Det är ju bra. Men för Scarletts del beror det nog mest på läpparna. Har man sexiga läppar måste man inte vara pinnig.

Hon i Titanic är annars rätt välsvarvad. Kate nånting. Oerhört vacker tycker jag, även om jag inte gillar hennes personlighet.

Inger skrev:Det är ju bra. Men för Scarletts del beror det nog mest på läpparna. Har man sexiga läppar måste man inte vara pinnig.

Hon i Titanic är annars rätt välsvarvad. Kate nånting. Oerhört vacker tycker jag, även om jag inte gillar hennes personlighet.

Blanchett? Fattar inte hur folk kunnat kalla henne tjock? Hon ser ju helt helt normal ut?

Kate Winslet.

Charley? skrev:Kate Winslet.

Just det, så var det.

Thunderchild skrev:Man blir inte överviktig av riktig mat.. Visa mig en överviktig människa som äter riktig mat å bra mellanmål ca 6 portioner om dan..

En skola pratar om kalorier in å kalorier ut men det verkar mera handla om vad kalorierna kommer ifrån.

Det första vettiga inlägget i denna tråd!

Är alla övriga allvarliga??? Eller är det bara dold ironi som jag inte förstår? Okej, här kommer den bistra verkligheten:

MAN BLIR INTE FET AV ATT ÄTA MAT.

MAN BLIR FET AV ATT ÄTA FÖR LITE FETT OCH FÖR MYCKET KOLHYDRATER.

När kroppen får för lite fett blir den nervös och börjar genast producera och lagra fett av kolhydraterna i kosten. Människokroppen kan inte lagra fett från maten i fettcellerna, den kan bara TILLVERKA fett i fettcellerna av kolhydraterna. Fettcellerna släpper inte in fett genom cellväggen, men de släpper gärna in glukosmolekyler.

Tyvärr låter sig alltför många människor luras av att äta pulvermat och lightprodukter. Resultaten blir ofta diabetes, övervikt, reumatism, etc etc.

Dessutom tjänar livsmedelsbolagen många miljarder på denna bluff, eftersom fettsnål kolhydratmat är mycket billigare att tillverka, lagerhålla och distribuera än "riktig" mat (som kött och grädde).

Om det bara var korkade och lata vuxna männskor som bestämmer över sin egen matkonsumtion som drabbades av detta, skulle det vara helt okej för mig. Tyvärr är det många som drabbas av denna livsmedelspolitik som inte har gjort sig förtjänta av den: skolbarn, dagisbarn, patienter på sjukhus, ålderdomshem och psykiska kliniker.

Det där var ju användbar information. Men varför leverera den i så otrevlig ton?

Olika människor har olika förutsättningar och kostens sammasättning har en viss betydelse, men i grund och botten handlar allt om hur stort energi intag man har och hur mycket energi man förbrukar.

Man kan bli fet av att enbart äta sallad, men det kräver kopiösa mängder för att få i sig mer energi än man förbrukar. På samma sätt kan man leva på enbart skräpmat och ändå vara smal om man äter tillräckligt liten mängd eller förbrukar tillräckligt mycket energi. En kost som är för ensidig kommer dock att resultera i näringsbrist.

Får du i dig mer energi än du förbrukar går du upp i vikt.
Får du i dig mindre energi än du förbrukar går du ner i vikt.
Om du kan matcha ditt intag av energi med åtgången så ligger du kvar i vikt.

storskojaren skrev:Olika människor har olika förutsättningar och kostens sammasättning har en viss betydelse, men i grund och botten handlar allt om hur stort energi intag man har och hur mycket energi man förbrukar.

Får du i dig mer energi än du förbrukar går du upp i vikt.
Får du i dig mindre energi än du förbrukar går du ner i vikt.

Rätt i princip. Men energiförbrukningen är inte statisk. När man äter mer, ökar förbrukningen. När man äter mindre, dras förbrukningen åt. Det är därför nästan omöjligt att minska i vikt genom att bara äta mindre.

