nano skrev:

MsTibbs skrev:...Hör dock ofta att folk tycker jag ser äldre ut än jag är, ni får avgöra själva på min avatar...

Svårt att säga, max 30 men över 21, defenitivt inte 20.
Ser trevlig och sympatisk (tror det heter så) ut.

SYYYYMMMM-P-AAA-TISSSS-K... *bläddra i min ordbok*
"Sympatisk: som inger sympati, trevlig"
"Sympati: Känsla av uppskattning, välvillig förståelse (och ofta solidaritet)".

Haha! Hoppas det stämmer på mej! Tack.

weasley skrev:Mental ålder är dock åtminstone tio år yngre än den faktiska.

??? Jag har aldrig träffat dig, men jag har läst dina inlägg. Varför tycker du att du har en yngre mental ålder???

Tycker jag ser ut som min ålder.

JohnNorum skrev:

weasley skrev:Mental ålder är dock åtminstone tio år yngre än den faktiska.

??? Jag har aldrig träffat dig, men jag har läst dina inlägg. Varför tycker du att du har en yngre mental ålder???

Ja, det måste då jag också fråga mig. alfapetsmamma förstår jag bättre där.

Är jag ute och cyklar nu?
Det var väl inte JohnNorum och alfapetsmamma hade träffats utan weasley och alfapetsmamma?

Zombie skrev:

JohnNorum skrev:

weasley skrev:Mental ålder är dock åtminstone tio år yngre än den faktiska.

??? Jag har aldrig träffat dig, men jag har läst dina inlägg. Varför tycker du att du har en yngre mental ålder???

Ja, det måste då jag också fråga mig. alfapetsmamma förstår jag bättre där.

Jomen jag kan bli sådär otroligt barnsligt förtjust över saker som ingen mer än jag och dagisungarna bryr sej om. Som att swoosha i lövhögarna på hösten. Eller fascineras av något som glittrar. Eller vakna upp på morgonen och tänka "fan vad schysst med en egen lya där jag kan göra precis vad jag vill när jag vill". Sånt tar ju alla som så självklart.

Dessutom älskar jag att bygga legotorn, ju fler knäppa bitar och propellrar jag kan få in i det, desto bättre.

Åh det där känner jag igen
Och så händer det att någon säger något i stil med "lättroad eller?" och ibland svarar jag med "vem har roligast, du eller jag" och läggar på ett stort leende
Folk blir oftast lite påkomna men inte alltid, en del skakar bara på huvudet.

Tror det är de som vill till varje pris ingå i gruppen, helst "innegruppen" som brukar skaka på huvudet.
Fast det får liksom ingen effekt när det visar sig att man inte har den strävan själv.
Och så har jag erfarit grupper där det snarare uppskattats, och då kan man få komentarer som, "jamen, men, det är ju skitbra, du lär ju ha 1000 gånger roligare än de flesta."

Antar att alla har träffat på vuxna som sagt att de behöver ett "alibi" (ett barn att passa) för o göra olika saker som att gå och se någon tecknad film eller leka i sandlådan.
Visserligen länge sedan jag lekte i sandlådan men jag behöver inget barn att passa för att göra det tror jag.
Tycker faktiskt fortfarande det är roligt att göra små vägar med fötterna i någon grushög när man väntar på bussen eller något.

Ja, hallå! Ska man räkna sånt som mental ålder så är väl jag de flesta av mina år yngre än jag är.

"- Men det märks ju att du verkligen har roligt när du leker med barnen, du behöver inte spela! " Å jaba: *- ...nähä... *surr snurr i kugghjulen* ... så det är så tråkigt alla andra vuxna har, alltså - det är vad som förutsätts och underförstås vuxna emellan * (på den tiden jag orkade sådant)

Tycker jag har märkt liknande hos en del andra aspar. Långt ifrån alla (den förvuxna stofiltypen lyser också med sin närvaro) - men markant hos dem jag har märkt det hos.
Leder mig till: finns den egenskapen (eller bristen på /social? biologisk?/ inhibering?) mer av hos oss?
Leder mig till: samband med den påstådda övervikten på goda vetenskapare och konstnärer hos oss, om den finns?...

nano skrev:Åh det där känner jag igen
Och så händer det att någon säger något i stil med "lättroad eller?"

Jag känner åtminstone delvis igen det där, speciellt när jag är trött

Zombie skrev:"- Men det märks ju att du verkligen har roligt när du leker med barnen, du behöver inte spela! " Å jaba: *- ...nähä... *surr snurr i kugghjulen* ... så det är så tråkigt alla andra vuxna har, alltså - det är vad som förutsätts och underförstås vuxna emellan * (på den tiden jag orkade sådant)

Skillnaden mellan vuxna och barn är väl att de lekter vuxenlekar och för många vuxna är de väldigt könsstereotypa. "Hobby" kallas de visst i de flesta fall, medan i vissa fall kallas de "hushållsarbete". De flesta vuxna skyller på att de "måste"/"behöver" syssla med sina vuxenlekar. Jag räknar in både gubbar/killar (enligt stereotypen) som micklar med bilar eller andra tekniska prylar, och tanter/tjejer som "leker familj" med sin familj, d.v.s. överdriver mängden av typiska "ha familj, ansvara för hem"-saker såsom att städa oftare än vad som behövs för att alla i hushållet ska ha hälsan i behåll, påtvinga familjemiddagar eller någon annan ritual, tvinga den tjuriga tonåringen att följa med på föräldrarnas skittråkiga semester eller vad det nu kan vara...

