Att bo som inneboende och ha social ångest

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav OsynligtBarn » 2017-04-02 21:16:18

Det har varit en värsta mardröm kring min boendesituation på senaste år. Sedan två år tillbaka har jag varit bostadslös vid 4 tillfällen samt bott på 6 olika ställen, om man inte räknar med de kortvariga ställen där jag har bott från några dagar till några veckor under perioderna jag varit bostadslös. Dessutom har jag stött på massa med konstigheter var jag än har bott; högljudda grannar och miljöer, hyresvärdar jag varit inneboende hos som dricker sig full och beter sig hotfullt, och mycket annat. Under hela den här tiden har jag varit heltidsjukskriven pga ångest, depression och utbrändhet. Skulle behövt vila och återhämta mig i lugn och ro alltså, istället för att oroa mig över var jag ska sova i natt, söka bostad och fixa allt kring flytt och räkna om hur den lilla sjukpenningen räcker nu när man ska flytta igen.

Till mitt nuvarande boende flyttade jag i slutet av förra året. De första veckorna kändes bra, jag trodde att jag hade äntligen hittat ett ställe där jag kan börja etablera ett hyfsat bra liv. Jag bor som inneboende men har egen ingång och toalett. Köket och duschen delar jag med hyresvärdarna som är ett par i 60-årsåldern. Dessutom är hyran verkligen rimlig; 3500 för ett sånt här ställe i utkanten av Stockholms län med bra möjligheter att pendla, sådant hittar man inte varje dag.

I alla fall slog depressionen till igen, vilket är nog inte alls konstigt med tanke på min historia. Som följd av detta fick jag även väldigt stark social ångest, isolerade mig i mitt rum och ville inte träffa mina hyresvärdar, som – trots att de har ganska bra respekt för mitt privatliv – kanske skulle ställa frågor som ”hur mår du” eller ”vad har du gjort, det är sällan man ser dig nuförtiden”, eller dylikt. Dessutom började jag så småningom upptäcka att jag blir faktiskt störd av hyresvärdarna, särskild kvinnan som har väldigt hög röst – hon skriker snarare än pratar, ibland håller hon på i flera timmar oavbrutet. Tidvis låter det som att paret bråkar ordentligt och kvinnan får riktiga utbrott, men jag fattar inte riktigt vad som händer eftersom de kommer från ett annat land och jag förstår inte deras språk. Det som är mest invalidiserande för mig är just höga ljud (och även andra intryck), jag blir faktiskt totalt oförmögen att koncentrera mig på att göra någonting om det låter för mycket omkring mig. Detta menar jag alltså bokstavligen, är det så att kärr... kvinnan skriker så är det enda jag kan göra att ligga i sängen, sätta på öronpropparna och hålla i öronen; om jag måste gå på toan får jag tvinga mig att göra det men annars är det absolut ingenting jag kan göra. När det sen blir tyst så behöver jag en viss återhämtiningstid, och hur lång tid det tar beror oftast på hur länge skrikandet (eller något annat oväsen) pågick och hur låg eller hög är min stressnivå för övrigt. Men min erfarenhet är att det tar oftast ungefär hältfen av tiden som oväsendet pågick, dvs. om hon skriker i fyra timmar så ta det ca två timmar för att återhämta mig, osv. Även detta gör att jag vill undvika de där människorna, och egentligen har jag inget annat val. Höga ljud mm. gör nämligen att jag hamnar i en slags shock och då går det inte att träffa någon eller prata med någon, kan bara sitta ensam någonstans där det är mörkt och tyst och stimma och glömma bort allt annat tills det har blivit tyst och jag har fått återhämta mig i lugn och ro.

Nu har depressionen börjat avta men jag plågas fortfarande av den sociala ångesten vilket styr och stör hela mitt liv. Jag brukar låtsas att jag är inte hemma, det har jag gjort i flera månader nu. Jag har slutat använda köket, och börjat äta i mitt rum istället, och eftersom jag har inga möjligheter att laga mat här så gäller det att äta bara sådant som går att laga med vattenkokare. Dusch använder jag när hyresvärdarna är inte hemma (tyvärr är de hemma nästan hela tiden, mannen jobbar lite mer men kvinnan är deltidsjukskriven och jobbar vardagar kl. 8-12, annars sitter hon mest bara hemma – någon ensakta gång har jag hört att hon har gått ut och handlat med det händer ytterst sällan) eller på nattid när de sover. Tvättstugan har jag inte använt på jättelänge, man borde nämligen komma överens om tiderna med hyresvärdinnan men det går ju inte. Så har jag handtvättat på toaletten samt lånat någon väns tvättstuga någon gång, men det innebär att man ska resa i Stockholms trafik med tvätten i flera timmar så det känns lite jobbigt det med. Nyligen har jag även börjat sova på dagarna och vara vaken på nätterna, jag får ju ändå ingenting gjort när det blir oväsen så har tänkt att det är lika bra att använda den tiden åt att sova och göra saker när man får vara i fred, alltså på nattid.

