Såg en video nyligen på nätet, om nåt helt annat. Setting i den lägenheten var en VANLIG lägenhet. Litet kök, gardiner.

Och det gjorde mig nervös.

En viss typ av lägenheter gör mig NERVÖS! Jag har stött på det i verkliga livet också. Så vitt jag har kunnat förstå är det lägenheter som INTE speglar innehavarens personlighet som gör mig nervös.

Inga personliga saker som sticker ut. Standardmöbler.

Förstår ni vad jag menar? Känner ni likadant?

Tror jag vet. Jag håller på att skapa en sådan lägenhet eftersom jag skall sälja min lägenhet. Det kommer att bli neutrala tråksvenssonfärger, vitt, pasteller, inget rosa osv. Alla flummiga prydnadssaker plockas väck, trista gardiner hängs upp, detta för att ge ett neutralt intryck på fotona jag ska ha i annonsen.

Kattrummet, färdigrenoverat med standardgarderober, Svenssonifierat och tråkigt, speglar ingens personlighet:

Savanten Svante skrev:En viss typ av lägenheter gör mig NERVÖS! Jag har stött på det i verkliga livet också. Så vitt jag har kunnat förstå är det lägenheter som INTE speglar innehavarens personlighet som gör mig nervös.

Inga personliga saker som sticker ut. Standardmöbler.

Förstår ni vad jag menar? Känner ni likadant?

Jag förstår. Standardiserade lägenheter för standardiserade människor, medelmåttiga för medelsvenssons, "flats without faults".

Enligt Jung betyder en dröm där jag drömmer om ett hus/lägenhet - att jag drömmer om min kropp, även aspekter av själen kommer in. Dessa lägenheter kan ju påminna dig om omgivningens krav på att du ska vara slätstruken som de, vanligt klädd, vanlig mimik, vanligt snack etc.

Det finns goda själ att reagera med avsky inför det opersonliga, för en aspergare.

"Du har för mycket böcker, du borde rensa ut bland dem".

pseudosläkting som bara ville väl, som totalt missförstod hur skönt det var för mig att ha alla böckerna samlade i ett rum.

Jag tror det skulle se bättre ut med de personliga prylarna.
Tror inte jag sett en enda lägenhet eller hus som varit helt standard.
Har inget emot det men det får gärna vara snyggt även om jag inte vet hur man skapar snygghet själv, däremot ser jag när jag tycker det är snyggt och trivs i den miljön

Håller helt med. Lägenheter byggs för någon slags standardfamilj och deras behov och passar ofta dåligt för den som inte passar in i den mallen. Delvis tror jag det är byggnormen som har en massa stelbenta krav, och så blir det förstås billigast att bygga så standardiserat som möjligt.

Savanten Svante skrev: Förstår ni vad jag menar? Känner ni likadant?

Ja, faktiskt. Jag blir inte nervös, men jag känner nån sorts olustkänsla av fula lägenheter och fula miljöer i största allmänhet. Min lägenhet är inte väldens finaste och mest smakfullt inredda, men det beror mest på pengabrist, jag ska åtgärda det när jag får råd.

Att ha lugnt och vackert runt omkring sig är också viktigt för mig. Där jag bor nu är ganska bra; nära till havet och skogen och inte för mycket ljud och andra människor.

Tja, mina personliga saker är mest skrot eller vad man ska kalla det - elektronik av olika slag som har gjort, håller på, eller ska göra något av. Rent dekorativa saker klarar jag mig bra utan.

Jag brukar inte må så bra i lägenheter ö h t.

Sen stör jag mig enormt på just standardgrejer som man byggt "för att det ska vara så." Men jag vill inte ha garderober i sovrummet. Jag vill inte ha ett stort 'master bedroom' för då kan jag inte sova. Jag vill inte ha lysrör ovanför diskbänken eller i förrådet. Jag vill ha eluttag i badrummet (och behöver bara bli informerad om det olämpliga i att använda elektrisk epilator i duschen så låter jag bli).

Förvånar mig också ibland över när folk köper eller placerar saker utan att tänka efter "för att man har det så". Exempelvis gigantisk bokhylla i vardagsrummet som säkert kostat en månadslön, fastän ingen i familjen äger en enda bok... Eller när man har video/dvd-spelaren under TVn så man måste springa fram dit varje gång man vill byta band eller skiva (och få frisyren förstörd av den statiska elektriciteten från TVn). Jag placerar alltid spelaren nära TV-soffan så jag slipper resa mig i onödan. Investerar gärna i dyra scartskarvsladdar om det behövs för att få det som jag vill ha det.

