...inte känna sig ensam när man är ensam.

Är det något aspergigt eller är det bara jag som känner så?

För mig känns det bäst att vara ensam eftersom att då känner jag mig inte ensam och övergiven - som jag kan göra i en folksamling.

Garanterat en asperger känsla, känner igen mig till viss del..

Känner igen mig till viss del.

Om man upplever att andra är del av en gemenskap som man själv inte tillhör.
Klart att det kan upplevas ensamt.

Ja så är det för mig. Känner mig osynlig som en observatör som egentligen inte är där. Som om nån gick mot mig skulle dom bara passera rakt igenom.

Jag tänkte t.ex. plugga vidare några år sen och började en kurs i en större skola.
Tanken var att både plugga och få igång mitt icke-existerande sociala liv i nån mån.

Tyvärr så kände jag mig bara otroligt ensam. Satt på en bänk på rasten och kände mig som ett spöke dom månaderna. Folk gick förbi, pratade med varandra men fick ingen kontakt med nån under det halvåret.

Så gav upp den idén.

Hur intresserad var du av själva ämnet du pluggade? Känns dumt att du skulle ge upp dina studier bara över hur du känner inför andra.

Jag känner igen mig till en viss del, känner mig mer utanför att jag har svårt att komma in i en grupp för andra går det per automatik.

Det är INTE en speciell Asperger-grej. Det ju vara om man känner att man inte passar in i gruppen. Och det händer ju oftare om man Asperger. NTs råkar också ut för det, men inte alls lika ofta.

Adira skrev:Hur intresserad var du av själva ämnet du pluggade? Känns dumt att du skulle ge upp dina studier bara över hur du känner inför andra.

Var nog mer intresserad av förändring/komma vidare i livet än ämnet. Stod bara inte ut att känna mig så ensam bland allt folk. Men nu har jag jobb istället som funkar bra så är inte så ledsen för det.

Känner absolut igen det.
Som individualist går jag inte upp i flocken på samma sätt som andra.
Jag är jag och dom är dom, liksom.

I synnerhet när jag sitter i en publik, jag blir inte en del av publiken med dess kollektiva känslosvall utan ser det utifrån, fast jag sitter där mitt ibland alla människor.

Sen är det skillnad på ensam och själv.

KrigarSjäl skrev:Känner absolut igen det.
Som individualist går jag inte upp i flocken på samma sätt som andra.
Jag är jag och dom är dom, liksom.

I synnerhet när jag sitter i en publik, jag blir inte en del av publiken med dess kollektiva känslosvall utan ser det utifrån, fast jag sitter där mitt ibland alla människor.

Sen är det skillnad på ensam och själv.

Menar du när du kan se resten av publiken, som i en konserthall? Eller syftar du även på när det är mörkt, som i en biosalong?

Adira skrev:

KrigarSjäl skrev:Känner absolut igen det.
Som individualist går jag inte upp i flocken på samma sätt som andra.
Jag är jag och dom är dom, liksom.

I synnerhet när jag sitter i en publik, jag blir inte en del av publiken med dess kollektiva känslosvall utan ser det utifrån, fast jag sitter där mitt ibland alla människor.

Sen är det skillnad på ensam och själv.

Menar du när du kan se resten av publiken, som i en konserthall? Eller syftar du även på när det är mörkt, som i en biosalong?

Det jag tänkte när jag skrev det var publik i dagsljus.
Men det är samma sak i mörker, som i biosalonger.

KrigarSjäl skrev:

Adira skrev:

KrigarSjäl skrev:Känner absolut igen det.
Som individualist går jag inte upp i flocken på samma sätt som andra.
Jag är jag och dom är dom, liksom.

I synnerhet när jag sitter i en publik, jag blir inte en del av publiken med dess kollektiva känslosvall utan ser det utifrån, fast jag sitter där mitt ibland alla människor.

Sen är det skillnad på ensam och själv.

Menar du när du kan se resten av publiken, som i en konserthall? Eller syftar du även på när det är mörkt, som i en biosalong?

Det jag tänkte när jag skrev det var publik i dagsljus.
Men det är samma sak i mörker, som i biosalonger.

Men kan du uppslukas av det du själv ser, om det intresserar dig? Eller ser du inte poängen med att gå på publikevenemang överhuvudtaget? Jag "rycks" inte heller med resten av gruppen, utan kan sitta och stirra till synes apatiskt, men det betyder inte att jag inte "känner" något inför det jag ser, jag är bara i min egen värld och kopplar bort resten av publiken (vilket är lättare om det är mörkt såklart). Med andra ord kan jag tycka om att gå på konserter och bio, men inte evenemang där gemenskapen är det viktigaste, som vid festivaler eller att stå längst fram vid en konsert och "hoppa".

Adira skrev:

KrigarSjäl skrev:

Adira skrev:Menar du när du kan se resten av publiken, som i en konserthall? Eller syftar du även på när det är mörkt, som i en biosalong?

Det jag tänkte när jag skrev det var publik i dagsljus.
Men det är samma sak i mörker, som i biosalonger.