Sist har jag träffat någon av hyresvärdarna en månad sedan då jag betalade hyran för mars. Nu är hyran för april redan två dagar försenad, pengar har jag men inte mod för att konfrontera människorna. Vi har kommit överens om att jag betalar med kontant till dem direkt, det är (eller borde vara) enklast så eftersom vi bor i samma lägenhet. Jag grubblar mycket på vad jag ska säga om de ska fråga någonting som om allt är okej eftersom man ser mig aldrig, varför använder jag aldrig köket eller tvättstugan, osv. I för sig har jag ingen skyldighet att berätta någonting för dem, men tycker att det skulle bli konstig atmösfär om jag skulle svara med stilen att det är min ensak – jag blir faktiskt ofta riktigt förbannad på det där skrikandet och är rädd att ilskan skulle märkas.

I princip tycker jag att man borde vara ärlig och tala sanningen, ta upp även svåra saker för att lösa dem och inte undvika prata om det som är obehagligt, och särskilt inte låtsas att allt är bra när det inte är det. Men just i det här fallet undrar jag om det är så bra idé, och vad det skulle ha för konsekvenser om jag berättade till hyresvärdarna hur det egentligen är. För det första undrar jag om det ens vore möjligt att göra mig förstådd, jag har väldigt svårt att beskriva mina känslor och hur jag har det, och just NPF-problem verkar vara oerhört svåra för en genomsnittlig människa att förstå. Att hyresvärdarna kommer från ett annat land gör saken inte lättare, mannen pratar hyfsat bra svenska men kvinnan gör inte alls det, och enligt henne är hennes engelska lika dåligt. Dessutom verkar det vara svårt för folk i allmänt att begripa hur pass autistisk jag egentligen är, eftersom när jag inte är i det sensory overload-läget så verkar jag hur normal som helst; smart, social, artig, vettig, hänsynsfull, kan småprata, osv. (och när jag är i det läget så ser jag till att inte träffa några människor). För det andra är jag rädd att hyresvärdarna skulle svara någonting med stilen att om jag inte är nöjd så får jag hitta ett annat boende, att det var faktiskt flera hundra som svarade på deras bostadsannons på Blocket så det finns säkert någon som inte blir störd av deras liv, eller något åt det hållet. Jag har faktiskt redan varit bostadslös tillräckligt många gånger – alltför många, och det är något som jag inte vill riskera att bli igen då jag har nog med att bearbeta de trauman jag redan fått av de tidigare gångerna.

Så jag har faktiskt tänkt att ifall hyresvärdarna skulle ställa frågor så skulle jag ljuga istället. En trovärdig historia jag har kommit på är att säga att jag har tillbringat en hel del tid hos min pojkvän som bor närmare stan och mitt jobb (egentligen är jag fortfarande sjukskriven men jobbet har jag kvar), och han har egen tvättmaskin som jag har fått använda. Men vi har inte varit ihop så länge ännu så det är för tidigt för oss att flytta ihop på riktigt än.

I verkligheten är jag alltså singel och att ljuga är så pass svårt för mig att det känns nästan omöjligt att göra, är riktigt dålig på det så vet inte hur det kommer att gå. Dessutom kan jag få fruktansvärt dåligt samvete om jag inte alltid berättar sanningen, men kan inte komma på någon bättre lösning på det här. Så jag tänkte att det bästa jag kan göra just nu är att försöka hålla fasaden och stå ut tills situationen löser sig. Möjligtvis är hyresvärdarna oroliga för mig, så jag tycker att det är bättre att de tror att jag är hos min ”kille” och har det mysigt än att de får veta hur det egentligen är; att jag sitter ensam i mitt rum, försöker samla krafter för att orka handtvätta strumpor till imorgon och koka lite vatten för att få i mig lite Varma koppen eller pulverpotatismos i väntan på bättre tider. Eller vad tycker ni? Tar tacksamt emot bra ideér!
OsynligtBarn
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2015-04-04