Har alltid gjort saker på mitt eget sätt. Mattor anser jag vara ohygieniska dammsamlande snubbelfällor som jag inte förstår poängen med utom i entrén. Vill inte heller ha säng med resårbotten (så jag byggde min egen väggfasta säng med ribbotten som är lätt att dammsuga under). Där jag bodde förut hade jag böckerna i skafferiet för att slippa se dem. Nu har jag dem bakom ett broderat draperi, och kontors/arbetsmaterial i en del av garderoben. Diskmaskinen i köket bytte jag mot en tvättmaskin för jag föredrar att handdiska, etc.

Underbart när man har möjlighet att anpassa sin bostad efter egna behov. Mer flexibilitet åt folket!

Visst är det komiskt med folks "bokhyllor" ibland...eftersom jag letar bokhylla på blocket rätt ofta ser jag de mest horribla inredningarna. Stora påkostade bokhyllor som de fyllt med familjefoton & små porslinsfigurer, snacka om töntigt! Bokhyllor är till för böcker!

Ens hem säger vem man är. Är det slätstruket & opersonligt, är det garanterat en slätstruken & opersonlig människa som bor där.

Jag blir nervös när det är för stökigt och/eller skitigt, så där så jag måste gå därifrån helst, för annars börjar jag städa och plocka, och det är verkligen inte alla som uppskattar. (Är det så stökigt som jag menar så kan jag inte fästa blicken eller tanken.)

Och så blir jag lika obehaglig till mods om det är nåt slags minimalism à la Svedala, med vitt och latte på för lite kaffe-färger överallt överallt. Särskilt om det är möbler som ser ut att vara köpta allihop på samma ställe samma dag. Usch. Avskyr det lika mycket som när ALLA hade kornblå eller terracotta-färgade väggar. All form av massiv likriktning (masspsykos nästan) äcklar och tråkar ut mig.

Fram för en blandning av skrot, IKEA, arvegods osv och så med UTRYMME och LUFT emellan, så man kan andas! Hemma har jag så pass tomt att många nog undrar när jag ska få i ordning. Så slarvig som jag är är det nödvändigt, annars skulle det klogga in på två röda.

Och bokhyllor är självklart till för böcker, och inte för en pliktskyldig omgång av Det bästa och sen "prydnadssaker" à la delfinformade aromalampor, pokaler, skolkort på barnen och torkade blommor.. (Ett tag roade jag mig med att leta de fulaste inredningarna i Blocket-annonser.) Man kan ha latrinhyllor (som jag säger för vitrinhyllor) till sitt krafs, om man nu måste ha sånt.

Fast det fånigaste av allt är att ha möblerat efter behov man inte har. Ha ett fint köks- eller matsalsbord man aldrig äter eller gör nåt vid, istället för att använda utrymmet till nåt man säger sig inte ha plats för och skulle må bra av att kunna göra hemma.

Vet inte hur många gånger jag hört argument i stil med Men så är det ju bara, Alla har ju så, Det fattar du väl att man måste, om enorma schabrak till soffgrupper, fast man varken har många barn eller ett stort umgänge eller en dubbelsäng fast man är ensam, inte brer ut sig och egentligen skulle behöva utrymmet till arbetsplats, till exempel.

Nu ska jag sluta racka ner på folk för det här, det faller sig alldeles för lätt för mig..

Nej, fortsätt att racka ner! Du skriver träffsäkert.

alfapetsmamma skrev:Jag blir nervös när det är för stökigt och/eller skitigt, så där så jag måste gå därifrån helst, för annars börjar jag städa och plocka, och det är verkligen inte alla som uppskattar.

Nä. Konstigt nog...

Avskyr det lika mycket som när ALLA hade kornblå eller terracotta-färgade väggar. All form av massiv likriktning (masspsykos nästan) äcklar och tråkar ut mig.

Samma här! Sen nåt år ska alla ha vitvaror av aluminium i köket, oavsett om det passar till stilen och färgerna i övrigt, och utan att fundera över hur bra de kommer trivas med detta de närmaste 10 åren eller så. Nu råkade det redan finnas en sån ugn och mikro när jag flyttade in och de passar lyckligtvis rätt bra i just mitt kök men jag skulle aldrig komma på tanken att köpa nåt sånt själv bara för att det är inne.