Att röra på sig är inte nödvändigtvis den bästa metoden för att få igång energiförbrukningen. Att äta mer fett i maten kan ibland driva på energiförbrukningen mer än vad fysisk aktivitet kan göra.

Man kan bli fet av att enbart äta sallad, men det kräver kopiösa mängder för att få i sig mer energi än man förbrukar.

En österrikisk läkare undersökte judar som överlevde från koncentationsläger. De åt bara 800 kalorier per dygn i flera år, men var ändå överviktiga vid krigets slut. De hade bara ätit potatis och kål, och inget kött eller fett.

JohnNorum skrev:

storskojaren skrev:Olika människor har olika förutsättningar och kostens sammasättning har en viss betydelse, men i grund och botten handlar allt om hur stort energi intag man har och hur mycket energi man förbrukar.

Får du i dig mer energi än du förbrukar går du upp i vikt.
Får du i dig mindre energi än du förbrukar går du ner i vikt.

Rätt i princip. Men energiförbrukningen är inte statisk. När man äter mer, ökar förbrukningen. När man äter mindre, dras förbrukningen åt. Det är därför nästan omöjligt att minska i vikt genom att bara äta mindre.

Att röra på sig är inte nödvändigtvis den bästa metoden för att få igång energiförbrukningen. Att äta mer fett i maten kan ibland driva på energiförbrukningen mer än vad fysisk aktivitet kan göra.

Jag gick en gång ner 35 kg i vikt enbart genom att minska intaget av kalorier, men jag fortsatte att äta samma kost som innan, så jag vet inte var du har fått det där ifrån.

Att äta mer fett för att gå ner i vikt låter väldigt kontraproduktivt då ett gram fett innehåller mer än dubbelt så många kcal som protein och kolhydrater. 9 vs. 4.

JohnNorum skrev:

storskojaren skrev:Man kan bli fet av att enbart äta sallad, men det kräver kopiösa mängder för att få i sig mer energi än man förbrukar.

En österrikisk läkare undersökte judar som överlevde från koncentationsläger. De åt bara 800 kalorier per dygn i flera år, men var ändå överviktiga vid krigets slut. De hade bara ätit potatis och kål, och inget kött eller fett.

Du får gärna leta fram en källa om den läkaren, för jag har inget minne om att någonsin sett en överlevare av koncentrationslägren som varit överviktiga.

Man kan räkna ut hur mycket energi en person behöver för att upprätthålla det livsupphållande systemen(hjärta, andning och cellaktivitet) det innebär alltså att man inte kan förbruka någon energi på något annat.

Jag använde mig av kalkylatorn som finns här:http://www.gymgoal.com/dtool_bmr.html
Enligt den så måste en man som är 30 år gammal vara 120 cm lång och väga 25 kg för att de livsuppehållande systemen ska klara sig på 800 kcal. Så att överlevarna skulle kunna varit överviktiga, eller ens överlevt på den dieten trotsar fysikens lagar.

Fredrik Paulún tycker jag har en balanserad syn på mat. Har läst en av hans böcker och såg ett föredrag i SVT24 och tyckte han var brilliant. Han verkar ha undersökt saker själv och litar inte blint på auktoriteter eftersom de inte sällan är påverkade av kommersiella intressen. Paulún använder en kombination av information från studier, empiriska erfarenheter och stor portion sunt förnuft.

Hans bok Fettförbränning har jag för mig ger visst stöd åt JohnNorums påstående, men Paulún varnar också för att övertolka hans teorier och driva dem in absurdum. Han var ju en av de första att skriva om GI-metoden men ställer sig inte bakom överdriften att enbart äta protein och fett och helt utesluta kolhydrater. Även om man går ner i vikt av det så är det inte hälsosamt. Istället menar Paulún att man bör byta ut snabba kolhydrater mot långsamma och se till att få rätt proportioner av allting.

Och naturligvis måste man röra sig också om man vill gå ner i vikt.

JohnNorum skrev:

Thunderchild skrev:Man blir inte överviktig av riktig mat.. Visa mig en överviktig människa som äter riktig mat å bra mellanmål ca 6 portioner om dan..

