Att respektera sin trötthet i tid

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav Flinta » 2016-04-30 23:19:52

Jag har en bakgrund med många år där jag bara kört på och stängt av utan att lyssna på kroppens signaler på olika sätt. Bara jag övade på allt jag hade svårt för skulle jag bli "en vanlig person", tänkte jag, och blev uppmuntrad och inte hindrad. Vad ingen visste, varken jag själv eller omgivningen, var att jag ansträngde mig långt över min förmåga all min vakna tid. Det fick långdragna konsekvenser..

Det syns inte på utsidan men jag tror det är det bra att va tydlig med hur mycket man orkar (måhända "lite" i andras öron) och hur det känns när den mentala energin inte räcker till. Att "planera för att inte göra för mycket" hjälper mig.

Hur gör du för att respektera din trötthet i tid? Innan väggen alltså.
Flinta
 
Inlägg: 5428
Anslöt: 2007-07-21

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav DIProgan » 2016-04-30 23:53:56

Jag vet inte riktigt från vilken vinkel du tänker dig att svaren ska va här men jag låter väl mest saker få gå som de går utan min insats. Antingen blir de stressande sakerna ok även om de får vänta eller så går de åt skogen och då får det vara så. Visst förlusten är synd men min hälsa är viktigare än i princip allt och det finns gränser för vad jag klarar som kanske inte alltid är så smickrande. Ju fortare bristerna kan accepteras destu mer avslappnat och hållbart blir livet. Alla bör lyssna på de diverse ovanliga signaler som alltid tycks komma från kroppen innan den säckar ihop av stress. Det kan bli permanent mycket tråkigt av att inte göra det.
DIProgan
 
Inlägg: 4558
Anslöt: 2008-10-14

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav KrigarSjäl » 2016-04-30 23:57:58

Undviker sociala situationer som tar för mycket energi. Undviker mingel, folksamlingar, stressande miljöer som köpcentrum, McDonalds mm.

Undviker barnfamiljer.
Plötsliga skrik och okontrollerat spring är bland det värsta jag vet.
Häromdan var jag på ICA och det var en unge som gav ifrån sig nästan omänskliga läten, det var rent helvetiska oktaver som pressades fram och hotade spränga mitt huvud inifrån.
Och föräldrarna låter sina ungar skrika hur mycket de vill.

Man kan säga att jag undviker allt som heter kaos.
Barnfamiljer är kaos så det stänker om det.

Undviker också att ha att göra med människor som uppvisar tecken på hysteri, strulande, förvirring, tidsoptimism och allmän obeslutsamhet.
De är psykiska vampyrer som tar av min energi och mitt tålamod.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2016-05-01 0:06:11, redigerad totalt 2 gånger.
KrigarSjäl
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 33157
Anslöt: 2006-08-10

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav slackern » 2016-05-01 0:01:42

KrigarSjäl skrev:Undviker sociala situationer som tar för mycket energi, undviker mingel, folksamlingar, stressande miljöer som köpcentrum, McDonalds mm.


Jag hade för mig att du springer på krogen?
slackern
 
Inlägg: 43690
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav KrigarSjäl » 2016-05-01 0:05:39

-Mycket sällan, men det är en annan sak.
Dels har jag då alkohol i mig som rundar av intrycken och gör mig mer uppsluppen, dels kan det vara en stimulerande och intressant miljö.
Men framförallt slipper jag barnfamiljer på krogen.

Det är barnfamiljer och vardagssituationer som kön på ICA som är det jobbigaste.
KrigarSjäl
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 33157
Anslöt: 2006-08-10

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav Baba Jaga » 2016-05-03 20:33:23

