Hej!

Ja, som tråden lyder...finns det någon särskild svårighet i diagnosen som ni genom att härma NT:s blivit väldigt duktiga på att dölja? Har ni själv mått bra av det (i och med att man känner större gemenskap med NT:s i en given situation)?

Själv brukar jag "mm:a" och skratta till i ställen där det passar i en konversation. Jag har även lärt mig att nicka sympatiskt m.m. när någon berättar något väldigt angeläget för mig för att jag ska inge emotionell respons. I smyg kan jag känna mig ganska likgiltig för saken i fråga - huruvida det är etiskt korrekt eller inte är iofs diskuterbart. Jag skulle nog inte kalla mig falsk, det är inte förrän EFTERÅT den verkliga empatin väller upp inom mig. Dvs när det har sjunkit in vad personen har sagt.
Om jag inte skulle "fejka" medan samtalet pågår ser jag oftast dödsseriös ut. Men när jag inte behöver tänka på att passa in lyssnar jag också bättre på vad folk säger. Så det är att väga för- och nackdelar.

Hur ser ni på det här?

Jaa, det är nog ointresse, fast man tycker det mesta NT:folket håller på med är aptrist, så säger man Åh, vad bra, kul, osv, fast man bara vill gå därifrån. Det är ju onödigt att såra dem, men en dag tar väl den orken slut med, tyvärr. Nu lät det pessimistiskt men man orkar nog inte kompensera hur länge som helst åt överentusiastiska NT:s...

antonius skrev:Jaa, det är nog ointresse, fast man tycker det mesta NT:folket håller på med är aptrist, så säger man Åh, vad bra, kul, osv, fast man bara vill gå därifrån. Det är ju onödigt att såra dem, men en dag tar väl den orken slut med, tyvärr. Nu lät det pessimistiskt men man orkar nog inte kompensera hur länge som helst åt överentusiastiska NT:s...

Har du någon personlig erfarenhet av att en NT har blivit sårad när du avslöjat ditt egentliga ointresse och tagit av dig den sociala masken?

Ja ointresse.

Och avsky mot någon annan.
Brukar vara ganska så bra på att dölja att jag ogillar en annan person.

Egentligen är det inte speciellt "aspigt" att dölja ett ointresse - vilken människa som helst kan göra det för att inte väcka ont blod...Skulle nog säga att det är mer vanligt förekommande hos introverta personer att känna så än extroverta som hämtar sin energi uteslutande från yttre stimuli! De som är extrovert lagda tycker nog att det mesta "meningslöst småprat" är det mest intressanta som finns verkar det som!

Kevlarsoul skrev:Och avsky mot någon annan.

Kan du känna avsky gentemot någon du inte lärt känna också? Har du en intuitiv känsla på förhand vilka personer du kommer gilla/ogilla medan många andra tycks sakna denna "intuitiva förmåga"?

TheWonderer92 skrev:

Kevlarsoul skrev:Och avsky mot någon annan.

Kan du känna avsky gentemot någon du inte lärt känna också? Har du en intuitiv känsla på förhand vilka personer du kommer gilla/ogilla medan många andra tycks sakna denna "intuitiva förmåga"?

Ja ibland.
Det händer dock att det ändras om/när jag lär känna personen.
Ibland växer hatet istället.

Men jag är alltid snäll.

TheWonderer92 skrev:Har du någon personlig erfarenhet av att en NT har blivit sårad när du avslöjat ditt egentliga ointresse och tagit av dig den sociala masken?

Åtskilliga gånger, på mitt jobb med överenergiska medarbetare eller påstridiga grannar, vintertid när folk utropar åh så fint när det snöar, sen är det inte så muntert när man står och skottar skiten, och man säger "det är inte så fint längre, va", haha osv, osv...

Jag har tvingats lära mig att man skall bejaka människor, klappa dem på axeln och visa att de är ok. Det är sen jag hamnade i chefspositioner. Man skall ta i hand och visa att de finns.

