Alltid krångel med jobb

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Alltid krångel med jobb

Inläggav Toblerone » 2016-05-28 12:42:37

Trots att jag ändå har jobbat i 20 år, kommer jag aldrig dit att jag kan ha god samvete, att jag känner att jag gör ett bra jobb, utan jag bara går och känner mig misslyckad. Jag känner att andra tycker att jag inte gör tillräckligt, mest för att jag inte brukar ta för mig. Dvs. andra tar på sig uppgifter och det ser kanske ut som om jag är lat och undviker det. Grejen är dock att jag oftast är lite osäker vad uppgiften innebär. Och jag har i regel inte så bra överblick när det gäller hela verksamheten. Dyker det upp saker, där jag är säker hur man ska göra så tar jag gärna på mig såna.

Igår var jag, igen, helt förkrossad, för att en kollega som har sagt upp sig, har sagt till en annan kollega att jobbet blev för mycket och att kollegorna inte hjälpt till tillräckligt. Jag försökte säga till henne efteråt att jag är ledsen om jag har missat att hjälpa henne tillräckligt. Samtidigt har jag ju sagt till henne många gånger att hon ska säga till eftersom jag inte är så bra på att se själv vad som behövs. Och då sa hon: "visst... men man ska inte behöva säga till till en vuxen människa." Det där uttalendet sårade mig enormt. Jag säger att jag fungerar så och att hon ska säga till och så kommer hon efteråt och säger att det inte duger, att hon inte ville göra så!! :-)004

Min man säger att jag inte ska ta åt mig, att det är helt uppenbart att det är hon som gjort fel. Mer tydligt hade jag ju inte kunnat säga det. Dessutom kom jag ihåg då att jag ju hade frågat henne många gånger om jag ska hjälpa henne med eller ta över vissa uppgifter som hon höll på med. Och hon hade alltid sagt nej och hade ibland t.o.m. bra förklaringar - att hon nu var insatt i det, att hon tyckte det var ganska trevligt att göra det här i lugn och ro själv. Och min man sa att hon helt enkelt är en "martyr", att det finns såna människor på alla jobb. Och jag sa, just det. Hon höll ju också med saker på framtiden då hon också tog på sig allting och sedan klagade på alla andra.

Men även om hon är en "martyr" - jag känner fortfarande att jag snart kommer till samma punkt som med andra jobb förut, och att jag måste byta jobb. Det brukar alltid bli så efter några år. Jag försökte också få jobba deltid där, men det vill inte chefen att jag gör nu framöver. Nej, ingen vet att jag har Asperger. Men jag tänker inte heller tala om det.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Alltid krångel med jobb

Inläggav Alien » 2016-05-28 12:52:04

Men tänker du att du behöver sluta bara för den där kollegans sårande ord. Att man inte ska behöva säga till, det är ju verkligen idiotiskt, särskilt som du frågat förut om hon vill ha hjälp. Rätta svaret är väl "man ska inte behöva gissa sig till vad andra behöver, en vuxen människa ska kunna säga till".

Annars är det väl något typiskt för oss att vi kan ha svårt att förstå det outsagda. Men det hade väl i så fall inte de andra gjort heller, i detta fall. Man kan inte ana att någon behöver hjälp, om den inte säger till och t o m förnekar det när man frågar. Ska man ändå bara ta åt sig andras arbetsuppgifter? Sådan oombedd hjälp skulle då inte jag gilla, om det nu inte var uppgifter som alla brukar göra.

Men tror du att alla tänker som hon el varför skulle du behöva sluta?
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Alltid krångel med jobb

Inläggav Toblerone » 2016-05-28 13:14:07

Att de andra inte hade gjort det heller - hon tänkte väl på tjejen som är mammaledig nu. De två är nära vänner och då vet man förstås lite bättre vad den andra tycker och tänker. Hon förväntade sig väl att jag skulle göra det lika bra - vilket ju är orealistisk.

Nej, förstås inte bara pga den händelsen. Jo, jag är rädd att andra tänker så. Chefen har ju gett henne så många uppgifter, för att han visste att hon snabbare kan sätta sig in i det. Och så har jag ju svårare i kontakten med ungdomarna. Det måste de ju ha märkt i nuläget. Jag hade hoppats att jag kan få vara lite NPF-are eftersom vi jobbar med såna ungdomar. Chefen har nog själv ADHD (han har barn med ADHD och berättar ibland vilken buse han själv var i skolan). Så jag tänker: Han förstår nog att jag har NPF, så som jag förstår att han har. Men jag tänker inte säga det. Det var så jag förlorat jobb tidigare.