"Planera för att inte göra för mycket" låter som en utmärkt strategi. Så har jag lärt mig att göra, sent omsider.
Nu är jag pangis sen ett par år (och kan fortfarande få glädjerus över att inte behöva gå till nåt jobb med nån chef ... :D )
Jag övade också. Jämt. För jag hörde ju hela tiden, att om jag bara ansträngde mig, jobbade på, kämpade, tog livet med en klackspark, inte tog allt så allvarligt, och lät bli att vara så överkänslig - tja, då skulle ju allt fixa sig.
Så jag jobbade heltid och sov på helgerna. För energin räckte ju bara till jobbet.
Först nu, ironiskt nog när jag är 65 plus, träffade jag på en terapeut som sa:
- Men varför misshandlar du dig själv?
Höll på att trilla av stolen. Nån gav mig äntligen tillåtelse att vara mig själv och sluta öva!
Så nu, sent omsider som sagt, gör jag precis som du. Planerar för att inte göra för mycket. Säjer NEJ till sociala events. Är social bara så många gånger per vecka att jag inte tar slut.
Det är jag som bestämmer om mitt liv nu. Försöker lära mig att INTE jämföra mig med andra och med vad de (= folk utan AS) orkar. För då torskar jag, det vet jag ju.
Max 2 sociala events per vecka och då dessutom vara restriktiv med "mingel, folksamlingar och stressande miljöer" som KrigarSjäl skrev.
Tid för mig själv. Lugn och ro, skog och mark. Läkning.
Lycka till! Du vet ju redan hur du ska göra. :-)049
Baba Jaga
 
Inlägg: 463
Anslöt: 2011-12-28

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav kiddie » 2016-05-04 0:28:29

Jag brukar ta det hyfsat lugnt men när jag måste, jobbar jag häcken av mig. Jag skiter faktiskt i hur det går för både kroppen och psyket. Jag hoppas att jag kan vila igen det senare.

Jag har noll respekt för min kropps signaler. Det kanske inte är så bra, men fan man måste ju göra saker ibland som är jobbiga. Folk tror att jag spelar när jag tar ut mig för mycket fysiskt men märks det på mig att jag är trött, då är det på riktigt. Spelar för att komma undan det jobbiga. Samtidigt som jag försöker tona ner trötthetssymptomen som att försöka inte svimma till, inte kräkas, inte falla ihop osv.

Nej, jag har inga gränser mentalt hur hårt jag kan pusha mig. Jag kör på tills kroppen totalt säger till.

Är det inte så man ska göra lixom? Är ju fint och vackert att bränna ut sig.
kiddie
Inaktiv
 
Inlägg: 15536
Anslöt: 2013-02-23
Ort: Katternas planet

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav slackern » 2016-05-04 0:31:21

Det är ju inte ett helt okänt fenomen i Sverige, omkring 50% utav alla kvinnor i Sverige går någon gång in i väggen under sitt liv som behöver medicinsk behandling.
slackern
 
Inlägg: 43690
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav Flinta » 2016-05-04 15:00:33

slackern skrev:Det är ju inte ett helt okänt fenomen i Sverige, omkring 50% utav alla kvinnor i Sverige går någon gång in i väggen under sitt liv som behöver medicinsk behandling.


Många har heltidsjobb samtidigt som barn ska uppfostras, djur tas om hand, hus renoveras, Volvon bytas ut, sjuka/äldre slätningar ses till, relationer vårdas, båten sjösättas.. Detta finns inte i mitt liv. Jag väljer bort det för det finns inte plats..när större delen av energin går åt till att ta hand om mig själv. Tur nog är jag ointresserad av dessa saker och känner ingen avundsjuka.
Flinta
 
Inlägg: 5428
Anslöt: 2007-07-21

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav slackern » 2016-05-04 15:04:49

Flinta skrev:
slackern skrev:Det är ju inte ett helt okänt fenomen i Sverige, omkring 50% utav alla kvinnor i Sverige går någon gång in i väggen under sitt liv som behöver medicinsk behandling.


Många har heltidsjobb samtidigt som barn ska uppfostras, djur tas om hand, hus renoveras, Volvon bytas ut, sjuka/äldre slätningar ses till, relationer vårdas, båten sjösättas.. Detta finns inte i mitt liv. Jag väljer bort det för det finns inte plats..när större delen av energin går åt till att ta hand om mig själv. Tur nog är jag ointresserad av dessa saker och känner ingen avundsjuka.


Jag har också valt bort många utav dom sakerna du skrev för att inte gå in i väggen igen, fast jag har barn som jag har delad vårdnad om, han är här varannanvecka, det ger mig faktiskt struktur vilket är bra för mig.
slackern
 
Inlägg: 43690
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav Zirre » 2016-05-04 15:07:35

Jag blev sjukskriven.
Zirre
 
Inlägg: 9275
Anslöt: 2009-12-08
Ort: Sthlms län, Uppland

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav Flinta » 2016-05-04 15:38:12

kiddie skrev:Jag brukar ta det hyfsat lugnt men när jag måste, jobbar jag häcken av mig. Jag skiter faktiskt i hur det går för både kroppen och psyket. Jag hoppas att jag kan vila igen det senare.

