Under intervjun i TV4 så läser hon ur boken och säger något i stil med att när man förklarat en aspergeregenskap så måste man tillägga att det bara gäller en del och att andra kan vara precis tvärtom.

Bra att hon sade.

Angående kläder så har jag en stil jag gillar utseendemässigt, men för känsla, så skulle jag gärna gå i myskläder (i s.k. "collegetyg") för jämnan.
Därför försöker jag hitta kombinationer.
Nu när jag vet mer vad det handlar om (till skillnad från när jag var yngre) så kan jag mer målmedvetet ändra och välja plagg som ser bra ut och känns bra.

När det gäller lagar och regler så var jag mer lydig som barn.
Så fort jag har börjat tänka på VARFÖR en viss lag finns, så blir det en annan sak. Jag retar mig på paragrafrytteri eller vad det heter. Jag retar mig på det typiskt NT-iga att tycka att saker är självklara "eftersom man bara gör så helt enkelt", aldrig vettiga förklaringar.
Ändå har jag samtidigt kvar den tidigare känslan för regler, som liknar det rapchic beskriver.

T.ex. STOP-skyltar i trafiken är till för att göra trafiken säkrare, inte för att folk ska stanna i största allmänhet.
Ibland tror jag att folk lägger mer energi på att se till att de står still, än på att kolla trafiken (vid stoppskyltar), så att det vore säkrare egentligen att bara sätta upp en väjningsskylt. Men kanske folk fungerar olika.
Egen erfarenhet (Edit: av andra trafikanter) säger mig att en hel del ser till att stå helt still, och sedan bara kör rakt ut utan att titta ordentligt.

OT: Stoppskyltar är helt onödiga. Det hade räckt med lämna företrädeskyltar och sunt förnuft.

Pemer skrev:Sammantaget tyckte jag i varje fall att boken var skriven utifrån en högaktning för "oss", ett genuint intresse att hjälpa till att nå ut med information om något väldigt okänt, dvs "oss" och vilka "vi" är...

Som hon skriver själv i sin presentation av boken på sin hemsida:

Den här boken önskar jag hade funnits när min son fick diagnosen Aspergers syndrom. Rättare sagt, jag önskar den hade funnits långt tidigare. Då hade jag vetat varför han var annorlunda. Jag hade kunnat hjälpa och stödja honom på ett bättre sätt. Jag hade haft lagen på min sida när jag stred för att han skulle möta förståelse i skolan.
Men han är född 1982. Han började i ettan 1989. Då var diagnosen inte ens etablerad i Sverige. Nu är den det. Det finns psykiatriker som kan utreda och diagnostisera. Det finns lagar som reglerar samhällets åtaganden gentemot människor med Aspergers syndrom. Däremot saknas fortfarande kunskap, både hos folk i allmänhet och folk som borde veta.
Med denna bok vill jag dra mitt strå till kunskapsstacken. Om du som läser är anhörig till en aspergare hoppas jag du ska känna dig stark och full av kamplust när du läst den. Du ska veta att du inte är ensam. Vi är många som brottas med samma känslor som du. Vi är många som stångar våra huvuden blodiga mot en oförstående omgivning. Vi är många som undrar hur vi ska orka.
Livet med en aspergare har definitivt sina poänger, men det ställer stora krav på uthållighet. Det är inte ett sprinterlopp, det är New York maraton.

Jag håller med om att hon på det hela taget verkar ha en ganska positiv och respektfull inställning till AS, men samtidigt så tycker jag boken riktar sig till anhöriga som vill hjälpa oss, och det är det jag har svårt för. Jag skulle absolut inte ha velat haft några engagerade aspergerföräldrar som kämpade för mina rättigheter, sånt är bland det värsta jag vet och ingenting jag skulle ha accepterat. Mina föräldrar var tillräckligt överbeskyddande som de var, och att de tyvärr känner till min diagnos har bara skadat mig. Det var inget större fel på mig som barn, men däremot var det fel på "alla andra", och jag hade svårt att orka med min jobbiga omgivning.

Alltså, jag tycker att hon utgår ganska mycket från att alla aspergare är lika mesiga och osjälvständiga som hennes son, och att alla gillar sin diagnos och den hjälp de får från andra. Så har det ju verkligen inte varit för mig. Jag kan inte utan ifrågasättande acceptera något som sägs om mig, och jag är väldigt självständig och känner mig ofta nästan hotad när familjen och samhället kommer för nära.