Jo, det var inte speciellt hennes uppgifter utan mera allmäna saker som nån måste göra. Jag vet att jag måste rycka upp mig och försöka göra mitt bästa. Jag har redan tänkt att jag kan höra med kvarvarande kollegor hur vi fördelar uppgifter efter sommaren. Att vi kommer överens om det tillsammans. Och jag tänker också prata med den andra tjejen, hennes kompis som också är så över-ambitiös, men som har insikt i det, att vi måste försöka undvika att det blir stress och att man känner press att prestera mer hela tiden.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Alltid krångel med jobb

Inläggav Toblerone » 2016-05-28 13:16:24

Jag funderar också allmänt hur jag kan sluta stressa mig själv, jag ältar ju sånt. Och om jag aldrig känner att jag "duger" så lever jag med permanent stress. Och det kommer jag inte att klara till pensionen, tror jag.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Alltid krångel med jobb

Inläggav Fenren » 2016-05-28 13:28:56

Toblerone skrev:Igår var jag, igen, helt förkrossad, för att en kollega som har sagt upp sig, har sagt till en annan kollega att jobbet blev för mycket och att kollegorna inte hjälpt till tillräckligt. Jag försökte säga till henne efteråt att jag är ledsen om jag har missat att hjälpa henne tillräckligt. Samtidigt har jag ju sagt till henne många gånger att hon ska säga till eftersom jag inte är så bra på att se själv vad som behövs. Och då sa hon: "visst... men man ska inte behöva säga till till en vuxen människa." Det där uttalendet sårade mig enormt. Jag säger att jag fungerar så och att hon ska säga till och så kommer hon efteråt och säger att det inte duger, att hon inte ville göra så!!


Hon ansvarar för sig och sitt.
Har hon för mycket måste HON säga till.
Precis som hon sa, man ska inte behöva säga till en vuxen människa att hon är den enda som kan veta hur hon känner.

Om du gör dina sysslor så gör du ditt jobb. Mer än så är svårt att säga när man inte vet vad du jobbar med.
Fenren
 
Inlägg: 7847
Anslöt: 2009-09-03
Ort: Min Mamma

Alltid krångel med jobb

Inläggav Fenren » 2016-05-28 13:33:05

Toblerone skrev:Jag funderar också allmänt hur jag kan sluta stressa mig själv, jag ältar ju sånt. Och om jag aldrig känner att jag "duger" så lever jag med permanent stress. Och det kommer jag inte att klara till pensionen, tror jag.


Det svåra i det är att man måste strunta i alla andra, göra sitt i sitt tempo och vara nöjd med det man hinner.
Fenren
 
Inlägg: 7847
Anslöt: 2009-09-03
Ort: Min Mamma

Alltid krångel med jobb

Inläggav Toblerone » 2016-05-28 16:10:26

Fenren skrev:
Toblerone skrev:Igår var jag, igen, helt förkrossad, för att en kollega som har sagt upp sig, har sagt till en annan kollega att jobbet blev för mycket och att kollegorna inte hjälpt till tillräckligt. Jag försökte säga till henne efteråt att jag är ledsen om jag har missat att hjälpa henne tillräckligt. Samtidigt har jag ju sagt till henne många gånger att hon ska säga till eftersom jag inte är så bra på att se själv vad som behövs. Och då sa hon: "visst... men man ska inte behöva säga till till en vuxen människa." Det där uttalendet sårade mig enormt. Jag säger att jag fungerar så och att hon ska säga till och så kommer hon efteråt och säger att det inte duger, att hon inte ville göra så!!


Hon ansvarar för sig och sitt.
Har hon för mycket måste HON säga till.
Precis som hon sa, man ska inte behöva säga till en vuxen människa att hon är den enda som kan veta hur hon känner.

Om du gör dina sysslor så gör du ditt jobb. Mer än så är svårt att säga när man inte vet vad du jobbar med.


