Hej!
Först och främst, jag inser att ingen av er faktiskt kan svara på min frågeställning, att det är upp till min handläggare på Försäkringskassan. Men jag undrar hur det har gått till för er Aspies som är 30 år eller äldre och alltså har sjukersättning istället för aktivitetsersättning.

Från Försäkringskassans hemsida:
"Om den anställda är mellan 30 och 64 år kan hon eller han få sjukersättning. Ersättning kan betalas ut till den som troligen aldrig kommer att kunna arbeta heltid på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning.
Den anställdas arbetsförmåga ska vara nedsatt med minst en fjärdedel i alla arbeten på arbetsmarknaden. Där ingår även arbeten som anordnas för personer med funktionsnedsättning, till exempel anställningar med lönebidrag.
Beroende på hur mycket arbetsförmågan är nedsatt kan den anställda få hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukersättning."

Min psykolog som hittills skrivit intyg till Försäkringskassan vartannat år sa på vårt senaste uppföljningsmöte att han tror att jag möjligtvis, i framtiden med rätt hjälp, kan arbeta en fjärdedel eller kanske till och med 50% om vi hittar något som fungerar (dock aldrig 75% eller heltid p.g.a ett stort återhämtningsbehov). Hans förhoppningar (förväntningar?) gör mig ärligt talat orolig. Jag är snart 29 år och jag har enbart haft 4 jobb (upp till jag blev 22, sjukskriven med AS sedan dess) varav ingen av dom har varat längre än högst två månader, p.g.a. av svår utbrändhet. Den senaste och enda praktiken jag haft (då via Arbetsförmedlingen, ej inskriven längre) var i en butik för 3 år sedan. 5 timmar om dagen 4 ggr i veckan fungerade inte alls, det kortades ner till 3 timmar 2-3 ggr i veckan - det fungerade inte heller. Min psykolog vet om detta.

Kanske blev han hoppfull när jag berättade att jag fått lite mer ordning på tillvaron sedan jag skaffade hund. Rutinerna som detta innebär har gjort att jag fått ordning på min dygnsrytm, jag kommer ut mer eftersom jag rastar hunden och träffar på så vis även andra människor med hundar och folk som vill hälsa på hunden. Han föreslog då att en praktik/jobb på ett hunddagis kanske kunde vara något, men att vi först ska avvakta och se vad bedömningen blir av min ADD-utredning som börjar nästa månad.

Jag vet att det låter konstigt, men jag är rädd att jag inte uppfyller kraven för sjukersättning. Vad händer då? Får jag gå på Soc resten av livet? Jag kan inte ens läsa en bok p.g.a mina koncentrationssvårigheter och jag måste kolla på film själv eftersom jag behöver spola tillbaka flera gånger för att hjärnan inte hänger med. Blir trött av precis allt, intryck, människor etc.

"Den anställdas arbetsförmåga ska vara nedsatt med minst en fjärdedel i alla arbeten på arbetsmarknaden" - innebär detta att ens arbetsförmåga ska vara nedsatt till 25% eller 75%?

Jag har hört att Försäkringskassan blivit mycket striktare och numera stramar åt beviljanden av sjukersättning eftersom det ökat så kraftigt, och jag är nu orolig att dom därför kan komma att neka min ansökan. Är även rädd att jag kommer bedömmas vara mer arbetsför än vad jag faktiskt är. Är mina farhågor berättigade? Är det svårt att få sjukersättning beviljat? Kommer en eventuell ADD-diagnos hjälpa mitt fall?

Några frågor som ni gärna får svara på om ni känner er manade:

1. Hur mycket anses er arbetsförmåga vara nedsatt?
2. Hur mycket får ni i sjukersättning exklusive bostadstillägg?
3. Hur många år av arbetserfarenhet har ni?

Hur mycket pengar, exklusive bostadstillägg, får ni som har sjukersättning och ingen arbetserfarenhet?

Tacksam för svar, råd och tips.
/MimzElo

En fråga kan jag svara på och det är hur mycket man får i sjukersättning om man inte har någon SGI. 2016 är det 8860 kronor i månaden för 100%.