En skola pratar om kalorier in å kalorier ut men det verkar mera handla om vad kalorierna kommer ifrån.

Det första vettiga inlägget i denna tråd!

Är alla övriga allvarliga??? Eller är det bara dold ironi som jag inte förstår?

Så det som jag skrev att fundera på, och som retoriska frågor, tolkar du som ironi eller jag inte är allvarlig då?

Jag skrev:Är det naturligt att leva på så mycket kolhydrater som vi gör nu för tiden (socker och spannmål)?
Riskerar vi att äta för lite fett, och med dagens råd, även för lite mättat fett?

JohnNorum skrev:En österrikisk läkare undersökte judar som överlevde från koncentationsläger. De åt bara 800 kalorier per dygn i flera år, men var ändå överviktiga vid krigets slut. De hade bara ätit potatis och kål, och inget kött eller fett.

Många anorektiker äter precis så, och de är verkligen magra.

Jag håller med dig om att man kan öka energiförbrukningen genom att äta mer fett o.s.v. men inte att ovanstående (om judarna) skulle vara det vanligaste.

Jag har heller aldrig någonsin sett en bild på en överviktig koncentrationslägeröverlevande jude. Alla har varit mer eller mindre magra.

För övrigt så tror jag mycket på att vi bör äta mer riktig mat. Och med riktig mat menar jag att det optimala skulle vara något i stil med vad våra kroppar en gång skapades för.

storskojaren skrev:Att äta mer fett för att gå ner i vikt låter väldigt kontraproduktivt då ett gram fett innehåller mer än dubbelt så många kcal som protein och kolhydrater. 9 vs. 4.

Enbart energiinnehållet är inte relevant. Cellulosa och ved innehåller en hel del kalorier, men vi människor kan inte ta upp någon energi alls ur cellulosa.

Det inverkar hur stor del av energin som tas upp, hur lång den tid den tas upp under, och vad den används till i kroppen.

Energilagringen i fettvävnaden styrs av insulinet i vårt blod. Insulin frisätts då vi äter kolhydrat. Fett i maten ökar förbränningen av lagrat fett i fettceller, och minskar produktionen av nytt fett.

Här är en studie som visar att 1000 kalorier med fett minskar vikten, medan 1000 kalorier kolhydrater inte leder till någon viktförändring alls. I en annan studie leder 2000 kalorier normal diet till viktökning, medan 2600 kalorier fettrik diet leder till viktminskning.

http://www.fetmaparadoxen.se/ebalans/kekwick.htm

Du får gärna leta fram en källa om den läkaren, för jag har inget minne om att någonsin sett en överlevare av koncentrationslägren som varit överviktiga.

Jag tänkte på Marion Apfelbaums studie på 60 män och kvinnor under två år i Warszawaghettot 1943-1945.

http://www.fetmaparadoxen.se/ebalans/apfel.htm

Personerna vägde i genomsnitt 14 kilo mer än vad de borde ha gjort efter två års kost med 800 kalorier per dygn.

Bror Duktig skrev:Så det som jag skrev att fundera på, och som retoriska frågor, tolkar du som ironi eller jag inte är allvarlig då?

Jag skrev:Är det naturligt att leva på så mycket kolhydrater som vi gör nu för tiden (socker och spannmål)?
Riskerar vi att äta för lite fett, och med dagens råd, även för lite mättat fett?

Förlåt, jag missade ditt inlägg!

Bror Duktig skrev:För övrigt så tror jag mycket på att vi bör äta mer riktig mat. Och med riktig mat menar jag att det optimala skulle vara något i stil med vad våra kroppar en gång skapades för.

Jag kan bara instämma helt och hållet.

Problemet är att det finns många olika uppfattningar om vad som är ursprunglig föda. Jag tror på animalisk föda som kött, ägg och mejeriprodukter. Men andra tror på vegetarisk mat, laktosfri mat osv.

