Det här känner jag nästan att jag borde kunna, med tanke på att jag arbetar inom Vård och Omsorg men då jag aldrig har talat med någon läkare om det så hoppas jag att någon här kanske kan upplysa mig om en liten sak.

Ofta när jag tittar igenom persienner, när det är relativt ljust ute, så upplever jag att jag fryser till. Mönstret i persiennerna (Dom vågräta linjerna) får mig att nästan frysa till helt och håller. Det känns som om man försvinner ljusår bort och man kan inte fokusera på någonting alls. Ibland blir jag tvungen att slita mig eller så sitter jag tills känslan försvinner. Då jag har hört att en del med AS också kan lida av epilepsi så är jag lite nyfiken på om det här kan klassas som ett litet epileptiskt anfall eller om dom vågräta mönstrena bara ställer till det helt j-a ordentligt i skallen.

Är det någon annan som har upplevt samma sak och kanske har frågat någon sak-kunnig person om det? Vad fick du för svar?

Har nån vag aning om att nån annan här skrivit om just att titta genom persienner och försvinna iväg men det var isf många år sen. Kanske inte ens på det här forumet...

Edit: scotopic-sensitivity-irlen-syndrome-t14660.html

Det har nog inget med epilepsi att göra.

Gissar i och för sig att det är ganska normalt.

Jag har 'känt det' som om jag skulle få ett epileptiskt anfall när någon pendlat med en ficklampa över mina slutna ögon.

En restaurang hade diagonalt kakel över hela toaletten. I vissa lägen höll jag på att tappa både balans och orientering. Nu har de byggt om till vågräta och lodräta fogar. Det gick ju inte att ha det så där

gadas skrev:Gissar i och för sig att det är ganska normalt.

Jag har 'känt det' som om jag skulle få ett epileptiskt anfall när någon pendlat med en ficklampa över mina slutna ögon.

En restaurang hade diagonalt kakel över hela toaletten. I vissa lägen höll jag på att tappa både balans och orientering. Nu har de byggt om till vågräta och lodräta fogar. Det gick ju inte att ha det så där

Upplever du samma sak om det bara är lodräta linjer?

Mitt huvud loggar ofta ut, så jag blir sittande och stirrar tomt ut i luften. Fast det kan hända precis när som helst, när jag sitter och äter, plötsligt "vaknar" jag till och inser att maten kallnat. Lr om jag ser på film och loggar ut en kvart kan jag missa något relevant för handlingen. Jag kan oxå råka fastna "tittande" rakt på en person, så den tror att jag råstirrar på den, vilket kan bli lite knepigt.
Det hände även när jag övningskörde. Jag vaknade av att min medpassagerare skrek. Och då upptäckte jag att jag inte körde på vägen längre, utan ute på gräsmattan.

Jag har aldrig upplevt att frånvaroattackerna kommer i samband med stirrande genom persienner, så vi har nog inte alls samma sak. Men det är smått handikappande att inte alls kunna styra det.

Jag känner mig "hög" om jag ser någon med t.ex svartvitrandig tröja för nära mig (vågrät linje) Eller om jag promenerar ute på en viss sorts rektangulär gatusten och tittar ner kommer känslan...