Jag tror min gör det.
Hon pratade om att h*n förstår hur min sjukdom påverkar mig, att det är svårt för mig att prata med nya människor, ha ögonkontakt osv.
Vet inte vad jag ska tycka, h*n får väl se det som en sjukdom om h*n vill. Tycker h*n är bra iallafall, positiv och stöttande.

Jag har ingen aning om vad läkare jag träffat/träffar tycker, jag diskuterar aldrig diagnosen med min husläkare eller andra läkare jag träffar utan jag söker för hälsoproblem jag har. Jag bryr mig ärligt talat inte om vad de tycker om diagnosen AS, jag får ju den hjälp jag behöver och jag har inte heller upplevt att de behandlar mig på ett speciellt sätt eller ifrågasätter mig på grund av att jag har AS diagnos.

Detta var min läkare på psyk. Husläkaren har aldrig sagt nåt om min as.

De flesta av mina läkare anser inte det är en sjukdom. Min första ADHD-läkare ansåg det dock. Han sa hela tiden aspergers SJUKDOM varje gång han nämnde det. Till sist sa jag att jag tycker inte det är en sjukdom.

Då sa han att den får en att bli ofunktionell och funkar man inte, så är man SJUK. Så är det bara! Och det viktigaste är att man blir så FRISK som möjligt. Att man slutar vara så där.

Detta i samband med eventuell ritalinbehandling som han var emot eftersom han anser att de med aspergers sjukdom då får mer fokus till sina specialintressen och det är inte bra. Eftersom målet är att man ska uppföra sig normalt och fungera.

kiddie skrev:De flesta av mina läkare anser inte det är en sjukdom. Min första ADHD-läkare ansåg det dock. Han sa hela tiden aspergers SJUKDOM varje gång han nämnde det. Till sist sa jag att jag tycker inte det är en sjukdom.

Då sa han att den får en att bli ofunktionell och funkar man inte, så är man SJUK. Så är det bara! Och det viktigaste är att man blir så FRISK som möjligt. Att man slutar vara så där.

Detta i samband med eventuell ritalinbehandling som han var emot eftersom han anser att de med aspergers sjukdom då får mer fokus till sina specialintressen och det är inte bra. Eftersom målet är att man ska uppföra sig normalt och fungera.

kiddie skrev:Eftersom målet är att man ska uppföra sig normalt och fungera.

Eftersom annars kan inte neurotyper domdera sådana personer.. (och modeindustri, skvallertidningar, uteställen, osv skulle gå under )

Dessutom skulle neurotyper känna kognitiv dissonans.. hemska tanke!! Nä in i ledet och bli en social automaton!

Det är ingen sjukdom utan en funktionsnedsättning. En sjukdom kan man bli frisk ifrån medan denna funktionsnedsättning är livslång. Vad som sedan är en funktionsnedsättning kan man diskutera. Tycker det var FEL av en läkare att säga något sådant då man ju kan bli botad från en sjukdom vilket t.ex. innebär att man kan och ska klara av de sociala krav som ställs på en arbetsmarknad. Åtminstone så småningom...

Förr var del fel att man var vänsterhänt och folk tvingades träna att skriva med höger hand .
Förr (och även nu ibland?) tyckte man att det var fel att ha ett kvinnligt tänkesätt på saker och ting så till den milda grad att kvinnor inte ansågs att kunna rösta t.ex.

Läkare är inga gudar utan kan ha fel självklart. Jag tror det ligger i människans natur att förlita sig på experter... Därmed inte sagt att de även kan ha rätt, läkarna...

https://aspbladet.wordpress.com/2009/10/15/aspergers-syndrom-ett-osynligt-funktionshinder/

Aldrig varit med om att någon refererar det som sjukdom vad jag kommer ihåg..

En läkare jag hade på psyk kallade det "funktionsalternativ".. det tycker jag är rättvist, ödmjukt och beskrivande.

Funktionssätt tycker jag e bra.

Suck när inte ens läkare vet vad en sjukdom är så känns det rätt hopplöst.

Har hört vårdpersonal med kortare utbildning prata om asperger som att det är en sjukdom. Liksom de nämnt Down syndrom som det vore en sjukdom. Tyder väl på låg kompetens. Som att funktionshinder och funktionsnedsättning är samma sak som sjukdom.

Funktionsskillnad är nog mer korrekt. Och det enda sjuka är läkare som saknar "sjukdomsinsikt" att det just inte är en sjukdom utan ett annat sätt att fungera där problemen mestadels uppstår i kollisionen mellan personer med asperger och den normalbegåvade majoritetsbefolkningen.

Min första LSS-handläggare kallade det hjärnstörning och varje gång hon hittade på något för att kunna ge avslag, så "hade jag missförstått eftersom jag har en hjärnstörning". Bra att ha något att skylla på när man ljuger.

Läkare brukar kalla det sjukdom. Inom somatiska vården blir man behandlad som om man har 50 i IQ om de råkar få veta om att jag har AS. Och får de veta det, så lägger det till "kvinna med AS" i varje remiss till ortoped, m.m. för det är ju tydligen viktigt när man söker för ledskada p.g.a. hundslagsmål, att visa att idioten som kommer är aspergare.

Tycker sjukdom är fel ord. Alternativet låter ännu värre men är en mer korrekt beskrivning...Det är ingen sjukdom det är ett fel i hjärnan

Vad är det för fel på handikapp eller annorlunda funktion eller whatever, utom det felaktiga sjukdom eller det djupt kränkande "hjärnstörning"?