JohnNorum skrev:En österrikisk läkare undersökte judar som överlevde från koncentationsläger. De åt bara 800 kalorier per dygn i flera år, men var ändå överviktiga vid krigets slut. De hade bara ätit potatis och kål, och inget kött eller fett.

Dom kanske drack öl och åt chips på kvällarna när inte vakterna såg på...

JohnNorum skrev:Jag tänkte på Marion Apfelbaums studie på 60 män och kvinnor under två år i Warszawaghettot 1943-1945.

http://www.fetmaparadoxen.se/ebalans/apfel.htm

Personerna vägde i genomsnitt 14 kilo mer än vad de borde ha gjort efter två års kost med 800 kalorier per dygn.

Men enligt den sidan du länkar till står det att de borde ha gått ned mer än 10 gånger 14 kg.
De hade ingen övervikt, inte innan, inte efter.
De hade 14 kg normal fettreserv (normalvikt) innan, och hade förlorat all denna reserv efter.

Alltså magra.

Så här står det långt ned på sidan:

I kommande diskussion gör jag ett antagande utifrån denna studie att kosten bestått av en stor andel kolhydrat - kål, rotfrukt, spannmål etc som är billigt att framställa och enkelt att lagra.

Betyder det att personen bara antagit att de åt dessa kolhydrater?
Troligtvis fick de i alla fall ingen dyrbar kost.

************

Det finns också många exempel som anorektiker som överlever otroligt länge på otroligt lite energi.
Oftast inget eller mycket lite fett.

JohnNorum skrev:

Bror Duktig skrev:För övrigt så tror jag mycket på att vi bör äta mer riktig mat. Och med riktig mat menar jag att det optimala skulle vara något i stil med vad våra kroppar en gång skapades för.

Jag kan bara instämma helt och hållet.

Problemet är att det finns många olika uppfattningar om vad som är ursprunglig föda. Jag tror på animalisk föda som kött, ägg och mejeriprodukter. Men andra tror på vegetarisk mat, laktosfri mat osv.

Jag har testat det senare, och det mådde jag inte bra på.
Jag blev slö och trött och hjärnan kändes seg. Stort matsug och sockersug fick jag också.

Nu äter jag mycket animaliskt och mår bättre, mindre matsug, mindre hjärndimma.
Mejeriprodukter vet jag inte riktigt vad jag ska tro om. Det verkar vara olika från person till person hur de tål det. Jag har inte märkt något dåligt för mig av att äta mejeriprodukter.

Fördelen med animaliskt fett och protein, tror jag är att fett- och proteinmolekylerna är mer fullständiga där än dito från vegetabilier.
Det finns väl vissa teorier om att en del har problem just med att t.ex. bygga långkedjade omega3-fettsyror av vegetabiliska kortkedjade omega3-fettsyror.
Troligtvis är det också lättare att få optimal balans på aminosyror från föda som är uppbyggt som vi själva är också.

Bror Duktig skrev:De hade 14 kg normal fettreserv (normalvikt) innan, och hade förlorat all denna reserv efter.

Du har rätt.

Det jag tror författaren menade var att de borde, med bara 800 kcal per dygn, ha förbrukat fettreserven mycket fortare (eller dött av svält tidigare). Men tack vare att de åt nästan 100% kolhydrater, nybildades hela tiden fett, så att fettreserverna bara minskade långsamt under två års tid.

Hur länge till de hade kunnat klara av att leva på detta sätt, under sådana omständigheter med dålig hygien, trångboddhet, stress etc är ju också en fråga. Förmodligen inte så mycket längre än de redan gjort.

I kommande diskussion gör jag ett antagande utifrån denna studie att kosten bestått av en stor andel kolhydrat - kål, rotfrukt, spannmål etc som är billigt att framställa och enkelt att lagra.

Betyder det att personen bara antagit att de åt dessa kolhydrater?
Troligtvis fick de i alla fall ingen dyrbar kost.

Jag har inte läst orginaltexten, så jag vet inte. Men antagandet låter rimligt. (OBS ironi: Fast å andra sidan så var ju Hitler vegetarian och mådde dåligt av kött, så han kanske ville tvinga alla judar att äta sådant han själv mådde dåligt av).

