...när man ska trösta någon eller åtminstonde försöka vara en bra vän. Istället för att små ljuga lite o vara på ens sida för den som pratar ut med mig, istället måste jag vara mer ärlig, rak och precis säga vad jag tycker o kunna ge insikt från båda sidor för att vara mer neutral.

För även om jag skulle tiga, små ljuga o säga sånt som jag tror personen vill höra istället behöver höra, då känns det helt fel. Även om jag är rak o försöker vara neutral så känns det fel också och som att jag har "gått bakom ryggen och backstabbat" personen i fråga. Har också en förmåga att säga precis det jag tänker på istället för att tänka mig för och tänka mer sen vad jag sagt. Jag har svårt att tiga när en tanke poppar upp eller en åsikt jag känner starkt för, även för att jag vill att mycket ska vara rättvist också.

Visst.. jag är en också en bra lyssnare, för när det handlar om något jag inte vet så mycket om så lyssnar jag o först tänker efter innan jag ställer frågor för att ta samtalet vidare.

Detta har ju gjort så att personer har tagit avstånd, inte litar på mig som vän o kunna förtro sig till mig längre.

Fler som har det lika som jag här?

Jo, jeg har det slik. Derfor er det en fordel å kommunisere med folk som er vennlige, reflekterer og er relativt objektive, uavhengig om "saken" gjelder dem selv eller andre. Hvis man også er slik selv da. Jeg forsøker å være objektiv, også når det gjelder meg selv.

Når jeg omgås slike reflekterte og objektive mennesker, anser jeg at de også vil overveie alle aspekter. Noen ganger tenker ikke disse heller på alt, og det er ok for meg. Selv om man forsøker, kan man ikke alltid vite og forstå alt. Jeg har uansett stor respekt og beundring for slike personer, og det fortsetter også om jeg anser at de har tatt feil.

Vi mennesker har følelser, og jeg tror det er normalt å ta utgangspunkt i at man vet best og her rett. Jeg tror mange "føler" eller tror de har rett, uten først å overanalysere, slik en del av oss kanskje gjør. Hvis man ikke tror man har rett, hvorfor skulle man ellers si/gjøre det?

Tomme høflighetsfraser drar jeg også, men komplimenter og støtte jeg gir er ekte. "Hvis noen sier hyggelig å treffe på deg", sier jeg "takk det samme", uten at jeg nødvendigvis har tenkt etter om jeg synes det. Sier jeg det derimot utenfor ordinær kontekst, betyre det mye mer.

Når jeg sier noe positivt derimot, og det gjør jeg gjerne med mange ord, da mener jeg det. Sånt leker jeg ikke med, så komplimenter fra meg er ekte og oppriktig. Å si at noen har rett fordi normer sier at jeg "er på deres side" derimot, det gjør jeg definitivt ikke. Da skal jeg være overbevist om at de har rett, selv om vi selvsagt kan ta feil. Tilgjengelig informasjon og situasjon kan jo variere. Likevel kan jeg gjerne si at jeg forstår at noe er et problem, hvis jeg faktisk forstår hvordan de opplever det.

Jeg tror det er omtrent slik jeg beskrev her i alle fall. Uansett er jeg god til å ta hensyn. Noen ganger ser jeg at sannheten ikke vil bidra konstruktivt, og ting som ikke er konstruktive forsøker jeg å holde for meg selv. Jeg er jo snill, så jeg vil ikke såre noen som ikke vil hjelpes av sannheten, eller som ikke vil forstå faktaene. Noe sånt.

Jo, jag känner igen det, men det är svårt att veta vad man ska göra åt det. Svårt att gå emot det som känns rätt.

Toblerone skrev:Jo, jag känner igen det, men det är svårt att veta vad man ska göra åt det. Svårt att gå emot det som känns rätt.

Exakt, väldigt fel.