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav Huggorm » 2017-04-02 21:20:59

Riktigt tråkigt sits du hamnat i :( Jag vet inte hur du skall lösa det men det är aldrig bra att ljuga, sanningen kommer fram och sedan blir det besvärligt att förklara
Huggorm
 
Inlägg: 22215
Anslöt: 2011-12-12
Ort: I en kundvagn bak konsum

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav kiddie » 2017-04-02 21:34:37

När jag bodde som inneboende var jag nästan helt avskiljd från hyresvärden och det var jätteskönt. Hade inga jätteproblem, gick ut och så, men hade jag velat vara hemma hade de nog inte ens märkt det. Skitjobbigt att någon har koll på en. Det skulle jag nog inte orka. Skulle jag själv ha en inneboende skulle jag nog vara tacksam om de höll sig mer på sin kant. Jag skulle också förstå om de ville vara ifred, särskilt om de sa det, men alla fattar inte om man inte är så social.

Om du kan tvinga dig ut och laga mat kanske de slutar undra. För då vet de ju att du gör något. Men att göra det kanske är för jobbigt.
kiddie
Inaktiv
 
Inlägg: 15536
Anslöt: 2013-02-23
Ort: Katternas planet

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav OsynligtBarn » 2017-04-02 21:52:52

Huggorm skrev:Riktigt tråkigt sits du hamnat i :( Jag vet inte hur du skall lösa det men det är aldrig bra att ljuga, sanningen kommer fram och sedan blir det besvärligt att förklara


Håller med, men i det här fallet tror jag inte att mottagaren skulle förstå situation om jag skulle berätta hur det egentligen är, och skulle det blir missförstånd så skulle det bli bara jobbigare så tror inte jag vågar ta den risken.

Om du kan tvinga dig ut och laga mat kanske de slutar undra. För då vet de ju att du gör något. Men att göra det kanske är för jobbigt.


Vet inte om de undrar men jag antar det, mitt beteende är ju inte normalt. Och för jobbigt är det definitivt. Särskilt eftersom man vet aldrig när det där oväsendet börjar, skulle det börja mitt i matlagningen så är det kört. Jag behöver liksom lugn och ro för att kunna göra saker, annars tappar jag fokus. En gång provade jag äta i köket samtidigt när de höll på att skrika i rummet bredvid, det var pass stressigt upplevelse att jag tänkte inte göra om det. Det sägs att man borde jobba med social ångest successivt så att man känner sig trygg, annars blir det värre.
OsynligtBarn
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2015-04-04

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav Batte » 2017-04-02 22:20:38

Jeg ble temmelig berørt av innlegget ditt. Du kan ikke ha det slik som dette. Jeg gråt faktisk noen tårer. :(

Er noen som kan hjelpe deg å finne en boenhet som passer dine behov?
Har du vurdert å skaffe kraftig støydempende øreklokker/hørselsvern i tillegg til øreproppene?
Kan du eventuelt skaffe/benytte en microbølgeovn i tillegg til vannkoker?

Det med husleien... Kan det være en løsning å legge husleien med en lapp/brev på deres område, med en beskjed om at du legger det der fordi du er syk? Du kan f.eks. skrive at det ikke er alvorlig, men at du trenger hvile? Eller noe sånt.

Du trenger ikke fortelle dem om ditt liv eller forklare når du dusjer etc. De har ingen rett til å vite det. Kanskje du kan spøke det bort hvis de spør?

Eventuelt kan du si at du har mulighet til å lage mat, dusje, og vaske klær et annet sted. Det er jeg sikker på er sannhet. Campingplasser, hotell, familie, arbeidsplass, svømmehall etc. Du bør ikke si om du har benyttet muligheten eller ikke.
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav Alien » 2017-04-03 0:00:48

Det verkar som du skulle behöva flytta så snart som möjligt. Men det som jag tycker är allra mest oroande är att du inte betalat hyran pga din sociala fobi. Du vill väl inte bli utkastad innan du hittat ny bostad.

