Finns det någon här med stora igångsättningproblem? Alltså att komma sig för att göra det som behöver göras? Nån som kan ge några tips?

Hur gammal är sonen då ? Vill han verkligen ha hjälp av dig att komma igång ? Jag tycker det låter lite konstigt när det rör sig om en vuxen människa.

Allmänna tips när det gäller igångsättningssvårigheter kan ju annars vara att skapa en ganska strikt struktur, t:ex genom att skriva scheman. Ofta måste man nog tvinga sig förbi en tröskel för att få saker gjorda, åtminstone när det handlar om tråkiga vardagssysslor. Men det viktigaste tror jag som sagt är att behandla sonen som en vuxen, och inte vara för överbeskyddande eller kontrollerande mot honom.

Viljan måste nog komma från honom, hur väl du än vill. Det kan kanske vara lättare att ta hjälp och stöd från hjälpmedel än att vara beroende av andra människor?

Kanske finns det tips här:
Humanteknik
http://www.humanteknik.se/tips.htm
http://www.humanteknik.se/help.htm (särskilt listan längst ner)

HI
http://www.hi.se/global/pdf/2006/06323.pdf (särskilt från sidan 27 och frammåt)

Hoppas det kan vara till någon nytta.

Igångsättningssvårigheter är oerhört vanligt och handikappande vid ADD/ADHD. Har han någon behandling för sin ADD?

Anastasia: sonen är 22 och han både vill ha hjälp och inte! Det bästa vore att han fick hjälp av någon annan än hans morsa och det kommer förhoppningsvis att bli så, han kommer att kallas till Habiliteringen i höst.

Det är bara så frustrerande att se hur han har det, att jag känner att jag vill göra något! Egentligen är det ju HAN som ska göra något, men det är också hans största bekymmer, han klarar inte att komma igång! Och jag är medveten om att han är vuxen och jag behandlar honom som sådan.

pH: Jag är medveten om att viljan måste komma ifrån honom och han både vill och inte. Jag har försökt att prata med honom om hjälpmedel, men han vill inte ha det, utan han vill fixa det själv.

Tack för länkarna, ska läsa mer senare!

docfrasse skrev:Igångsättningssvårigheter är oerhört vanligt och handikappande vid ADD/ADHD. Har han någon behandling för sin ADD?

Nej, han har ingen behandling ännu, men ska till läkaren nästa månad för att prova Ritalin. Hoppas det hjälper honom!

Extrema problem, jag har alltid haft det. Hur har det gått i skolan för din son? Lyckade studier i gymnasiet?

rabarb skrev:Extrema problem, jag har alltid haft det. Hur har det gått i skolan för din son? Lyckade studier i gymnasiet?

Nja, det är väl synd och säga lyckade, men han gjorde så gott han kunde!

Om han ska dit om en månad, bara ta tiden som den kommer det handlar ju bara om 4 veckor!

Vad gillar han bäst i världen? Om du kan tillgodo se detta, om det nu är en bok, ett spel, ett besök på något ställe osv, så gör det. Var bara mamma inte behandlare fram till han ska till hab och låt dom prata med honom nu istället!

Din frustration kan vara bra att ta ut på ett träningspass på Friskis eller liknande.

morsan skrev:

rabarb skrev:Extrema problem, jag har alltid haft det. Hur har det gått i skolan för din son? Lyckade studier i gymnasiet?

Nja, det är väl synd och säga lyckade, men han gjorde så gott han kunde!

Lyckat kan ibland vara att ha gjort så bra man kan.

Hej.

I den här tråden fick jag rådet att ta livet av mitt barn om det blev problem! (re-hur-ska- ... t6087.html)


Rådet jag fick genom anhörighjälpen var istället att avkräva ett ansvar av min pojkvän istället för att omyndigförklara honom. Det är många med Asperger som klarar av att hantera allt vad vuxenlivet innebär utan passiviseras, men diagnosen kan göra så att dom blir apatiska och ger upp!

Det kanske är svårt att göra som mamma, men om jag vore du skulle jag tvinga min son att börja ta eget ansvar på något sätt. Det har fungerat jättebra för min pojkvän som gjort väldiga framsteg sedan jag sa NEJ och fungerar säkert för din son också! Se det såhär: om han inte hade aspergers, skulle du då låta honom bo kvar?! Han måste lära sig att ta eget ansvar!

(Ring anhörighjälpen om du inte vet hur du ska gå tillväga. Dom kan hjälpa dig ta kontakt med en kunnig terapeut och ge tips och råd om hur du ska göra!)

Kram/

Sötnosen

Moderator:

Sötnosen, nu får du sluta med det här.

Sötnosen skrev:I den här tråden fick jag rådet att ta livet av mitt barn om det blev problem!

Det var du själv som ville göra abort.


Fortsätt gärna ge råd och tips, och berätta gärna hur det går för dej och din pv, men lägg ner det där tramset.

morsan skrev:

rabarb skrev:Extrema problem, jag har alltid haft det. Hur har det gått i skolan för din son? Lyckade studier i gymnasiet?

Nja, det är väl synd och säga lyckade, men han gjorde så gott han kunde!

Din son vet kanske inte hur mycket potential han har, men han är högst troligen inte använt alla sina resurser. Det är en vanlig effekt när man har koncentrationssvårigheter.

Sötnosen skrev:Hej.

Se det såhär: om han inte hade aspergers, skulle du då låta honom bo kvar?! Han måste lära sig att ta eget ansvar!

(Ring anhörighjälpen om du inte vet hur du ska gå tillväga. Dom kan hjälpa dig ta kontakt med en kunnig terapeut och ge tips och råd om hur du ska göra!)

Kram/

Sötnosen

Sonen flyttade hemifrån för 2 år sedan.

"anhörighjälpen", var hittar jag den?

Hej Sötnosen!

Ja eller så kan det bli tvärtom, att diagnosen (som i mitt fall; jag fick diagnos Aspergers syndrom med inslag av DAMP av "min" psykolog) leder till informationssökande på olika forum, i böcker och föredrag av människor som själva har AS, tidningsartiklar och så.

Det ledde till att jag både fick "svart på vitt" om vad det innebär och beror på att ha autism och att jag kom i kontakt med likasinnade .

Hoppas du inte tog illa upp att jag citerade en del av ditt inlägg?

Sötnosen skrev:Det är många med Asperger som klarar av att hantera allt vad vuxenlivet innebär utan passiviseras, men diagnosen kan göra så att dom blir apatiska och ger upp!

Ville bara säga att det inte är lätt att vara morsa till barn med NP -handikapp. Det där att klippa av navelsträngen, hur gör man det om man ser att barnet inte klarar av livet själv och det inte finns ett samhälle som tar hand om det hela?

Min enda lösning är att fortsätta vara morsa och att försöka hitta en intelligent person som kan ta över mitt arbete när jag dör.