Jag gjorde en AS-utredning för ett par år sedan och ångrar det på många sätt då den bara blivit ett hinder och ett orosmoment i livet. Jag kände inte själv något behov av att göra en utredning men gjorde ändå en för att komma vidare i vården, inom öppenpsykiatrin.

Nu har det visat sig skapa mängder av hinder och att jag blir bedömd på grund av min diagnos. Jag har kämpat för terapi men när fler och fler inom mottagningen fått upp ögonen för min diagnos (vagt ställd PDD-NOS) så är det enda jag hör att man inte är lämpad för terapi.

Jag behöver vara sjukskriven för ångest och depression och ville successivt komma ut i någon form av arbetsträning men inser nu att då läkarintyg visat på diagnosen så hamnar jag enbart i åtgärder för personer med funktionshinder. Var jag nu än vänder mig så är det diagnosen som kommer i första hand, inte vad jag vill eller vad jag är kapabel till.

Samtidigt kan jag inte stå på arbetsförmedlingen till hundra procent utan behöver komma in på arbetsmarknaden successivt men då saknas helt stöd om man inte åberopar en diagnos. Vanlig jobbcoaching mm har jag redan varit i och även haft kortare anställningar samt praktik på den reguljära arbetsmarknaden.

Då jag har försörjningsstöd måste jag låta socialen gå in i mina journaler och jag blir då enbart funktionskodad och placerad i åtgärder för just funktionsnedsatta trots att jag själv vill ha en åtgärd som inte alls utgår från min diagnos.

Någon annan som haft det så här och lyckats ta sig ur det? Allt känns hopplöst.

Du måste ha hunnit vända dig till väldigt många på väldigt kort tid då du, för mindre än en månad sedan, inte hade informerat någon instans öht om din diagnos.

Sarah1 skrev:Någon annan som haft det så här och lyckats ta sig ur det? Allt känns hopplöst.

Du har inte fått möjlighet till en "SIUS" på arbetsförmedlingen?
Jag fick två arbetstillfällen tack vare min SIUS för 2-3 år sedan.(har inte det längre dock)

Man får ju tänka så här: Antingen kan du skaffa ett jobb själv och utan hjälpinsatser - då behöver du ju inte nämna någon diagnos.

Eller så kan du inte det, behöver hjälpinsatser och då får du ju det pga din diagnos. Så det är inte diagnosen som hindrar dig, det är diagnosen som överhuvudtaget ger dig möjlighet att få hjälpinsatser

Eller tänker du att du skulle få hjälp i alla fall, och de skulle då varit mera öppna för att man inte vet exakt? Möjligt. Men det är då genom socialtjänstlagen. Alla kan få hjälp teoretiskt. LSS däremot kan man bara få med diagnosen. Jag har lite svårt att tro att det skulle vara bättre att bara få något enligt socialtjänstlagen?

Nej, jag har inte haft kontakt med AF utifrån min diagnos då jag inte vill hamna i ett fack och bli funktionskodad då jag hört allt för mycket negativt om det. Att man liksom för alltid blir stämplad även om det i teorin låter bra när AF beskriver vad en SIUS gör. Men man kommer ju då aldrig bort ifrån att den/de tänkta arbetsgivarna ju lär förstå att något är "utanför normen" om man söker jobb via en arbetskonsulent eller liknande och då blir man i värsta fall sedd som udda redan från början av arbetskamrater m fl.

onionhttps skrev:

Sarah1 skrev:Någon annan som haft det så här och lyckats ta sig ur det? Allt känns hopplöst.

Du har inte fått möjlighet till en "SIUS" på arbetsförmedlingen?
Jag fick två arbetstillfällen tack vare min SIUS för 2-3 år sedan.(har inte det längre dock)

Du kan ju alltid söka jobb själv slipper du ju bli funktionskodad. En anställning är ju något mellan dig och arbetsgivaren.

Ja, det är främst så som du beskriver, att jag skulle få hjälp mer utifrån långtidsarbetslöshet och en "allmän" psykisk ohälsa och inte en AS-diagnos. När jag hört mig för hos F-kassan så är åtgärder just för funktionsnedsatta på en mycket låg nivå, en nivå jag aldrig skulle trivas på plus att jag på flera ställen läst och hört att målet för denna grupp egentligen aldrig blir jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Många vill själva vara inom en sådan verksamhet och andra kommer inte ur den då den inte finns tillräckliga nätverk för att hjälpa personer ut på den riktiga arbetsmarknaden.