Så jag tycker du ska gå in till dem på en gång och betala hyran. Ställer de några frågor så är det ju bara att säga att du inte mått så bra (du kan säga att du är deprimerad och inte orkar träffa folk). Frågar de om matlagning kan du säga antingen att du inte orkar laga någon mat så du äter bara smörgås och sådant. Frågar de om tvätt så säger du bara att du tvättat hos en kompis (behöver inte hitta på en pojkvän, det leder lätt till fler frågor om pojkvännen.

Jag vet inte hur nyfikna de är. Men misstänker att de är allra mest intresserad av att få in hyran.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav OsynligtBarn » 2017-04-03 2:59:31

Batte skrev:Jeg ble temmelig berørt av innlegget ditt. Du kan ikke ha det slik som dette. Jeg gråt faktisk noen tårer. :(


Tack för sympatin. :-)Happy

Er noen som kan hjelpe deg å finne en boenhet som passer dine behov?


Boendestöd eventuellt, kommer att få hjälp av dem fr.o.m. i veckan. Vad de har för resurser är en annan fråga, lite orosväckande med boendesituationen som det är nu. Särskilt som det är i mitt fall: låg inkomst, för gammal för ungdomsbostäder, för ung för seniorbostäder. Jag tillhör den åldersgruppen som borde enligt normer ha antingen karriär och därigenom så pass bra ekonomi att man kan köpa bostadsrätt eller hus eller minst ha råd att lägga 8000 per månad för hyran, eller någon att dela boendekostnader med, dvs. make/maka/sambo. Har man inte det så är det inte alls så lätt att hitta passande boende tyvärr.

Det med husleien... Kan det være en løsning å legge husleien med en lapp/brev på deres område, med en beskjed om at du legger det der fordi du er syk? Du kan f.eks. skrive at det ikke er alvorlig, men at du trenger hvile? Eller noe sånt.


Så gjorde jag med hyran i februari, fast utan förklaringar. Lutar mot att göra samma sak nu.

Du trenger ikke fortelle dem om ditt liv eller forklare når du dusjer etc. De har ingen rett til å vite det. Kanskje du kan spøke det bort hvis de spør?


Nej som vuxen människa har jag faktiskt ingen skyldighet att berätta någonting till någon när det gäller mitt privatliv. Men det är ganska vanligt att folk ställer frågor till varandra, frågar "hur mår du" osv., De menar oftast väl och vill "skapa trevlig atmosfär" eller att visa hänsyn och att man bryr sig om varandra, men jag tycker att sånt är bara jobbigt. Det är tröttsamt om det inte är någon som verkligen vill veta hur jag egentligen mår, och som jag litar på så pass mycket att jag vet att jag kan tala sanningen om mitt mående till den personen. Det där småprat-"hur mår du"-fråga som främmande människor ställer till varandra utan att vilja veta det riktiga svaret ser jag som påminnelse om att "kom ihåg att hålla fasaden". I början när jag hade flyttat hit svarade jag "tack det är bra, själv då?" till hyresvärdarna, det är som ett automatsvar som jag brukar använda när det är nödvändigt. Men tar energi att hålla på så där så det funkar inte i längden. Jobbigt att hålla fasaden och låtsas vara normal och hålla på att ljuga om sitt mående, skulle helst slippa det och få vara mig själv när jag är hemma.

Eventuelt kan du si at du har mulighet til å lage mat, dusje, og vaske klær et annet sted. Det er jeg sikker på er sannhet. Campingplasser, hotell, familie, arbeidsplass, svømmehall etc. Du bør ikke si om du har benyttet muligheten eller ikke.


Det stämmer i för sig, men en NT-människa skulle nog tolka det som att man faktiskt gör sådana saker någon annanstans. Då skulle den personen säkert undra; varför gör hon det någon annanstans när hon har möjlighet att göra det här hemma? Är det något fel på vårt kök, badrum, tvättstuga...?

Alien skrev:Det verkar som du skulle behöva flytta så snart som möjligt.


Instämmer definitivt.

Så jag tycker du ska gå in till dem på en gång och betala hyran.


Kanske inte så här mitt på natten men tänkte lämna ett kuvert med pengarna i hallen på morgonen då förhoppningsvis båda är på jobbet.

Ställer de några frågor så är det ju bara att säga att du inte mått så bra (du kan säga att du är deprimerad och inte orkar träffa folk).


