Jag har ångest över vad jag ska göra med hela mitt liv. Jag har försökt gå på gymnasiet 3 gånger och misslyckats varje gång. Har gått några kurser på komvux, men med konstant stress i hela kroppen hela tiden även när jag var ledig. Nu har jag börjat skolan igen, men efter tre veckor orkar jag inte längre och vill hoppa av.

Alla har så höga krav på mig, min familj, boendestöd och alla runt omkring mig. Jag har haft praktiker tidigare och vissa har gått okej och vissa sämre, men jag har extremt höga krav på mig själv och vill inte göra annat än perfekt. Jag försöker lära mig att sänka kraven.

Vad ska jag göra med mitt liv om jag inte kan plugga eller jobba? Jag vill inte bara driva hemma och bara må dåligt. Jag har precis skaffat pojkvän också och vill inte visa mig svag/imperfekt/misslyckad inför honom. Han vet att jag har asperger, men jag vill inte att han ska veta att jag är misslyckad som person.

Jag har funderingar att gå till en livscoach. Tror ni det kan vara en idé?

Min pappa och syster styr också mycket över mig och lägger sig i allt som rör mig. Och jag är jättekänslig för vad folk tycker om mig, så när de tycker något gör jag oftast som de säger, för jag känner det som om de har bestämmanderätt över mig.

Jag mår så dåligt över det här och har ingen att prata med. Jag känner att det vore lättare att ta livet av sig än leva som misslyckad.

Är det någon som kan hjälpa mig?

Jag skickar ett PM till dig nu!

Tyvärr inte, försökt med skolan många gånger men det går bara inte, kanske vid hög medicinering, men det inget jag vill hålla på med flera år , så nä

Jag vet inte hur gammal du är men unga människor har numer så hög press från alla håll, så bara det gör att det känns som oöverkomliga hinder, beroende på all negativ stress, som bara bryter ner istf bygger upp, som positiv stress kan göra, för då hemfaller man snarare åt att tänka "ja ska visa dom jävlarna att jag klarar det här".

Du behöver sätta upp delmål helt klart, mindre hinder att kliva över så du får tillbaka självkänsla och självförtroende, en coach kan vara en lösning, eller försöka jobba ett tag med ngt enklare, du känner ingen som behöver hjälp på landet eller så, ridhus, lagård, höns, fårskötsel, etc för att få perspektiv på tillvaron...

Det kanske detta som är en av anledningarna till att det blir svårt?

Svartkatt skrev:men med konstant stress i hela kroppen hela tiden även när jag var ledig.

Det kan vara tidskrav, socialt umgänge, oljud, känslor, energitjuvar osv. Allt möjligt som stör. Tänk igenom om du kan bli kvitt dessa.

Svartkatt skrev:Alla har så höga krav på mig, min familj, boendestöd och alla runt omkring mig.

Du får helt enkelt tala om att du inte vill höra om en massa krav och frågor om "hur det går". Ibland kan det vara bra att låta bli kontakt för att få inre ro.

Svartkatt skrev:Vad ska jag göra med mitt liv om jag inte kan plugga eller jobba? Jag vill inte bara driva hemma och bara må dåligt.

Du kan ju alltid läsa? under tiden så får man oftast ideér och de kanske bli någon verksamhet osv.
Vad har du för intressen?
(sådant som du tycker är kul)

Svartkatt skrev:Jag har precis skaffat pojkvän också och vill inte visa mig svag/imperfekt/misslyckad inför honom.

För många killar är det viktigare att man är snäll och har kvinnliga former. Det är oftast killens jobb att vara rik och skaffa social status.

Svartkatt skrev:Min pappa och syster styr också mycket över mig och lägger sig i allt som rör mig. Och jag är jättekänslig för vad folk tycker om mig, så när de tycker något gör jag oftast som de säger, för jag känner det som om de har bestämmanderätt över mig.

Vad skulle ske om du gjorde precis som du har lust med? Ibland är man tvungen att gå sin egen väg trots att människor har starka åsikter för att det krävs för att man själv skall få sitt eget liv att fungera.

Svartkatt skrev:Jag mår så dåligt över det här och har ingen att prata med. Jag känner att det vore lättare att ta livet av sig än leva som misslyckad.

Problemet är nog lösbart även om det känns jobbigt för stunden. Försök att hitta möjligheterna i tillvaron och fråga varför inte? vad händer om jag gör så här osv.. Skadar man sig själv så minskar man ju också valmöjligheterna längre fram. Man kan ju alltid skada sig själv senare om man ändrar sig och därmed skjuta upp det i oändligheten.