Schmetterling skrev:En fråga kan jag svara på och det är hur mycket man får i sjukersättning om man inte har någon SGI. 2016 är det 8860 kronor i månaden för 100%.

Ok, så utan någon arbetserfarenhet och med 100% nedsatt arbetsförmåga får man alltså 8860 kr i månaden? Finns det någon sida där man kan se vilken summa det gäller beroende på vad ens arbetsförmåga bedöms vara? Om man ej har SGI (jag antar att SGI är en annan term för arbetserfarenhet?).

SGI betyder sjukpenninggrundande inkomst och i ditt fall (efter vad du sagt) har du inte tillräckligt med SGI för att få mer sjukersättning än basbeloppet. Man kan få sjukersättning på 25, 50, 75 och 100%. Vill du veta vad du får på exempelvis 50% tar du bara 8860 delat på 2.

Mitt råd till dig är att så snart du bara kan kontakta Försäkringskassan och be om att få göra en arbetsprövning. Den behöver Försäkringskassan då de beslutar om sjukersättning. Du kommer få testa på olika jobb och se vad du klarar av, sedan får du ett intyg på det. Du kan göra den här prövningen medan du har aktivitetsersättning, men du får inga pengar under prövningstiden (förutom socialbidrag) om du gör prövningen efter din aktivitetsersättning går ut.

Du behöver också ett bra läkarintyg, det bästa är att ta upp det här med läkaren så snart du kan. En psykolog kan inte skriva ett läkarintyg, men hon/han kan skriva ett kompliterande intyg. Din psykolog kan omöjligt vara den enda som skrivit intyg till Försäkringskassan angående aktivitetsersättning, det krävs ett läkarintyg för att få det.

Med största sannolikhet blir du nekad sjukersättning, över 80% blir nekade, så var beredd på det och gör upp en plan därefter. För att få socialbidrag måste du vara antigen sjukskriven eller söka jobb. De kommer ställa mycket högre krav på dig än vad Försäkringskassan har gjort och du kommer få ansöka på nytt varje månad. Socialbidraget för ensamstående är på 3880 kronor + hyran.

Liljan skrev:SGI betyder sjukpenninggrundande inkomst och i ditt fall (efter vad du sagt) har du inte tillräckligt med SGI för att få mer sjukersättning än basbeloppet. Man kan få sjukersättning på 25, 50, 75 och 100%. Vill du veta vad du får på exempelvis 50% tar du bara 8860 delat på 2.

Mitt råd till dig är att så snart du bara kan kontakta Försäkringskassan och be om att få göra en arbetsprövning. Den behöver Försäkringskassan då de beslutar om sjukersättning. Du kommer få testa på olika jobb och se vad du klarar av, sedan får du ett intyg på det. Du kan göra den här prövningen medan du har aktivitetsersättning, men du får inga pengar under prövningstiden (förutom socialbidrag) om du gör prövningen efter din aktivitetsersättning går ut.

Du behöver också ett bra läkarintyg, det bästa är att ta upp det här med läkaren så snart du kan. En psykolog kan inte skriva ett läkarintyg, men hon/han kan skriva ett kompliterande intyg. Din psykolog kan omöjligt vara den enda som skrivit intyg till Försäkringskassan angående aktivitetsersättning, det krävs ett läkarintyg för att få det.

Med största sannolikhet blir du nekad sjukersättning, över 80% blir nekade, så var beredd på det och gör upp en plan därefter. För att få socialbidrag måste du vara antigen sjukskriven eller söka jobb. De kommer ställa mycket högre krav på dig än vad Försäkringskassan har gjort och du kommer få ansöka på nytt varje månad. Socialbidraget för ensamstående är på 3880 kronor + hyran.

Tack för ett så utförligt svar!

Min handläggare ska kontakta min läkare och bestämma tid för avstämningsmöte där vi ska diskutera arbetsprövning. Jag pratade om mina svårigheter med handläggaren och hon sa att Arbetsförmedlingens arbetsvillkor förmodligen är för tuffa för mig, och att jag istället kan söka om hjälp direkt från kommunen enligt LSS-lagen, så att jag kan få en arbetsplats speciellt utformad efter mitt funktionshinder och mina svårigheter.

Hon berättade att jag får behålla aktivitetsersättning och bostadstillägg under arbetsprövningen.