Egentligen skulle jag helst inte säga någonting till främmande människor. Vill inte berätta om min depression till folk jag knappt känner, psykisk ohälsa är ju fortfarande lite tabulagd ämne och många har fortfarande åsikter som egentligen tillhör 1900-talet men alla blir inte uppdaterade lika snabbt. Jag säger inte att mina hyresvärdar är sådana, utan problemet är att jag känner inte de där människorna tillräckligt bra för att kunna tryggt prata om känsliga ämnen som depression. Skulle jag göra det så skulle jag verkligen få ångest och börja grubbla på att vad dom tänker om mig nu, utan att tala om de skulle få veta att jag har diagnoser som tillhör autismspektrum... Usch! Jag vill alltså få vara ifred och respektera mitt integritet i mitt hem, inte hålla på redovisa mitt hälsotillstånd till folk jag inte känner.

Frågar de om matlagning kan du säga antingen att du inte orkar laga någon mat så du äter bara smörgås och sådant.


Fast även kylskåpet ligger i deras kök, jag har en egen hylla där men har inte använt den på flera månader. Så det handlar inte bara om matlagning utan hur och vad jag äter över huvudtaget.

Frågar de om tvätt så säger du bara att du tvättat hos en kompis (behöver inte hitta på en pojkvän, det leder lätt till fler frågor om pojkvännen.


Här håller jag inte riktigt med. Om jag skulle säga att jag tvättar hos en kompis så skulle de säkert undra varför jag gör det när det finns tvättstuga i samma huset där jag bor – skulle det inte leda till fler frågor? Däremot tycker jag fortfarande att en påhittad pojkvän är den bästa lösningen jag hittills kommit på. Det är nämligen vanligt att när folk blir kära i varandra så flyttar de praktiskt sett hem till sin partners, och då är det bara praktiskt att tvätta där man befinner sig. Dessutom tycker ingen att det är konstigt att någon är hos sin kille/tjej hela tiden. Det är inget negativt i det, gulligt bara när folk tycker om varandra så pass mycket att de är tillsammans hela tiden. Egentligen skulle en lögn om ett förhållande ge svar på flera frågor, och dessutom en förklaring som kan uppfattas som något positivt. Däremot är det inget positivt eller gulligt i den riktiga situationen. Tvärtom, det är ju pinsamt att hålla på så här och jag skäms faktiskt. Som sagt, jag låtsas ju att jag är inte hemma och eftersom jag är så pass tystlåten så tror hyresvärdarna väl att jag faktiskt är inte hemma. Så någon förklaring jag kanske behöver hitta på i alla fall, det bara går inte att säga att jag har faktiskt varit hemma hela tiden men använder inte köket och badrummet eftersom jag vill inte se hyresvärdarna. De kanske skulle ta illa upp, bli sårade och sen borde man förklara att det är inget personligt? Man vet ju aldrig hur folk reagerar och jag orkar inte testa och riskera att bli skyldig för att förklara. Vill för f*n inte förklara någonting, vill bara vara ifred och återhämta mig så att jag kunde leva ett meningsfullt liv och så småningom börja jobba och vara lite nytta till samhället. Hur j**la svårt ska det vara?

Jag är faktiskt mentalt förberedd för fler frågor om den påhittade pojkvännen, har en manlig bekant i tanken och tänkte använda hans uppgifter ifall det skulle hända att de frågar vad han heter, var och hur han bor, vad han gör med livet osv. så behöver jag inte använda fantasi om det skulle bli aktuellt. Egentligen vore det mycket lättare och enklare att svara på frågor om honom än att berätta som det faktiskt är då jag vet faktiskt inte vad man skulle säga. Alltför många risker för misstolkningar, missförstånd, att det skulle tas upp känslosamma saker som jag inte alls är redo att prata med främmande människor om – förstår ni vad jag menar?

Jag vet inte hur nyfikna de är. Men misstänker att de är allra mest intresserad av att få in hyran.


Det är mycket möjligt att det är precis så. Kvinnan har varit lite nyfiken någon gång och det har varit lite obehagligt men ändå tror jag att den värsta demonen är inne i mitt huvud. Jag är också orolig för hyran, det är just därför ångesten är ovanligt stark just nu.
OsynligtBarn
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2015-04-04

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav OsynligtBarn » 2017-04-03 3:12:24

att det skulle tas upp känslosamma saker som jag inte alls är redo att prata med främmande människor om


*känsliga saker menar jag förstås :oops:
OsynligtBarn
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2015-04-04

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav Batte » 2017-04-03 8:03:00

OsynligtBarn skrev:
Batte skrev:Er noen som kan hjelpe deg å finne en boenhet som passer dine behov?

