när jag debatterar eller argumenterar med någon som min lille bror så säger jag efterblivna argument så att jag framstår som en dåre och jag nästan halvstammar 

jag menar så här:

lillebror: vart är min mobil batteri?

jag: jag har inte den

lillebror: ljug inte och säg sanningen

jag: jag har ett eget batteri 

lillebror: jag vet att du vet var den är

jag: jag vet inte och sluta anklaga

lillebror: bara om du slutar dampa din dampunge 

jag: jag dampar inte

lillebror: jo det gör du dampunge. berätta nu!

sedan blev jag tyst och höll för öronen eftersom jag inte kunde stå ut mer.


alltid när jag argumenterar mot min lillebror så blir jag nästan stressig och irriterad sen blir det också svårt att besegra honom. om det går över styrt så kan det hända att jag kastar ut honom ur rummet av ilska sedan skriker han helatiden dampunge! dampunge!
vilket irriterar mig mer 

det känns som att han försöker leka med mina känslor och med mitt asperger och han vet om att jag har det eftersom jag berättade för honom vlket jag inte borde gjort

om jag till exempel vill vara ensam i mitt rum så kommer han in och sitter på mina ben i sängen vilket irriterar mig med men jag säger inget

det känns bara som att han är smartare än mig och att jag är korkad och ett fån

har alltid försökt bevisa att jag är smart men han bara kommer med ord som blåser mig och får mig att känna mig svag och som en fån

när vi kommer till att kommunicera och argumentera genom att skriva så måste jag medge att det är mycket lättare och bättre än muntligt för då slipper jag tänka fram ett motsvar i argumentet eller andra debatter då blir det lättare att vinna debatten men det gör mig inte till någon debatt mästare

jag är helt enkelt usel på att argumentera och debattera för att jag inte tycker om det och jag har svårt att acceptera att jag har fel och  när någon har åsikter som jag inte tycker om och efter att jag förlorat debatten så blir jag ledsen eller sur

men det jag undrar är om det är något fel med mitt sociala beteende? eftersom det är mycket enklare att prata med andra genom att skriva än att prata muntligt och måste se dem länge i ögonen vilket jag tycker är obehagligt

svårt att förklara men jag hoppas ni förstår

Låt dig inte bli upprörd och kan du inte det så sluta att säga något alls efter att du talat om att du inte har batteriet.

Han fortsätter för att du reagerar. Försök ignorera honom eller att gå därifrån.

Av den konversationen du gav så kan jag inte se att du skulle framstå som en dåre alls, var definitivt inget konstigt med vad du svarade? Efterblivna argument stod väl din lillebror för mer i så fall. Men är väl mest så syskon är bara (irriterande alltså).

I övrigt vet jag inte riktigt. Just det där med att det är lättare att skriva är ju väldigt vanligt vid aspergers och ögonkontakt också, men just den biten är ju inget jättefel egentligen eller? Känns mer som att det är ett problem med självförtroende än nåt annat i just det du skriver om. Kan inte se nånting alls som skulle indikera att du var korkad/etc iallafall.

+What they said

Manveru skrev:Av den konversationen du gav så kan jag inte se att du skulle framstå som en dåre alls, var definitivt inget konstigt med vad du svarade? Efterblivna argument stod väl din lillebror för mer i så fall. Men är väl mest så syskon är bara (irriterande alltså).

I övrigt vet jag inte riktigt. Just det där med att det är lättare att skriva är ju väldigt vanligt vid aspergers och ögonkontakt också, men just den biten är ju inget jättefel egentligen eller? Känns mer som att det är ett problem med självförtroende än nåt annat i just det du skriver om. Kan inte se nånting alls som skulle indikera att du var korkad/etc iallafall.

+What they said

en gång när jag visade en låt från en anime på en sida så kom det en kille och frågade: varför kan du inte lyssna på vanligt musik? då svarade jag: "det finns inget vanligt musik. om det är musik så är det musik"
sen så kom han med källor och visar att jag har fel sedan började jag gnälla och sa att det är fake men han sa: snälla acceptera det bara" sedan efter kännde jag mig ledsen i en vecka och jag tänkte hela tiden i huvudet: "tänk om han har rätt med att anime låtar är skräp?"


hände också samma sak när jag läste en debatt om vem som skulle vinna om goku slogs mot superman. blev ganska glad när många sa att goku skulle vinna men när jag hittade en video på youtube som var animerat och där slogs goku mot superman men goku förlorade och det fick mig att bli ledsen i två veckor.

goku är ett av mina bästa favorithjältar efter yusuke och jag avskyr superman


så jag blir ledsen om någon skulle tycka att det som jag älskar är dåligt

Den där killen som klagade på din musiksmak låter ju som en rejäl idiot. Hur kan det ens existera källor som visar vad som är riktig musik eller ej? Makes no sense. Nä, musik är ju nästan helt subjektivt oavsett vad annat folk vill pådyvla en, så tycker du att det är bra musik så är det bra musik (för dig!)

