alfapetsmamma skrev:Kunde man inte be Attention eller nån annan intresseorganisation att på samma sätt som efter att Ondskan visades gå ut i media och säga att de flesta som har det hon kallar Aschberg INTE vare sig har det hon kallar narcissm eller sjuklig sexualfixering

Det tycker inte jag, det skulle förstärka den av allt att döma felaktiga kopplingenen mellan AS och detta mordfall. Det vore annat om en psykiatriker eller liknande hade sagt något eller skrivit en artikel om att han eller hon trodde Eklund hade "Aspergers syndrom". Ett mordoffers mor som i affekt slänger ur sig något om "Aschberg" gör man nog bättre i att tiga ihjäl.

Det är nog sant...

...och jag blev tipsad på annat håll, skrev snabbt och kom hit och läste den synpunkten sedan.

http://stockholm.autister.org/engla.html

Jag tycker vi bör göra vad vi kan för att slå ner på den enorma okunniga tendensen sedan "Ondskan" och understryka att vi vill att massmedia börjar belysa oss och våra diagnoser på ett riktigt sätt, och sluta med svartmålningen.

Men jag är självklart öppen för fler synpunkter innan jag gör något mer än att sidan ligger där. Massmedia känner överlag knappast till OA Sthlm och lär inte snubbla in på sidan, skulle det ge någon effekt skulle jag även ta och skicka ut ett pressmeddelande.

Frågan är som sagt om det bör göras?

Det är mycket bra skrivet, och bra att texten finns på OAs sida.
Men jag tror som Milyc, att man snarare skulle uppmärksamma än rätta hennes uttalande om man tar upp det i bredare medier.

Den oinsatte läsaren lär knappast minnas den exakta informationen om AS en månad senare, bara sammankopplingen AS + något hemskt.

Okej... ha det kvar på sidan, men inte göra något mer, då... mmm... verkar som en lagom avvägning...

Milyc skrev:

alfapetsmamma skrev:Kunde man inte be Attention eller nån annan intresseorganisation att på samma sätt som efter att Ondskan visades gå ut i media och säga att de flesta som har det hon kallar Aschberg INTE vare sig har det hon kallar narcissm eller sjuklig sexualfixering

Det tycker inte jag, det skulle förstärka den av allt att döma felaktiga kopplingenen mellan AS och detta mordfall. Det vore annat om en psykiatriker eller liknande hade sagt något eller skrivit en artikel om att han eller hon trodde Eklund hade "Aspergers syndrom". Ett mordoffers mor som i affekt slänger ur sig något om "Aschberg" gör man nog bättre i att tiga ihjäl.

Kanske du har rätt.. Jag vet inte vilket som är värst, men det gör mig ont att höra sånt "Klart du skulle vilja veta hur det är att få ett friskt barn" när jag häromdagen höll en nykläckt bebba och sa nåt om hur det hade varit om jag inte hade fått just de barn jag fått...

Jag fick säga Säg inte friskt, mina barn är inte sjuka, bara annorlunda. Fy fan vad trött jag kommer att bli på det, till slut kanske jag biter nån i vaden.

Nu har jag länkat till sidan på en annan sida där föräldrar till småaspisar var ledsna över det de hört på radion och läst i tidningen.

Dumskallar är inte värda att bli bemötta med förståelse. Alla som kallar AS för sjukdom borde ställas mot väggen...

KrigarSjäl skrev:Det är mycket bra skrivet, och bra att texten finns på OAs sida.
Men jag tror som Milyc, att man snarare skulle uppmärksamma än rätta hennes uttalande om man tar upp det i bredare medier.

Exakt så tänker jag också. Bra kommentar att ha på OA:s hemsida men ingen vidare exponering i större medier för något svammel om "Aschberg" från en människa som uppenbart inte vet vad hon talar om.

KrigarSjäl skrev:Dumskallar är inte värda att bli bemötta med förståelse. Alla som kallar AS för sjukdom borde ställas mot väggen...

Nu går jag OT:
Jag tror vi ska vara försiktiga med att attackera folk, dvs. icke-professionella eller personligt berörda, för att de av misstag kallar det sjukdom. En del gör det nog bara pga av de saknar kunskap om AS. Precis på samma sätt som att vi faktiskt inte kan allt om alla andra syndrom och funktionshinder som existerar. Information och kunskapspridning är ett bättre sätt än att dömmande ställa någon mot väggen. Risken är då att vederbörande blir avigt inställd till asperger, aspergare och deras organisationer. Det vinner vi inget på. Att istället informera genererar kunskap och dessutom nog också en större motivation till att lyssna på oss. Det finns få saker som är så förödande för att sprida kunskap som iditotförklaringar och taskig attydid mot oinformerade. Det enda vi vinner då är att få briljera med kunskaper i ca 1 min.

Aspkvinna skrev:Lyssnade på 4:ans Nyheter och Rapport och ingen av dom återger på TV:n hennes uttalande utan det är klippt.

Men däremot så hade Aktuellt med det.