Boendestöd eventuellt, kommer att få hjälp av dem fr.o.m. i veckan. Vad de har för resurser är en annan fråga, lite orosväckande med boendesituationen som det är nu. Särskilt som det är i mitt fall: låg inkomst, för gammal för ungdomsbostäder, för ung för seniorbostäder. Jag tillhör den åldersgruppen som borde enligt normer ha antingen karriär och därigenom så pass bra ekonomi att man kan köpa bostadsrätt eller hus eller minst ha råd att lägga 8000 per månad för hyran, eller någon att dela boendekostnader med, dvs. make/maka/sambo. Har man inte det så är det inte alls så lätt att hitta passande boende tyvärr.
Bra at du har fått kontakt med boendestöd da. I Norge kan man, selv om man har en annen form for inntekt, søke om å få "sosialpenger" til husleie. (Dersom man ikke har høy nok inntekt). Finnes ikke noe slik i Sverige? Kan du kanskje få en individuell boenhet dersom behovene dokumenteres?


OsynligtBarn skrev:
Batte skrev:Det med husleien... Kan det være en løsning å legge husleien med en lapp/brev på deres område, med en beskjed om at du legger det der fordi du er syk? Du kan f.eks. skrive at det ikke er alvorlig, men at du trenger hvile? Eller noe sånt.

Så gjorde jag med hyran i februari, fast utan förklaringar. Lutar mot att göra samma sak nu.
Ja, det synes jeg du kan gjøre, med god samvittighet.

OsynligtBarn skrev:Nej som vuxen människa har jag faktiskt ingen skyldighet att berätta någonting till någon när det gäller mitt privatliv. Men det är ganska vanligt att folk ställer frågor till varandra, frågar "hur mår du" osv., De menar oftast väl och vill "skapa trevlig atmösfär" eller att visa hänsyn och att man bryr sig om varandra, men jag tycker att sånt är bara jobbigt. Det är tröttsamt om det inte är någon som verkligen vill veta hur jag egentligen mår, och som jag litar på så pass mycket att jag vet att jag kan tala sanningen om mitt mående till den personen. Det där småprat-"hur mår du"-fråga som främmande människor ställer till varandra utan att vilja veta det riktiga svaret ser jag som påminnelse om att "kom ihåg att hålla fasaden". I början när jag hade flyttat hit svarade jag "tack det är bra, själv då?" till hyresvärdarna, det är som ett automatsvar som jag brukar använda när det är nödvändigt. Men tar energi att hålla på så där så det funkar inte i längden. Jobbigt att hålla fasaden och låtsas vara normal och hålla på att ljuga om sitt mående, skulle helst slippa det och få vara mig själv när jag är hemma.
Jeg forstår hva du mener, og kjenner igjen hvordan dette føles. Det virker som du virkelig kunne fått det bedre om du hadde en separat boenhet. :-)Hug

OsynligtBarn skrev:Det stämmer i för sig, men en NT-människa skulle nog tolka det som att man faktiskt gör sådana saker någon annanstans. Då skulle den personen säkert undra; varför gör hon det någon annanstans när hon har möjlighet att göra det här hemma? Är det något fel på vårt kök, badrum, tvättstuga...?
Ja, de skulle nok tenke at du gjorde det hos en man. Hvis de tror du er lite hjemme, vil de nok ikke tenke at det er noe feil hos dem.
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav joey_truelove » 2017-04-03 22:40:10

Det knepiga med social fobi är att man kan behöva hitta strategier för att kommunicera, strategier som funkar både för en själv och den man kommunicerar med. Ofta kan det finnas en kompromiss om man ser tekniskt på problemet.

Vad gäller tvätten kan du ju säga att du innan du flyttade dit brukade tvätta hos en kompis och att du nu har det som ursäkt för att vara social med den kompisen... eller att du anspelar på dina NPF-drag och säger att du känner dig mer bekväm med det, med hur den tvättmaskinen fungerar, osv.