Anastasia skrev: Jag håller med om att hon på det hela taget verkar ha en ganska positiv och respektfull inställning till AS, men samtidigt så tycker jag boken riktar sig till anhöriga som vill hjälpa oss, och det är det jag har svårt för. Jag skulle absolut inte ha velat haft några engagerade aspergerföräldrar som kämpade för mina rättigheter, sånt är bland det värsta jag vet och ingenting jag skulle ha accepterat. Mina föräldrar var tillräckligt överbeskyddande som de var, och att de tyvärr känner till min diagnos har bara skadat mig. Det var inget större fel på mig som barn, men däremot var det fel på "alla andra", och jag hade svårt att orka med min jobbiga omgivning.

Alltså, jag tycker att hon utgår ganska mycket från att alla aspergare är lika mesiga och osjälvständiga som hennes son, och att alla gillar sin diagnos och den hjälp de får från andra. Så har det ju verkligen inte varit för mig. Jag kan inte utan ifrågasättande acceptera något som sägs om mig, och jag är väldigt självständig och känner mig ofta nästan hotad när familjen och samhället kommer för nära.

Du verkar stark och oberoende men var du verkligen det redan som 7-åring?

Jag antar att boken är till främst för föräldrar till aspergerbarn, så att de får kunskap och tips, kanske också för lärare. Om föräldrar inte vet att deras barn har AS, så riskerar de att såra sitt barn genom att försöka få det att vara mer som en NT, umgås mera med andra barn som NT etc. Detta kan göra att barnet känner sig inte bara oförstått och mobbat i skolan utan också hemma, genom att det inte blir accepterat som det är.

För den som har överbeskyddande föräldrar kan det vara besvärligt. Men det är faktiskt inte det värsta som kan hända. Säger jag som själv varit en rätt överbeskyddande förälder. Tycker dock inte det har skadat mitt barn. När barnen är vuxna är det dags att släppa taget. Men dessförinnan är det föräldrars uppgift att kämpa för sina barns bästa. Barnen kan faktiskt inte göra det själva.

Jag gillade den på det hela taget. Den är respektfull tycker jag. Att det kan komma en del för grova generaliseringar är inget tillräckligt skäl att dissa den, i mina ögon. En del generaliseringar måste till om det inte ska bli att AS kan vara precis vad som helst och samtidigt ingenting.

Den är - som jag minns den iaf - MYCKET mindre generaliserande än t ex Gillberg... Och generaliserar den så är det åt det positiva hållet. Anser jag som både är aspie-förälder och antagligen landar på AS-diagnos själv, som det låter på läkaren.

Och dessutom är det alltså inte en ren faktabok utan nån slags personlig betraktelse mixat med fakta. Väldigt mycket relevanta och aktuella fakta dessutom.

Jag kan personligen intyga att beskrivningen av aspar med udda motorik, som tex en unik gangstil, är baserad pa observationer av hennes egen son.
Samma gäller även beskrivningen av aspergares tendenser att alltid ha pa sig samma kläder varje dag, eftersom de är snygga och bekväma och man därför inte har nagon anledning att variera sig (men självklart sa tvättar man dem).

Jag har inte läst boken utan bara era citat men det verkar som om man far tolka observationerna som ganska personliga och gällande endast vissa as-personer. Hon verkar ju även själv vara medveten om att inget man säger kan gälla alla aspar vilket är en mycket hälsosam insikt.

Jag tycker boken är bra. Det är en av de böcker jag läst som har bidragit mest till min förståelse av personer med AS, och den är lätt och enkelt skriven men jag tror inte att man ska ta alla formuleringar bokstavligt. Ibland vill hon vara lite humoristisk.

ok orkar inte läsa boken igen just nu men nån stans i början så säger hon ju att alla med as är lika olika som alla nt:are (typ iallafall)

Mördarsnigel skrev:Samma gäller även beskrivningen av aspergares tendenser att alltid ha pa sig samma kläder varje dag eftersom de är snygga och bekväma och man därför inte har nagon anledning att variera sig (men självklart sa tvättar man dem).

Hehe...min kompis förmådde mig t.o.m. att pröva hans byxor eftersom han på fullt allvar hävdade att det var de skönaste och mest ändamålsenliga byxor man kan få tag på och han tyckte att jag skulle skaffa ett par likadana...

hittade den "och hur undviker man att trassla in sig i snåriga utläggningar när man lägger till att det man just sagt naturligtvis bara gäller en del. Andra är precis tvärtom."

För ordningens skull så vill jag understryka att jag citerade fritt. Men andemeningen faller inte långt ifrån.