Men kan du uppslukas av det du själv ser, om det intresserar dig? Eller ser du inte poängen med att gå på publikevenemang överhuvudtaget? Jag "rycks" inte heller med resten av gruppen, utan kan sitta och stirra till synes apatiskt, men det betyder inte att jag inte "känner" något inför det jag ser, jag är bara i min egen värld och kopplar bort resten av publiken (vilket är lättare om det är mörkt såklart). Med andra ord kan jag tycka om att gå på konserter och bio, men inte evenemang där gemenskapen är det viktigaste, som vid festivaler eller att stå längst fram vid en konsert och "hoppa".

Tycker du inte att det obehagligt när folk råkar röra vid dig där det är trångt som t.ex bion eller på spelningar? Själv avskyr jag det. När jag går på krogen händer det ofta att jag skärmar av mig själv pga den stimmiga miljön och allt bakgrundsbrus.

Jag har aldrig varit med om att folk råkat röra vid mig på bio, utom innan filmen när folk ska komma förbi en förstås. När man sitter i en stol har man ju en bestämd plats och sitt eget space. Det gäller vid spelningar också, jag gillar som sagt inte att stå upp i publiken, utan vill ha sittplats på konserter också. Så trångt tycker jag inte det är (jag är iofs rätt petite..). Tycker det är värre på tunnelbanan/buss, för där brer folk ut sig mer och snackar högt osv och det finns inget intressant att fokusera på som på tex bio. Tycker folk respekterar ens plats mer vid evenemang än i kollektivtrafiken.

Vad gäller puben tycker jag inte om sådana miljöer, nej. De ser jag inte poängen med alls. Jag syftade bara på vad som funkar och inte funkar för mig som publik. Att gå på barer och sånt bara för att umgås går bort.

Då är det nog bara jag som är petig eller tycker det är obekvämt på bion när man delar armstöd och råkar nudda någon främmande människa. Bussar och tuben är bara hemsk när folk brer ut sig och kommer åt mitt ben, lår eller arbåge usch.

Adira skrev:

KrigarSjäl skrev:

Adira skrev:Menar du när du kan se resten av publiken, som i en konserthall? Eller syftar du även på när det är mörkt, som i en biosalong?

Det jag tänkte när jag skrev det var publik i dagsljus.
Men det är samma sak i mörker, som i biosalonger.

Men kan du uppslukas av det du själv ser, om det intresserar dig? Eller ser du inte poängen med att gå på publikevenemang överhuvudtaget? Jag "rycks" inte heller med resten av gruppen, utan kan sitta och stirra till synes apatiskt, men det betyder inte att jag inte "känner" något inför det jag ser, jag är bara i min egen värld och kopplar bort resten av publiken (vilket är lättare om det är mörkt såklart). Med andra ord kan jag tycka om att gå på konserter och bio, men inte evenemang där gemenskapen är det viktigaste, som vid festivaler eller att stå längst fram vid en konsert och "hoppa".

-När jag ser film vill jag sjunka in i filmen vilket betyder att jag struntar i omgivningen.

Jag ser att andra kollar film på ett socialt vis, kommenterar handlingen och sånt, men det gör inte jag.
Apatisk är man inte även om det kanske ser ut så...det är bara det att man fokuserar på filmen och inte på ovidkommande saker runtomkring.

Nå, man slipper i alla fall applådera på bio.
Konserter har aldrig varit min grej...det är ju där som publiken börjar med känslosvall och pöbelfasoner.

KrigarSjäl skrev:

Adira skrev:

KrigarSjäl skrev:Det jag tänkte när jag skrev det var publik i dagsljus.
Men det är samma sak i mörker, som i biosalonger.

Men kan du uppslukas av det du själv ser, om det intresserar dig? Eller ser du inte poängen med att gå på publikevenemang överhuvudtaget? Jag "rycks" inte heller med resten av gruppen, utan kan sitta och stirra till synes apatiskt, men det betyder inte att jag inte "känner" något inför det jag ser, jag är bara i min egen värld och kopplar bort resten av publiken (vilket är lättare om det är mörkt såklart). Med andra ord kan jag tycka om att gå på konserter och bio, men inte evenemang där gemenskapen är det viktigaste, som vid festivaler eller att stå längst fram vid en konsert och "hoppa".

-När jag ser film vill jag sjunka in i filmen vilket betyder att jag struntar i omgivningen.

Jag ser att andra kollar film på ett socialt vis, kommenterar handlingen och sånt, men det gör inte jag.
Apatisk är man inte även om det kanske ser ut så...det är bara det att man fokuserar på filmen och inte på ovidkommande saker runtomkring.

Nå, man slipper i alla fall applådera på bio.
Konserter har aldrig varit min grej...det är ju där som publiken börjar med känslosvall och pöbelfasoner.

Då förstår jag. Samma gäller för mig.

slackern skrev:Då är det nog bara jag som är petig eller tycker det är obekvämt på bion när man delar armstöd och råkar nudda någon främmande människa. Bussar och tuben är bara hemsk när folk brer ut sig och kommer åt mitt ben, lår eller arbåge usch.

Jag brukar aldrig hänga på armstödet, utan "sjunker ihop" i stolen. En sån detalj kan göra upplevelserna olika.