Jag ska även se till att Habiliteringen (och ADD-teamet när jag väl är diagnosticerad) ska styra upp en rehabilitering så snabbt som möjligt, och ge mig alla verktyg dom kan för att få min vardag att fungera bättre. Mediciner om det anses aktuellt osv.

Jag vill att dessa instanser ska dokumentera svart på vitt att jag har testat alla möjligheter och anteckna precis vad jag klarar och inte samt vad som fungerar och inte. Jag tänker också ansöka om en Försäkringsmedicinsk utredning av Försäkringskassan efter arbetsprövningen för ytterligare dokumentation.

Finns det något mer jag kan göra? Bör jag vända mig till en av Habiliteringens psykologer eller terapeuter som efter en tids bedömning eventuellt kan skriva ett kompletterande intyg?

Som jag förstått nekar ofta Försäkringskassan sjukersättning för att dom anser att ett läkarintyg med arbetsbedömning inte är tillräckligt, utan det måste finnas dokumenterat att personen ifråga har testat allt möjligt.

Mottar gärna fler råd om vad jag kan göra. Någon som själv fått sjukersättning får gärna dela med sig av erfarenheter.

Jag blev psykiskt sjuk när jag var 16 o gick i gymnasiet, trots knaggliga betyg tog jag studenten när jag var 18-19 år. Sen fick jag fast jobb på den fabrik jag sommarjobbat på.

Jobbade i 4 år, sista tiden mycket deltid eftersom jag blev sjukare. Sen fick jag gå p.g.a. neddragningar av personalen. Fick då aktivitetsersättning, när jag var 23 år.

Fick min Asperger-diagnos när jag var 25 år, o det är fortfarande min primära diagnos.

Gick lite kurser som Arbetsförmedlingen o Försäkringskassan ordnade, och när jag var 26 år arbetstränade jag 4 timmar om dagen i en färgaffär. Men efter 9 månader blev jag akut psyksjuk o skadade mig själv allvarligt. Sen kom jag aldrig tillbaka dit.

År 2007 var hemskt, jag var 27 år, fortfarande med aktivitetsersättning. Men jag gjorde absolut ingenting! Klarade knappt av att äta. Blev sjukare o fick mer medicin.

Men när jag var 28 så började jag på en daglig verksamhet, med typiska "mupp-jobb", typ sortera skruvar o sånt. Det var trist, men jag kom ut o träffade lite folk. Det var det viktigaste.

När jag var 29 så fick jag en god man eftersom jag klarade inte av att sköta min ekonomi själv o hade dragit på mig skulder. O jag hade slarvat med papperna till FK, så jag fick socialbidrag istället ett tag. Men sen fick jag aktivitetsersättning igen, o fick det retroaktivt, men jag fick betala tillbaka socialbidraget.

Av någon anledning fick jag aktivitetsersättning tills jag var 31 år. Sen fick jag sjukersättning.

Jag är idag 36 år o har sjukersättning o är kvar på den dagliga verksamheten, men den har förändrats helt. Nu pysslar vi med måleri, keramik, flera sporter, fotografering, utflykter o andra roliga saker! Jag är där 2,5 timmar per dag, måndag till torsdag.

Jag har inte exakt koll på min ekonomi, allt sånt sköter min gode man om. Men jag tror att jag får bostadsbidrag också. Jag loggade nyss in på skatteverket, o där står att min inkomst 2015 var 190700 kr. Det blir ca 15890 kr i månaden. Det är en ganska hög sjukersättning. Sen betalar min pappa 1500 kr till min ålderspension också, men ibland plockar jag ut dom pengarna eftersom de sitter på mitt egna vanliga konto ett par dagar innan det går in på pensionssparandet.

Men jag får själv handha 200 kr på måndagen, 500 kr på torsdagen samt 2500 insatt på mitt ICA-kort varje månad. Sen brukar det finnas pengar om jag vill köpa nått dyrare, min gode man har ett sparkonto åt mig. T.ex. köpte jag en extern hårddisk nyligen o det fick jag pengar till o i morgon är jag tvungen att åka taxi, o det har jag fått pengar till. Sparar till en resa till Tjernobyl o jag tror min gode man redan har sparat ihop det, har inte frågat... Så jag ska nog inte klaga på ekonomin.

