Lilla Gumman skrev:När jag jobbade på Samhall 2000-2002, fick jag ofta äta ensam. Vi jobbade med att montera mobiltelefonbatterier åt Ericsson. Jobbet var ett skiftjobb som utfördes i linor. Vårt arbetslag var uppdelat på tre linor, och minst en var tvungen att gå. Den första och sista linan krävde 2 personer, men 1 person kunde göra jobbet sakta under matrasten. Ibland fick jag äta ensam. Det var inget roligt att äta ensam. Jag är social och vill ha kontakt med människor. Men alla med AS är olika. Jag förstår att man kan behöva få vara ifred på lunchen, för att orka med att jobba på eftermiddagen.

Oi, så kjedelig... Var det umulig for dem å legge opp løpet slik at ingen måtte spise alene?

Huggorm skrev:Jag har jobbat som serviceelektriker emellanåt och då äter man oftast ensam i bilen. Ganska tråkigt men kunderna brukar bjuda på fika som man kan tacka ja till om man vill ha lite socialt sällskap. Ständigt nya människor dock.

Hvis jeg forstår deg riktig er det variasjoner i hvor du arbeider, og dermed om du kan spise sammen med kundene?

Batte skrev:

Huggorm skrev:Jag har jobbat som serviceelektriker emellanåt och då äter man oftast ensam i bilen. Ganska tråkigt men kunderna brukar bjuda på fika som man kan tacka ja till om man vill ha lite socialt sällskap. Ständigt nya människor dock.

Hvis jeg forstår deg riktig er det variasjoner i hvor du arbeider, og dermed om du kan spise sammen med kundene?

Nja, man äter inte med kunderna, bara tar en kopp kaffe ibland

Zirre skrev:På ett jobb undvek jag gemensamma raster genom att gömma mig bakom en Metro.

Jeg trodde du gjemte deg på sporet bak et "lokomotiv-lignende" framkomstmiddel, men det er kanskje snakk om en avis? Eller?

Ja, metro är en avis men annars är det väl vanligast att folk gömmer sig bak en smarttelefon numera?

Huggorm skrev:Ja, metro är en avis men annars är det väl vanligast att folk gömmer sig bak en smarttelefon numera?

Takk! Telefoner kan man skjule seg bak ja!

Fast anses det inte oartigt att hålla på med mobilen i andras sällskap?

På ett ställe var det ett enda bord i det inte särskilt stora lunchrummet och där åt både överklassen (läkarna) och underklassen (vi sekreterare/assistenter). Var det bara läkare där så kunde jag utan problem dra fram min tidning; de pratade ändå inte med mig.

Alien skrev:Fast anses det inte oartigt att hålla på med mobilen i andras sällskap?

Det er det nok ved en del lunsjbord. Hvis man virker veldig opptatt blir man kanskje ikke invitert med til spiserommet.

Alien skrev:På ett ställe var det ett enda bord i det inte särskilt stora lunchrummet och där åt både överklassen (läkarna) och underklassen (vi sekreterare/assistenter). Var det bara läkare där så kunde jag utan problem dra fram min tidning; de pratade ändå inte med mig.

Jøss, hva skal man si. Klasser? Uff...

^ Det är tyvärr rätt vanligt att akademikerna på universitet skaffar sig sina små ego-boostar genom att se ner på administrativ och teknisk personal. Själv tycker jag tvärtom att de visar hur småaktiga de är - och det ska sägas, det är inte alla som uppför sig så.

---

Batte skrev:Så fint at du har eget rom og styrer egen tid da. Slik har jeg det også, men som regel står døra åpen. Lar du døra stå åpen?

Detsamma - skönt att du har eget rum och kan bestämma själv.

Jag varierar med dörren. Jag har sällan dörren helt öppen, eftersom jag blir störd när folk går förbi och tittar in som om jag var zoo-djur i bur. Men jag har dörren på glänt rätt ofta, och stänger bara när jag verkligen behöver vara ostörd.

Jag skulle gärna ha stängd dörr hela tiden, men då skulle folk få vanan att knacka på så fort de behöver prata med mig. Som det är nu respekteras den stängda dörren oftast (dvs de väntar till senare, utan att knacka på), just för att det vanliga är att de kan titta in när dörren står på glänt.

ankhat skrev:Jag varierar med dörren. Jag har sällan dörren helt öppen, eftersom jag blir störd när folk går förbi och tittar in som om jag var zoo-djur i bur. Men jag har dörren på glänt rätt ofta, och stänger bara när jag verkligen behöver vara ostörd.

Jag skulle gärna ha stängd dörr hela tiden, men då skulle folk få vanan att knacka på så fort de behöver prata med mig. Som det är nu respekteras den stängda dörren oftast (dvs de väntar till senare, utan att knacka på), just för att det vanliga är att de kan titta in när dörren står på glänt.

Godt observert og gjennomtenkt. Imponert.

Man låter helt enkelt bli att äta med kollegorna. Jag gör så.

Mikael89 skrev:Man låter helt enkelt bli att äta med kollegorna. Jag gör så.

Det er jo en god løsning hvis man helt enkelt kan la det være.

Utfordringen min er at jeg ikke klarer å "bare" la det være. Det kjennes enklest å droppe lunsjen med en intrikat og unnvikende "plan" eller en allment akseptert begrunnelse.