Det har allt med att göra. (Yoda)

anja921 skrev:Jo gripandekylig , du har nog helt rätt. Jag är rädd för att få ångest så det blir en förväntansångest . Ska jobba på att acceptera ångesten istället för att motarbeta. Det kanske inte gör så mycket om man framstår som lite nervös? man är ju ingen robot utan en människa..

Både jo och nej. Det objektivt riktiga svaret är ju att en nervös utstrålning kan riskera att öka risken att människor man möter hellre undviker kontakt med en än ifall man framstått som mer neutral. Ska man besvara frågan mer med hänsyn till omständigheterna i det här fallet, att du vill se över vilka alternativa förhållningssätt som kan få dig att slippa att känna lika stark ångest under föreläsningar och i skolan i övrigt, så bör man nog istället svara nej, att det inte gör så mycket om man framstår som lite nervös.

Eftersom ängsligheten över att ängslas över hur ängslig man uppfattas kan leda till ökad ängslan är det ju därför bättre att acceptera sin ängslighet så att man i vart fall inte behöver ängslas mer över den. Visst är det även acceptabelt att framstå som nervös inför andra människor; det är det många som gör. Vissa människor framstår dessutom som nervösa utan att vara det så folk behöver inte associera en ängslig utstrålning med ångestproblem. Som du skriver kan det göra att man ger ett mänskligare intryck.

Det kan hjälpa att erkänna tankar och känslor som enskilda separata objekt och inte som bundna delar av individen. Genom att uppskatta känslans omfång rimligare kan en ensam ångestkänsla bli någonting mer lättöverskådligt att förstå mekanismerna kring: vad som orsakat den och på vilka sätt den separata känslan har möjlighet att påverka dig. Eftersom man då kognitivt tar avstånd från känslan och ser den som en egen entitet blir den lättare att exempelvis förlöjliga eller hur man nu vill handskas med den för att inte längre styras av den.