Jag är 17 år och så trött på allt. Känner mig så mycket äldre en va jag är för jag har upplevt väldigt mycket på mina 17 år. Inte fått någon hjälp av bup de ända dom har gjort att ge mig fel medicinering och äntligen när man har hittat rätt läkare efter 5 läkare på 4 år så slutar hon.
Jag har varit på flera olika mottagningar som bup och habiliteringen och alla skickar mig vidare för dom säger att jag är ett för svårt fall. Min bipolär gör mitt liv till ett helvete, Min OCD ger mig mer och mer tvångstankar osv. De tar aldrig slut!

Vill bara gråta hela tiden men jag hatar att gråta. Känner mig som den lataste personen i välden när jag inte går upp från soffan. Men har ingen ork. De är kaos i huvudet dygnet runt, Min Asperger vill ha scheman och ordning och reda. Och då kommer min bipolär som ett bowlingklot och pajar alla mina rutiner och helt plötsligt är man deprimerad igen. Hur ska jag orka?

Oj... Jag får väl börja med att säga att du inte är lat. Du är sjuk, och det är en helt annan sak. Jag har dock ingen aning om hur jag ska kunna hjälpa dig genom det här. Har du ingen familj, som ställer upp och kan stötta dig tills du blir bättre?

Det kommer säkert att bli bättre. Du kommer att komma in i rutiner, hitta mediciner som passar. Det är nu i början som allt är lite rörigt. Tyvärr måste även läkare och BUP ibland testa saker/mediciner för att de inte är helt säkra vad som funkar bäst. Det är så individuellt olika. Och det finns fördelar med att bli äldre, du kommer att ha bättre kontroll. Just i tonåren är allt väldigt intensivt, men det lugnar sig. Och försök att inte ha för stora krav på dig själv. Du hinner göra saker senare. Just nu måste du anpassa dig till allt detta och det är inte konstigt att du är trött då. Ge dig själv mer tid.

Furienna skrev:Oj... Jag får väl börja med att säga att du inte är lat. Du är sjuk, och det är en helt annan sak. Jag har dock ingen aning om hur jag ska kunna hjälpa dig genom det här. Har du ingen familj, som ställer upp och kan stötta dig tills du blir bättre?

Jo men de kommer vara såhär hela mitt liv med mina diagnoser.

Du er i alle fall ikke lat... Jeg er sikker på at det kommer til å bli bedre, når ting roer seg.

Finnes det kanskje hjelpemidler du kan få? Tenker da på velferdsteknologi for planlegging, kommunikasjon osv. Smarte systemer som kan bidra til økt kontroll.

Lilla jag skrev:

Furienna skrev:Oj... Jag får väl börja med att säga att du inte är lat. Du är sjuk, och det är en helt annan sak. Jag har dock ingen aning om hur jag ska kunna hjälpa dig genom det här. Har du ingen familj, som ställer upp och kan stötta dig tills du blir bättre?

Jo men de kommer vara såhär hela mitt liv med mina diagnoser.

Nja, du blir nog aldrig helt frisk. Men du kan bli bättre.

Du är ännu ung, så du har alla chanser i världen att klara det här bra. Desto tidigare hjälp, desto tidigare hittar du mediciner som fungerar. Det är som andra säger rörigt i början, men allt kan bara bli bättre.

Lilla jag skrev:

Furienna skrev:Oj... Jag får väl börja med att säga att du inte är lat. Du är sjuk, och det är en helt annan sak. Jag har dock ingen aning om hur jag ska kunna hjälpa dig genom det här. Har du ingen familj, som ställer upp och kan stötta dig tills du blir bättre?

Jo men de kommer vara såhär hela mitt liv med mina diagnoser.

Det kommer inte att vara likadant hela ditt liv. Nu är du ung och har bara nyligen fått diagnos. Du blir äldre, lugnare, får mer livserfarenhet, saker och ting faller på plats, du hittar mediciner som funkar, strategier som funkar. Visst, du kommer alltid att ha dina problem, men det behöver inte alls vara så rörigt som nu. OCD bör gå att medicinera, bipolär går också att medicinera, men det kan vara lite svårare.

