Just nu känns det som att mitt liv är totalt meningslöst, jag är snart trettio och tycker inte att jag har lyckats uträtta något vettigt i livet. Jag har absolut inget socialt umggänge alls numera (om man inte räknar mina färäldrar och min bror) och mitt enda egentliga intresse är data-spel. Jag vet liksom inte vad jag ska göra med mitt liv, jag har inga planer eller drömmar längre. Någon som känner igen sig?

Naturligtvis väntar jag mig inte att någon ska lösa mina problem, jag ville väl mest få "skriva av" mig.

ratpizza skrev: Någon som känner igen sig?

Ja, det där är jag också. Det är bara att vänta på att eländet tar slut om några decennier.

ratpizza skrev:Just nu känns det som att mitt liv är totalt meningslöst, jag är snart trettio och tycker inte att jag har lyckats uträtta något vettigt i livet. Jag har absolut inget socialt umggänge alls numera (om man inte räknar mina färäldrar och min bror) och mitt enda egentliga intresse är data-spel. Jag vet liksom inte vad jag ska göra med mitt liv, jag har inga planer eller drömmar längre. Någon som känner igen sig?

Naturligtvis väntar jag mig inte att någon ska lösa mina problem, jag ville väl mest få "skriva av" mig.

Vad tror du är planen för ditt liv?

Tror att det är många som förlorat sig till dataspelen

[/quote]
Vad tror du är planen för ditt liv?[/quote]

Jag förstår inte riktigt frågan....

ratpizza skrev:

Vad tror du är planen för ditt liv?[/quote]

Jag förstår inte riktigt frågan....[/quote]
Kan du se att du skulle kunna göra något som är gott t ex?
Eller något du är väldigt intresserad av?
Vad vill DU göra i ditt liv?

Jag är i EXAKT samma situation som dig, på pricken. Vissa kallar mig deprimerad men det handlar inte om det egentligen. Man finner ju ingen mening i någonting alls. Känns som man bara sitter av tiden.

Hade såklart varit trevligt att hitta sig en likasinnad flicka att umgås med men hur man ska lyckas med det när man är blyg till tusen? Har lagt ner det där sedan länge.

Alyana skrev:

ratpizza skrev:

Vad tror du är planen för ditt liv?

Jag förstår inte riktigt frågan....[/quote]
Kan du se att du skulle kunna göra något som är gott t ex?
Eller något du är väldigt intresserad av?
Vad vill DU göra i ditt liv?[/quote]

Om jag det visste....

H2SO4 skrev:Jag är i EXAKT samma situation som dig, på pricken. Vissa kallar mig deprimerad men det handlar inte om det egentligen. Man finner ju ingen mening i någonting alls. Känns som man bara sitter av tiden.

Hade såklart varit trevligt att hitta sig en likasinnad flicka att umgås med men hur man ska lyckas med det när man är blyg till tusen? Har lagt ner det där sedan länge.

Samma här. Skönt i alla fall att få bekräftat att jag inte är ensam om mina problem.

En till här. Är mellan 30-35 och sitter fortfarande hemma i pojkrummet. Antar det är en kombination av många saker som lett till det. Min passiva personlighet tillsammans med tomhetskänslor/depression och Asperger problematik. När folk frågar vad jag vill eller tycker har jag nästan aldrig svar på det. Mina känslor är typ trasiga så därför har jag heller aldrig haft nån relation osv.

Oh well what can you do

Jag känner igen mig.

Mina intressen är OpenStreetMap, lära mig om fler öppna/fria standarder eller ny och spännande free libre och open source software(floss) programvara. Jag tror inte jag har någon brist på intressen och en intervju för nån månad sedan överlappade med OpenStreetMap intresset.
Men det är också sant att jag har börjat känna mig åt 'deprimerad'-hållet.

Jag tror att det går att lösa sina problem, kanske dock också beror på hur mycket tid man kommer att ge sig själv innan man går och söker annan hjälp eller lämnar ut sig till andras beslutsfattande.