Om Hasse Grillkycklingsfejs och Englas bombade mamma orerar om "aschbergers" så är det ändå inte rätt att komma med motbilder om att personer med AS är pedantiskt laglydiga. För två fel gör nämligen inte ett rätt. Ibland hänger ens överlevnad på att kunna tumma på reglerna.

Och det som faktiskt stod om whiskyn är värre än hjärntvätten av Alex i Clockwork Orange - har en person AS så räcker det med att säga åt dom på skarpen så blir de goda. Vaddå lära freaksen att ha en fri vilja?

Proffe Slimp skrev:För ordningens skull så vill jag understryka att jag citerade fritt. Men andemeningen faller inte långt ifrån.

Om Hasse Grillkycklingsfejs och Englas bombade mamma orerar om "aschbergers" så är det ändå inte rätt att komma med motbilder om att personer med AS är pedantiskt laglydiga. För två fel gör nämligen inte ett rätt. Ibland hänger ens överlevnad på att kunna tumma på reglerna.

Och det som faktiskt stod om whiskyn är värre än hjärntvätten av Alex i Clockwork Orange - har en person AS så räcker det med att säga åt dom på skarpen så blir de goda. Vaddå lära freaksen att ha en fri vilja?

Jag har ingen synpunkt i sakfrågan, dvs om laglydighet och whiskey.

Men jag undrar, vad får man säga och skriva? Finns det någon aspekt i Asperger man får tala om generellt utan att det ska bemötas som oförskämt och kränkande?

Jag är inte primärt upprörd över att det råkar handla om AS, utan för att det ger uttryck för en (oreflekterad) människosyn som inte är speciellt trevlig när det kommer till kritan.

Allt annat olika så påminner det om attityden till förståndshandikappade. Antingen så vill man utrota dom eller så är de jättegulliga personer som bara sprider godhet och trevnad omkring sig. Att de kanske inte alltid är så trevliga att ha att göra med då de är som småbarn i vuxnas kroppar kommer inte speciellt ofta fram.

Proffe Slimp skrev:Jag är inte primärt upprörd över att det råkar handla om AS, utan för att det ger uttryck för en (oreflekterad) människosyn som inte är speciellt trevlig när det kommer till kritan.

Allt annat olika så påminner det om attityden till förståndshandikappade. Antingen så vill man utrota dom eller så är de jättegulliga personer som bara sprider godhet och trevnad omkring sig. Att de kanske inte alltid är så trevliga att ha att göra med då de är som småbarn i vuxnas kroppar kommer inte speciellt ofta fram.

Jag ska försöka tolka dig rätt här, men jag kommer nog misslyckas!

Menar du att Aspergare kan vara otrevliga och jobbiga ibland, att det inte kommer fram speciellt ofta, och att det därför är viktigt att allmänheten blir upplysta om detta?

Proffe Slimp skrev:Jag är inte primärt upprörd över att det råkar handla om AS, utan för att det ger uttryck för en (oreflekterad) människosyn som inte är speciellt trevlig när det kommer till kritan.

Allt annat olika så påminner det om attityden till förståndshandikappade. Antingen så vill man utrota dom eller så är de jättegulliga personer som bara sprider godhet och trevnad omkring sig. Att de kanske inte alltid är så trevliga att ha att göra med då de är som småbarn i vuxnas kroppar kommer inte speciellt ofta fram.

Menar du att ALLA med AS är som småbarn i vuxnas kroppar jämt? I så fall är du många resor värre än Gillberg eller vem som helst på teve som talar om empatilöshet osv. Har jag missuppfattat det du skrev får du gärna förklara.

alfapetsmamma skrev:Menar du att ALLA med AS är som småbarn i vuxnas kroppar jämt? I så fall är du många resor värre än Gillberg eller vem som helst på teve som talar om empatilöshet osv. Har jag missuppfattat det du skrev får du gärna förklara.

Menar han inte att alla förståndshandikappade är som småbarn i vuxnas kroppar, och att det bara är den onyanserade synen på dem som är gemensam med synen på aspergare ? Så uppfattade jag det iallafall, och där håller jag nog med. En del verkar ha en idealiserad bild av förståndshandikappade som inte ger dem rättvisa eller stämmer med verkligheten. Många är inte alls alltid glada och oförargliga, utan kan vara aggressiva, våldsamma, deprimerade etc, och allmänt svåra att ha att göra med.

Anastasia skrev:

alfapetsmamma skrev:Menar du att ALLA med AS är som småbarn i vuxnas kroppar jämt? I så fall är du många resor värre än Gillberg eller vem som helst på teve som talar om empatilöshet osv. Har jag missuppfattat det du skrev får du gärna förklara.