Viktigt i detta är också att vi inte glömmer bort att informera om vad aspeger är och att vi gör detta i olika situationer och miljöer. Ständiga dementier kan annars riskera att bidra till kopplingen mellan AS och våld. Risken är att det stora flertal som inte har en direkt beröringspunkt med AS enbart kommer ihåg i vilket sammanhang de läste om AS, inte vad de läste om AS.

rabarb skrev:Varifrån fick hon idén att han hade "Aschberg"?

Från TV3?

alfapetsmamma skrev:

Milyc skrev:

alfapetsmamma skrev:Kunde man inte be Attention eller nån annan intresseorganisation att på samma sätt som efter att Ondskan visades gå ut i media och säga att de flesta som har det hon kallar Aschberg INTE vare sig har det hon kallar narcissm eller sjuklig sexualfixering

Det tycker inte jag, det skulle förstärka den av allt att döma felaktiga kopplingenen mellan AS och detta mordfall. Det vore annat om en psykiatriker eller liknande hade sagt något eller skrivit en artikel om att han eller hon trodde Eklund hade "Aspergers syndrom". Ett mordoffers mor som i affekt slänger ur sig något om "Aschberg" gör man nog bättre i att tiga ihjäl.

Kanske du har rätt.. Jag vet inte vilket som är värst, men det gör mig ont att höra sånt "Klart du skulle vilja veta hur det är att få ett friskt barn" när jag häromdagen höll en nykläckt bebba och sa nåt om hur det hade varit om jag inte hade fått just de barn jag fått...

Jag fick säga Säg inte friskt, mina barn är inte sjuka, bara annorlunda. Fy fan vad trött jag kommer att bli på det, till slut kanske jag biter nån i vaden.

Glömde säga att personen i fråga har ett syskon med AS, så hon borde verkligen inte säga sjukdom om det.

Kristofer skrev:Nu går jag OT:
Jag tror vi ska vara försiktiga med att attackera folk, dvs. icke-professionella eller personligt berörda, för att de av misstag kallar det sjukdom. En del gör det nog bara pga av de saknar kunskap om AS. Precis på samma sätt som att vi faktiskt inte kan allt om alla andra syndrom och funktionshinder som existerar.

Pojkvännen har också kallat AS för sjukdom ibland när vi kommit in på det ämnet. Och han menar absolut inget illa med det!

Ibland behöver man hjälp att tänka lite längre. Senare påmindes jag av andras kommentarer i andra sammanhang om vad Carinas ord framför allt säger om hur bra TV3 och Strix har lyckats lära allmänheten vad Asperger är. Så artikeln är uppdaterad.

Milyc skrev:Just med tanke på alla barn & ungdomar som går i aspergerklasser tycker jag det är viktigt att vi vuxna laglydiga och någorlunda självständiga aspergare är så öppna som möjligt med att vi har AS.

Anser du, eller ni andra som har skrivit i den här tråden, att aspergare måste vara öppna med att de har AS för andra aspergares skull ? Undrar eftersom många här verkar känna nån sorts "vi-känsla" och ansvar att engagera sig i aspergerfrågor.

Svår fråga, men läget idag är ju som för HBT-världen för X antal år sedan. Det känns än så länge i mångas tycke för farligt att "komma ut" och kommer för mycket skit från okunnigt håll, så att allmänhetens kunskaper fortsätter vara helt uppåt väggarna. Vi är några som redan valt att "komma ut" och vi får delvis vara beredda på mycket hårdare smällar från illvilliga element just för att vi inte är fler, medan många andra bidar sin tid, och nog i hög grad skulle vilja våga komma ut de med.

Men förhoppningsvis kan vi åstadkomma något bra med det vi gör och bana väg för resten. Det är det jag hoppas jag kan bidra med med att redan vara "outad".

Jag hade inte själv bestämt mig för om jag ville ta det steget, men att få lägenhet via LSS i ett så superglassigt bostadsrättsområde gav i praktiken inget som helst val. Det kunde inte bli möjligt att aktivt ljuga ihop en helt osann identitet inför framtida nya vänner och bekanta att "ja, här bor jag, jag har kunnat köpa lägenhet här... för jag jobbar och tjänar pengar på att...." ja, på vadå?

Ett dilemma kommunen aldrig hade ställt en i om de hade kunnat ha ägaransvar nog över sitt allmännyttiga bostadsbolag att kunna norpa lägenheter att ha LSS-boende i den vägen i stället. Som en hyresgäst bland andra hyresgäster hade man kunnat smälta in på ett helt annat sätt och aldrig behövt ställa identitetsfrågan på sin spets på det viset.

Då hade kanske min hemsida aldrig innehållit något om att jag har Aspergers syndrom och en viss GoggeGogelius hade aldrig upptäckt mig och sett något han inte kunde acceptera...

Men som sagt, i längden tycker jag vi alla har ett delat ansvar inför framtidens möjligheter att stå ut i världen som aspergare. Men självklart måste alla få ta sina egna beslut i precis den takt de känner att de orkar med. Gör vi som redan är igång det vi kan, så kommer vi hela tiden att skapa något bättre förutsättningar för någon till, och någon till...