Jag skulle gärna ha extra stöd men då för att nå ett kvalificerat arbete, inte få en ännu sämre självkänsla och självförtroende genom att bli placerad inom t ex snickeri, återvinning mm i verksamheter som bara existerar som sociala företag och liknande.

Toblerone skrev:Man får ju tänka så här: Antingen kan du skaffa ett jobb själv och utan hjälpinsatser - då behöver du ju inte nämna någon diagnos.

Eller så kan du inte det, behöver hjälpinsatser och då får du ju det pga din diagnos. Så det är inte diagnosen som hindrar dig, det är diagnosen som överhuvudtaget ger dig möjlighet att få hjälpinsatser

Eller tänker du att du skulle få hjälp i alla fall, och de skulle då varit mera öppna för att man inte vet exakt? Möjligt. Men det är då genom socialtjänstlagen. Alla kan få hjälp teoretiskt. LSS däremot kan man bara få med diagnosen. Jag har lite svårt att tro att det skulle vara bättre att bara få något enligt socialtjänstlagen?

Då jag är i ångest och depression så är situationen mycket svårare än så då jag behöver vara sjukskriven och då även visa läkarintyg för socialtjänsten och det i sin tur leder till att de anvisar åtgärder inom t ex skyddade verksamheter. Då jag inte orkar söka jobb på grund av det psykiska måendet och mycket utgår ifrån en diagnos hos myndigheter eller kommun så har jag en press att delta eller att mista min ekonomiska ersättning vilket såklart inte är ett alt då jag måste betala hyra mm.

slackern skrev:Du kan ju alltid söka jobb själv slipper du ju bli funktionskodad. En anställning är ju något mellan dig och arbetsgivaren.

Du verkar ha blandat ihop det med DV och inte lönebidrag?

Det här har inget med anställningsformer att göra, det handlar om hur man blir sedd på AF och i förlängningen hos arbetsgivare om man ska göra sin diagnos offentlig. Jag har försörjningsstöd och det ser likadant ut om jag är i en verksamhet för funktionsnedsatta eller om annan icke lönebaserad åtgärd ges.

slackern skrev:Du verkar ha blandat ihop det med DV och inte lönebidrag?

Du tänker på praktikplatser som du får genom AF? Då får du säga vad du har för utbildning det här vill jag arbeta med, ge mig en praktikplats som leder till lönebidraganställning och inte ett arbete via Samhall.

Sarah1 skrev:Ja, det är främst så som du beskriver, att jag skulle få hjälp mer utifrån långtidsarbetslöshet och en "allmän" psykisk ohälsa och inte en AS-diagnos. När jag hört mig för hos F-kassan så är åtgärder just för funktionsnedsatta på en mycket låg nivå, en nivå jag aldrig skulle trivas på plus att jag på flera ställen läst och hört att målet för denna grupp egentligen aldrig blir jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Många vill själva vara inom en sådan verksamhet och andra kommer inte ur den då den inte finns tillräckliga nätverk för att hjälpa personer ut på den riktiga arbetsmarknaden.

Jag skulle gärna ha extra stöd men då för att nå ett kvalificerat arbete, inte få en ännu sämre självkänsla och självförtroende genom att bli placerad inom t ex snickeri, återvinning mm i verksamheter som bara existerar som sociala företag och liknande.

Toblerone skrev:Man får ju tänka så här: Antingen kan du skaffa ett jobb själv och utan hjälpinsatser - då behöver du ju inte nämna någon diagnos.

Eller så kan du inte det, behöver hjälpinsatser och då får du ju det pga din diagnos. Så det är inte diagnosen som hindrar dig, det är diagnosen som överhuvudtaget ger dig möjlighet att få hjälpinsatser

Eller tänker du att du skulle få hjälp i alla fall, och de skulle då varit mera öppna för att man inte vet exakt? Möjligt. Men det är då genom socialtjänstlagen. Alla kan få hjälp teoretiskt. LSS däremot kan man bara få med diagnosen. Jag har lite svårt att tro att det skulle vara bättre att bara få något enligt socialtjänstlagen?

Okej, då förstår jag. Men jag vet inte hur det fungerar, jag har hittills klarat att själv hitta jobb, även om det inte alltid har funkat så bra. Men den enda gången som jag försökt få hjälp av arbetsförmedlingen var det inte bra heller. Hade en slags jobbcoach då som skulle hjälpa mig med att försöka vara öppen och tala om vad jag har för diagnos/svårigheter. Första stället ville ge mig praktik utan betalning, vilket jag tyckte var meningslöst.