Det är helt obegripligt. De skall ha nån sorts bekräftelse på att de duger. Jag måste krama den här journalisten för att bekräfta för henne att vi hade fått ovanligt bra kontakt. Jag fattar inte.

Det var en brud, som nu är svensk ambassadör i Italien, tror jag. Vi var på en demonstration i Stockholm den 20 december nåt år på 60-talet, det blev bråk efteråt. Hon och jag sprang över Gärdet, mot amerikanska ambassaden, och det var såna här ridande poliser ute. Vi var rätt skraja. Fast vi kom fram och stod där och demonstrerade, fast vi skulle aldrig ha kramats. Vi höll i handen, det var korrekt. Hon heter Ruth Jacoby, hennes pappa var nån vetenskapsman inom who.

Frimodig

antonius skrev:Åtskilliga gånger, på mitt jobb med överenergiska medarbetare eller påstridiga grannar

Kan du beskriva i detalj hur de reagerade när du avslöjade ditt egentliga ointresse?

Frimodig skrev:Jag har tvingats lära mig att man skall bejaka människor, klappa dem på axeln och visa att de är ok. Det är sen jag hamnade i chefspositioner. Man skall ta i hand och visa att de finns.

Det är helt obegripligt. De skall ha nån sorts bekräftelse på att de duger. Jag måste krama den här journalisten för att bekräfta för henne att vi hade fått ovanligt bra kontakt. Jag fattar inte.

Det var en brud, som nu är svensk ambassadör i Italien, tror jag. Vi var på en demonstration i Stockholm den 20 december nåt år på 60-talet, det blev bråk efteråt. Hon och jag sprang över Gärdet, mot amerikanska ambassaden, och det var såna här ridande poliser ute. Vi var rätt skraja. Fast vi kom fram och stod där och demonstrerade, fast vi skulle aldrig ha kramats. Vi höll i handen, det var korrekt. Hon heter Ruth Jacoby, hennes pappa var nån vetenskapsman inom who.

Frimodig

Fasen vilka spännade historier du har, du borde skriva ner dem, bra där...

TheWonderer92 skrev:

antonius skrev:Åtskilliga gånger, på mitt jobb med överenergiska medarbetare eller påstridiga grannar

Kan du beskriva i detalj hur de reagerade när du avslöjade ditt egentliga ointresse?

De flesta ser mig som en underligt UFO så de bara babblar vidare som inget hänt, allternativt börjar prata som om man var föståndshandikappad, haha

antonius skrev:De flesta ser mig som en underligt UFO så de bara babblar vidare som inget hänt, allternativt börjar prata som om man var föståndshandikappad, haha

Hur exakt behandlar de dig när de ser dig som ett UFO eller vad säger de? Nu kanske jag är lite dryg men jag älskar detaljer!

antonius skrev:

Frimodig skrev:Jag har tvingats lära mig att man skall bejaka människor, klappa dem på axeln och visa att de är ok. Det är sen jag hamnade i chefspositioner. Man skall ta i hand och visa att de finns.

Det är helt obegripligt. De skall ha nån sorts bekräftelse på att de duger. Jag måste krama den här journalisten för att bekräfta för henne att vi hade fått ovanligt bra kontakt. Jag fattar inte.

Det var en brud, som nu är svensk ambassadör i Italien, tror jag. Vi var på en demonstration i Stockholm den 20 december nåt år på 60-talet, det blev bråk efteråt. Hon och jag sprang över Gärdet, mot amerikanska ambassaden, och det var såna här ridande poliser ute. Vi var rätt skraja. Fast vi kom fram och stod där och demonstrerade, fast vi skulle aldrig ha kramats. Vi höll i handen, det var korrekt. Hon heter Ruth Jacoby, hennes pappa var nån vetenskapsman inom who.

Frimodig

Fasen vilka spännade historier du har, du borde skriva ner dem, bra där...

Jag har gjort ett experiment, och skrivit till svenska ambassaden i Italien, där hon är chef. Få se om det kommer nån reaktion.