...till sist tippar gungbrädet över och alla ni andra ramlar över också - i en värld som hajar vilka vi är!

Nu har jag skrivit en hel artikel om min reflektion kring AS-shabloner och viktien av att "komma ut" som vuxen aspergare. http://www.autister.org/artikel3.html Den är upplagd på OA:s hemsida men artikeln är signerad med mitt namn så jag står för innehållet personligen men tar gärna emot synpunkter från er andra ändå.

Mycket bra synpunkter. Schabloner, med sch, dock!

Reflektion efter att ha läst artikeln...

Vilken skillnad i denna dag, om bara alla diagnosticerade var öppna om diagnosen mot alla de kände. Hur många av Sveriges 9 miljoner invånare skulle inte genast känna en aspergare, och kunna råka nämna det för någon av alla andra de känner? Hur många skulle därmed känna någon som känner en aspergare?

Hur mycket vanligare skulle det kunna bli med everyday talk om "Nämen vadå Asperger, det har ju Kalles kompis Lasse... du vet han som spelar gitarr så bra på festerna..." "Jaså han... jahaaa....."

Har man så bara en bekant man kastar sig ut i det okända och outar sig för är det i alla fall minst en per aspergare. Det är många.

Men som sagt. Man ska själva känna sig redo för det. Inte tal om annat.

Pemer skrev:Svår fråga, men läget idag är ju som för HBT-världen för X antal år sedan. Det känns än så länge i mångas tycke för farligt att "komma ut" och kommer för mycket skit från okunnigt håll, så att allmänhetens kunskaper fortsätter vara helt uppåt väggarna. Vi är några som redan valt att "komma ut" och vi får delvis vara beredda på mycket hårdare smällar från illvilliga element just för att vi inte är fler, medan många andra bidar sin tid, och nog i hög grad skulle vilja våga komma ut de med.

Men kan man verkligen jämföra ett funktionshinder som Aspergers syndrom med en subkultur som HBT-världen ?

Det som ändå förvånar mig lite är att så pass många aspergare verkar kunna "fungera i grupp" och tillsammans jobba mot ett gemensamt mål. Jag trodde det ofta var oförenligt med diagnosen. För mig är det så iallafall, jag kan inte känna gemenskap med andra och inte ingå i en grupp utan att känna att jag förlorar min egen identitet.

Milyc skrev:Nu har jag skrivit en hel artikel om min reflektion kring AS-shabloner och viktien av att "komma ut" som vuxen aspergare. http://www.autister.org/artikel3.html Den är upplagd på OA:s hemsida men artikeln är signerad med mitt namn så jag står för innehållet personligen men tar gärna emot synpunkter från er andra ändå.

Mycket bra skrivet

Får mig att tänka tankar som "om" och i så fall "vad" jag kan göra mera för att sprida en sund bild? Känns alltid bra tycker jag med nya infallsvinklar som i din artikel.

Anastasia skrev:

Pemer skrev:Svår fråga, men läget idag är ju som för HBT-världen för X antal år sedan. Det känns än så länge i mångas tycke för farligt att "komma ut" och kommer för mycket skit från okunnigt håll, så att allmänhetens kunskaper fortsätter vara helt uppåt väggarna. Vi är några som redan valt att "komma ut" och vi får delvis vara beredda på mycket hårdare smällar från illvilliga element just för att vi inte är fler, medan många andra bidar sin tid, och nog i hög grad skulle vilja våga komma ut de med.

Men kan man verkligen jämföra ett funktionshinder som Aspergers syndrom med en subkultur som HBT-världen ?

Det som ändå förvånar mig lite är att så pass många aspergare verkar kunna "fungera i grupp" och tillsammans jobba mot ett gemensamt mål. Jag trodde det ofta var oförenligt med diagnosen. För mig är det så iallafall, jag kan inte känna gemenskap med andra och inte ingå i en grupp utan att känna att jag förlorar min egen identitet.

Jag vet inte vart det kommer ifrån men personligen har jag arbetat i grupp med projekt i åratal.

Milyc:

Jag tyckte artikeln var bra, och jag tror du har lyckats sätta fingret på ett viktigt problem.Jag håller helt med dig om att bilden av aspergaren som "ett stackars hjälplöst offer" är minst lika skadlig som den som "den galne yxmördaren". Personligen har jag tagit mycket mer skada av att bli sedd som underlägsen andra, detta har helt raserat min självkänsla och fått mig att tvivla på vem jag är och hur andra ser på mig.

Jag tror också du har rätt i det du skrev om att tonåringar (och människor i största allmänhet, tror jag) absolut inte vill vara sämre än andra, men att de inte behöver vilja vara "som alla andra". Det stämmer också att den som känner sig utanför och missförstådd av alla, särskilt tonårskillar, lätt skaffar sig en krigarmentalitet och ser sig som "en som slår tillbaka". Bra exempel på det är förövarna av skolmassakrer, även om de inte är så många så finns det nog en hel del som kan identifiera sig med dem. Den gruppen skulle nog ha nytta av bra förebilder som inte daltar med dem, utan kan ge en mer nyanserad bild av hur det är att ha AS.