Jag är lärare och det finns en massa administrativa uppgifter som är gemensamma. Kollegan har t.ex. lagt schema (det är inte någon speciell person som har den uppgiften utan vi har tidigare gjort det tillsammans, men det var inte så praktiskt). Hon har också gjort frånvaroblanketter och hon skriver betygen nu också. Ingen av dem där sakerna är såna som var och en ska göra för sitt ämne eller så.

Jag har också tagit på mig två andra uppgifter den här terminen. Men den här kollegan gör ibland också såna saker som att hon plötsligt säger: "Jag har sorterat filmerna i förrådet." Och jag säger: "Vilka filmer? Vilket förråd överhuvudtaget?" Vi har ju bara runt 30 filmer, måste man sortera dem? Sånt är ganska onödigt.

Hon har nån gång sagt till att hon har för mycket, men då har hon pratat om lektioner, och det kan kollegorna inte ta av henne bara. Hon pluggar vidare också, det är ju en av anledningarna varför hon har mycket. Jag har t.o.m. frågat henne om hon har någon idé hur man skulle kunna minska hennes lektioner, så skulle vi tillsammans göra förslaget till chefen. Där är det egentligen hon och rektorn som måste komma överens. Vi andra vet inget om hennes ämne. Men jag har alltid försökt. Jag ska också på måndag jobba med en elev i hennes ämne för att eleven är klar med allt i mitt ämne. Lektionen skulle jag ha i alla fall, men....
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Alltid krångel med jobb

Inläggav Toblerone » 2016-05-28 16:16:41

Fenren skrev:
Toblerone skrev:Jag funderar också allmänt hur jag kan sluta stressa mig själv, jag ältar ju sånt. Och om jag aldrig känner att jag "duger" så lever jag med permanent stress. Och det kommer jag inte att klara till pensionen, tror jag.


Det svåra i det är att man måste strunta i alla andra, göra sitt i sitt tempo och vara nöjd med det man hinner.


Jag vet, men jag har så svårt att vara nöjd när jag känner att jag jobbar hårt (och inte orkar med särskilt mycket på fritiden då) och andra tror att man latar sig.

Jag vet inte heller hur mycket det spelar in att jag måste umgås så mycket med folk.Men jag tror det är egentligen svårare för mig med otydligheter än med att umgås med människor.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Alltid krångel med jobb

Inläggav Fenren » 2016-05-28 17:46:47

Så hon pluggar vid sidan av ett heltidsjobb och klagar på att hon har för mycket att göra?
Vitsen med ett heltidsjobb är att det ska ta upp hela ens tid, förutom hem och fritid...

Många aspergare blir utmattade av ljud, och speciellt människostök. Många blir det utan att de reflekerar över att det är det de blir trötta av. Senast jag var i en skola var det mycket sorl. Sen vet jag inte hur mycket tid ni har mellan lektioner och liknande att varva ner på
Fenren
 
Inlägg: 7847
Anslöt: 2009-09-03
Ort: Min Mamma

Alltid krångel med jobb

Inläggav Toblerone » 2016-05-28 18:12:19

Tja, tyvärr så är det vanligt att lärare läser vidare till specialpedagog. Framför allt om man jobbar med elever med särskilda behov. Min rektor har försökt i flera år att övertala mig att göra det också. Jag skulle inte klara av det. Men han tjatar ändå. Och jag säger nej. Och jag vill jobba högst 80 %, men måste nog jobba heltid i alla fall till hösten.

Men jag har fördelen just för att det är specialskola, att jag har eget rum och oftast en elev i taget. Så på det sättet är det mycket lugnare än en vanlig skola. Det är därför jag vill stanna där också. Klarar inte av 25 ungar samtidigt.

Det är trist att man inte bara ska jobba heltid, utan blir pressad att plugga vid sidan om jobbet dessutom. Andra kollegan studerade också vidare året innan. Och då var hon ganska stressad också.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Alltid krångel med jobb

Inläggav Bjäbbmonstret » 2016-06-09 1:06:28

Folk har olika kapacitet men många av oss NT fattar inte det eftersom vi inte varit i närheten av den kroniska stressnivå som många aspergare upplever dagligen.
Bjäbbmonstret
 
Inlägg: 10578
Anslöt: 2007-11-15
Ort: Mälardalen

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in