Jag tycker du borde söka dig längre ut på landsbygden - närmare Dalarna hade inte varit fel. ;) Visst att det är nära till mycket och att det händer saker i stora staden, men som du märker blir det lätt avstånd mellan människor, både bildligt och bokstavligt. Och det är inte alltid säkert att det som händer är bra eller vad man vill ska hända. :)
joey_truelove
 
Inlägg: 296
Anslöt: 2011-09-28

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav Alien » 2017-04-04 0:06:17

Står du i någon bostadskö? Visserligen kan du knappast få så låg hyra som du har nu, men att vara inneboende på detta sätt verkar passa dig väldigt dåligt. Och man har ju möjlighet att få bostadsbidrag el bostadstillägg:

https://www.forsakringskassan.se/myndig ... tadsbidrag
https://www.forsakringskassan.se/myndig ... adstillagg

Får du någon behandling mot din sociala fobi? Det känns som att det bästa just nu vore om du kunde börja öva på det. Det blir ju rent handikappande för dig att du inte klarar av minsta kontakt med ditt värdfolk.

Om jag varit inneboende skulle jag nog tyckt att laga mat i köket vore det värsta. Det är en situation där jag dels skulle känt mig iakttagen, det skulle synas hur lång tid allt tog för mig. Dels skulle det säkert förväntas att man var trevlig och social om värdfolket var i närheten.

Men att lägga in och ta ut tvätt och duscha tycker jag borde vara lättare, då behöver man bara säga "Hej" och "Hejdå".

Problemet är förstås om värdfolket börjar inleda en konversation, i all välmening för att få dig att känna dig hemma. Att berätta om sin sociala fobi kanske inte hjälper, de kanske uppfattar det bara som en slags blyghet och pratar ännu mera för att få dig mindre blyg. Men det är just därför jag anser att du behöver terapi för det. Sådana situationer kommer att återkomma hela ditt liv.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav OsynligtBarn » 2017-04-07 6:34:07

Batte skrev:Bra at du har fått kontakt med boendestöd da. I Norge kan man, selv om man har en annen form for inntekt, søke om å få "sosialpenger" til husleie. (Dersom man ikke har høy nok inntekt). Finnes ikke noe slik i Sverige? Kan du kanskje få en individuell boenhet dersom behovene dokumenteres?


Alien skrev:Står du i någon bostadskö? Visserligen kan du knappast få så låg hyra som du har nu, men att vara inneboende på detta sätt verkar passa dig väldigt dåligt. Och man har ju möjlighet att få bostadsbidrag el bostadstillägg:


Lite knepigt det där eftersom jag har fylld 29 och har inga barn, då får man inget bostadsbidrag här i Sverige. En annan sak om man får sjukersättning (sjukpension) men det får jag inte utan vanlig sjukpenning. Däremot kan det finnas en chans att få soc.bidrag (försörjingstöd) för hyran, jag står på flera bostadsköer och vissa hyresvärdar verkar acceptera det som inkomst. I för sig är det enligt mina erfarenheter väldigt stressigt, byråkratiskt och t.o.m. förnedrande att ansöka pengar från socialen och hade faktiskt nästan bestämt mig att aldrig göra det något mer efter de erfarenheterna jag har haft. Men nu har jag faktiskt börjat fundera att det kanske skulle gå med hjälp av boendestödet, om jag nu lyckas få en bra kontakt med dem. Skulle träffat dem i onsdags men var tvungen att avboka mötet eftersom hyresvärdinnan höll på att skrika just på den tiden, vilket höjde stressnivån såpass att jag blev handlingsförlamad och hade inte kunnat prata med någon, men vi ska försöka träffas nästa vecka igen.

OsynligtBarn skrev:
Nej som vuxen människa har jag faktiskt ingen skyldighet att berätta någonting till någon när det gäller mitt privatliv. Men det är ganska vanligt att folk ställer frågor till varandra, frågar "hur mår du" osv., De menar oftast väl och vill "skapa trevlig atmösfär" eller att visa hänsyn och att man bryr sig om varandra, men jag tycker att sånt är bara jobbigt. Det är tröttsamt om det inte är någon som verkligen vill veta hur jag egentligen mår, och som jag litar på så pass mycket att jag vet att jag kan tala sanningen om mitt mående till den personen. Det där småprat-"hur mår du"-fråga som främmande människor ställer till varandra utan att vilja veta det riktiga svaret ser jag som påminnelse om att "kom ihåg att hålla fasaden". I början när jag hade flyttat hit svarade jag "tack det är bra, själv då?" till hyresvärdarna, det är som ett automatsvar som jag brukar använda när det är nödvändigt. Men tar energi att hålla på så där så det funkar inte i längden. Jobbigt att hålla fasaden och låtsas vara normal och hålla på att ljuga om sitt mående, skulle helst slippa det och få vara mig själv när jag är hemma.