Menar han inte att alla förståndshandikappade är som småbarn i vuxnas kroppar, och att det bara är den onyanserade synen på dem som är gemensam med synen på aspergare ? Så uppfattade jag det iallafall, och där håller jag nog med. En del verkar ha en idealiserad bild av förståndshandikappade som inte ger dem rättvisa eller stämmer med verkligheten. Många är inte alls alltid glada och oförargliga, utan kan vara aggressiva, våldsamma, deprimerade etc, och allmänt svåra att ha att göra med.

Aha, ja, så kan det vara han menar.

Nyckelfrasen var "allt annat olika" och handlade om Jalakas attityd, alfapetsmamma. Bättre lycka nästa gång!

Rent allmänt så förstår jag mig inte på förgudandet av handikapp. Nu är det Paralympics, så då får medierna gott om tillfälle att frossa i "förebilder". Häromdagen/i går (minns inte exakt) vad det på DNs framsida en bild av en simmare som blev av med ena armen och båda benen i en tågolycka. Men jag kan inte se den kämpande förebilden i honom. Jag kan bara se en man som påminner om monstren i Silent Hill.

Proffe Slimp skrev:Nyckelfrasen var "allt annat olika" och handlade om Jalakas attityd, alfapetsmamma. Bättre lycka nästa gång!

Rent allmänt så förstår jag mig inte på förgudandet av handikapp. Nu är det Paralympics, så då får medierna gott om tillfälle att frossa i "förebilder". Häromdagen/i går (minns inte exakt) vad det på DNs framsida en bild av en simmare som blev av med ena armen och båda benen i en tågolycka. Men jag kan inte se den kämpande förebilden i honom. Jag kan bara se en man som påminner om monstren i Silent Hill.

Allt annat olika är en märklig fas som jag inte riktigt vet om jag begriper ens. Menar du Förutom allt som skiljer som påminner X om Y?

Så viktigt är det dock inte för mig. Du får så gärna tycka vad du vill om det här. Själv tycker jag inte om förhärligande av grupper av individer öht, oavsett om det gäller extranormala, normala konstiga eller extrakonstiga.

alfapetsmamma skrev:Allt annat olika är en märklig fas som jag inte riktigt vet om jag begriper ens. Menar du Förutom allt som skiljer som påminner X om Y?

Korrekt. "Minsta gemensamma nämnaren" är en liknande fras, men den skulle jag inte använda för slika jämförelser.

Det kanske är min tolkning, men "allt annat olika" låter som om man vill understryka olikheterna.

Inger Jalakas kommer ut med en ny bok nästa år:

Allt du behöver veta om sex, kärlek och Aspergers syndrom enligt hennes hemsida.

Allt du behöver veta om sex, kärlek och Aspergers syndrom handlar om hur man kan förkovra sig i kärleksspelet. Boken innehåller fakta från den internationella forskning som finns, texter om den omvälvande tonårstiden, hur man tränar sin sociala talang, hur man hittar potentiella partners, skillnaden mellan bra och dåliga relationer, aspergares sexuella mångfald. Den innehåller också en rad intervjuer med aspergare, som berättar öppenhjärtigt om sina erfarenheter av relationer, sex och kärlek.

http://www.jalakas.se/fack.php

Alien skrev:Inger Jalakas kommer ut med en ny bok nästa år:

Allt du behöver veta om sex, kärlek och Aspergers syndrom enligt hennes hemsida.

Allt du behöver veta om sex, kärlek och Aspergers syndrom handlar om hur man kan förkovra sig i kärleksspelet. Boken innehåller fakta från den internationella forskning som finns, texter om den omvälvande tonårstiden, hur man tränar sin sociala talang, hur man hittar potentiella partners, skillnaden mellan bra och dåliga relationer, aspergares sexuella mångfald. Den innehåller också en rad intervjuer med aspergare, som berättar öppenhjärtigt om sina erfarenheter av relationer, sex och kärlek.

http://www.jalakas.se/fack.php

Det kommer att bli en intressant läsning, även om jag spontant ogillar böcker vars titel börjar med "allt du behöver veta...".
ALLT? Vaddå allt... Allt ryms inte i en bok och det är ju omöjligt att rymma alla aspergares perspektiv och behov i en bok...

"Nördsyndromet" var annars en bra bok. Nu var det länge sedan jag läste den, men hon skrev där något om autismspektrum som jag tyckte om.

Jag har boken och gillar den också. Skulle dock viljat ha med ännu mer av hennes son i den.