Jag har noll respekt för min kropps signaler. Det kanske inte är så bra, men fan man måste ju göra saker ibland som är jobbiga. Folk tror att jag spelar när jag tar ut mig för mycket fysiskt men märks det på mig att jag är trött, då är det på riktigt. Spelar för att komma undan det jobbiga. Samtidigt som jag försöker tona ner trötthetssymptomen som att försöka inte svimma till, inte kräkas, inte falla ihop osv.

Nej, jag har inga gränser mentalt hur hårt jag kan pusha mig. Jag kör på tills kroppen totalt säger till.

Är det inte så man ska göra lixom? Är ju fint och vackert att bränna ut sig.


Ja vill man vila måste man gå på yogaklasser så att andra ser att man inte ligger hemma i soffan och tar igen sig :wink: Där är det fiint att koppla av. Inget ont emot yogaklasser men jag tror mikropauser i vardagen kan vara bra. Alla behöver inte yoga. Men de flesta måste göra jobbiga saker.

Vissa säger hellre att de "gått in i väggen" istället för att de "bränt ut sig". Likaså vet jag de som är sjukskrivna som uttrycker att de "behöver en time-out" istället för att säga att de är så sjuka att de måste vara sjukskrivna.

Om man snabbt tar igen sig och vardagen återgår till det "normala" inom några månader och man känner att man kan fortsätta i gamla hjulspår, att det blir ett mönster som upprepas och håller i längden..så tror jag på det. För mig slutade (eller kanske började)det med sammanlagt några år på sjukhus delvis pga självmordsförsök. När jag inte alls kunde prestera som tidigare tyckte jag (då) att det inte var någon idé att leva vidare. Jag överlevde genom att andra tvånginlagde mig.
Flinta
 
Inlägg: 5428
Anslöt: 2007-07-21

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav Flinta » 2016-05-04 15:44:42

Baba Jaga skrev:"Planera för att inte göra för mycket" låter som en utmärkt strategi. Så har jag lärt mig att göra, sent omsider.
Nu är jag pangis sen ett par år (och kan fortfarande få glädjerus över att inte behöva gå till nåt jobb med nån chef ... :D )
Jag övade också. Jämt. För jag hörde ju hela tiden, att om jag bara ansträngde mig, jobbade på, kämpade, tog livet med en klackspark, inte tog allt så allvarligt, och lät bli att vara så överkänslig - tja, då skulle ju allt fixa sig.
Så jag jobbade heltid och sov på helgerna. För energin räckte ju bara till jobbet.
Först nu, ironiskt nog när jag är 65 plus, träffade jag på en terapeut som sa:
- Men varför misshandlar du dig själv?
Höll på att trilla av stolen. Nån gav mig äntligen tillåtelse att vara mig själv och sluta öva!
Så nu, sent omsider som sagt, gör jag precis som du. Planerar för att inte göra för mycket. Säjer NEJ till sociala events. Är social bara så många gånger per vecka att jag inte tar slut.
Det är jag som bestämmer om mitt liv nu. Försöker lära mig att INTE jämföra mig med andra och med vad de (= folk utan AS) orkar. För då torskar jag, det vet jag ju.
Max 2 sociala events per vecka och då dessutom vara restriktiv med "mingel, folksamlingar och stressande miljöer" som KrigarSjäl skrev.
Tid för mig själv. Lugn och ro, skog och mark. Läkning.
Lycka till! Du vet ju redan hur du ska göra. :-)049


Va skönt för dig :D Äntligen kan du utgå från dig själv och vad du mår bra av! Tack, det var givande att läsa, jag kan relatera till det mesta.
Flinta
 
Inlägg: 5428
Anslöt: 2007-07-21

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav River » 2016-05-04 16:24:17

Att respektera sin trötthet i tid

Ja, sliten/trøtt inne i mellom jo, og syter og klager.