Det finns också många exempel som anorektiker som överlever otroligt länge på otroligt lite energi.
Oftast inget eller mycket lite fett.

Jag vet. För mig är det obegripligt - både att kunna överleva, och att vilja leva på ett sådant sätt. Obs, jag påstår absolut inte att någon vill vara anorektiker. Men jag misstänker att som vid så mycket annat kan det gälla omvända förhållanden även vid anorexia:

Den som äter ordentligt blir pigg, glad, energisk, orkar idrotta, plugga och arbeta, hittar kompisar och förhållande etc. Den som äter dåligt eller nonchalerar mat, drabbas av försämrat självförtroende, dåligt humör, misslyckade studier etc och detta kan till slut övergå i rent självförakt och en helt felvriden självbild.

Bror Duktig skrev:Jag blev slö och trött och hjärnan kändes seg. Stort matsug och sockersug fick jag också.

Nu äter jag mycket animaliskt och mår bättre, mindre matsug, mindre hjärndimma.

Jag misstänker att det du har insett gäller för många fler än dig själv. Tyvärr är det många som lever i gamla trosföreställningar, som att fett är farligt, och grönsaker är grunden till god hälsa.

Bror Duktig skrev:Mejeriprodukter vet jag inte riktigt vad jag ska tro om. Det verkar vara olika från person till person hur de tål det. Jag har inte märkt något dåligt för mig av att äta mejeriprodukter.

Laktosintolerans är också ett "intressant" fenomen...

Människor kan ta upp sockerarter på tre ställen: mun, mage, tarm. Enkla sockerarter kan tas upp direkt i blodkärlen runt munnen. Längre kolhydratkedjor och stärkelse tas upp i magen. Laktos (som bara finns i mjölk) tas upp i tarmen.

I naturlig mjölk ligger laktosen inbakad i fettklumpar, som inte upplöses förrän de kommer till tarmen. Inga laktosproblem i magen med andra ord.

I homogeniserad mjölk, där fettklumparna är sönderdelade för att skapa en jämn och fin konsistens, simmar laktosmolekylerna fritt omkring i vätskan, och dessa vassa molekyler kan irritera magsäcken.

Laktosintelorans uppträder alltså, normalt, bara vid homogeniserade produkter (all mjölk från Arla utom Gammaldags Mjölk). Inte vid grädde, smör eller ost (det skulle inte att gå att göra smör och ost av homogeniserad mjök).

En god förklaring till den kraftigt ökade laktosintoleransen hos skolbarn
i Europa och USA under de senaste trettio åren, är den ökade konsumtionen av lättmjölk.

Bror Duktig skrev:Det finns väl vissa teorier om att en del har problem just med att t.ex. bygga långkedjade omega3-fettsyror av vegetabiliska kortkedjade omega3-fettsyror.

En del skulle gå längre och säga att vi är helt i avsaknad av denna förmåga. Det finns en anledning att kor har fyra magar, och att de rapar upp och sväljer flera gånger, och låter födan jäsa i flera timmar: de har förmåga att omvandla vegatibiliska omega-3 till animaliskt sådant.

Vi människor har en mycket dålig, eller ingen alls, sådan förmåga (liksom de flesta andra köttätande djur). Hundar är tillräckligt kloka att kräkas när de äter gräs, eftersom de inte kan ta upp näring ur gräset. Men vi människor äter gladeligen både ruccola och isbergssallad (= gräs per botanisk definition)

JohnNorum skrev:Men jag misstänker att som vid så mycket annat kan det gälla omvända förhållanden även vid anorexia:

Den som äter ordentligt blir pigg, glad, energisk, orkar idrotta, plugga och arbeta, hittar kompisar och förhållande etc. Den som äter dåligt eller nonchalerar mat, drabbas av försämrat självförtroende, dåligt humör, misslyckade studier etc och detta kan till slut övergå i rent självförakt och en helt felvriden självbild.

