Dagis vill att vi utreder sonen för asperger. Han är 4.5 år. Det de anmärker på är
- han är "fyrkantig" och vill att allt ska vara som vanligt (samma stol i matsalen, samma plats i ledet)
- blir saker inte som han tänkt sig låser han sig, och blir arg (vill ingenting och kan inte själv bryta låsningen, kommer man nära slår han bort en)
- han vill inte avbryta roliga aktiviteter
- dagarna blir lättare för dem när han förbereds ordentligt
- han har svårt för att leka mer avancerade lekar med andra barn, och har svårt för att dela med sig av det han leker med
- de har en resurs i gruppen som de säger är för flera barn

Hemma har vi inte särskilt strikta rutiner. Han är kräsen med maten och vill aldrig gå och lägga sig. Han låser sig rätt ofta och vi låter honom vara ifred en stund eller distraherar honom med något för att bryta låsningen.

Han har ett bra språk, inga problem med ögonkontakt, är mycket kontaktsökande och kramig. Han har inga problem att uppfatta skämt och sarkam/ironi (tar inte allt bokstavligt). Han uppfattas inte som udda av utomstående, men är blyg i nya situationer.

Jag är tveksam men har lovat ringa BVC och fråga om utredning.

Vad tror ni?



Moderator atoms - tråden flyttad från avdelningen, Övriga Aspergerfrågor.

Min helt icke-professionella bedömning är att det är lika bra att göra en utredning, han kommer bara få en diagnos om utredningsteamet ser att något kommer ställa till problem i framtiden.
Jag blev utredd och diagnosticerad som 15-åring vilket blev för sent för mig.

Jag skulle också rekommendera att göra en utredning om förskolan föreslår det. Jag fick också diagnos sent och det har inneburit mycket onödigt lidande för mig. Jag önskar att jag vetat tidigare.

Jag instämmer med de två föregående inläggen. Om det skulle visa sig att han har Aspergers syndrom så kan han få stödinsatser i tid. Därmed minskar risken för onödigt lidande.

Då så. Utredning it is ☺