Men, jag har blivit sjukare o sjukare, o äter enorma mängder medicin. Psyket o humöret har väl i stort sett varit detsamma sen 2008, men medicindoserna har ökat mycket. Jag vet inte hur jag skulle reagera utan mediciner, ett par dar utan dem har jag testat. Jag blir väldigt orolig och inbillar mig saker, sen har jag inte velat o vågat vara utan dem längre...

Det är möjligt att jag utvecklat schizofreni, men inte märkt av den p.g.a. tung neuroleptikabehandling. Psykiatern säger att han märker drag av schizofreni på mig, men han skriver mest i journalen bara tydliga Aspergerdrag. Sen är det ju det vanliga; svår depression, ångest, sömnstörningar o sånt.

Jag har för mig att jag fick ett brev förra året, om att en ny omvärdering av sjukersättningen ska göras nästa år. Men är inte säker. Kan nämna att jag har via LSS ett boendestöd som kommer en gång i veckan. Sen föreslog min gode man att jag ska anställa en städerska, o det har jag gjort, men det får jag betala själv (dock inte av de pengarna jag får handha själv, räkningen skickas till god man), 190 kr i timmen, men så får man göra RUT-avdrag.

Ja, det var lite av min ekonomiska o psykiatriska historia!

När jag var 31 så blev jag av med min aktivitetsersättning.
FK ringde ett par veckor innan jul och talade om att efter årsskiftet så var jag utförsäkrad.

Fick hyfsat bråttom att hitta en lösning. Fick efter ett tag lönebidragsanställning på en arbetsplats.

Idag jobbar jag inte kvar på samma ställe, men har ett annat heltidsjobb. Dock fortfarande lönebidragsanställning. Trivs utmärkt, men just då när jag fick reda på att jag sku bli utförsäkrad med så kort varsel mådde jag inte bra.

Patarei skrev:När jag var 31 så blev jag av med min aktivitetsersättning.
FK ringde ett par veckor innan jul och talade om att efter årsskiftet så var jag utförsäkrad.

Fick hyfsat bråttom att hitta en lösning. Fick efter ett tag lönebidragsanställning på en arbetsplats.

Idag jobbar jag inte kvar på samma ställe, men har ett annat heltidsjobb. Dock fortfarande lönebidragsanställning. Trivs utmärkt, men just då när jag fick reda på att jag sku bli utförsäkrad med så kort varsel mådde jag inte bra.

Men onekligen måste FK ha fattat rätt beslut i och med att du kom ut i arbete och fixade att jobba heltid. Det kan väl inte ha kommit som ett brev på posten att du blev utförsäkrad? För du var väl medveten om att dom behandlade ditt ärende?

slackern skrev:

Patarei skrev:När jag var 31 så blev jag av med min aktivitetsersättning.
FK ringde ett par veckor innan jul och talade om att efter årsskiftet så var jag utförsäkrad.

Fick hyfsat bråttom att hitta en lösning. Fick efter ett tag lönebidragsanställning på en arbetsplats.

Idag jobbar jag inte kvar på samma ställe, men har ett annat heltidsjobb. Dock fortfarande lönebidragsanställning. Trivs utmärkt, men just då när jag fick reda på att jag sku bli utförsäkrad med så kort varsel mådde jag inte bra.

Men onekligen måste FK ha fattat rätt beslut i och med att du kom ut i arbete och fixade att jobba heltid. Det kan väl inte ha kommit som ett brev på posten att du blev utförsäkrad? För du var väl medveten om att dom behandlade ditt ärende?

Det var rätt beslut, men jag var inte förberedd på det. Jag var inte medveten om att dom behandlade mitt ärende.
Dom erkände själva att dom gjort lite fel som kontaktade mig bara ett par veckor innan beslutet började att gälla.

Patarei skrev:

slackern skrev:

Patarei skrev:När jag var 31 så blev jag av med min aktivitetsersättning.
FK ringde ett par veckor innan jul och talade om att efter årsskiftet så var jag utförsäkrad.

Fick hyfsat bråttom att hitta en lösning. Fick efter ett tag lönebidragsanställning på en arbetsplats.