Punkt nummer 2 är svårare. Kan också bli upprörd över saker så där som man inte borde bry sig om egentligen. Gäller väl bara att försöka ignorera sånt bäst man kan, finns väl videos av det mesta nuförtiden och gott och väl nog saker på internet för att sabba ens vardag för resten av livet om man låter sig ta in det för mycket. Går inte att vinna diskussioner kring sånt där heller, så ingen idé att försöka. Men vet att det är lättare sagt än gjort, fortsätter själv också konstant att fastna i att läsa folks kommentarer och diskussioner kring saker även om jag vet att jag bara kommer må dåligt av det

Manveru skrev:Den där killen som klagade på din musiksmak låter ju som en rejäl idiot. Hur kan det ens existera källor som visar vad som är riktig musik eller ej? Makes no sense. Nä, musik är ju nästan helt subjektivt oavsett vad annat folk vill pådyvla en, så tycker du att det är bra musik så är det bra musik (för dig!)

Punkt nummer 2 är svårare. Kan också bli upprörd över saker så där som man inte borde bry sig om egentligen. Gäller väl bara att försöka ignorera sånt bäst man kan, finns väl videos av det mesta nuförtiden och gott och väl nog saker på internet för att sabba ens vardag för resten av livet om man låter sig ta in det för mycket. Går inte att vinna diskussioner kring sånt där heller, så ingen idé att försöka. Men vet att det är lättare sagt än gjort, fortsätter själv också konstant att fastna i att läsa folks kommentarer och diskussioner kring saker även om jag vet att jag bara kommer må dåligt av det

så det är vanligt att sånt här inträffar inom asperger?

Mjaa, vet inte riktigt. Just det med att man tar sina intressen lite väl allvarligt ibland ingår väl i och med hur starka intressen vi brukar ha.

Med hur mycket man tar åt sig kan väl gå lite vilket som. Vissa verkar ju inte ta åt sig av saker alls och håller sig närmast 100% objektiva hela tiden, andra är väl mer raka motsatsen och tar åt sig för mycket av det mesta.

Är sån själv iallafall. Klarar inte av att följa nyheter ens för man mår bara för dåligt av det. Har väldigt svårt att hantera sånt jag tycker är fel antar jag, och det mesta här i världen kan ju tyckas ingå där tyvärr. Skulle så gärna slippa behöva bry mig om sånt som inte direkt påverkar mig, men vet inte hur.

yusuke20 skrev:

Manveru skrev:Den där killen som klagade på din musiksmak låter ju som en rejäl idiot. Hur kan det ens existera källor som visar vad som är riktig musik eller ej? Makes no sense. Nä, musik är ju nästan helt subjektivt oavsett vad annat folk vill pådyvla en, så tycker du att det är bra musik så är det bra musik (för dig!)

Punkt nummer 2 är svårare. Kan också bli upprörd över saker så där som man inte borde bry sig om egentligen. Gäller väl bara att försöka ignorera sånt bäst man kan, finns väl videos av det mesta nuförtiden och gott och väl nog saker på internet för att sabba ens vardag för resten av livet om man låter sig ta in det för mycket. Går inte att vinna diskussioner kring sånt där heller, så ingen idé att försöka. Men vet att det är lättare sagt än gjort, fortsätter själv också konstant att fastna i att läsa folks kommentarer och diskussioner kring saker även om jag vet att jag bara kommer må dåligt av det

så det är vanligt att sånt här inträffar inom asperger?

Det är vanligt bland alla människor, extra jobbigt om man har dåligt självförtroende. Man måste kunna stå för sina åsikter och inte låta andra styra över en. Om du föredrar Goku så är det upp till dig att förklara varför, det finns inte rätt eller fel. Eller jo, "rätt" är det som man själv tycker. Om någon säger att manga är skit så är det sant, för dom, det ska inte påverka det du tycker, men det blir jobbigt eftersom det kan verka som att de tycker illa om dig som tycker om "skit".
För att ha bra självförtroende måste man förstå att man har rätt att tycka om vad man vill och att man inte är det som man tycker om. Man är en person, och det man tycker om är ju skapat av någon annan, du är inte ansvarig för det materialet. Förstå också att det finns massor med människor som också tycker om manga, har alla dom fel för att EN person säger att det är skit?