Jeg forstår hva du mener, og kjenner igjen hvordan dette føles. Det virker som du virkelig kunne fått det bedre om du hadde en separat boenhet. :-)Hug



Härligt att någon förstår att en sådan här liten sak kan faktiskt vara en riktigt stor sak. :-)Happy

joey_truelove skrev:Vad gäller tvätten kan du ju säga att du innan du flyttade dit brukade tvätta hos en kompis och att du nu har det som ursäkt för att vara social med den kompisen... eller att du anspelar på dina NPF-drag och säger att du känner dig mer bekväm med det, med hur den tvättmaskinen fungerar, osv.


Bra förslag i för sig, det svåra är bara att i så fall borde jag ljuga igen. Problemet är alltså att jag är inte tillräckligt neurotypisk för att kunna hitta på ursäkter och vita lögner, och känner mig inte tillräckligt trygg med hyresvärdar för att kunna vara mig själv och ärlig. Det är just den där känslan att jag borde låtsas vara någon jag inte är som skapar ångest hos mig har jag märkt, känner inte någon ångest med de få människorna som jag vet jag kan lita på.

Jag tycker du borde söka dig längre ut på landsbygden - närmare Dalarna hade inte varit fel. ;) Visst att det är nära till mycket och att det händer saker i stora staden, men som du märker blir det lätt avstånd mellan människor, både bildligt och bokstavligt. Och det är inte alltid säkert att det som händer är bra eller vad man vill ska hända. :)


Det har jag också funderat, och gjorde faktiskt ett försök att bo någon annanstans ett år sedan. Tyvärr gick det inte heller så bra då jag kände ingen där och kände mig så fruktansvärt ensam att jag tappade min livsglädje och började längta tillbaka till Stockholm där jag har vänner i alla fall. Det är lite synd eftersom för övrigt mår jag mycket bättre på landet och skulle faktiskt vilja bo så där men det är så jätteviktigt med sociala kontakter också, så borde i så fall överväga väldigt noga vart man flyttar osv.

Får du någon behandling mot din sociala fobi? Det känns som att det bästa just nu vore om du kunde börja öva på det. Det blir ju rent handikappande för dig att du inte klarar av minsta kontakt med ditt värdfolk.


Har pratat om detta med psykologen jag har träffat regelbundet, hon har sagt mest bara att det är inte alls konstigt med min ångest med tanke på alla traumatiska upplevelsen jag varit med om, och att jag får satsa på att hitta ett annat boende med hjälp av boendestöd. Jag tycker också att jag skulle behöva terapi för det, men tror att hon har inte velat gå djupare inne i det pga att våran kontakt håller på att ta slut. Idag ska jag träffa en annan psykolog och tänkte definitivt ta upp detta med henne, vi får se vad hon tycker. Sen är det också så att när man jobbar med sin ångest så borde man börja träna i sociala situationer försiktigt och öka utmaningar successsivt. Inte börja med att bo tillsammans med främmande människor alltså, det är ungefär lika korkad idé som att förvänta sig att en 2-åring skulle springa maraton fast hon har precis lärt sig att gå, om ni förstår hur jag menar...
OsynligtBarn
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2015-04-04

Re: Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav slackern » 2017-04-07 7:08:30

Du kan inte söka något LSS-boende?
slackern
 
Inlägg: 43695
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav OsynligtBarn » 2017-04-07 7:22:44

slackern skrev:Du kan inte söka något LSS-boende?


Det är också ett alternativ, om biståndshandläggaren anser att jag är tillräckligt handikappad.
OsynligtBarn
 
Inlägg: 75
Anslöt: 2015-04-04

Re: Att bo som inneboende och ha social ångest

Inläggav slackern » 2017-04-07 7:54:02

Hur som helst lyckatill med att hitta ett boende som passar dig, själv bor jag i en lägenhet inne i stan i ett gammalt hus och här kan jag lova dig att det är lyhört både från gatan och från grannarna, så jag förstår verkligen ditt dilemma med ljuskänslighet, men ju högre upp du bor i ett hus desto mindre lyhört blir det från utsidan.
slackern
 
Inlägg: 43695
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in