Jag vet inte om detta diskuteras någon annanstans, men jag tittade runt lite och hittade ingen tidigare tråd med denna rubrik. Diskuteras det på annat håll på detta forum så kan ni självklart sätta upp en länk.



Till saken. Jag har fått tid på Team Autism i slutet av denna månad. Jag undrar därför om några kunde dela med sig av sina erfarenheter av det stället, positiva och negativa, och om ni har några tips.
Efter alla år med AF, FK, Soc osv med alla brutna löften och mängder av floskler så har man av förståeliga skäl blivit bitter och cynisk.
Jag har dock en naiv önskan om att detta inte är ännu en i raden av meninglösa myndigheter som kommer dumpa mig så fort de får chansen.

Hej Apophis (får man förresten fråga vad ditt nick betyder?)!

Det är kanske inte "ditt" län, men jag hittade en hemsida här http://www.orebroll.se/psykhab/pagewide____4656.aspx när jag sökte på "Team Autism" på google.

(För min egen del har jag inte varit i kontakt med de genom att jag "hittat rätt i tillvaron" väldigt bra genom den psykologen som utredde mig.)

Lycka till så mycket!

Hej!

Efter vad jag läst på hemsidan så verkar Team Autism fungera ungefär som Habiliteringen. Jag kan tänka mig att de kollar vad för behov av hjälp du har för att kunna leva ett normalt liv.

Du kan få Handi eller Handifon om du har svårt att strukturera och organisera. Har du svårt med tidsuppfattning kan du få en Timstock. Sover du dåligt, är stressad eller har svårt att komma till ro kan du få låna ett bolltäcke.

Sen har ju Team Autism har mer kunskap om autism än Habiliteringen vanligtvis har.

Men bara för att du kommer till Team Autism ska du inte ta emot mer hjälp än du behöver. Du ska inte låta någon NT-människa på Team Autism behandla dig som om du vore ett barn, eller är mindre vetande. Där får man själv markera gräns. Ibland får jag säga till personer att inte vara så övertydliga, för jag är inte fem år. Då bli det bättre.

Fundera på dina svaga och starka sidor så att du vet vad du behöver hjälp med och vad du klarar själv. Då är du bättre rustad inför mötet med Team Autism.

Hälsningar

Lilla Gumman

Det där med att bli behandlad som dum i huvudet verkar inte så kul även om det inte är av elakhet.
Kanske man framstår som lätt korkad om man inte kan identifiera delar som man förväntar sig.
Jag vet att jag har en massa fördomar jag inte känner till att jag har ännu, kommer på dem en efter en.

Även om man kanske inte är så bra på att visa de känslor man har så finns ju känslorna där ändå.

geocache skrev:Hej Apophis (får man förresten fråga vad ditt nick betyder?)!

Det är kanske inte "ditt" län, men jag hittade en hemsida här http://www.orebroll.se/psykhab/pagewide____4656.aspx när jag sökte på "Team Autism" på google.

Lycka till så mycket!

Mitt andvändarnamn fick jag från en utomjording i Tv-serien "Stargate SG-1". Och skaparna av den serien fick namnet från den egyptiska mytologin om jag inte har fel.

Tack för länken, fick en lite bättre koll på det nu.

Lilla Gumman skrev:Hej!

Men bara för att du kommer till Team Autism ska du inte ta emot mer hjälp än du behöver. Du ska inte låta någon NT-människa på Team Autism behandla dig som om du vore ett barn, eller är mindre vetande. Där får man själv markera gräns. Ibland får jag säga till personer att inte vara så övertydliga, för jag är inte fem år. Då bli det bättre.

Fundera på dina svaga och starka sidor så att du vet vad du behöver hjälp med och vad du klarar själv. Då är du bättre rustad inför mötet med Team Autism.

Hälsningar

Lilla Gumman

Det där att bli behadlad som ett barn känner jag tyvärr igen från AF, Soc och en del praktikplatser, och det är bland det värsta jag vet.
Många jag har haft kontakt med verkar nästan ha uppfattningen att Aspergers är ett förståndshadikapp.
Det dem inte förstår är att personer med den här diagnosen ofta har en ganska hög IQ(jag har inte gjort något iq-test, men psykolog-utredningen visade att jag ligger över genomsnittet).
Som tur är har jag börjat bli mer aggressiv på möten med myndigheter, och har lärt mig att säga ifrån när jag känner mig kränkt.

nano skrev:Även om man kanske inte är så bra på att visa de känslor man har så finns ju känslorna där ändå.

En intressant fråga är hur mycket sånt beror på uppväxten?

Jag tror jag aldrig någonsin hört mina föräldrar eller någon annan vuxen använda ordet "ångest" under min uppväxt. (Jag har aldrig hört föräldrarna använda ordet efter jag växt upp heller). Hur sjutton ska man kunna koppla ordet "ångest" till känslan "ångest" om man aldrig fått höra ordet?

Om man inte "skolats in" med rätt språkbruk, hur ska man då kommunicera med andra människor?

Nån slags halvdålig jämförelse på hur olika man kan skolas in när det gäller språkbruk, fast här var det ett ord som inte har så mycket med känslor att göra:
http://www.faktoider.nu/gronlandsk_sno.html

Du har helt rätt, jag har inte heller varit i kontakt med ångest och ett stort antal liknande ord.
Minns att jag var riktigt glad för det mesta, oftast rätt glad numera också även om jag är nere just nu, har nog aldrig känt det så jobbigt som nu men det är uthärdligt iaf.
Finns ju de som inte orkar har jag hört.
Min fördel är att jag ser att saker kan bli bra även om jag inte vet exakt väg dit, däremot vet jag ju vilka steg och handlingar som leder åt rätt håll även om man navigerar fel ibland och får göra om en episod på mer rätt sätt.

Tänkte bara berätta lite om hur det gick.
Vi gick igenom vilken hjälp de kan erbjuda, bland annat "kontaktperson" och hjälp med att kontakta olika företag.
Hon verkar för övrigt vara en av de vettigaste myndighetspersoner jag någonsin träffat. Det säger visserligen inte så mycket, men ändå....
Jag blev nästan chockad när hon verkligen LYSSNADE på mig och vad jag ville och hade för idéer.
Vi var överens om att inte kontakta Left Is Right, då vi inte såg någon mening med att jag söker jobben där som jag inte är kvalificerad för.
Och hon tyckte också att om jag ska ut på någon form av praktik så ska det finnas en chans att jag kan få jobb på en sådan praktik, till skillnad från den praktiken man var ute på genom AF, som bara var till för att AF:s statistik skulle se bättre ut.
Jag är fortfarande lite skeptisk, men ett bättre första möte med en myndighetsperson har jag nog aldrig haft.