Många av dom gör det.
Det som skiljer från normen är abnormalt, och således något sjukt som måste botas till alla tänkbara pris.

Det är givetvis ingen sjukdom dock, inte ens något funktionshinder.
Och det är inget virus eller någon bakterie, det smittar inte, det går inte över osv.

Det är endel av våran arts respons på dom onaturliga begränsningar som finns i konsensus verkligheten. Det är ett naturligt steg för våran art att ta, därför kommer vi fortsätta att öka i antal.

Tro inte på allt som sägs, det finns många orsaker till att autism/aspergers är så missförstått
och baktalat, så förljuget och förtalat.

Så akta er för alla lögner om vad asperger är och inte är. Låt inte andra definiera vilka ni är eller vilken typ av problematik som ska inkluderas i era liv.

How Send Me skrev:Det är ingen sjukdom utan en funktionsnedsättning. En sjukdom kan man bli frisk ifrån medan denna funktionsnedsättning är livslång.

Var får ni det ifrån? En snabb googling av betydelsen av ordet "sjukdom" säger mig att funktionsnedsättningar är sjukdomar.

Jag hade en familjeläkare ett kort tag som trodde asperger var en muskelsjukdom efter att jag skulle beskriva det. Jag bad han läsa på om diagnosen och nästa gång vi sågs hade han skaffat kunskapen och bad om ursäkt.

nescio skrev:

How Send Me skrev:Det är ingen sjukdom utan en funktionsnedsättning. En sjukdom kan man bli frisk ifrån medan denna funktionsnedsättning är livslång.

Var får ni det ifrån? En snabb googling av betydelsen av ordet "sjukdom" säger mig att funktionsnedsättningar är sjukdomar.

En neuropsykiatrisk diagnos är ingen sjukdom utan en funktionsvariation, med andra ord ett annorlunda sätt att fungera på än det som ofta förväntas i samhället. Det innebär att man har olika svårigheter i vardagen, eftersom samhället är uppbyggt på ett sätt som inte passar alla. Därför kallas det för en funktionsnedsättning

Man kan ju alltid ifrågasätta vem som skall bära ansvaret för de problem som uppstår när olika sätt att tänka och vara på möts.

För övrigt är det rätt ovanligt att vara läkare. Det avviker från normen och de borde genast botas till normala människor!

Bror Duktig skrev:Min första LSS-handläggare kallade det hjärnstörning och varje gång hon hittade på något för att kunna ge avslag, så "hade jag missförstått eftersom jag har en hjärnstörning". Bra att ha något att skylla på när man ljuger.

Tyvärr kan man ha vadsomhelst och det skylls på. Blivit ljugen för så många gånger i psykiatrin att det inte är klokt och har jag försökt få lite upprättelse så har jag alltid fått det kastat i ansiktet att jag inte kan veta eftersom psykiskt sjuka inte är tillräkneliga. Så blev jag behandlad även då min enda diagnos var ångest. Det räckte för att jag skulle bli behandlad som om jag försökte ljuga och ställa till det för folk alternativt att jag var så galen att jag inte fattat vad som sagts.

kiddie skrev:De flesta av mina läkare anser inte det är en sjukdom. Min första ADHD-läkare ansåg det dock. Han sa hela tiden aspergers SJUKDOM varje gång han nämnde det. Till sist sa jag att jag tycker inte det är en sjukdom.

Då sa han att den får en att bli ofunktionell och funkar man inte, så är man SJUK. Så är det bara! Och det viktigaste är att man blir så FRISK som möjligt. Att man slutar vara så där.

Detta i samband med eventuell ritalinbehandling som han var emot eftersom han anser att de med aspergers sjukdom då får mer fokus till sina specialintressen och det är inte bra. Eftersom målet är att man ska uppföra sig normalt och fungera.

Sjukaste jag läst på länge. Jäklar vad arg jag hade blivit. Den läkaren hade fått höra ett och annat.

Och nej det är inte en sjukdom. Det är ett medfött funktionshinder/handikapp eftersom vår hjärna fungerar annorlunda. Man får helt enkelt lära sig att hantera sina svårigheter och jobba på följdjukdomar och problem som kan uppstå.

kiddie skrev:

Bror Duktig skrev:Min första LSS-handläggare kallade det hjärnstörning och varje gång hon hittade på något för att kunna ge avslag, så "hade jag missförstått eftersom jag har en hjärnstörning". Bra att ha något att skylla på när man ljuger.

Tyvärr kan man ha vadsomhelst och det skylls på. Blivit ljugen för så många gånger i psykiatrin att det inte är klokt och har jag försökt få lite upprättelse så har jag alltid fått det kastat i ansiktet att jag inte kan veta eftersom psykiskt sjuka inte är tillräkneliga. Så blev jag behandlad även då min enda diagnos var ångest. Det räckte för att jag skulle bli behandlad som om jag försökte ljuga och ställa till det för folk alternativt att jag var så galen att jag inte fattat vad som sagts.

Idiotiskt. Vad uppgiven man blir när man blir behandlad så.

För mig spelar det ingen som helst roll om AS kallas "medfödd obotlig sjukdom", "utvecklingsstörning", "handikapp", "funktionsnedsättning", "ett annorlunda sätt att fungera" eller vad man nu hittar på att kalla det.

Det är ett jävla helvete oavsett hur det klassificeras och för mig som är allvarligt drabbad finns ingen fungerande hjälp att få.