En del steg i livet tas genom att göra saker som till synes inte har någon inverkan men som öppnar möjligheter som man sedan kan göra saker med.

antonius skrev:unga människor har numer så hög press från alla håll, så bara det gör att det känns som oöverkomliga hinder, beroende på all negativ stress, som bara bryter ner istf bygger upp, som positiv stress kan göra

Du har helt klart en poäng.

plåtmonster skrev:Det är oftast killens jobb att vara rik och skaffa social status.

Ja. På stenåldern.

Även i dagsläget. Det är bara att observera vad som är gångbart på dejtingmarknaden men som ingen medger.

plåtmonster skrev:Även i dagsläget. Det är bara att observera vad som är gångbart på dejtingmarknaden men som ingen medger.

Det beror nog på vad du själv väljer för tjej. Det stämmer bra överens med en gold digger, men om du däremot väljer en jordnära och icke materialistisk tjej så kommer du sa att det inte stämmer.

Folk har svårt att värja sig mot inbygga biologiska markörer som evolutionen har finputsat under tusentals år.

plåtmonster skrev:Folk har svårt att värja sig mot inbygga biologiska markörer som evolutionen har finputsat under tusentals år.

Det är väl våran biologi, våra grundläggande behov och "naturliga" livscykel som samhället och ekonomin egentligen är uppbyggd kring?

Ekonomin bygger mycket på att folk som har två äpplen och två päron och byter med varann vinner på att ha ett äpple och ett päron. Problemen uppkommer oftast när man frångår denna enkla modell.

Poängen är väl att samhället försöker låtsas om som de biologiska signalsystemen inte sker. Det finns en anledning till att killar går i kostym och tjejer i urringat osv.

Svartkatt skrev:jag vill inte att han ska veta att jag är misslyckad som person.

Jag har funderingar att gå till en livscoach. Tror ni det kan vara en idé?

Det är inte unikt att inte veta vad man vill, det gör en inte till en misslyckad person. Den största kritikern när det gäller dig är du själv.

Livscoach, antar det är någon form av människa man kan prata med som råkar ha den benämningen. Jag skulle inte ha för stora förväntningar på det, men du kan ju gå på ett samtal bara för att se vad du tycker, sen fundera på om du får ut något av saken.

Testa att skriva en lista med positiva saker/händelser varje dag och fokusera på det du faktiskt har istället. Det brukar jag göra för att kunna sova utan att överanalysera och älta problem som gör mig upprörd. Det fungerar riktigt bra!

Braincandy skrev:Jag har funderingar att gå till en livscoach. Tror ni det kan vara en idé?

Det låter som en bra idé. Det och att träna mer och jobba hårdare, det tror jag är lösningen på mycket. Känn dig inte pressad bara.

Braincandy skrev:Det är inte unikt att inte veta vad man vill, det gör en inte till en misslyckad person.

Det finns t.o.m. ett namn för dessa personer; sökare.

Min bror var en sökare, tyvärr resulterade det i att han blev djupt religiös och bokstavstrogen.

Tror man måste hitta vad man är bra på. Att försöka mainstreama sig själv som aspergare tror jag är rätt svårt.

Jag ställer samma fråga varje dag.

Jag har en dröm. Men ibland vill jag faktiskt bara skriva ett långt brev och tacka alla, förklara mig och be om förlåtelse. Åka till den franska rivieran, sätta mig på en strand en fin sommarkväll, minnas alla fina stunder i livet, alla underbara människor som delat med sig av sina liv, alla som givit mig en chans, lyssna på fin musik, kolla mot horisonten med ett leende på läpparna och somna in för alltid.

Fulton Sheen gjorde en serie som heter Life is worth living. Den finns på Youtube. Den kanske kan ge inspiration.

Miche skrev:Min bror var en sökare, tyvärr resulterade det i att han blev djupt religiös och bokstavstrogen.

LOL.

Svartkatt: Så du har försökt flera gånger med saker som du inte klarar av. Jag är inte rätt person att ge råd precis, men kanske finns det någon sysselsättning som kräver mindre? Även om man är perfektionist. Om jag har lärt mig nånting av livet så är det att man inte blir starkare av att sikta för högt och misslyckas gång på gång.

Men jag förstår dig.

Man kan sikta högt och vara nöjd med så långt som man faktiskt har kommit. Man behöver inte släppa all ambition.