Jag är väldigt tveksam till att grunden till anorexia skulle vara att man äter fel mat, även om slarv med maten kan leda till de problem du nämner. För mig var det inte så åtminstone (har nog aldrig haft anorexia, men liknande ätbeteenden), jag är uppvuxen med bra, nyttig mat och vet precis hur man äter rätt. Ändå gör jag det inte alltid, och även om jag mår bättre och orkar mer när jag äter ordentligt så känner jag ändå en vilja att svälta/äta för lite. Jag vill göra något som skadar mig för att kompensera för alla misslyckanden och fel jag gjort i livet, samtidigt som det även ger mig en känsla av renhet och kontroll över tillvaron.
Jag tror självförakt och förvriden självbild ofta är viktiga orsaker till ätstörningar, och inte effekter av dem.

Anastasia skrev:jag är uppvuxen med bra, nyttig mat och vet precis hur man äter rätt.

Du är lyckligt lottad...

Anastasia skrev:Ändå gör jag det inte alltid, och även om jag mår bättre och orkar mer när jag äter ordentligt så känner jag ändå en vilja att svälta/äta för lite. Jag vill göra något som skadar mig för att kompensera för alla misslyckanden och fel jag gjort i livet, samtidigt som det även ger mig en känsla av renhet och kontroll över tillvaron.

Jag vill gärna förstå mer om hur du tänker, om du orkar förklara.

En del anorektiker tror ju på fullt allvar, att de är tjocka, eller att mat är skadligt (knappast medfött, snarare påverkat av media)

Men du verkar ju vara fullt medveten om att det är skadligt att svälta, och du känner själv att du mår bättre av ordentlig mat (du behöver inte få det sagt till dig, eller läsa om det i en bok).

Jag har så svårt att förstå detta med att skada sig själv. Om du hoppar höjdhopp och river ribban, varför inte äta ännu mer och hoppa bättre nästa gång, istället för att skada dig själv som straff?

Anastasia skrev:Jag tror självförakt och förvriden självbild ofta är viktiga orsaker till ätstörningar, och inte effekter av dem.

Jag tror på ett samband åt båda håll.

Energibrist leder till att man intar försvarsläge eller ger upp. Det känns inte ens lönt att försöka för man vet att man kommer att misslyckas. Det är nästan givet att detta till slut resulterar i självförakt.

Energiöverskott leder till att man vågar mer och orkar investera i svårare och jobbigare projekt. Möjligtvis kan självbilden förvridas också vid energiöverskott, men då åt det överdrivet positiva hållet.

JohnNorum skrev:Laktosintolerans är också ett "intressant" fenomen...

Intressant (ursäkta att jag klippte bort resten). Eftersom jag hade ingen direkt kunskap om homogenisering.
Utöver homogeniseringsproblemet, är det inte också så att vuxna individer som inte upprätthållit kontinuerligt mjölkdrickande, slutar att tillverka enzymer som bryter ned laktos?
Om man inte tillverkar laktas (oavsett anledning) så ger laktos näring åt jästbakterier i tarmen.

JohnNorum skrev:

Bror Duktig skrev:Det finns väl vissa teorier om att en del har problem just med att t.ex. bygga långkedjade omega3-fettsyror av vegetabiliska kortkedjade omega3-fettsyror.

En del skulle gå längre och säga att vi är helt i avsaknad av denna förmåga. Det finns en anledning att kor har fyra magar, och att de rapar upp och sväljer flera gånger, och låter födan jäsa i flera timmar: de har förmåga att omvandla vegatibiliska omega-3 till animaliskt sådant.

Jag är med på detta med kor, men hur gör hästar? Det som kommer ut är inte speciellt jätteväl nedbrutet. Jag antar att de behöver äta mycket mer än kor.

Och, om människor är helt i avsaknad av att bygga långkedjade omega3 (t.ex.) borde de inte få mer problem än de har? Det finns folk som inte äter något som kan ge dem långkedjad omega3.

