Jag har diagnosen ADHD och atypisk autism.
Jag MÄRKER att jag kanske inte fungerar som de flesta andra i sociala sammanhang, men jag kan inte helt sätta fingret på VAD det är.

Jag kan inte ens beskriva för någon annan vilka som är mina svårigheter, då jag inte har koll på dem själv.

Är det något som känner igen sig i detta?

Moderator Gripandekylig - gav tråden en tydlig rubrik

Jag skrev i min egenremiss till habiliteringen "Behöver hjälp att identifiera vilka hjälpbehov jag har" (minns inte den exakta formuleringen) och fick då träffa en psykolog och kurator för att försöka utreda mina problem så nog känner jag igen det (har AS och ADHD samt var då även diagnostiserad med Bipolär som sen dess försvunnit).

Miche skrev:Jag skrev i min egenremiss till habiliteringen "Behöver hjälp att identifiera vilka hjälpbehov jag har" (minns inte den exakta formuleringen) och fick då träffa en psykolog och kurator för att försöka utreda mina problem så nog känner jag igen det (har AS och ADHD samt var då även diagnostiserad med Bipolär som sen dess försvunnit).

Tack för ditt svar!!

Miche skrev:Jag skrev i min egenremiss till habiliteringen "Behöver hjälp att identifiera vilka hjälpbehov jag har" (minns inte den exakta formuleringen) och fick då träffa en psykolog och kurator för att försöka utreda mina problem så nog känner jag igen det (har AS och ADHD samt var då även diagnostiserad med Bipolär som sen dess försvunnit).

Tack för det, precis vad jag behövde! Är på väg att skicka in blanketten till habiliteringen men är så osäker på vad jag ska skriva... Nu är jag inte lika osäker längre!

Miche skrev:Jag skrev i min egenremiss till habiliteringen "Behöver hjälp att identifiera vilka hjälpbehov jag har" (minns inte den exakta formuleringen) och fick då träffa en psykolog och kurator för att försöka utreda mina problem så nog känner jag igen det (har AS och ADHD samt var då även diagnostiserad med Bipolär som sen dess försvunnit).

Det var en bra ide! Jag tror det är inte så ovanligt just när det gäller folk med Asperger. Jag har själv också varit hos psykologen och har inte kunnat förklara vad jag vill ha hjälp med. Ungefär visste jag, men inte tillräckligt bra för att kunna förmedla det.

Toblerone skrev:

Miche skrev:Jag skrev i min egenremiss till habiliteringen "Behöver hjälp att identifiera vilka hjälpbehov jag har" (minns inte den exakta formuleringen) och fick då träffa en psykolog och kurator för att försöka utreda mina problem så nog känner jag igen det (har AS och ADHD samt var då även diagnostiserad med Bipolär som sen dess försvunnit).

Det var en bra ide! Jag tror det är inte så ovanligt just när det gäller folk med Asperger. Jag har själv också varit hos psykologen och har inte kunnat förklara vad jag vill ha hjälp med. Ungefär visste jag, men inte tillräckligt bra för att kunna förmedla det.

Kanon, precis vad jag också brottats med.

Det har i alla fall att göra med hur jag uppfattar sociala situationer och det kognitiva i socialt samspel.

Läser runt lite om habiliteringen, tanken är att jag ska träffa två stycken där på onsdag.
I kallelsen skrev dom att det var bra om jag hade funderat innan vad jag behöver hjälp med.
Kruxet är väl att jag inte vet, varken vad jag behöver hjälp med eller vad dom kan hjälpa till med.

Man borde ha en blankett med väldigt många olika alternativ som kan man kryssa för. Man kommer ju inte ens på det själv annars.

Toblerone skrev:Man borde ha en blankett med väldigt många olika alternativ som kan man kryssa för. Man kommer ju inte ens på det själv annars.

Ja det vore bra.

Jag kan inte sätta ord på vilka eventuella svårigheter jag har.

Jag har mild aspergers syndrom vilket skapar enorma problem för att folk antar att jag "borde" fatta saker vilket jag ofta gör men vissa fattar jag inte alls och då blir folk jättearga och raljerar över det.

Så nu har jag byggt upp ett gigantiskt retoriskt försvarssystem så om någon är på mig svarar jag riktigt effektivt och folk lämnar mig ifred, jag har lärt mig att släppa kommentarer och vara genuin, plus att om jag är mig själv så tvingas folk acceptera det och eftersom jag vågar vara mig själv medan andra är blyga är det jag som sätter normen, tvinga NT personer att spela på din planhalva

Argumentera inte med NT-personer, de drar ner dig till deras nivå och besegrar dig med erfarenhet.

Beskriva kan jag väl, men ingen är intresserad.

cc33314 skrev:Jag har mild aspergers syndrom vilket skapar enorma problem för att folk antar att jag "borde" fatta saker vilket jag ofta gör men vissa fattar jag inte alls och då blir folk jättearga och raljerar över det.

Så nu har jag byggt upp ett gigantiskt retoriskt försvarssystem så om någon är på mig svarar jag riktigt effektivt och folk lämnar mig ifred, jag har lärt mig att släppa kommentarer och vara genuin, plus att om jag är mig själv så tvingas folk acceptera det och eftersom jag vågar vara mig själv medan andra är blyga är det jag som sätter normen, tvinga NT personer att spela på din planhalva

Argumentera inte med NT-personer, de drar ner dig till deras nivå och besegrar dig med erfarenhet.

OH! Det är precis såna problem som jag har! Folk blir arga och tycker att jag ju är så "duktig" på mycket och borde kunna si eller så.... Har du några goda råd för mig???

Dunderbar skrev:Jag har diagnosen ADHD och atypisk autism.
Jag MÄRKER att jag kanske inte fungerar som de flesta andra i sociala sammanhang, men jag kan inte helt sätta fingret på VAD det är.

Jag kan inte ens beskriva för någon annan vilka som är mina svårigheter, då jag inte har koll på dem själv.

Är det något som känner igen sig i detta?

Moderator Gripandekylig - gav tråden en tydlig rubrik

De kan va de sociala spelet du har svårt med. Du fungerar inte som de andra o de pekar ut dina svårigheter men säger inget framför dig. Iaf vad du än gör bråka inte med folk utan iakta de andra o hitta konstigheter hos dom istället så brukar de lösa sig. Du ska vara stark o tro på dig sj så vinner du i slutändan. Detta e ett vanligt aspergerproblem när man upptäcker att man inte fungerar som andra!

Jag började skriva ned en massa ting. Varje gång det kom upp en sak, en incident eller liknande där det inte gick som det skulle så fick jag ned det på papper.

Exempel på dessa var när jag inte förstod ironi och därför kände ångest och oro inombords som inte gick över trots att jag fick det förklarat för mig.
Någon som skämtar ex. låtsas skära av sig fingret när de hackar lök = blir helt till mig, orolig och uppskrämd och förstår inte alls hur man kan finna det roligt.
Att jag behöver en paus när det är folk omkring mig hela tiden. Att jag inte klarar av att ha folk hemma hos mig mer än ett par dagar i taget. Annars är jag stressad och på helspänn då man måste agera "husvärd".

Jag klarar inte av att spela social längre och behöver hjälp att inte bränna ut mig pga det.

Ungefär så mkt hade jag klart för mig i samband med diagnosticeringen för 8 år sen.