Idag jobbar jag inte kvar på samma ställe, men har ett annat heltidsjobb. Dock fortfarande lönebidragsanställning. Trivs utmärkt, men just då när jag fick reda på att jag sku bli utförsäkrad med så kort varsel mådde jag inte bra.

Men onekligen måste FK ha fattat rätt beslut i och med att du kom ut i arbete och fixade att jobba heltid. Det kan väl inte ha kommit som ett brev på posten att du blev utförsäkrad? För du var väl medveten om att dom behandlade ditt ärende?

Det var rätt beslut, men jag var inte förberedd på det. Jag var inte medveten om att dom behandlade mitt ärende.
Dom erkände själva att dom gjort lite fel som kontaktade mig bara ett par veckor innan beslutet började att gälla.

Men man måste ju söka sjukersättning själv, eller missade du att du var tvungen att söka det och blev utförsäkrad pga det?

slackern skrev:

Patarei skrev:

slackern skrev:
Men onekligen måste FK ha fattat rätt beslut i och med att du kom ut i arbete och fixade att jobba heltid. Det kan väl inte ha kommit som ett brev på posten att du blev utförsäkrad? För du var väl medveten om att dom behandlade ditt ärende?

Det var rätt beslut, men jag var inte förberedd på det. Jag var inte medveten om att dom behandlade mitt ärende.
Dom erkände själva att dom gjort lite fel som kontaktade mig bara ett par veckor innan beslutet började att gälla.

Men man måste ju söka sjukersättning själv, eller missade du att du var tvungen att söka det och blev utförsäkrad pga det?

Jag minns inte riktigt hur allt gick till idag. Då hade jag en god man som hjälpte mig med saker och ting, men jag fick inte alltid den information jag sku få ifrån henne.

Patarei skrev:

slackern skrev:

Patarei skrev:
Det var rätt beslut, men jag var inte förberedd på det. Jag var inte medveten om att dom behandlade mitt ärende.
Dom erkände själva att dom gjort lite fel som kontaktade mig bara ett par veckor innan beslutet började att gälla.

Men man måste ju söka sjukersättning själv, eller missade du att du var tvungen att söka det och blev utförsäkrad pga det?

Jag minns inte riktigt hur allt gick till idag. Då hade jag en god man som hjälpte mig med saker och ting, men jag fick inte alltid den information jag sku få ifrån henne.

OK trist att du inte fick all information du skulle ha, men skönt att det löste sig för dig. Ursäkta om jag uppfattades som bufflig.

slackern skrev:

Patarei skrev:

slackern skrev:
Men man måste ju söka sjukersättning själv, eller missade du att du var tvungen att söka det och blev utförsäkrad pga det?

Jag minns inte riktigt hur allt gick till idag. Då hade jag en god man som hjälpte mig med saker och ting, men jag fick inte alltid den information jag sku få ifrån henne.

OK trist att du inte fick all information du skulle ha, men skönt att det löste sig för dig. Ursäkta om jag uppfattades som bufflig.

Ja, det hade ju gjort min sak betydligt enklare, men det blir inte alltid så
Hade tur som hade andra bra personer runt omkring mig både på arbetsförmedlingen m.m som hjälpte mig.

Ingen fara, jag uppfattade inte dig som bufflig på något sätt.

Tycker inte du ska vara för orolig. Troligen kommer det bara bli ett skifte i ersättningsform. Tror inte bara för att läkaren föreslagit praktik på hunddagis att man bara av det tros ha arbetsförmåga. Du har ju förövrigt inte ens testat det än.

Däremot tycker jag ibland att läkare kan trycka på för snabbt. Bara för att man klarar en grej till så kastar de fler saker på en. Ofta blir det för mycket. Det är nästan så att man inte vågar tala om om man har en bra period eller löst något problem för sin läkare!

Sedan tycker jag förslag om hunddagis var urbota korkat. Det är som att säga att har du skaffat barn är det dags att du börjar jobba på dagis. Ehhhh.

Har man sin egna hund ska man väl fan satsa på den och inte på andras hundar? Dessutom skulle jag vara skraj att dra hem loppor och annan smitta till min egen hund.