Jag har på sistone (speciellt de senaste dagarna) känt att jag skulle vilja hjälpa till att sprida kunskap om neuropsykiatriska och psykiatriska "tillstånd" (eller vad man nu vill kalla det) för att bland annat minska stigmatiseringen kring det. Det känns ganska viktigt för mig eftersom jag själv har handskats med asperger hela mitt liv samt handskats med saker som depression och ångest under majoriteten av livet. Det har varit (och är) svårt för mig och jag har ofta känt mig mycket ensam och oförstådd. Under alla dessa år har jag i alla fall lyckats samla på mig mycket kunskap och erfarenhet inom området och även om jag definitivt inte vet lika mycket om psykologi som någon som studerat det på heltid så skulle jag säga att jag vet bra mycket mer om det än medelpersonen (det är nog en typ av "specialintresse" för mig).

Hursomhelst, jag skulle vilja använda mig av detta för att på något sätt informera andra om psykisk ohälsa samt hur det är att faktiskt leva med autism. Är det en bra eller dålig idé? Jag är dock livrädd för att prata inför grupper av folk, jag är sämst på att träffa nytt folk och jag är inte riktigt öppen om mina diagnoser. Det finns ett fåtal personer i min omgivning som vet att jag har asperger men majoriteten av folk har ingen aning om det. Jag berättar inte om det för mina klasskompisar på universitetet heller. Inte för att jag skäms för det (för det gör jag inte) utan för att jag är orolig för hur de skulle reagera. Dessutom är det hela väldigt privat och jag vet inte hur bekväm jag är med att vara så öppen om mitt privatliv med vemsomhelst.

Jag känner dock att skulle vilja göra någonting. Är det konstigt? Jag skulle vilja bidra på något sätt men jag vet inte hur det skulle gå till eller vad jag faktiskt skulle göra. Det känns som en ganska "icke-autistisk" sak att vilja (inte att vilja sprida kunskap utan att faktiskt vilja prata med folk om det hela), men det är antagligen inte sant. Är det någon av er som känner på liknande sätt? Gör ni i så fall någonting åt det hela? Har ni någon typ av tips på vad man skulle kunna hitta på? Tänker mig framförallt småsaker i vardagen.

-Småsaker i vardagen är alldeles utmärkt.

Allt ifrån kommentarsfält och insändare till att informera människor man möter i sin vardag.

KrigarSjäl: Jag skulle säga att jag är ganska bra på att försöka sprida information/kunskap om AS och psykisk ohälsa online där jag kan vara anonym. Jag är mindre bra på att faktiskt förklara det hela för folk i min omgivning. Tycker till exempel att det är svårt att berätta för klasskompisar att det är på grund av att jag har asperger som vissa saker i studierna blir väldigt svåra för mig. Ibland vill jag även dela med mig av korrekt information gällande asperger/autism när folk "kläcker ur sig" något felaktigt eller när det, till exempel under vår kurs i neurobiologi, pratas lite, men ganska onyanserat, om autism. Vill då förklara och kanske säga att jag vet hur det är eftersom jag har egen erfarenhet inom området. Men ja, det händer tyvärr inte.

Brukar du, om jag får fråga, informera personer du möter i din vardag? Om så är fallet, hur brukar det gå till?

Ja ibland, beroende på sammanhang och dagshumör.
Svårt att svara mer exakt.

Är dock anhängare av neurodiversitetsteorin och ser mig som aspie snarare än "person med aspergers syndrom".
Alltså, jag skäms inte för att jag är den jag är.

Och det är från det perspektivet jag brukar prata om AS, samt försöka slå hål på några av de fördomar som finns.

skriv en låt om detta!

Det primära är nog om du vill gå ut med det offentligt och hur det påverkar studiekamrater, jobbsökande och umgängeskrets.

Det andra kan man lära sig.

-Kan man också göra.

Låtar, dikter, andra konstformer, youtubeklipp, artiklar.

plåtmonster skrev:Det primära är nog om du vill gå ut med det offentligt och hur det påverkar studiekamrater, jobbsökande och umgängeskrets.

Kommer aldrig fram till något bra svar på den frågan. Känner mig ganska ambivalent gentemot det hela.

plåtmonster skrev:Det andra kan man lära sig.

Vad är "det andra" du syftar på?

Neutrino skrev:Vad är "det andra" du syftar på?

Att prata inför grupper av folk och träffa nytt folk.

Jag vet inte var du bor, men i Uppsala har Infoteket temakvällar där personer med funktionshinder själva får berätta.
http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/Info ... relasning/

Fast själv klarar jag inte av föreläsningar där man ska berätta om sig själv stående inför en publik. Bättre är om man får svara på frågor, att det snarare är möte än föreläsning.

Ett problem är att de som kommer och lyssnar förstås antingen är sådana som jobbar professionellt med funktionshindrade el anhöriga. Åas skulle man kunna se det som en möjlighet för föräldrar att upptäcka att det kan gå bra för en med AS, t ex att hen kan studera vidare, skaffa sig ett yrke etc. När det gäller personal så vill man att de ska se att man inte är hjälplös och förståndshandikappad, om man misstänker att de mest träffat sådana med AS.

Att informera personer som varken har någon tidigare erfarenhet av el intresse för AS känns svårt. Snarare som att "jaha, jag visste ju att det var nåt fel med hen". El att i en diskussion där man kommer med en avvikande åsikt så blir man avfärdad med "ja, hen har ju AS, det är därför hen säger så". Medan om man inte berättar om en diagnos finns det två möjligheter "det var en udda åsikt" el "det var intressant och nytänkande".

KrigarSjäl skrev:-Kan man också göra.

Låtar, dikter, andra konstformer, youtubeklipp, artiklar.

jo man måste ju faktiskt hitta något som folk dras till/gillar. Musik borde fungera ganska bra. Man måste liksom vara ganska intressant om någon skall lyssna på en.

Detta händelseförlopp skall man inte underskatta:

Alien skrev:Att informera personer som varken har någon tidigare erfarenhet av el intresse för AS känns svårt. Snarare som att "jaha, jag visste ju att det var nåt fel med hen". El att i en diskussion där man kommer med en avvikande åsikt så blir man avfärdad med "ja, hen har ju AS, det är därför hen säger så". Medan om man inte berättar om en diagnos finns det två möjligheter "det var en udda åsikt" el "det var intressant och nytänkande".

(människor tar mentala genvägar om de kan)