Betr bråket mellan dig och din lillebror så tycker jag det är din lillebror som är dryg och retsam. Han vet vilka knappar han ska trycka på för att få dig ledsen. Det enda som finns att göra är att gå undan (inte lätt om ni bor hemma hos föräldrarna bägge två) el låtsas oberörd och uttråkad typ.

yusuke20 skrev:jag är helt enkelt usel på att argumentera och debattera för att jag inte tycker om det och jag har svårt att acceptera att jag har fel och när någon har åsikter som jag inte tycker om och efter att jag förlorat debatten så blir jag ledsen eller sur

så jag blir ledsen om någon skulle tycka att det som jag älskar är dåligt

Det här måste du jobba på. Du måste inse att många inte delar dina intressen och åsikter. De är inte sämre människor för det, men det är inte du heller. Och när det gäller musiksmak finns inget rätt el fel, däremot en massa folk som är tvärsäkra att bara den musik de gillar är något värd, den de inte gillar är skit. Leta reda på folk som har samma intressen som du. Och tråkar någon dig för din musiksmak, så säg "det struntar jag i, jag baestämmer själv vad jag vill lyssna på". Det är ett sådant ämne ingen kan vinna en diskussion på, eftersom det handlar om helt subjektiva saker. Om någon verkar "vinna" så är det för att den är mest envis.

Det finns andra ämnen som det finns större anledning att dskutera (samhällsfrågor), men om du mår dåligt av att debattera så är det bäst att du undviker det tills du fått större självförtroende. El diskutera bara med folk som du litar på, som inte kommer att försöka trycka ner dig.

Själv skulle jag gett lillbrorsan en rejäl omgång och sen tagit ett snack med honom ang. vad förtal är och förklarat att det är jä...allvarliga saker. Sen skulle jag alltid ha låst dörr till mitt rum och i allmänhet vara jävligt bestämd mot honom. Småbrorsor jävlas, det är naturligt, och som storebrorsa måste man visa vem som är äldre och bestämmer.

I övrigt håller jag med Alien, skit i vad folk tycker och jobba med dig själv istället.

Kostymhippie skrev:Själv skulle jag gett lillbrorsan en rejäl omgång och sen tagit ett snack med honom ang. vad förtal är och förklarat att det är jä...allvarliga saker. Sen skulle jag alltid ha låst dörr till mitt rum och i allmänhet vara jävligt bestämd mot honom. Småbrorsor jävlas, det är naturligt, och som storebrorsa måste man visa vem som är äldre och bestämmer.

I övrigt håller jag med Alien, skit i vad folk tycker och jobba med dig själv istället.

Man kan alltid fisa dom i ansiktet.

yusuke20 skrev:alltid när jag argumenterar mot min lillebror så blir jag nästan stressig och irriterad sen blir det också svårt att besegra honom. om det går över styrt så kan det hända att jag kastar ut honom ur rummet av ilska sedan skriker han helatiden dampunge! dampunge!
vilket irriterar mig mer

det känns som att han försöker leka med mina känslor och med mitt asperger och han vet om att jag har det eftersom jag berättade för honom vlket jag inte borde gjort

om jag till exempel vill vara ensam i mitt rum så kommer han in och sitter på mina ben i sängen vilket irriterar mig med men jag säger inget

det känns bara som att han är smartare än mig och att jag är korkad och ett fån

Men hur gammal är han, din bror? Låter som han är väldigt ung och barnslig, om han inte kan förstå din situation. Eller är han så bara är ibland, händer det att han kan vara vänlig sedan och ångrar sig och försöker vara gullig istället helt plötsligt? Han kanske kan vara föremål för en utredning själv, om han håller på så där...

antonius skrev:

yusuke20 skrev:alltid när jag argumenterar mot min lillebror så blir jag nästan stressig och irriterad sen blir det också svårt att besegra honom. om det går över styrt så kan det hända att jag kastar ut honom ur rummet av ilska sedan skriker han helatiden dampunge! dampunge!
vilket irriterar mig mer

det känns som att han försöker leka med mina känslor och med mitt asperger och han vet om att jag har det eftersom jag berättade för honom vlket jag inte borde gjort

om jag till exempel vill vara ensam i mitt rum så kommer han in och sitter på mina ben i sängen vilket irriterar mig med men jag säger inget

det känns bara som att han är smartare än mig och att jag är korkad och ett fån

Men hur gammal är han, din bror? Låter som han är väldigt ung och barnslig, om han inte kan förstå din situation. Eller är han så bara är ibland, händer det att han kan vara vänlig sedan och ångrar sig och försöker vara gullig istället helt plötsligt? Han kanske kan vara föremål för en utredning själv, om han håller på så där...

han är 13 år ska fylla 14 i sommar

yusuke20 skrev:han är 13 år ska fylla 14 i sommar

Du när min lillebror var i den åldern var han också skitjobbig vi slogs konstant typ. Numera kommer vi överens och har en bra relation. För kanske 10 år sedan trodde jag att jag skulle åka på stryk utav honom. Han låg i en hammock och villade jag sullade en vindruva i ansiktet på honom han vart spritsrångande rasande. Men han lugnade ner sig vi bägge var vuxna då.

yusuke20 skrev:han är 13 år ska fylla 14 i sommar

Ja då är han ju inte så ung, men det kan ju vara just det att han kanske är orolig att han med har AS eller ngt, du skulle kunna fråga honom någon dag när han är lugn och så...

Många killar blir extremt barnsliga i just 13-14-årsåldern.

@antonius: +1 på den!

@slackern: LOL bra idé