Hej!
Funderade så mycket på det här att jag inte kunde sova inatt. Läste nyligen igenom min utredning och det kommenterades att jag var ovanligt bra på att läsa av ansiktsuttryck och kroppsspråk. Jag kom att tänka på att det kanske har med hur mycket film och tv man kollar på? I speciellt film måste skådespelarna överdriva sina ansiktsuttryck och övrigt kroppsspråk för att förmedla sina känslor. I tv-serier blir det lite annorlunda eftersom man "lär känna" karaktärerna efter ett tag.

Vet inte riktigt hur jag ska utveckla trådstarten mer, men någon som har åsikter/synpunkter?

Jag tror nog att man behöver vara duktig på det för att ens kunna uppskatta serier och filmer till att börja med. Om man missar hälften av allt som händer tappar man nog snabbt intresset.
Men visst bidrar det till viss förståelse, absolut.

Jag har inte så stora problem (vad jag vet i alla fall) att läsa av ansiktsuttryck och kroppsspråk så det är svårt att säga för mig. Men det finns gott om dåliga skådespelare som det kanske bara blir fiasko av att försöka lära sig av?

Jag tycker att Jason Alexander som George Costanza är en av dom bättre på det här förresten:

Utifrån filmer kan man läsa kroppsspråk men du får ingen återkoppling hurvida du har gjort rätt. Så det blir väldigt lätt att tänka att man är duktigare än man är.

colaflaska skrev:I tv-serier blir det lite annorlunda eftersom man "lär känna" karaktärerna efter ett tag.

Vet inte riktigt hur jag ska utveckla trådstarten mer, men någon som har åsikter/synpunkter?

Det är en intressant fråga som är större än det verkar. Det är första gången i vår historia som vi haft tillgång till media där vi kan titta på människor utifrån. På några årtionden har det gårr från nåt som inte fanns till att bli en stor del av vår kultur. Klart att det påverkar vårt beteende.

Det är garanterat så att vi lär oss av det vi tittar på. Som TS säger är kroppsspråket övertydligt på film. En annan sak är situationerna som framkallar känslor, de är förenklade och tillspetsade. Det händer nåt i filmen som påverkar karaktären och denne reagerar övertydligt på det. Att titta på sånt måste vara rena semestern för ett nervsystem som ska tolka omvärlden.

Vi tar säkert till oss mycket av beteende från tv-serier med. Att vi kopierar det vi ser och som många gillar.

Jag har lika svårt att uppfatta och tyda kroppsspråk på tv/film, som jag har att göra det i verkliga situationer.

Moggy har rätt i att övertydlighet i skådespeleriet hjälper, men det gäller även i vardagen.Om en person som jag interagerar med inte visar sina känslor oerhört tydligt, så kommer jag antagligen inte att uppfatta om denna är glad, arg, ledsen eller konfunderad.

Teater kanske där det är extra överdrivet.

Själv faller jag mer på vem som är vem i en film än vad de uttrycker. Särskilt moderna filmer där alla är lika gamla och ser likadana och slätstrukna ut. Har lättare med äldre filmer och mer utstickande utseenden.

kiddie skrev:Själv faller jag mer på vem som är vem i en film än vad de uttrycker. Särskilt moderna filmer där alla är lika gamla och ser likadana och slätstrukna ut. Har lättare med äldre filmer och mer utstickande utseenden.

Samma här. Ja, inte nödvändigtvis lättare med äldre filmer, men kan ha svårt att hålla reda på vem som är vem. T.ex. om det finns två unga mörkhåriga män med nästan samma frisyr och så.