Kan nog ge mig åtminstone en månad till...för att söka mina intressen och se om jag själv kan finna en lösning till hur jag känner mig just nu. Ska försöka på kreativitetsområdet.

Har senaste tiden kollat in musikskapande(kanske inte för mig, jag gillar mest att sjunga) men jag har också anmält mitt intresse till en kör. Själv får jag se vad jag hittar på...
Tro på dig själv, om det hjälper och om inte, skratta åt dig själv. Om inte det heller hjälper hitta på egna saker som kanske bara ger dig själv styrka. Det viktiga är att komma ut ur det negativa tänkandet.

Om viljan inte finns är det inte mycket man kan göra. Du kan tvinga dig själv att leva ett "normalt" liv men då kommer du nog gå in i väggen så ofta att du till slut inte orkar mer.

Om du hittar något du tycker genuint är roligt håll kvar i det. Det är värt guld.

Jag tror du först borde söka hjälp. Terapi är inte bara för deprimerande människor. Också, så kan förslaget vara att hitta en hobby eller ta vara på det man tycker är bra. Tillexempel jag: jag älskar att skriva och har nu insett att journalist yrket är något för mig.

Men för att återgå till dig, så hoppas jag att det kommer gå bra för dig. Viljan kanske inte finns där, men ibland måste man våga prova nya saker. Det kan vara allt från att ta en timmes promenad varje dag eller att hoppa på en utbildning. Livet slutar inte bara för man fastnar i en ond spiral. Trust me, I have been there.

MedusaB skrev: Livet slutar inte bara för man fastnar i en ond spiral. Trust me, I have been there.

Stämmer inte. Jag är 45-50 år nu. Livet har känts meningslöst hela tiden från mina tidigaste minnen i 3-årsåldern tills nu.

Bästa tipset jag har just nu är om man kan ha som målsättning eller förhoppning, att betrakta livet som ett äventyr! Tror jag läste detta nyligen.

Personligen, så tycker jag detta fungerar "bättre", sedan jag upptäckte att Gud fanns i mitt liv (för en massa år sedan, dock inte från början, riktigt).

ratpizza skrev:Just nu känns det som att mitt liv är totalt meningslöst, jag är snart trettio och tycker inte att jag har lyckats uträtta något vettigt i livet. Jag har absolut inget socialt umggänge alls numera (om man inte räknar mina färäldrar och min bror) och mitt enda egentliga intresse är data-spel. Jag vet liksom inte vad jag ska göra med mitt liv, jag har inga planer eller drömmar längre. Någon som känner igen sig?

Naturligtvis väntar jag mig inte att någon ska lösa mina problem, jag ville väl mest få "skriva av" mig.

Jaha, så har det då gått nästan två år sedan jag skrev det här och jag har fortfarande inte fått någon ordning på mitt liv. (inte för att jag har försökt ) jag är lika ensam och känner mig lika värdelös och jag vet ärligt talat inte om jag kan/orkar förändra min livssituation till det bättre. Det har känts extra tungt de senaste veckorna. Vet inte riktigt om det är en trettioårskris eller depression eller båda delarna. Hursomhelst, i kombination med AS suger det verkligen!

Ja, då har jag beklagat mig över min livssituation igen, till vad skada eller nytta det nu kan vara. (P.S. Jag hoppas det var okej att jag återupplivade en gammal tråd)

Självklart är det ok! Det är just sådana uppföljningar som kan hjälpa någon annan. Hur är livet nu? Har du tagit dig hemifrån? (inte alltid en självklarhet) Hur försörjer du dig? Är spel fortfarande det som fyller din tid? Jag satte mig nyss med Final fantasy XIII-2 och plötsligt var det kväll. Försökte sluta flera gånger, men alltid en ny fajt som krävde min uppmärksamhet. Kände nästan inte som jag hade kontrollen, utan besattheten jag fått från Aspergern styrde.
Vad är bättre nu än senast du skrev? Har du någon absurd dröm som kan locka dig till att "bry" dig? Mitt drömyrke ett tag var terraformer, men jag är nog en aning före min tid ^^

Du kan egentligen inget göra som är till någon mening för mänskligheten eller för vår planet, det är för sent. Om alla som nu lever på denna planet skulle ha en hyffsad tillvaro, med ett bra jobb, mat för dagen, bil och bostad, skulle vi behöva 5 st planeter. Vi lever way over våra tillgångar redan som det är, så vi kommer bara närmare och närmare en katastrof, som vi delvis rår för i västvärlden, paradoxalt nog är det i de fattigaste som får stryka på foten först, pga vår överexploatering och miljöförstöring.

