Mitt sätt att vara verkar roa folk, det är svårt att förklara men det känns ibland som att folk inte tar mig på allvar riktigt. Folk verkar tro att jag skämtar ibland fast jag är allvarlig. Men det har väl säkert att göra med att man inte passar in i mallen för hur man "ska" vara och vad man ska säga. Någon som känner igen sig?

Är man rak när man inte förväntas vara så rak så kan omgivningen uppfatta en som underhållande.

Läste nyss om ofrivillig komik i den här tråden:
ofrivillig-komik-t33652.html?hilit=komiker

Kan du dele et eksempel, for å tydeliggjøre hvilke situasjoner det er snakk om?

Det där känner jag igen mig i men inte att folk tar mig seriöst, mer att folk uppfattar mig som klassens clown utan att jag spelar eller gör mig till.

Ja! Jag säger något rakt på sak och inser att folk tycker att det var roligt. Har rykte om mig att inte tänka innan jag talar, och det är säkert sant, eller rättare sagt inte, det är snarare att andra har en helt annan spärr för vad man "ska" säga och vad man "kan" säga i olika sammanhang. Det har tydligen inte jag. Så när jag säger vad jag tänker blir det en sorts chock-effekt, och det gör att folk skrattar.

En gång när jag träffade en släkting jag inte sett på länge sade jag spontant "vad liten du blivit". Eftersom jag inte sett honom sedan jag var mycket yngre, och han sjunkit ihop. Det var först efteråt som jag insåg att ja, det där var ju roligt.

PS Det här är mitt första inlägg under det här nicket, jag har varit medlem länge, men det var ett bra tag sedan jag var inloggad, så jag hade helt glömt mina inloggningsuppgifter. Det var tydligen så länge sedan att jag hade en annan mailadress då!

edit: Ojdå jag har tydligen varit hattifnatt tidigare, jag har ju en hattifnatt-bild. Och det här är visst mitt tjugoförsta inlägg. Jag är så fruktansvärt glömsk att bara det är roligt

När jag var barn ansågs jag rolig, för att jag lät som en professor.
Jag fick ofta höra att jag uttryckte mig så lustigt.
Nu (jag är sextio plus) får jag också höra att jag uttrycker mig lustigt - för att jag låter som ett barn när jag borde låta som en professor.

Baba Jaga skrev:När jag var barn ansågs jag rolig, för att jag lät som en professor.
Jag fick ofta höra att jag uttryckte mig så lustigt.
Nu (jag är sextio plus) får jag också höra att jag uttrycker mig lustigt - för att jag låter som ett barn när jag borde låta som en professor.

O gud vad kul, jag dör! Sån är ju jag också

Skönt att vi är flera!