Jag misstänker att jag är nån slags avföring i hennes värld. Men jag vet inte. Man skall inte döma i förväg.

Frimodig

TheWonderer92 skrev:Hur exakt behandlar de dig när de ser dig som ett UFO eller vad säger de? Nu kanske jag är lite dryg men jag älskar detaljer!

Tja, tittar åt ngt annat håll, himlar med ögonen eller står med munnen öppen så stararna funderar på inflyttning. Pratar ofta nervöst om helt ovidkommande saker

Frimodig skrev:Jag har gjort ett experiment, och skrivit till svenska ambassaden i Italien, där hon är chef. Få se om det kommer nån reaktion.

Jag misstänker att jag är nån slags avföring i hennes värld. Men jag vet inte. Man skall inte döma i förväg.

Lova att berätta hur det där går...

antonius skrev:Tja, tittar åt ngt annat håll, himlar med ögonen eller står med munnen öppen så stararna funderar på inflyttning. Pratar ofta nervöst om helt ovidkommande saker

Tack för svaret! Nästa fråga (hehe ) På vilket sätt avslöjar DU ditt ointresse som får människor att reagera såsom du så utförligt beskrev? Vilka metoder använder du? Vilken är favoriten?

Jag kan inte dölja att jag är konstig. Men beroende på vem jag pratar med kan jag ha ett bra flyt, skratta, skämta osv. Sånt är inga problem såvida den andra parten pratar väldigt lite. Då blir det svårare. Så jag har nog inte kämpat med det riktigt. Jag verkar heller inte ofta säga helt fel saker för får sällan reaktioner på det, eller också tycker folk att det är roligt om ngn är annorlunda. Inte vet jag.

Det jag i en social situation HAR jobbat på och är bra på nu, är att uttrycka att jag bryr mig. Om någon frågar hur jag mår, frågar jag tillbaka numera och får jag frågor om mig som person frågar jag även tillbaka. Hur mycket jag bryr mig??? INTE ETT SPÅR. Jag menar visst det händer att man stöter på ngn man är uppriktigt intresserad av men sällan. Jag är nog duktig på att visa intresse för den andre.

TheWonderer92 skrev:Tack för svaret! Nästa fråga (hehe ) På vilket sätt avslöjar DU ditt ointresse som får människor att reagera såsom du så utförligt beskrev? Vilka metoder använder du? Vilken är favoriten?

Jag säger "bara en myt", "inbillning","vetenskapliga belägg för det där","så där säger du bara för att få kompisar" eller min personliga favorit "det där påstår du bara för att din farmor/mormor dillat i dig". OBS! inget av citaten bör användas om man är ute efter att lisma, haha

Hade varit enklare för mig att radda upp vad jag inte kan dölja

Jag har lättast att dölja ilska. Jag kan hålla inne mina åsikter om jag vet att dom kan såra. Typ det.

antonius skrev:OBS! inget av citaten bör användas om man är ute efter att lisma, haha

Vad är lisma?

Jag har en "verbal tic", som är att jag under diskussioner säger "mm" och "jovisst" så snabbt att personen knappt fått ur sig orden. Och då blir det ju inte alltid sant, det jag bidrar med.

Jag tror att intresse för personer i allmänhet, det får jag klura på - jag har så många år som har gått, när allmänintresset nog varit naturligt, men sympati och att veta mera om någons liv, det har nog kanske inte funnits där. Underligt, med tanke på kontoret, där kanske folk visste mer än man anade.

Vännerna mina kanske var trogna kompisar...

Thurizas skrev:Jag har lättast att dölja ilska. Jag kan hålla inne mina åsikter om jag vet att dom kan såra. Typ det.

Mår du bra av att aktivt tänka på att hålla tillbaka dina åsikter? Eller mår du bättre när du vädrar dem med följden av att personen ifråga blir sårad?

TheWonderer92 skrev:Vad är lisma?

Krypa för ngn, smickra, fjäska, typ...