JohnNorum skrev:Vi människor har en mycket dålig, eller ingen alls, sådan förmåga (liksom de flesta andra köttätande djur). Hundar är tillräckligt kloka att kräkas när de äter gräs, eftersom de inte kan ta upp näring ur gräset. Men vi människor äter gladeligen både ruccola och isbergssallad (= gräs per botanisk definition)

Men vi människor är väl till viss del omnivorer och kan därmed äta annat än rena köttätare. Rötter anses väl som något vi kan äta och mår bra av.
Egna "försök" säger mig att rötter är bra för mig i alla fall, bättre än frukt och spannmål helt klart.

Och, hunddjur som vargar och hundar kan äta en del vegetabilier och tillgodogöra sig. T.ex. späda skott och viss frukt.
De kan även tillgodogöra sig en del ur sådant halvnedbrutet som hästbajs eller totalt överkokt spannmål (även om jag inte anser att just spannmål är något bra).

Observera att jag inte är tvärsäker om allt detta.
Det var ett tag sedan jag var väldigt intresserad av kost. Numer sätter jag mig in i vissa delar när jag tycker att det behövs, och är jag osäker så brukar jag numer försöka tänka "vad är vi gjorda för att äta" i stället för att leta vetenskapliga försök med överdoser av enstaka ämnen och uteslutande av andra.

JohnNorum skrev:Anastasia skrev:
Jag tror självförakt och förvriden självbild ofta är viktiga orsaker till ätstörningar, och inte effekter av dem.
Jag tror på ett samband åt båda håll.

Tänkte precis skriva det.
Det ena driver på det andra, som i "en ond spiral".

Angående anorexia:
Det som ofta står om anorexia (och hur de drabbade tänker och känner) är väldigt mycket stereotyper och av arten "proffs betraktar utifrån och tolkar som de vill". Ungefär som information om AS.
En del anorektiker har sagt att de ser en tjock person i spegeln, fast de inte gör det. Senare har de sagt att de inte vågade erkänna att de såg hur magra de såg ut, för det skulle få dem att framstå som fåniga som fortsatte mena att de behövde bli smalare.

Det finns en uppsjö av anledningar/orsaker och drivkrafter till anorektiskt beteende, kanske speciellt hos aspergare(?). NT-anorektiker verkar vara en något mer homogen grupp.

JohnNorum skrev:Här är en studie som visar att 1000 kalorier med fett minskar vikten, medan 1000 kalorier kolhydrater inte leder till någon viktförändring alls. I en annan studie leder 2000 kalorier normal diet till viktökning, medan 2600 kalorier fettrik diet leder till viktminskning.

http://www.fetmaparadoxen.se/ebalans/kekwick.htm

Om du läser lite mer noggrant så ser du att 1000 kcal-dieten varade i mellan 5-9 dagar och säger därför ingenting om de mer långvariga effekterna.

Det andra exprimentet nämner inte alls hur lång tid det varade.

JohnNorum skrev:

storskojaren skrev:Du får gärna leta fram en källa om den läkaren, för jag har inget minne om att någonsin sett en överlevare av koncentrationslägren som varit överviktiga.

Jag tänkte på Marion Apfelbaums studie på 60 män och kvinnor under två år i Warszawaghettot 1943-1945.

http://www.fetmaparadoxen.se/ebalans/apfel.htm

Personerna vägde i genomsnitt 14 kilo mer än vad de borde ha gjort efter två års kost med 800 kalorier per dygn.

Jag vet inte hur du läser men det står inte att de hade 14 kg övervikt någonstans, det står att deras genomsnittliga fettreserver på 14 kg var förbrukade efter 2 år. Rapporten nämner inte heller någonting om hur deras fettfria vikt påverkades.

Ett exempel: en vuxen man vägde ursprungligen 80 kg varav 14 kg bestod av fett, det betyder att han hade 66 kg fettfri vikt. Efter två år var var hans fettreserv på 14 kg fett förbrukat men det betyder inte att mannen vägde 66 kg.

I vilket fall kan du omöjligt få det till att överlevarna skulle ha varit överviktiga, som du först uttryckte det.

Läs om läs rätt.