Men så får jeg hvilt meg litt, og så går det igjen. :-)Happy
River
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 3642
Anslöt: 2012-04-16

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav Flinta » 2016-05-04 16:30:11

Jag läste nyligen att vissa beteenden kan ha bäst före-datum :wink:
Flinta
 
Inlägg: 5428
Anslöt: 2007-07-21

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav vofff » 2016-05-05 10:24:47

Tja kropp-själ-sinnet hör ihopa ju. Om nåt av dom går fel så går hela kroppen fel. Att lära sig lyssna på sin egen kropp tar tid, det kan ta år. Det finns inga genvägar att få allting hänga ihop på kort tid. Ha tålamod och gör saker i lugn takt.
vofff
 
Inlägg: 445
Anslöt: 2015-05-13
Ort: Malmö

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav misshopeless » 2016-05-15 0:08:07

Flinta skrev:Jag har en bakgrund med många år där jag bara kört på och stängt av utan att lyssna på kroppens signaler på olika sätt. Bara jag övade på allt jag hade svårt för skulle jag bli "en vanlig person", tänkte jag, och blev uppmuntrad och inte hindrad. Vad ingen visste, varken jag själv eller omgivningen, var att jag ansträngde mig långt över min förmåga all min vakna tid. Det fick långdragna konsekvenser..

Det syns inte på utsidan men jag tror det är det bra att va tydlig med hur mycket man orkar (måhända "lite" i andras öron) och hur det känns när den mentala energin inte räcker till. Att "planera för att inte göra för mycket" hjälper mig.

Hur gör du för att respektera din trötthet i tid? Innan väggen alltså.

I'm with you brotha.
Det suger när man inte är tillräckligt begränsad (så att folk kan tycka lite synd om en) men endå har begränsningar som är tillräckligt hindrande. Folk ställer då samma krav som för alla andra och det är väl då man först uppmärksammar sina problem. Eller det blir snarare problem efter som situationen inte blir hanterbar.

Jag försöker att hela tiden utgå från mig själv och verkligen undvika att jämföra mig med andra, för mig är det ett måste att lära mig att sänka kraven på mig själv och säga stopp. Lättare sagt än gjort. Det svåraste är att acceptera inför sig själv att man måste hålla kraven på ett hanterbart plan och att det får vara okej så. Annars är det lätt att prestationskraven skenar iväg och ja utbrändheten kommer som ett brev på posten.

Jag övar på att hela tiden vara medveten om vad som händer med mig i olika tempon och omständigheter, då blir det lite lättare att anpassa sig. Även om det ibland suger, life don't have to be perfect to be wonderful helt enkelt.
misshopeless
 
Inlägg: 320
Anslöt: 2013-06-17
Ort: Upprorsmakare

Att respektera sin trötthet i tid

Inläggav misshopeless » 2016-05-15 0:11:12

Baba Jaga skrev:"Planera för att inte göra för mycket" låter som en utmärkt strategi. Så har jag lärt mig att göra, sent omsider.
Nu är jag pangis sen ett par år (och kan fortfarande få glädjerus över att inte behöva gå till nåt jobb med nån chef ... :D )
Jag övade också. Jämt. För jag hörde ju hela tiden, att om jag bara ansträngde mig, jobbade på, kämpade, tog livet med en klackspark, inte tog allt så allvarligt, och lät bli att vara så överkänslig - tja, då skulle ju allt fixa sig.
Så jag jobbade heltid och sov på helgerna. För energin räckte ju bara till jobbet.
Först nu, ironiskt nog när jag är 65 plus, träffade jag på en terapeut som sa:
- Men varför misshandlar du dig själv?
Höll på att trilla av stolen. Nån gav mig äntligen tillåtelse att vara mig själv och sluta öva!
Så nu, sent omsider som sagt, gör jag precis som du. Planerar för att inte göra för mycket. Säjer NEJ till sociala events. Är social bara så många gånger per vecka att jag inte tar slut.
Det är jag som bestämmer om mitt liv nu. Försöker lära mig att INTE jämföra mig med andra och med vad de (= folk utan AS) orkar. För då torskar jag, det vet jag ju.
Max 2 sociala events per vecka och då dessutom vara restriktiv med "mingel, folksamlingar och stressande miljöer" som KrigarSjäl skrev.
Tid för mig själv. Lugn och ro, skog och mark. Läkning.
Lycka till! Du vet ju redan hur du ska göra. :-)049

Så bra beskrivet, har du läst min dagbok i smyg? ;)
misshopeless
 
Inlägg: 320
Anslöt: 2013-06-17
Ort: Upprorsmakare

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in