortån/lilltån som många budgetstrumpor har...

pH skrev:Ljudet av lågenergilampor är som taggtråd i öronen.

Medhåll...

earlydayminer skrev:Köer. När jag står i affären så skall människor alltid stå ungefär en decimeter från varandra.

Men då har de ju missat de oskrivna sociala reglerna som gäller här i sverige! I köer är det 3 decimeter som gäller, i övrigt är minimiavståndet 9 decimeter. Fast det är iofs 100 år sen jag läste detta, det kan ha ändrats...