Hur skulle man förklara vårt handlande för en utomjording, "vi tyckte det var en bra ide med förbränningsmotorer som går på fossila drivmedel, som vi snart får slut av och på köpet fått en växthuseffekt, grattis till oss, sen när vi hade möjlighet uppfann vi en atombomb, så vi kunde upprätta terrorbalans!!" Dessutom har vi sett till att tillbedja olika slags gudar, så att man kan slita tarmarna ur varann om man har felaktig tro, eller bara klär sig fel, har fel hudfärg, är sjuk, handikappad, håller på fel sporklubb, eller watt ever Man kan bara hoppas det är en ond dröm, jag vill vakna nuuu...

Köp en liten segelbåt och gå en navigationskurs. I en sån här kan man bo hela sommaren.
Fler bilder mm https://www.blocket.se/stockholm/Hurley ... ?ca=14&w=3

ratpizza skrev:Jag hoppas det var okej att jag återupplivade en gammal tråd

Det är mycket bättre att du återanvänder den befintliga tråden än skapar en ny nästan exakt likadan. Dessutom skriver du vettiga meningar utan stora luckor i resonemanget. Fortsätt gärna så.

När det gäller ditt egentliga problem har jag tyvärr inget att erbjuda.

@antonius: Tydligt och välformulerat! Den passar som insändare i t ex Metro eller DN.

Mår man inte bra själv brukar man inte orka hjälpa någon annan (jorden i detta fall ).

@ratpizza: Fungerar mat och sömn/dygnrytm? Kommer du utanför dörren varje dag? Grundläggande saker som inte sällan behövs för att komma..någonstans.

Dagobert skrev:

Hurley 18.jpg

Köp en liten segelbåt och gå en navigationskurs. I en sån här kan man bo hela sommaren.
Fler bilder mm https://www.blocket.se/stockholm/Hurley ... ?ca=14&w=3

Du det är den där segelbåten jag tror har sett som är helt övergiven och bara flutit upp och ner längs Klarasjö hela våren.

Vad jobbar du med? Trivs du med jobbet?

Abazi skrev:Självklart är det ok! Det är just sådana uppföljningar som kan hjälpa någon annan. Hur är livet nu? Har du tagit dig hemifrån? (inte alltid en självklarhet) Hur försörjer du dig? Är spel fortfarande det som fyller din tid? Jag satte mig nyss med Final fantasy XIII-2 och plötsligt var det kväll. Försökte sluta flera gånger, men alltid en ny fajt som krävde min uppmärksamhet. Kände nästan inte som jag hade kontrollen, utan besattheten jag fått från Aspergern styrde.
Vad är bättre nu än senast du skrev? Har du någon absurd dröm som kan locka dig till att "bry" dig? Mitt drömyrke ett tag var terraformer, men jag är nog en aning före min tid ^^

Jag bor kvar i samma lägenhet som jag delar med min bror. Ja, spelandet fyller upp största delen av min fritid, utan det vet jag ärligt talat inte om jag skulle orka med tillvaron....

Torsdag skrev:Vad jobbar du med? Trivs du med jobbet?

Jag jobbar halvtid på butik. Jag varken trivs eller otrivs med jobbet, så det hade väl kunnat vara värre. Jag gick ett folkskoleprogram i speldesign för några år sedan men fann att det inte var något för mig. Och ett tag tänkte jag försöka plugga upp mina betyg för att kunna ansöka till någon programmerings-utbildning men det rann liksom ut i sanden. Vet inte vilket annat yrke jag skulle satsa på och jag känner mig nästan för gammal nu för att vidareutbilda mig.