Jo. Sant. Hade det i bakhuvudet när jag skrev, men inte i huvudet.

De där vuxenlekarna som jag finner så tråkiga. Med den distanslöshet de vanligen leks med. För att nu inte säga djävligt ovuxet ansvarslösa mot dem de drabbar (t.ex. blivande och dåvarande tjuriga tonåringar).

Sådana delar av vuxenlivet ("leka akademiker" och en massa annat hör också dit) har alltid gett mig en känsla av overklighet, fiktion, som jag aldrig har fått av att leka med barn eller av teater.
(Och jag vill inte hävda att den känslan sänker ens mentala ålder...)

Åh det där med skittråkig semester känner jag igen

Lite lustigt, har inte alltid varit direkt intresserad av o åka på semester.
Minns hur härligt det var när alla de andra i familjen skulle åka på resa någonstans och jag lyckades övertyga mamma o pappa om att jag ville vara hemma själv.

Fick en tusenlapp att köpa mat för under den veckan och tänkte, kostar mat verkligen så mycket, "det kommer nog att gå åt ska du se" sade pappa.
Jag fick spara alla kvitton för att redovisa sedan.
De ringde lite då och då och det var ju trevligt, efter några dagar så frågade de om pengarna räckt, ja sade jag och berättade hur mycket jag andvänt, runt 200 kr eller så.
"Inte mer?" sade pappa, näe, det finns ju potatis och ris plus fisk och lite allt möjligt i frysen, ni fyllde ju nästan både kylen och frysen innan ni åkte!

Han frågade om jag inte behövde mer pengar, grannen mittemot kunde komma över med en tusenlapp till sade han, han försökte nästan övertyga mig om att jag behövde mer pengar trots att jag hade mer än tillräckligt, (de hade givit dem en tusing att ge till mig om jag behövde och bett dem hålla lite utkik o se hur jag verkade må utan att de berättade det för mig) men det behövdes ju inte mer pengar, men han trode ju att jag inte tordes säga att pengarna var slut tror jag.

De blev lite förvånade när jag hade en massa pengar kvar när de kom tillbaka o de frågade vad jag ätit och berättade, de visste ju egentligen att jag kunde göra mat från grunden själv, var runt 15 då tror jag.
Är nog sämre på att laga mat numera än vad jag var då.

Dessutom trodde pappa att jag skulle leva loppan på pengarna och gå på bio varje dag och bara köpa färdigmat och godis.
Och kanske ha en FF fest när de var borta men icke.
Visste ju att jag inte fick det, men jag gjorde andra typer av korkade påhitt fast det var när de var hemma, kände stort förtroende när de åkte iväg och lämnade mig ensam hemma så jag blev lite förvånad över gissningen om FF fest.

weasley skrev:
Jomen jag kan bli sådär otroligt barnsligt förtjust över saker som ingen mer än jag och dagisungarna bryr sej om. Som att swoosha i lövhögarna på hösten. Eller fascineras av något som glittrar. Eller vakna upp på morgonen och tänka "fan vad schysst med en egen lya där jag kan göra precis vad jag vill när jag vill". Sånt tar ju alla som så självklart.

Hade kunnat vara jag som skrivit det där...

Jag tycker att weasley ser mycket yngre ut än vad hon verkar vara mentalt (trots legot). Hon är en intelligent kvinna (jag har ingen aning om hur gammal hon är dock).

Jag vet inte hur gammal jag ser ut men eftersom det är 18års gräns på tobak och jag ofta måste visa leg samt min verkliga ålder är 10år äldre än det så ser jag väl "misstänkt" ung ut.

jag blev tagen för någon under tio när jag var 17 eller 16. men en annan gång frågade någon om min 3 år yngre bror var min son. vilket är fäldigt förvirrande, ser jag ut att vara sju år yngre eller typ 13 år äldre?

MiaM skrev:Skillnaden mellan vuxna och barn är väl att de lekter vuxenlekar och för många vuxna är de väldigt könsstereotypa. "Hobby" kallas de visst i de flesta fall, medan i vissa fall kallas de "hushållsarbete". De flesta vuxna skyller på att de "måste"/"behöver" syssla med sina vuxenlekar. Jag räknar in både gubbar/killar (enligt stereotypen) som micklar med bilar eller andra tekniska prylar, och tanter/tjejer som "leker familj" med sin familj, d.v.s. överdriver mängden av typiska "ha familj, ansvara för hem"-saker såsom att städa oftare än vad som behövs för att alla i hushållet ska ha hälsan i behåll, påtvinga familjemiddagar eller någon annan ritual, tvinga den tjuriga tonåringen att följa med på föräldrarnas skittråkiga semester eller vad det nu kan vara...