Fram för en blandning av skrot, IKEA, arvegods osv och så med UTRYMME och LUFT emellan, så man kan andas! Hemma har jag så pass tomt att många nog undrar när jag ska få i ordning.

Hehe, låter som Colin Moon skrev i The Sweden File: "Very nice home. When are you moving in?"

Få saker gör mig så stressad som pyngel och krafs. Ändå har jag lite småsaker framme som jag fått i present för att inte alla de inbyggda hyllor som fanns ska vara helt tomma. Men inte för mycket, och allting på sin plats.

Och bokhyllor är självklart till för böcker, och inte för en pliktskyldig omgång av Det bästa och sen "prydnadssaker" à la delfinformade aromalampor, pokaler, skolkort på barnen och torkade blommor.. (Ett tag roade jag mig med att leta de fulaste inredningarna i Blocket-annonser.) Man kan ha latrinhyllor (som jag säger för vitrinhyllor) till sitt krafs, om man nu måste ha sånt.

Fast det fånigaste av allt är att ha möblerat efter behov man inte har. Ha ett fint köks- eller matsalsbord man aldrig äter eller gör nåt vid, istället för att använda utrymmet till nåt man säger sig inte ha plats för och skulle må bra av att kunna göra hemma.Vet inte hur många gånger jag hört argument i stil med Men så är det ju bara, Alla har ju så, Det fattar du väl att man måste, om enorma schabrak till soffgrupper, fast man varken har många barn eller ett stort umgänge eller en dubbelsäng fast man är ensam, inte brer ut sig och egentligen skulle behöva utrymmet till arbetsplats, till exempel.

Exakt. Jag kom inte ens på idén att skaffa soffa förrän mina vänner klagade över att det var obekvämt att sitta en hel kväll på mina vita trädgårdsstolar som jag hade som vardagsrumsmöbler innan...

Jo, pyngel och krafs man fått eller köpt på ett särskilt ställe har jag också, och särskilt religiös kitsch, som jag är barnsligt förtjust i, men inte en massa möbler man inte använder, eller tavlor man inte gillar särskilt, bara för att "fylla väggarna" osv.

Som soffa har jag en säng som min pappa byggde till en av döttrarna. Hon har växt ur den, men pappa finns inte mer och kommer således inte bygga fler möbler till oss, så jag har den som soffa, av respekt för hans hantverk och som minne. Pyttelitet bord som räcker till två tekoppar vid soffan. Tre bokhyllor som är fulla, en dator med bord och stol, en rottingfåtölj som jag försöker hålla fri från ren tvätt som ska vikas (ofta misslyckas jag) och så en tjock-teve på ett litet bord. Två mattor, mest för att inte göra fula repor i parketten. Annars ogillar jag mattor av samma skäl som du angav. That's it i vardagsrummet.

Säng med varsitt sängbord i sovrummet.

Köksbord belamrat med pärlor, stolar, och en köksbänk pappa gjort i köket.

Badrummet är helt tomt. Bara det som fanns när jag flyttade in.

Barnens rum är deras område, det lägger jag mig inte i, så länge de inte har för stökigt för länge, så det kommer ohyra.

Vad jag menade med tomt är att jag inte har torkade blommor som hänger i taket, papper som är inaktuella på kylskåpet, en massa tavlor och småhyllor med "prydnadssaker" (de bor mellan blommorna i fönstret t ex), eller framför böcker i bokhyllan.

Har målat alla väggar och flera tak vita, för den färgen var billigast, när jag flyttade in i den här lägenheten som såg ut som en korsning av krigsskådeplats (hålen i väggen, som en jädra schweizerost!) och knarkarkvart (skitighets- och trasighetsgraden) när jag tog den. Målade ALLT, och det tog fyra dagar. Sista taket är slarvmålat, där tröt mitt tålamod. (Jag är ju en korsning av tjurskalle som inte ger sig förrän nåt är klart no matter what och så vimsmaja som slarvar och tappar bort mig mitt i nåt. Bokstäverna slåss om vem som har övertaget...)

alfapetsmamma skrev: (Jag är ju en korsning av tjurskalle som inte ger sig förrän nåt är klart no matter what och så vimsmaja som slarvar och tappar bort mig mitt i nåt. Bokstäverna slåss om vem som har övertaget...)

*känner igen mig*

Själv är jag en otålig perfektionist. (Ingen höjdarkombination.)

Inger skrev:

alfapetsmamma skrev: (Jag är ju en korsning av tjurskalle som inte ger sig förrän nåt är klart no matter what och så vimsmaja som slarvar och tappar bort mig mitt i nåt. Bokstäverna slåss om vem som har övertaget...)