Toblerone skrev:

Lilla jag skrev:

Furienna skrev:Oj... Jag får väl börja med att säga att du inte är lat. Du är sjuk, och det är en helt annan sak. Jag har dock ingen aning om hur jag ska kunna hjälpa dig genom det här. Har du ingen familj, som ställer upp och kan stötta dig tills du blir bättre?

Jo men de kommer vara såhär hela mitt liv med mina diagnoser.

Det kommer inte att vara likadant hela ditt liv. Nu är du ung och har bara nyligen fått diagnos. Du blir äldre, lugnare, får mer livserfarenhet, saker och ting faller på plats, du hittar mediciner som funkar, strategier som funkar. Visst, du kommer alltid att ha dina problem, men det behöver inte alls vara så rörigt som nu. OCD bör gå att medicinera, bipolär går också att medicinera, men det kan vara lite svårare.

Jag har fått medicin för min bipolär och mina mediciner funkar bra just nu, men allt de andra funkar inte.
Hoppas de kommer med tiden men orkar inte vänta.

Neonland skrev:Du är ännu ung, så du har alla chanser i världen att klara det här bra. Desto tidigare hjälp, desto tidigare hittar du mediciner som fungerar. Det är som andra säger rörigt i början, men allt kan bara bli bättre.

Medicinerna funkar helt okej nu. Min sist läkare som var bra som slutade, hon fixade ut nästan alla mediciner som inte jag skulle använda.
Men dom har verkligen testat sig fram med mediciner. Jag är överkänslig mot alla mediciner så får typ alla biverkningar. Så jag har varit en prov docka testat mer än 50 olika mediciner. Jag har till och med fått en biverkning som hamnade på en biverkningar sedel för den biverkningen fanns inte innan tydligen.

Lilla jag skrev:

Toblerone skrev:

Lilla jag skrev:
Jo men de kommer vara såhär hela mitt liv med mina diagnoser.

Det kommer inte att vara likadant hela ditt liv. Nu är du ung och har bara nyligen fått diagnos. Du blir äldre, lugnare, får mer livserfarenhet, saker och ting faller på plats, du hittar mediciner som funkar, strategier som funkar. Visst, du kommer alltid att ha dina problem, men det behöver inte alls vara så rörigt som nu. OCD bör gå att medicinera, bipolär går också att medicinera, men det kan vara lite svårare.

Jag har fått medicin för min bipolär och mina mediciner funkar bra just nu, men allt de andra funkar inte.
Hoppas de kommer med tiden men orkar inte vänta.

Ser du, det är precis det som är problemet. Du orkar inte vänta! Det kan dock inte hjälpas att det tar lite tid. Men om du inte stressar för mycket och inte ställer för höga krav på dig själv, så tror jag att du klarar det.

Lilla jag skrev: Jo men de kommer vara såhär hela mitt liv med mina diagnoser.

Det går att bli frisk. Du måste hitta rätt terapi form och komma tillrätta med roten till dina problem. Det är tungt, jobbigt och kommer inte bli lätt men det går.

Det är en annan sak när man bor själv eller iaf att man flyttat hemifrån.
Ingen kan störa DINA rutiner osv. på samma sätt som när man bor hemma.

låter helt galet att du fått prova över 50 mediciner och bara är 17 år, en sån cocktail skulle ju kunna röra till det för vilken hjärna som helst, bra att din senaste läkare hade förståndet att rensa bort alla icke nödvändiga mediciner och att dom du har nu fungerar bättre.

jag brukar få tvångstankar i perioder. och det kanske låter som ett dåligt tips, men istället för att kämpa emot tvångstanken så brukar jag underkasta mig den, det kan vara både att jag följer tvångstanken fullt ut (bör tilläggas att mina tvångstankar ofta är i form av att jag måste göra vissa saker på ett visst vis, typ som o stänga ett fönster 3, 5, 7 eller 12 ggr, o inte att jag får tvångstankar av att mörda eller nått sånt, då ska man nog inte bejaka sin tvångstanke). eller att jag gör ett medvetet val att inte följa tvångstanken utan istället låta det förfärliga kunna ske, utmana ödet helt enkelt och skita i konsekvenserna.
tycker tvångstankarna i regel brukar försvinna av sig självt i sinom tid på så vis, det går iaf snabbare än om jag hela tiden springer runt och försöker undvika dom eller kämpar med att försöka motstå dom eller känner mig dum för att jag följer dom, eller att jag blir orolig för att jag inte följer dom.