Lysande!

Jag tycker att det är ett utmärkt första ord att kommentera något du skrivit med.

Jag såg äldre ut än min ålader fram till runt 20 och nu ser jag nog ut som man ska se ut i min ålder.
En längre period för ca 2 år sedan försökte jag medvetet se väldigt androgyn ut. Det var kul och man blir behandlad som en människa istället för ett kön + att jag tycker att det är snyggt, men iaf så passerade jag då ofta som kille och då fick jag alltid åka på ungdomsbiljetter. Så jag ser bara gammal ut om jag har tjejutseende.

MiaM skrev: Skillnaden mellan vuxna och barn är väl att de lekter vuxenlekar och för många vuxna är de väldigt könsstereotypa. "Hobby" kallas de visst i de flesta fall, medan i vissa fall kallas de "hushållsarbete". De flesta vuxna skyller på att de "måste"/"behöver" syssla med sina vuxenlekar. Jag räknar in både gubbar/killar (enligt stereotypen) som micklar med bilar eller andra tekniska prylar, och tanter/tjejer som "leker familj" med sin familj, d.v.s. överdriver mängden av typiska "ha familj, ansvara för hem"-saker såsom att städa oftare än vad som behövs för att alla i hushållet ska ha hälsan i behåll, påtvinga familjemiddagar eller någon annan ritual, tvinga den tjuriga tonåringen att följa med på föräldrarnas skittråkiga semester eller vad det nu kan vara...

Vad menar du, är det fel med familjemiddagar? Och ska man lämna sin tjuriga tonåring hemma medan man åker bort på semester?

Då är jag väl en sån där typiskt tråkig tant då, trots min AS-diagnos. Det är viktigt att samlas vid middagen och prata tycker jag. Och jag skulle aldrig lämnat min tonåring ensam i huset under semestern. Antingen åker alla eller ingen. Och varför ska man som förälder självklart anses som omöjlig att umgås med för tonåringen? Typiskt svenskt tycker jag, varje generation ska umgås för sig.

Jag ser det inte som något mål att aldrig bli vuxen. Själv var jag väl ett typiskt lillgammalt barn.

Kanske jag verkade yngre än min ålder förr, eftersom jag var så osäker. Men nu tror jag att jag ser ut som min ålder, eller ännu äldre. När jag blev utbränd och tiden efter kändes det som jag åldrades 20 år.

Alien jag tycker det är omtänksamt att vija ha med alla, det är en god kvalitet inom dig

Nu kan jag inte tala för alla utan deras mandat men när jag själv villa vara hemma ensam så var det flera saker som lockade, dels ville jag inte på semester, jag tyckte det var jobbigt och jag ville kunna klara mig själv.
Att ha hela huset för sig själv var skönt, veta att man kunde klara det.
Och efteråt växte jag ju dessutom i mina föräldrar ögon så det var en extra bonus jag inte riktigt räknat med
Det blev ett sånt där omöjligt matematiskt tal inombords 1+1=5 ungefär.

HEJ!
Detta var en intressant tråd. Jag får alltid höra att jag ser yngre ut och så sent som i går skulle jag köpa snus till en kompis och hade glömt legitimationen hemma och de frågade mig om leg och jag hade inget, vilket innebar att jag inte fick köpa snus och jag är 31 år! Jag tar det som en komplimang, kommer att ha igen det när man blir 50 kanske.
Kanske är det våran spergergen som "konserverar" oss!
HIHI!

Jag ser nog yngre ut än vad jag är, men jag vet inte hur sambandet mellan Asperger och att se yngre ut skulle kunna se ut. Är tanken att det beror på hur folk med Asperger klär sig och för sig, eller är tanken att det beror på fysiologiska skillnader? I mitt fall är det nog sannolikare att det är icke-Asperger-relaterade orsaker, åtminstone ytligt sett, såsom att många i släkten, på båda sidor, blivit gamla och åldrats långsamt (min 95-åriga mormor ser inte ut att vara en dag äldre än 87 )

Jag tror på det där med att vissa aspar inte använder så mycket ansiktuttryck som ntpersoner och därför lyckas se lite yngre ut än de faktiskt är.
Detta på grund av att man inte lika fort får rynkor om man har ett uttryckslöst ansikte. Plus att man, när man faktiskt oundvikligt får rynkor pga åldrande hud, inte får lika mycket.

Intressant det här...
Folk brukar säga att jag ser ung 5-7 år yngre ut än jag är. Är 25 nu. Åker alltid på halv biljett när jag åker buss och tåg, haha... Vet inte om man ska ta det som en komplimang, men ekonomiskt är det iaf!

har ofta undrat om anledningen till att jag ser yngre ut än vad jag är också beror på att min mognad rent allmänt ligger några år tillbaka än normalt

DAMP har jag hört kallas för en senmognad, och jag tror samma sak om AS i många fall, även om man kan verka lillgammal med AS

jag kände t.ex i högstadiet att jag då hade kommit till nivån som de andra i klassen låg på vid början av mellanstadiet, intressemässigt, socialt mognadsmässigt osv.