*känner igen mig*

Själv är jag en otålig perfektionist. (Ingen höjdarkombination.)

En otålig perfektionist som ofta inte får NÅT gjort för att hon inte vet i vilken ände hon ska börja, blir förbannad när det inte blir precis som hon vill t ex pga andra som stör eller att man inte har tid att göra det perfekt, och så fastnar jag hela tiden i allt, särskilt när det gäller infosökning eller städning (ALLT leder till spännande stickspår)...

Inger skrev:... Eller när man har video/dvd-spelaren under TVn så man måste springa fram dit varje gång man vill byta band eller skiva (och få frisyren förstörd av den statiska elektriciteten från TVn). Jag placerar alltid spelaren nära TV-soffan så jag slipper resa mig i onödan. Investerar gärna i dyra scartskarvsladdar om det behövs för att få det som jag vill ha det.

Har alltid gjort saker på mitt eget sätt. Mattor anser jag vara ohygieniska dammsamlande snubbelfällor som jag inte förstår poängen med utom i entrén. Vill inte heller ha säng med resårbotten (så jag byggde min egen väggfasta säng med ribbotten som är lätt att dammsuga under). Där jag bodde förut hade jag böckerna i skafferiet för att slippa se dem. Nu har jag dem bakom ett broderat draperi, och kontors/arbetsmaterial i en del av garderoben. Diskmaskinen i köket bytte jag mot en tvättmaskin för jag föredrar att handdiska....

Jag tycker du är härlig

Saker ska vara praktiska, fast jag skulle aldrig drömma om att blanda köket och smutstvätt.
Det får gärna finnas mattor men jag har avskaffat sådant eftersom de gör det jobbigt att städa.
I vardagsrumet får det gärna stå massor med datorer, heter ju var-dags-rum så det är ju lätt att man hamar där och då vill man ju göra något kul medans man är där om man är jag
Tyvärr har jag inget vardagsrum så hela min lägenhet är en elektronikverkstad där jag bygger saker, tycker om det tekniska.

nano skrev:Saker ska vara praktiska, fast jag skulle aldrig drömma om att blanda köket och smutstvätt.

Inte jag heller egentligen men det var enda platsen som fanns. Skulle naturligvis hellre ha den i badrummet men där får den inte plats. Men jag har i alla fall inte nån äcklig tvättkorg i köket utan slänger in tvätten direkt i tvättmaskinen och kör.

Savanten Svante skrev:Såg en video nyligen på nätet, om nåt helt annat. Setting i den lägenheten var en VANLIG lägenhet. Litet kök, gardiner.

Och det gjorde mig nervös.

En viss typ av lägenheter gör mig NERVÖS! Jag har stött på det i verkliga livet också. Så vitt jag har kunnat förstå är det lägenheter som INTE speglar innehavarens personlighet som gör mig nervös.

Inga personliga saker som sticker ut. Standardmöbler.

Förstår ni vad jag menar? Känner ni likadant?

Måste väl vara bättre det med en vanlig lägenhet i alla fall än något vidrigt Asperger boende ala vi bor all i hoppa störda tillsammans kollektiv.
All form av grupp sjuk boende är bara skit det rakt av behandlingshem ,gruppboende osv..

Offa, oavsett utrymme måste jag ha en personlig lägenhet. Samma med andra. Jag känner en som bott i samma lägenhet i typ tio år, inga gardiner, inga mattor, få udda möbler, batbord utan stolar och allt fortfarande i flyttkartonger, förutom datorbord med dator på och en säng. Sånt skulle jag få panik av, så kalt. Men jag förstår det också, har man problem med energi och initiativförmåga och drivkraft så blir det ju så.

Att ha tvättmaskinen i köket verkar vara det normala i väldigt många länder, som t.ex. England och USA. För oss svenskar är det däremot ovant och konstigt.

Men de hänger väl så vitt jag vet inte tvätten i köket?

Jag hänger inte heller tvätten i köket utan antingen ute, i duschen eller i torkskåpet.

alfapetsmamma skrev:Jag blir nervös när det är för stökigt och/eller skitigt, så där så jag måste gå därifrån helst, för annars börjar jag städa och plocka, och det är verkligen inte alla som uppskattar. (Är det så stökigt som jag menar så kan jag inte fästa blicken eller tanken.)

Du får gärna komma hit och städa här är superrörigt skulle behöva sortera upp en hel del.