det är ju inte så att vi tar ansvar över våra tankar genom att simpelt hävda att dom är våra egna, att ta ansvar över sina tankar innebär att man förstår dom, att man agerar MED dom och TROTS dom och att man har en dialog med dom, men dom flesta har ingen dialog med sina tankar, istället försöker dom motstå dom eller kämpa emot dom eller hävda att det är vi själva som skapar dom och därför kan ignorera dom, men det går såklart inte att ignorera sina tankar, för dom ger oss ingen ro, dom definierar oss, dom driver oss och dom plågar oss.

motstånd är ofta kontraproduktivt och även krävande för orken.

Liljan skrev:

Lilla jag skrev: Jo men de kommer vara såhär hela mitt liv med mina diagnoser.

Det går att bli frisk. Du måste hitta rätt terapi form och komma tillrätta med roten till dina problem. Det är tungt, jobbigt och kommer inte bli lätt men det går.

Varför säger du att det går att bli frisk? Det går ju faktiskt inte. Man kan behandla så att man kan ha ett drägligt liv men man kan ju inte bota det.

Däremot lever ju dem flesta människor med nåt som inte försvinner helt - allergier eller annat. Nu menar jag inte förminska problemet, bipolaritet brukar ju vara lite värre än t.ex. allergier, men det är nuförtiden inte så ovanligt att man har något som inte går att få bort, men det går att behandla ganska bra så att man inte lider allt för mycket av det.

Toblerone skrev:

Liljan skrev:

Lilla jag skrev: Jo men de kommer vara såhär hela mitt liv med mina diagnoser.

Det går att bli frisk. Du måste hitta rätt terapi form och komma tillrätta med roten till dina problem. Det är tungt, jobbigt och kommer inte bli lätt men det går.

Varför säger du att det går att bli frisk? Det går ju faktiskt inte. Man kan behandla så att man kan ha ett drägligt liv men man kan ju inte bota det.

Däremot lever ju dem flesta människor med nåt som inte försvinner helt - allergier eller annat. Nu menar jag inte förminska problemet, bipolaritet brukar ju vara lite värre än t.ex. allergier, men det är nuförtiden inte så ovanligt att man har något som inte går att få bort, men det går att behandla ganska bra så att man inte lider allt för mycket av det.

Visst går det att bota, jag vet de som blivit friska från både bioplär sjukdom och OCD. Men det krävs mycket jobb. Jag anser att man är frisk om man inte tar medicin för det, lever ett helt normalt liv, inte går i terapi eller får hjälp på annat sätt och att sjukdomen inte kommer tillbaka. Lider man inte alls av något räknas det inte som en sjukdom längre utan personlighetsdrag.

Liljan skrev:

Toblerone skrev:

Liljan skrev:Det går att bli frisk. Du måste hitta rätt terapi form och komma tillrätta med roten till dina problem. Det är tungt, jobbigt och kommer inte bli lätt men det går.

Varför säger du att det går att bli frisk? Det går ju faktiskt inte. Man kan behandla så att man kan ha ett drägligt liv men man kan ju inte bota det.

Däremot lever ju dem flesta människor med nåt som inte försvinner helt - allergier eller annat. Nu menar jag inte förminska problemet, bipolaritet brukar ju vara lite värre än t.ex. allergier, men det är nuförtiden inte så ovanligt att man har något som inte går att få bort, men det går att behandla ganska bra så att man inte lider allt för mycket av det.

Visst går det att bota, jag vet de som blivit friska från både bioplär sjukdom och OCD. Men det krävs mycket jobb. Jag anser att man är frisk om man inte tar medicin för det, lever ett helt normalt liv, inte går i terapi eller får hjälp på annat sätt och att sjukdomen inte kommer tillbaka. Lider man inte alls av något räknas det inte som en sjukdom längre utan personlighetsdrag.

Nej man kan inte bli fri från sin bipolär!!